|
Min första koja köpte jag 1968 sen blev det bara värre och värre... Tänk att man efter 30 år forfarande känner fasinationen och lusten att mecka. Månne det bero på dessa bilars inneboende charm, eller? Kan det vara så att ägarens längtan efter att ideligen få demontera, fundera och renovera delar från en svunnen tid tar överhand och att ständigt förföras till nya orgier i rostsvestandeoch jordfelsökande är en del i återskapandets sköna tillfredställelse. |
 |
