DEL 4. Renoveringen 67:an - slutlig rostlagning
Det vänstra färdiglagade hjulhuset Efter många om och men är nu slutligen karossen färdig. Som brukligt har det kommit en massa annat emellan, och dessutom har jag varit nästan larvigt petig med vissa detaljer. Att hitta delar man behöver när man behöver dem har också satt en del käppar i hjulet, men på det stora hela har det blivit ganska bra.

Som jag skrev om i mitt förra avsnitt i detta till synes evighetsprojekt har kvaliteten på den reproplåt som finns och som användes inte varit helt bra. Efter många om och men fick jag emellertid till det hyfsat och bitarna kunde svetsas på plats. Ett av de bökigaste områdena i denna process var att få till framkanten på bakre hjulhuset. I detta område möts plåt från alla håll och kanter, och jag, envis som jag är, ville naturligtvis få till det så originallikt som möjligt. Har man inte jobb skaffar man sig....

Det högra färdiglagade hjulhusetEfter att totalt ha gjort om en reproplåt (som med mindre jobb förmodligen skulle kunna gjorts av vanlig slät plåt) samt en massa tänka och jävlar anamma var hörnen klara. Som synas på bilden till vänster fick jag även bygga ett nytt karossfäste i det högra hjulhuset.

På bilden till höger ser man tröskeln inifrån. Jag har inte för avsikt att åka med värme i bilen och till min stora glädje fanns det nya trösklarna utan utblås för värme. Dock fick jag lov att tillverka ett nytt rör för att dra kabelstammen i på vänster sida vid dörrens framkant.

Ett annat område där rosten brukar härja är i och under de plåtprofiler i vilka man monterar gummitätningslisten till fram- och bakluckan. För att komma åt att blästra mejslades de helt sonika bort. De nya listerna fick bockas till en aning då profilen inte riktigt stämmer, men sedan svetsades de på plats. För att få till ett så originallikt utseende som möjligt punktades de med en trefas punksvetstång. Ett otroligt smidig verktyg att jobba med. Innan svetsning målades dock alla kontaktyor med galvspray, en sorts färg som skall rostskydda i spalter, men som ändå är elektriskt ledande och går att svetsa igenom. Som den uppmärksamme säkert noterat har jag även svetsat igen hålet för antenn också.

Då kabriolet-bakluckor till 67:or inte direkt växer på träd valde jag att bygga min egen. Med hjälp av Tomas Andersson från Öland, som har en äkta 67:a cablucka på sin Cal Lookade sedan, togs måtten på hur luftintagen skall sitta. Dessa stämde klockrent med placeringen av de som sitter i 70-71 luckorna. Dessa är både till form och läge otroligt lika cabbens. Jag är ganska övertygad om att det är samma verktyg som fabriken använt i båda fallen.

För att undvika att plåten närmast intagen slår sig samt för att få läget inbördes varandra rätt valde jag att kapa ur i stort sett hela ovandelen på 70:a luckan för vidare transplantation till den väntande 67 luckan. Krummet på 70:an stämmer inte med 67:ans, så det blev en hel del bändande och böjande för att få till det. Efter mycket mätande och provande kunde dock bitarna punktas ihop till slut.

Mycket tid har också lagts ner på att passa in skärmar och fotsteg. Till min stora förvåning passade de nytillverkade bakskärmarna från IGP förvånansvärt bra. De krävde dock lite fix innan jag var nöjd. Bl.a. fick jag svetsa igen ett extra hål för skärmfästet i underkant i framkanten. Jag fick också flytta hålet för infästning mot fotstegen. Dessutom visade det sig när jag kollade bakljusens läge mot mina muggiga originalskärmar att de satt fel. Ljusen satt både för lågt och för mycket isär, så det blev till att starta upp svetsen igen. Jag fick även "räta upp" de avlånga hål i vilka bärjärnen för stötfångarna går igenom. De pekade mer åt kl.01:00 än 12:00, så det fick också fixas. Nåja, efter några kvällars jobb så blev det till slut bra.

Ursprungligen hade jag tänkt använda ett set IGP framskärmar som i det stora hela var av hygglig kvalitet. Ganska snabbt märkte jag dock att hålet för tutgallret inte satt riktigt rakt. När jag provmonterade gallren pekade ribborna kl.01.00 och kl. 11.00 på den andra skärmen! Hur kan man så kapitalt misslyckas med något som ändå måste vara banalt att få till rätt?! Har de inte fixturer när de stansar dessa hål, eller körs dessa hål på frihand av en vindögd bondläpp utan känsla för det han håller på med? När jag väl lugnat mer mig startades svetsen åter igen upp och hålen satt efter några timmar rakt.

Vad värre är att jag efter allt detta jobb fick veta att om jag skall bygga en helt korrekt USA specad 67:a, så satt mina galler i helt fel läge. Efter lite bläddrande i VW tidningar kunde jag konstatera att den vakne kamraten (?) som påpekat detta hade rätt. Mina tuthål satt ca 40mm för långt ut på skärmen och dessutom ca 20mm för långt ned! Nu lessnade jag totalt och ville inte fortsätta med de mödosamt tillfixade IGP-skärmarna, utan insåg att det var samma jobb att bygga om ett par VW original 68- skärmar.

Jag hade tur och fick en höger VW original 68- skärm gratis av kamrat Landelius (som inte vill ta i VW-plåt nyare än 1967) så jakten fortsatte på en fräsch vänster. Det visade sig inte svårt att hitta dem, men att hitta just en VW original och dessutom med rätt pressning tog sin tid. Pressningarna skiljer sig nämligen främst i hur lågt lyktpottan sitter så skärmarna får olika höga "ögonbryn" ovanför lyktringen. Till slut hade jag hittat en korrekt fin och till sist kunde de båda skärmarna fixas till, bärjärnsslitsarna svetsas igen samt tutgallerhålen sågas upp i korrekt position.

Jag passade även på att göra den bakre mellanplåten demonterbar. Mången är de gånger man stått och svurit åt denna plåt vid motorbyten. Det verkar som fabriken av ren djävulskap satt dit den ett par centimeter för långt fram. Aldrig mer säger jag. Plåten släpptes på i sina original svetspunkten och skruvas/kläms nu fast mellan skärm och kaross så att det ser helt original ut. Jag fick dock göra ett par fästen med mutterstycken som håller innerplåten i motorrummet i läge.

Efter en rengöring av bensintanken med oxalsyra visade det sig att botten runt anslutningen såg ut som en tesil. Jämmer och elände. Det blev till att kapa ut den sjuka plåten och försiktigt svetsa i ny. Jag hoppas och tror att svetsarna blev täta, men det får framtiden utvisa. Jag passade även på att hårdlöda fast en anslutning för bensinslangen med 1/8" rörgänga. Lägg även märke till att jag tvingats massera om delar av undersidan på tanken för att den nya kollapsbara rattstången skall gå fri. Det blir mycket att tänka på...

Efter att ha våndats ett bra tag över huruvida jag skall ha skyddsbåge i bilen eller inte togs det avgörande beslutet när Simsonbältena skulle monteras. Trots att jag beställde modellen med de långa axelselarna gick det inte riktigt att fästa dem på ett bra sätt så att vinkeln blev godkänd. Svaret blev att montera en båge i vilken man i ett av tvärstagen fäster axelselarna. Naturligtvis var jag tvungen att göra det extra omständigt för mig genom att göra den efter egna mallar och inte köpa den över disk.

Efter en hel del mätande sågades en mall i masonit till som sedan kördes till GUSS i Gustavsberg utanför Stockholm. Min tanke har varit att göra den så att den följer karossens form och väl monterad blir så diskret som möjligt. Efter lite justeringar passade huvudbågen bra, men den är knepig att få förbi B-stolparna. Nåja, den skall ju bara monteras en gång när allt väl är klart.

Istället för att bulta huvudbågen i golvet med stora plattor valde jag att svetsa ihop en konsollåda direkt på tröskeln. Den tillverkades av 3mm stålplåt i vilka jag svetsade fast 4st M10 muttrar på insidan. Denna metod känns betydligt stabilare än att bulta i golvet som sviktar en hel del.

Efter ytterligare lite funderande kom jag även på att det var lika bra att bygga bågen helt reglementsenlig på en gång. Därför fick bågen kompletteras med stöttor framåt i dörrarna, men detta visade sig vara lite pyssligare än beräknat. I min iver att dra huvudbågen så diskret som möjligt "gömde" jag den bakom b-stolparna vilket gjorde det svårt att dra stöttorna rakt framåt. Sagt och gjort. Det blev en repa till GUSS igen för att justera formen på huvudbågen. Nu passade det bättre och till sist kunde stöttorna framåt byggas klara.

Som pricken över i:et fick jag hjälp av min plåtslagarkompis Reine Melin med att finrikta all plåt. Med van hand och med hjälp av diverse verktyg och hjälpmedel gick han mödosamt över hela bilen och rätade ut minsta buckla och ojämnhet. Bara förardörren som visade sig vara svårare bucklad än vad vi först trodde tog honom en halv arbetsdag att få stil på!! Ett kluster stjärnor i himlen till honom.

Nu får det vara bra för denna gång. Over and out!


| Till startsidan | Inledning | VW:s historia | VW galleri | Reportage | Länkar | Uppdateringar |
| Gästbok | Vem är jag? | Mina VW's | Maila mig |