Renoveringen av 67:an – Karossen
När alla hål var igensvetsade och de sjukaste partierna av bakkanten på tröskeln vid bakre hjulhuset bortkapade kördes hela rasket på blästring. Efter en dryg vecka var det klart och glad i hågen åkte jag och farsan dit en fredagskväll för att hämta den. Vädret hade varit lite tveksamt under dagen, men inte en droppe hade fallit även om himlen såg tung ut.

Jag chansade på att det inte skulle regna vilket visare sig vara dumt gjort. När väl allt var lastat och fastspänt och resan hemåt påbörjats började det stänka på framrutan. Jämmer och elände. Samma sak hände oss när vi skulle hämta bottenplattan till min 57:a. Mången var de svordomar som tänktes och för den delen sades under trippen hem. Som tur var blev det inte mer än just några regnstänk, så karossen klarade sig bra ändå.

Vad som var värre var att han som hade blästrat karossen missat på massor av ställen! Dessa var svåra att upptäcka när vi var och hämtade allt på kvällen, men under lördagen när allt kunde synas i dagsljus blev besvikelsen stor och ångesten smög sig på. Vad gör man nu då?

Den första tanken på att stå och nöta med hobbyblästern och få sand i varenda kroppsöppning lät inte så tilltalade. Sagt och gjort, det blev ytterligare en vända till blästerfirman, och denna gång med en utförlig instruktion om hur och var den skulle blästras.

Dagen efter hämtades karossen för andra gången och nu såg det mycket bättre ut (även om de hade missat på några ställen nu också, suck…). Nu kunde den slutliga inpassningen av värmekanalerna ske och när jag var nöjd skruvades de temporärt på plats med ett par plåtskruv och alltsammans provades på plattan.

Till min stora besvikelse stämde inte mutterstyckena mot hålen i plattan alls. Jag blev väl inte direkt förvånad, för man har ju under åren lärt sig att betrakta ekonomiplåt mer som ämnen än något annat. På vänstra sidan satt mutterstyckena ungefär 10mm för långt bak, och på högersidan var det än värre. Där satt de också för långt bak, men även som grädde på moset ca 10mm för långt in mot mitten på bilen.

Fan, hur gör jag nu då? På vänstersidan gick det att massera om framkanten på kanalen så att man kunde flytta fram den tillräckligt för att åtminstone få i skruvar i hålen, men det fungerade inte på högersidan. Hur gör man för att flytta ut mutterstyckena utan att behöva kapa isär allt och förstöra de mödosamt inpassade pressningarna i ovankant mot dörren?

Efter mycket funderande borrades så slutligen bottenbitens ytterkant loss från resten och med hjälp av diverse träklossar, kontrollerat våld och 85kg Peter veks insidan på kanalen in tvärare än förut. Därigenom försköts bottenbiten de önskade millimetrarna utåt och falsen på utsidan punktades åter ihop.

Vidare till nästa del i renoveringen 


| Till startsidan | Inledning | VW:s historia | VW galleri | Reportage | Länkar | Uppdateringar |
| Gästbok | Vem är jag? | Mina VW's | Maila mig |