Omkörd av VW's på väg till SacramentoTidigt lördag morgon påbörjades tvåtimmarsresan från San Francisco till Sacramento som ligger öster om San Francisco. Det var inga problem att hitta heller, eftersom Hasse hade varit där föregående år. På vägen blev vi omkörda av diverse VW's som skvallrade om vad som var i göringen.

Sacramento Bug-O-RamaPlanen var att försöka swappa lite VW prylar som Hasse hade haft med sig från Sverige och sedan titta på ”test-n-tune” dragracingen under kvällen. Jänkarna gjorde stora ögon och var som flugor på en sockerbit när delarna packades upp.

Swap-meetet var ganska stort ändåVintage för dem verkar vara 60-talsdelar som vi snudd på kastar i kontainern vid garagerensningar, medan 50-talsdelar är något som bara inte existerar i USA. Har man dessutom med sig splitprylar blir de som tokiga.

Hasse packar upp godiset och jänkarna glor ögonen ur sigEtt NOS stötfångarhorn till split sålde Hasse för $160! Koch (en gubbe som handlar med vintage delar) hade ”spioner” och bulvaner ute hela tiden för att checka läget, men buden var skamliga så tji fick de. Hasse resonerade (helt korrekt i mina ögon) att hellre säljer han prylarna billigare till någon som han vet monterar dem på en bil, än någon som bara skall göra affär på sakerna.

Ett EMPI mätar kit i bra skick. Han ville ha $400 för det.Nåja, jag nöjde mig med att ströva runt och försöka göra lite fynd på egen hand. Detta var emellertid något som snabbt insågs omöjligt då det helt enkelt inte fanns några direkta fynd att göra. ”Godis” som tillbehör och high performance delar fanns det förvisso hyfsat gott om, men priserna var i högsta laget. På bilden ett set med EMPI mätare samt säljaren som prompt också ville vara med själv.

Familjen Bergs plats i depånMitt intryck var att 99% av utbudet utgjordes av rostiga och skitiga standarddelar från slaktade VW:s från sent 60-tal och framåt.

Det fanns även en hel del bilar till salu på swappet och därbland en ovalruta i buskigt orenoverat skick för $6000!! ARGHH! Det ger ju vi (ännu så länge) i kronor för våra objekt!

Vi har det nog ganska bra här hemma i Svedala med vår betydligt äldre vagnspark i alla fall. Det enda jag köpte var en ”Econo”-skyltram till mina California plåtar för att ha bak på bilen, samt en ”All About Performance VW Engine” bok.

Shawn Geers Super Street VW med ruskigt fin lackRon Lummus väger in bilen inför lördagens test'n'tuneDragracingen var det däremot inget fel på. Alla var där och fort gick det! ”Paradise Express” för att om möjligt sätta en officiell 6:a, Lummus med sin NB pro stock, Shawn Geers, Chis Bubetz, Andy Costello, Muffler Mike mm.

Tyvärr blåste Chris Lauffer i ”Paradise Express” en topp under sin första testrepa och fick meka till långt in på småtimmarna för att få ihop bilen till söndagen. Han lyckades, men man kunde inte ladda för fullt och åkte ”bara” 7,4 sekundersrepor.

AJ Sims med solhatt bredvid sin numera 1776cc motoriserade Low Bugget VWChris Bubetz Pro Stock med honom själv i bakgrunden i vit T-shirt och rött hårCostello satt däremot nytt Pro Stock rekord vilket var intressant, för bilen han körde är inte ett nybygge, utan en ratad lätt begagnad som ingen, inte ens Lummus lyckats få att gå rakt!

Tyvärr sköt han motorn under söndagen precis vid mållinjen i ett imponerande moln. En vevstake hade tydligen gått av och gjort ett hål i blocket så stort att man kunde köra in foten enligt honom själv!!

Ben's 2007cc motor, mums fillebabbaBen Salazars 67:a med impad Peter bredvidDen största behållningen var i mina ögon DKP III bilarna. Tyvärr hade inte så många som planerat kommit dit, men tre tappra krigare orkade sig hela vägen från Los Angeles till Sacramento.

Mike Gagen med sin röda "Fly’n Tomato", Ben Salazar i sin ljusblå 67:a samt Art Gutierrez  i den (ö)kända "Street Dragon" försvarade DKP III's färger.

Art Gutierrez ST DRGNMike Gagen's röda Fly'n Tomato 61:aVilka bilar! Att det är både puts och performance i bilarna kan jag numer intyga. Jag kunde stå och titta hur länge som helst på dem.

Dessutom var även Jim Ratto där med sin blå-metallic 67:a, men att det var hans bil begrep jag aldrig förrän efteråt eftersom den såg mycket ljusare ut än på de bilder jag sett av den. Han hade oturen att köra sönder sin r&p första repan, så bilen stod resten av helgen.

Ratto's 2275cc motorJim Ratto's dyngfina 67:aFlitigast på strippen var annars Mike och Art som rejsade varandra ett antal gånger under helgen. Art har under vintern installerat en ny Steve Tims byggd 2275cc motor samt en Ray Medrano låda och satte med den smått otroliga tider. Snabbaste repan var på 12,06!!

Sedan hände det otänkbara. Art krashade sin ”Street Dragon” under en repa mot just Mike Gagen. Art ledde med ett par tre längder när bilarna närmade sig mål. Plötsligt girade Arts bil (som har vänsterbanan) rakt åt höger, precis framför nosen på Mikes bil innan den slår i räcket hårt. Bilen lägger sig på sidan, kanar och börjar rulla över på taket innan den plötsligt vänder runt ett halvt varv och rullar upp på rätt köl igen. Mike som lyckats missa Arts bil vänder runt och åker tillbaka och är framme lite före räddningspersonalen.

Mike Gagen lägger en rökare....Aj aj! Art klarade sig, men bilen behöver nog en del kärlek innan den kan brukas igenSkadorna på Art inskränkte sig som tur var bara till blåmärken och ömhet efter bältet, men bilen var det värre med.

Bilen såg emellertid inte helt oreparerbar ut plåtmässigt, men två av de ÄKTA BRM fälgarna såg sorgliga ut, och det är väl tveksamt om de går att reparera.

Jag har senare fått veta av Art själv att reparationen av bilen så smått påbörjats, men att det kommer att ta tid. Målet är dock att återställa bilen till det skick den var i innan smällen. 

Brandoor med storkubikare, 48 IDA och VertexmagnetKan det bli mycket lägre??!Då jag själv är svag för ”beaters” var USA en lyckträff. Sällan har jag sett så många spöande framförallt typ 2:or, men även typ 1:or. Då klimatet gör dem mindre benägna att rosta bort var de ofta i mycket bättre skick än vad de såg ut att vara vid en första anblick.

Fränast var nog den dyngsänkta Barndoor-bussen till höger med sin buliga kaross, primer samt storkubiksmotor med 48 IDA's och Vertexmagnet. Även lowrider-bussen bredvid var vass...
 

Nedan följer lite ströbiler från träffen:

Bil till salu på swappetBil till salu på swappet
Det vore tjänstefel att inte ta ett par kort på detta amerikanska fenomen. Dessa "leksaker" verkar folk kosta på hur mycket som helst. I Sverige har vi alldeles för några och små grusgropar för att denna form av fritidsnöje skall vara möjligt. En form av sandlådelekande fast i större skala.
Bil till salu på swappetBil till salu på swappet
Ytterligare ett par beaterbussar. Fränt. Noterat texten på bakluckan på den vita; "40 hp at work, please just pass".
Andy Spilkomans gräddvita ovalMumma för en fälg-fetichist som mig, ÄKTA EMPI five spoke
Andy Spilkomans ruggigt fina ovalruta. Notera de äkta EMPI five spoke fälgarna.

Skaka galler på AlcatrazSista veckan ägnades som nämnt åt lite mer ”normalt” turistande i San Francisco med besök på fängelset Alcatraz, promenader i china town och spårvagnsåkning på de klassiska gatorna inne i staden.

Åka spårvagn måste man om man är i San FransiscoVi hann även med en dagstur ner till Farmersville eftersom jag inte kunnat bestämma mig för vissa saker under vårt första besök där. Nu blev det inköp av ett set 044 toppar med 42x37 ventiler samt en smidd 82mm vevaxel och lite annat småkrafs.

Folk har så här i efterhand frågat mig om skillnaden mellan denna träff och en svensk träff typ Bug Run, och jag måste säga att med undantag från dragracingen hävdar sig de svenska bra. Skillnaden är att här i Sverige bygger vi våra bilar själv, medan man verkar leja bort det mesta i USA. Utbudet och priserna på tillbehör är jämförbara här, men vi har mera gammelprylar, men det är väl inte förvånande. Skulle en showbil härifrån hävda sig där? Absolut, och vi har dessutom över lag en högre standard på bilarna här än där borta.

Inför hemresan kan man lugnt säga att väskorna var tunga! Jag valde att ta 82mm veven i handbagaget vilket skapade viss kalabalik vid incheckningen. Den något rundlagde mexikanskan som jobbade vid röntgenapparaten studsade till och tryckte på stoppknappen när min väska åkte igenom.

-Is this you bag?”.
-Yes”, svarade jag.
-What’s in it?”.
-It’s a crankshaft for a Volkswagen”, sade jag.
-Crankshaft???”.
-You know, for a motor”, sade jag då.
-IS IT A MOTOR???” Sade hon då förvånat och ville genast att jag skulle öppna mitt omsorgsfullt hoptejpade paket.

Som tur var kom det en manligt kollega till (min) undsättning och jag förklarade allt igen för honom. Han hade ägt en folkis i 15 år och visste mycket väl vad en ”crankshaft” var. Efter lite rabalder om vikten på väskan släpptes jag sedan igenom, pust.

Samma visa var det även i Paris där vi bytte flyg. Denna gång var den en tjej i 25-30 års åldern som skötte röntgenapparaten. Det komiska är att hennes skärm var vriden så att jag såg det hon såg när min väska åkte igenom (Hasse skämtade om att jag skulle be henne spricktesta veven på en gång).

När profilen av min vev avtecknade sig i skärmen hoppade hon till och tryckte på stopp. Hon pepprade fram någon obegripligt på franska och pekade på väskan. Jag svarade på engelska att jag inte förstod vad hon sade, och hon blev ännu mer bekymrad. Hur man kan få jobb på en internationell flygplats och dessutom vara ung och inte kunna engelska är ett mysterium. Fransmän är ett eget släkte, suck…

Efter tillkallad engelsktalande hjälp reddes oklarheterna ut och jag kunde än en gång passera.
Två timmar senare var jag äntligen hemma och faktiskt efter två intensiva veckor glad att få trampa svensk mark. Delarna kom också hem helskinnade och ligger nu och väntar på att få monteras ihop.


| Till startsidan | Inledning | VW:s historia | VW galleri | Reportage | Länkar | Uppdateringar | Gästbok |
| Vem är jag? | Mina bilar; 57:an | Mina bilar; 67:an | Mina bilar; Ghian | Maila mig |