Classic Wooden boats
Forslund Ess.jpg
Oljning och lackning!


Betsningen av en renskrapad båt är alltid lite kinkigt. Svårigheten ligger i att avgöra hur mycket man ska betsa ner mahognyn. En båt, som i det här fallet är byggd i s.k. hondurasmahogny, inte att förväxla med den som nu säljs hos vanliga grossister. Så är den av naturen mycket mörkare och rödare än t.ex. arikansk dito. Då tycker ju många att det är väl inga problem. Man kompenserar bara den ljusare varianten med fler lager bets. Men se icke det, en båt byggd i honduras var och är mörkare i tonen. Så varför betsa ner en Elektrolux Camping till förbannelse när den levererades i en klart ljusare mahogny. Som sagt, svårt är det. Jag valde att gå efter den färg mahognyn hade på skrovets insida, bakom garnering och i motorutrymme. Det krävdes ett varv så var jag hemma. Så hade det äntligen blivit dags för lite kosmetika. Betsad.jpg
Eftersom nåten klarat sig ganska bra så när som på ett par ställen beslöt jag mig för att behålla den.Dåliga partier fixades. Forslunds metod att lägga däck med plank och fejkade nåt hade resulterat i att endast dom "riktiga", alltså var tredje fått torrsprickor. Inte så till vida att det var någon fara men sprickorna gick som svarta streck längs hela nåten. Detta löstes så att dessa maskerades och målades med oljefärg, med ett mycket lyckat resultat om man inte tänkt sig ett tätt däck. Nej, skämt åsido så så ska såna här båtar vara lite blöta att åka i, det är en del av charmen. Detta får mig att osökt tänka på en rätt skön fras släppt av den nu äldre gentlemannen Gunnar Fritz-Crone (C G Petterssonkännare och tillika författare av boken; "C G Pettersson - Båtkonstruktör och sjöfarare") vid en fin förfrågan varför han valde att åka omring i en CITROËN CV2. "- Jo, det är den enda bil som känns som att åka båt; det gungar och läcker in uppifrån" Så talar en sann båtälskare.
Det var nu det började bli riktigt spännande, här skulle utföras en "Fröbergare". Att Fröbergs Båvarv på Lidingö, Stockholm utförde mycket förstklassiga byggen är ju allmänt känt. Att det sedan kunde ta bort åt trettio säsonger eller kanske mer innan deras båtar behövde renskrapas, kan bara förklaras med ytbehandlingen. Alltså har det kommit att kallas "Fröbergare". Men vad är då en dylik och hur utförs densamma? Jo, efter ett otal lager kallpressad linolja/terpentin avslutas oljningen uppskattninsvis c:a två varv innan träet är mättat. Efter ett par dagars inträngning är det dags för fernissa. Fernissan (av långsamt torkande sort, ej typ Schooner.) blandas enligt följande; 1/3 fernissa, 1/3 kokt linolja och 1/3 balsamterpentin. Maskerad nåt.jpg
Fernissan (av långsamt torkande sort, ej typ Schooner.) blandas enligt följande; 1/3 fernissa, 1/3 kokt linolja och 1/3 balsamterpentin. Stryk två varv vått-i-vått. Därefter blandas fernissa med 50% balsamterpentin, två strykningar. Nu är det dags för första mellanslipningen som sker med 180 papper. Nästa varv fernissa spädes med 25% balsamterpentin. Mellanslipning med 180 papper följt av ospädda strykningar till önskad tjocklek och glans med mellanslipningar, 240 papper. Mellanslipningen innan slutlager utörs med 320 papper. Resultatet av denna ytbehandling torde bli ett ytskikt väl förankrat i inpregneringen, linoljan. Fernissa är ju egentligen inget annat än kraftigt upphettad linolja. Förhoppningsvis slipper jag önskade "släpp" i fernissan. OBS! En liten varning ä nog på sin plats, torktiden vid strykning med linolja i fernissan ökar avsevärt. En vecka vid 5-10 plusgrader.
Oljeinjektion.jpg oljad.jpg Oljad inredning.jpg

...fortsättning till dynor & kapell...

Back

© 2001 Anders Jelving - Classic Wooden Boats - SWEDEN
All material registered and protected by copyright law.