Spatt är en kronisk torr inflammation i hasleden med nedsmältningsprocesser i ledytorna och benpålagringar i ledkanterna, i de flesta fall på hasens inre främre del (sk. spattknöl). Hasen består av fyra leder och det är oftast de två nedersta lederna som drabbas.

Spatt är en progressiv ledinflammation orsakad av upprepade kompressioner (sammantryckningar) och rotationsrörelser. De nedre lederna som oftast drabbas, är sk glidleder och inte direkt involverade i böjrörelsen av bakbenet - till skillnad från den översta leden, som har störst betydelse för hasens totala rörelse. Det är tur eftersom sjukdomen alltid resulterar i en sammanväxning (fusion) av lederna (och därför ingen smärta förenad med rörelse).

Fusionen medför alltså att två benbitar växer samman och leden upphör att existera och kan inte medverka till hasens rörelse över huvud taget. Den hälta som uppstår vid spatt och som förvärrats ju längre spattförloppet fått fortskrida, minskar när de berörda lederna väl har vuxit ihop för att slutligen i stort sett upphöra helt.

Det är vanligast att båda hasarna drabbas, men ensidig spatt förekommer.

Det råder många skilda meningar hos veterinärer och annat kunnigt hästfolk, om varför vissa hästar drabbas. En vanlig mening är att spatt är en följd av överansträngning av bensystemet, ofta i kombination med exteriörfel och dålig uppfödning. Unghästar med dålig mineraltillförsel kan drabbas av spatt. Anlag för spatt kan nedärvas i form av exteriörfel.

En intressant teori är att spatt är hästens eget sätt att försvara sig mot något som gör mycket ont. Genom att leden växer samman förhindras rörelsen i hasen och smärtan (t.ex. muskelsmärtan) försvinner.

· Spatt begränsar ledfunktionen i den berörda hasen. Detta påverkar naturligtvis den konstruktion för optimal rörelse, som naturen själv utvecklat under ca 60 miljoner år
· Följ din veterinärs rekommendationer noggrant. Såväl under behandlingsperioden som under den viktiga och känsliga igångsättningsperioden, (Dvs den period som vanligen minst omfattar lika lång tid som vilo/behandlingsperioden då arbetsbelastningen gradvis ökas.)
· En led är beroende av rörelse för att kunna fungera. (dvs gammal ledvätska med slaggprodukter pressas ut och ny ledvätska "sugs in" i ledkapseln) Därför bör alla hästar och speciellt en häst som haft spatt, alltid ha möjlighet att dagligen röra sig fritt samt arbetas regelbundet (gärna varje dag) och med jämn arbetsbelastning.
· Ökad arbetsbelastning t.ex. ökad krav på samling, ska alltid ske långsamt och under noggrann planering. Exteriöra defekter t.ex. krokhas, skall särskilt beaktas vid bedömning av det arbete hästens maximalt kan förväntas prestera.
· Att "ställa av" en spatthäst t.ex. för sommar- eller vintervila, under längre period än 2 veckor, rekommenderas ej då detta ställer krav på ny och känslig igångsättningsperiod.
· Den nedsatta ledfunktionen i hasen påverkar andra kroppsdelar och muskler eftersom hästen måste kompensera sin defekt. Var observant på förändringar i muskulaturen. Fråga din veterinär hur du själv kan hitta tidiga varningssignaler. Hjälp din häst att hålla musklerna smidiga t.ex. genom stretching, akupunktur och massage. Komplettera gärna uppföljningen med att låta en veterinär undersöka hästen t.ex. en gång per år. När du och hästen väl får en chans till fortsatt arbete tillsammans (var inte rädd att försöka) är det ditt ansvar att hjälpa honom på alla sätt och inte riskera onödigt lidande. Tänk på att hästar väldigt sällan beter sig illa "för skoj skull". Beteendestörningar/förändringar kan vara tidiga signaler på att hästen har ont någonstans.
· Utläkt spatt innebär som tidigare nämnts, att benändarna (epifyserna) växer samman och den berörda leden upphör att existera. Vilken typ av led som drabbats är därför en viktig avgörande faktor för hästens framtida brukbarhet.
agneta.li Göteborg den 1998-03-22.