Bakgrunden till detta "safari" var att många i klubben Aircoolers visste var det stod gamla typ 2 skogsvrak i Västerås med omnejd. Många av dessa har stått ute i över 20 år och är således i mycket dåligt skick. Det hindrade emellertid inte oss som såg det som en kulturgärning att åtminstone med kamera bevara dessa typ 2:or för eftervärlden. Efter mycket om och men kom ett glatt gäng från Västerås Aircoolers under hösten 1999 iväg på det efterlängtade "safarit".

Till att börja med kan konstateras att dom flesta av dessa bussar hade varit använda som värmestugor. Det var inte ovanliga att skogsbolag och jaktlag drog ut gamla folkabussar som redan då för cirka 20-25 år sedan ansågs uttjänta. Detta är också en av anledningarna till att de finns kvar. De står ofta hemskt oländigt till och inte många förutom möjligen en och annan svamp- och bärplockare vet vart de står. Jag personligen tycker att det är otroligt roligt att titta på gamla skrotbilar och se hur naturen börjat ta tillbaka det den en gång i tiden "lånat ut" till industrisamhället. En form av långsam recycling kanske man kan säga. Titta och njut....


Jag i mitten, tvillingarna Andreas till vänster och Marcus till höger.

Den första bussen stod i Törunda, en bit utanför Västerås vid en bondgård. Att denna buss hade stått där ett tag rådde det inget tvivel om och man var verkligen tvungen att veta att bussen stod där för att hitta den. Den var även fylld med diverse VW saker plus att en pinsamt nyfiken safarideltagare konstaterade att ladan bakom innehöll en del VW prylar, så det vore nog en god ide' att åka tillbaka dit och snacka med ägaren. 


 Tomas och Tobbe beundrar liket medan Andreas verkar sugen på tankluckan.

Denna pickup fick Andreas gratis mot att han forslade bort den. Den stod på fyra hjul men det var inte mycket mer. Pickisen berövades diverse pinaler innan den skotades.



Bussen stod som en uppenbarelse i kanten till en glänta. Den var ganska kexig...

Den här 23 fönsters bussen har det talats mycket om. Vart står den? Hurdant skick är det på den? Inför safarit hade ingen av oss i gruppen sett den, utan vi gick på en vag beskrivning från en av Tomas Ols arbetskompisar. Vi letade oss halvt fördärvade i skogen strax väster om Strömsholm (den stod ett antal kilometer från närmaste väg) innan vi efter att ha gått skallgång fann den. För personer med renoveringstankar kan jag meddelat att den var helt slut. Bilder brukar kunna ljuga, men bussen ser väl redan på dessa bilder sopslut ut, eller hur? Kanske man skulle kunna kapa av taket och transplantera det till en finare kleinbuss? Taket var väl det enda som skulle kunna gå att rädda. Denna hade troligen använts av ett skogsbolag som värmestuga och var utrustad med kamin och skorsten. Försök gjordes utan framgång att demontera delar av soltaket. Flera expeditioner för att rädda diverse småprylar som lister, lastförskjutningsskydd och detaljer till soltaket är emellertid planerad. Vi lyckades spåra ramnumret och utifrån det konstatera att bussen är en tidig 56:a och att den är lackerad Chest Nut Brown och Sealing Wax Red.


Ja, vad säger man....

I Lövsta står detta vrak, mitt i vad som endast kan beskrivas som en granodling. Fram och bakvagn var bortmonterade och karossen stod på en kälkliknande konstruktion! Återigen en buss som som förmodligen hade varit använd som värmestuga.


 Tomas och Tobbe poserar.

Denna buss var mitt bidrag till safarit. Under min tid som extraanställd på Statoil i Enköping fick jag tips om denna buss som skulle ha varit en lyxbuss. Två år tidigare hade jag och flickvän under en snöig vinterdag besökt den utrustad endast med en beskrivning som liknade något Kurt Olsson skulle kunna ha gjort. Den var med andra ord något luddig, men efter hjälp av ett jaktlag (som vi sprang på under utflykten) som gav oss en något bättre beskrivning kunde den lokaliseras till en plats mellan Hummelsta och Enköping. Till min stora besvikelse var det ingen lyxbuss.

Att sedan två år senare hitta tillbaka var en pärs, men det gick. Hur bussen en gång hamnat där är ett mysterium. Den står mitt ute i ingenstans och inga synliga vägar leder dit, träd står runt i kring o.s.v. Den har stått där i säkert 25 år, men var ända i förvånansvärt gott skick. Denna hade använts av jaktlag som värmestuga (surprice!!) och var även den utrustad med kamin. Vi tog bakljusen, VW märket fram samt stötfångaren. Notera trädet som växt med fronten på bussen som stöd. Skulle bussen rullas tillbaka en bit skulle man helt klart kunna se bussprofilen i stammen!


Övergiven pickis.

Vi hann även avverka en pickup som stod lite utanför Enköping. Denna är helt räddningsbar och har papper. Komplett så när som på att en stötfångare blivit överbackad med lastbil! Spekulanter? Pris 3.000 kr.


Lingonplockningsfynd

Denna buss ingick egentligen inte i det "officiella" safarit utan lokaliserades av flickvän och mig helgen innan under lingonplockning. Tipset kom från min morfar och platsen är ett par mil norr om Hudiksvall uppe vid familjens sommarstuga i Hälsingland. Det roliga är att jag och flickvännen dagen innan passerade endast 5 meter från den vid mer än ett tillfälle utan att se den innan vi fick nys om dess exsistens. Den var minst sagt igenvuxen. Jag lyckades emellertid beröva den bakljusen (dom små runda).

Cirka en vecka senare fotades denna buss i samband med Köpingmarknaden av Tobbe, Macke, Anders och Reine i klubben, så den vet jag inte så mycket om. Den verkar hur som helst ha sett sina bästa dagar.

OK, Detta är ingen typ 2, men väl en typ 1 ovalruta i ett underbart orört skick. Ägaren ville emellertid inte alls sälja den, snyft... Bilderna togs under samma genomresa som bussen ovan, och ingick inte egentligen i safarit men får halka med ändå. För personer med Sherlock Holmes tendenser kan jag meddela att det inte är någon ide' att försöka spåra den via bilregistret. Detta registreringsnummer tillhör numera en 1998:ans Volvo V 70...


| Till startsidan | Inledning | VW:s historia | VW galleri | Reportage | Länkar | Uppdateringar | Gästbok |
| Vem är jag? | Mina bilar; 57:an | Mina bilar; 67:an | Mina bilar; Ghian | Maila mig |