Om Jöns Jacob Berzelius
Citat: Bra Böckers lexikon, band 2, 1973
"Berzelius, Jöns Jacob, 1779-1848, född i Väversunda, Östergötland, kemist och naturforskare, professor i medicin och farmaci vid kirurgiska skolan (sedermera Karolinska institutet) i Stockholm 1807-32. Han växte upp under enkla förhållanden i Linköping och studerade från 1796 medicin i Uppsala, där han 1802 blev medicine licentiat och 1804 medicine doktor på en undersökning om elektriciteten som medicinsk behandlingsmetod, vartill han skaffat materialet under en sejour som fattigläkare vid Medevi hälsobrunn. Redan dessförinnan hade han anställts som oavlönad adjunkt vid kirurgiska skolan i Stockholm. Berzelius är vid sidan av Linné Sveriges mest ryktbare vetenskapsman. Hans arbeten fick en grundläggande betydelse för kemins hela utveckling. Berzelius utförde 1804-1818 exakta bestämningar av kemiska föreningars sammansättning, arbeten som ledde fram till en atomviktstabell som omfattade alla då kända grundämnen och som medförde att lagen om de bestämda kemiska proportionerna och atomteorin slutgiltigt accepterades. Han införde isomeribegreppet och de moderna bokstavssymbolerna för grundämnena och upptäckte själv cerium, selen och torium. Berzelius gjorde stora insatser som pedagog och författade bl.a. Lärobok i kemien (1-4, 1808-30) som blev ett standardverk, översatt till fem språk. Som ständig sekreterare i Vetenskapsakademien från 1819 och som redaktör för dess Årsberättelse hade han ett utomordentligt inflytande på naturvetenskapens utveckling i hela Europa. 1818 adlades han, upphöjdes 1835 i friherrligt stånd och invaldes två år senare i Svenska Akademien. 1835 gifte han sig med Johanna Elisabeth Poppius (1811-84) men avled barnlös. Han är begravd på Solna kyrkogård. Hans staty i Berzeliiparken i Stockholm restes 1858.