Måndagen den 22 maj 2000 flög jag och Hans Landelius till San Francisco för att få trampa ”helig” mark. Denna resa är något som jag har haft i bakhuvudet ett längre tag, men nu hade jag alltså gjort slag i saken i och med att Hans frågade om jag ville åka med. Tanken var att vi skulle bo hos Hans släktingar i San Francisco, låna deras gamla bil för att ta en tripp ned till Los Angeles under första veckan, besöka Sacramento Bug-O-Rama under följande helg och avslutningsvis turista lite mer normalt sista veckan. För bildtext, ställ markören på bilderna.

Trippen till Los Angeles och besöken på VW firmorna
Hasse utan för släktingarnas hus bredvid den lånade Toyota CorollanEfter en 15 timmars maratonflygning med en stor, muskig och nervös grek som stolsgranne kom vi så äntligen fram sen eftermiddag lokal tid och möttes av en fuktig värme. Jag somnade ganska ovaggad den kvällen eftersom dygnet för mig blivit 9 timmar längre!

On the roadTidigt nästa morgon satte vi oss så i bilen och styrde nosen mot Farmersville som ligger ungefär 30 mil sydost om San Francisco. Det märks att detta land är byggt för att upplevas med bil, då alla vägar är breda och fina. Här verkar samhällena växa upp runt vägarna istället för tvärt om som här hemma i Sverige.

Väl ute ur stan kommer man över en bergskedja och ner på en platå som kallas för ”Kaliforniens skafferi” på grund av alla odlingar och åkrar. Nu började det bli varmt!! San Francisco ligger i en bukt som är omgärdat av nämnda bergskedja vilket medför att stilla havsbrisen gör klimatet där ganska svalt. Då bilen vi fick låna inte hade någon AC fick rutor och vattenflaskor raskt öppnas.

Är detta VW-himlen?De 30 milen avverkades förvånansvärt snabbt och snart var vi i Farmersville. En kort rush från bilen och in i butiken och så stod vi alltså där till slut. CB Performance. Det kändes som man dött och kommit till VW-himlen. Det fanns VW prylar precis överallt. Bob Tomlinson stod bakom disken och hälsade oss välkommen. Han var mycket trevlig och tillmötesgående och gav efter att ha visat oss diverse toppar (044:or, Street Eliminators samt Competition Eliminators) en ”35-cent-tour”.

En hög med 044:or som låg och skrotade-This week we’re doing o-fortyfours” sade han och pekade bort mot en hög med 044:or. I nästa rum stod deras kamslipmaskin och diverse andra saker.

Hasse och Bob Tomlinson i samspråk vid en maskin som mäter flödet i insprutareInsprutningsystem verkar annars vara det som är ”på gång” där borta. CB hade väldigt mycket sådana liggande och det var inte utan att man började fantisera. Prislappen på dem avskräcker nog flera än mig, men om några år kanske de kan ha sjunkit i pris så att de blir mer intressanta.

Deras dyno/flödes lokal låg i en separat byggnad på bakgården och där berättade och skojade Bob om ”the brazilian guarantie” som man hade på motorer som bromsades; ”-if we break your engine, you get both pieces…”.

Car Customs futuristiska byggnadEfter diverse inköp packades bilen och vi styrde kosan mot LA. Det hade hunnit bli mycket varmt nu och bilen var för en vinterhärdad själ som mig nästan olidlig att sitta i. Efter ytterligare 30-35 mil kom vi så slutligen ner till LA där ett besök på Car Custom var inbokat. Dessa säljer mest ”skin-packed” prylar, men har en himla frän butik, så vi åkte dit. Tyvärr hann vi inte dit innan de stängde, så vi letade upp ett matställe och sedan ett motell där vi under kvällen klämde på dagens inköpta prylar.

Två hål i väggen....Nästa dag (onsdag) var ett besök hos ERCO först på dagordningen. ERCO är mycket stora på växellådsdetaljer och förser merparten av VW-industrin med delar. Jag hade blivit förberedd av Hasse att det är ett väldigt oansenligt ställe, och visst hade han rätt! Som reklamen löd ”två hål i väggen” ungefär.

Att ta sig in i butiken innebar vissa gymnastiska övningar....Väl inne i ”butiken” fick man hoppa hage mellan de små golvytorna man fortfarande kunde sätta ner fötterna på. Det fanns egentligen bara ett ord för att beskriva lokalen; sprängfull! Det fanns så mycket prylar att man fick använda skohorn om något mer skulle in i hyllarna.

Tyvärr hade de ingen ZF-lamelldiff som jag var sugen på, men väl en ny Quaife som jag klämde lite på. Priset på denna ($1200) avskräckte emellertid, så det blev aldrig något inköp, men fin var den.

Mannen på bilden ser onaturligt glad ut. Varför det? Kan det vara för att han klämmer på en Berg 58:a? Vad vet jag. En bra bild är det i iallafall...Marken darrade under fötterna (eller var det mina fötter som darrade mot marken). Gene Berg.......Gene Berg var nästa ställe vilket hittades efter lite snurrande och frågande. Man kände nästan genom sulorna att detta var helig mark. Väl inne hälsade Tim Walker oss välkommen. Efter avklarade inköp och torrväxlande på olika Gene Berg-växelspakar förslog Tim att vi kunde komma tillbaka efter kl.16 för en rundtur på stället. Tror du man tackar nej då? Nej, just det.

Ett par äkta BRM's med front runners låg och skräpade i ett hörn.En hög med remskivor ligger och väntar på uppmärksamhetKl.16.00 var vi så tillbaka och inne i självaste hjärtat (verkstaden) var det fullt med saker.

En pall proppad med ”equalizer” remskivor som skulle på förnickling, en kartong proppfull med smidda vippor, mycket fina 1 5/8” avgassystemsatser med värmekammare plus halvklara svetsade trim-040:or som väntade på vidare bearbetning.

De sista Boforsämnena som Gene Berg har kvar stod på golvet och såg lite övergivnaLite nonchalant i ett hörn på golvet stod en fem sex vevaxelämnen. Det visade sig vara de absolut sista ämnena Bofors Smidde till Gene Berg innan produktionen av kostnadsskäl upphörde. För den som prompt vill ha en smidd äkta Gene Berg/Bofors vevaxel är det alltså hög tid att bestämma sig. Numera har man inga vevar på ”hyllan”, utan tillverkar dem efter order och efter kundens önskemål.

En vagn med Berg 58:a delar under tillverkningI lagerlokalen bredvid tillverkades de berömda Berg 58:a förgasarna. Det kändes nästan övermäktigt att se en hel trave sådana stå i en vagn och delar ligga utspridda både här och där.

Att folk kan drabbas av köpfeber när man befinner sig på ett sådant här ställe har jag numer full förståelse för :-) Det krävdes en stor dos behärskning och ekonomisk självrannsakan för att inte missbruka plastkortet.

Andy Costello tokmeckar motor inför rejset till helgenGary Bergs gamla svarta 67:aI denna lokal fanns även de bilar som familjen äger. Clyde Bergs vit/röda 67:a med äkta BRM’s, Clydes nya ”top-chop” VW, Dee Bergs split, Gene Bergs gamla dragster samt den kanske mest kända av alla; Gary Berg svarta 67:a. Just denna dag var även Andy Costello där och tokmeckade för att få ihop sin nya Pro Stock VW inför helgens tävling. Bilen var otroligt låg och hade utställningsfinish.

En prototyptopp till typ 4 baserad på deras egen S.H.O. I förgrunden en 040 baserad V5 topp.Samma dag (egentligen innan rundturen på Gene Berg) avverkades även Performance Technology som drivs av Fred Simpson. Han var precis så trevlig som alla som träffat honom påstår. Vi var hos honom i över 1 ½ timme och pratade dragracing, motorer, toppar mm.

En av Jim Kaforski's nästan väldsberömda toppar som emellertid har ratats till en uppsättning mindre radikala 040.Han bjöd på mycket tips och visade upp diverse toppar som t.ex. Jim Kaforski’s brutala 040:or med flyttad avgasstyrning och monsterventiler, deras SHO-toppar samt en prototyptopp till typ 4:a. ”Mr Kadron” (AJ Sims) jobbar också där och är en hejare på att åka fort med små motorer och Kadronförgasare. Karln här kört 13,79 med en 1640cc och nämnda förgasare. Otroligt! Till i år har han byggt en 1776cc och hoppas kunna putsa tiderna lite, men det har inte riktigt velat sig för honom än.

So. Cal. Imports.Granne med Performance Tech ligger Rancho Performance Transaxles och där poppade vi också in en snabbis. I själva verkstaden (läs: större garage) bakom ”butiken” stod ett gäng mexikanare och rev och plockade ihop lådor enligt löpande bandsprincipen.

Ron Lummus RacingPå torsdagen besöktes Först So. Cal. Imports där lite småinköp gjordes innan vi åkte till Ron Lummus Racing som dessutom flyttat till nya och större lokaler.
 

Lummus nya Pro Mod New BeelteDär stod det halvfärdiga och färdiga bilar precis överallt. Mitt i hela härligheten stod också den omtalade NB:n (New Beetle'n) olackerad och rå. Motorn hade bromsats och allt verkade för dagen vara ganska stressat då man ville få klart allt till den stundande helgens tävlingar på Bug-O-Ramat.

Heads-Up PerformanceEtt besök på Heads-Up Performance var näst på dagordningen och en kraftigt nedbantad Roger Crawford tog emot oss där. Karln har tydligen fått ultimatum av läkarna att antingen gå ner i vikt, eller hälsa hem. Han var himla skoj och trevlig och berättade en del gamla skrönor som han som monterade sin Stuska-dyno i en gammal skåplastbil eftersom grannarna inte gillade (o)ljudet av en boxerfyra på 8500 rpm. Sedan var det bara att leta upp en något så när tom parkeringsplats, öppna bakdörrarna och köra hårt. Någon gång skall denna person till och med ha bromsat en motor ute på highway medan polaren körde lastbilen. Fränt. Undrar vad folk i bilarna bakom trodde?

JayCee med Jack Sacchette till vänster strax bakom Shawn MacartyHasse ville köpa en crank trigger ignition och därför åkte vi under eftermiddagen till JayCee. Han hade flyttat och där stod vi och kände oss dumma. Inga skyltar på dörren som kunde ge en hint om vart heller.

Jack höll på med vipparmsgeometrin på denna motor.Som tur var kom det en kvinna som höll till i grannlokalen och kunde ge oss en beskrivning vart det nya stället låg. Det var bara ett par kvarter bort så vi kastade oss i bilen och följde beskrivningen.
 

En annan motor som låg och skräpade i ett hörn.Amerikanare verkar inte vara mycket för att skylta, men eftersom det låg en bakvinge utslängd på uppfarten till lokalen kom vi rätt till slut.

Jack bromsar en gatmotor med Autocraft 910 toppar och terminators. Resultat: 275 hk!Jack Sacchette själv höll på att ställa vipparmsgeometrin på en kundmotor och vi fick gärna kika runt på stället. Tyvärr hade han inte alla delar till tändningen som behövdes, men som plåster på såren fick vi beskåda en motorbromsning av en kundmotor. Det var en ”gatmaskin” på 2,4 liter, Autocraft 910-toppar och Terminator förgasare. Det var mäktigt att se och vi såg två ”pulls” innan vi åkte. Jag har för mig att den bromsade 275 hk (SAE).

Något mer hann vi inte med denna dag, utan vi letade upp ett motell och låg på sängarna och klämde på VW delar resten av kvällen. Motel verkar förresten var som lotteri. Antingen hamnade vi på ställen där man inte skulle blivit förvånad om det fanns kritade konturer av en kropp på golvet i rummet, eller ett $10 billigare med flera klasser bättre standard. De flesta drevs dessutom av antingen pakistanier eller kineser med tveksamma engelskakunskaper.

Scat EnterprisesSista dagen i LA (fredag) skulle Scat besökas. Jag ville köpa ett set av deras glidlagrade vippor samt ett set Scat-Trac-insug. Nu hade vi fått rutin på det där med snurrande och letande så det var inte så svårt att hitta dit. Sist på listan med ställen att besöka var Hopper Shop Equipment som säljer ventilslipningsutrustning. Sedan styrdes kosan ut från LA. Just denna helg var det dessutom långhelg (Laybor Day) så köerna var långa. De som sitter i Stockholm under rusningstrafik och svär skulle prova detta. Utmärkt terapi. Det tog 4-5 timmar att komma ur stan, men sedan lättade det lite. Sent fredag kväll var vi så ”hemma” i El Cerrito i San Francisco där vi packade ur och störtade i säng.

Det som slog mig var hur små och oansenliga många av de kända VW-firmorna är. Man får gärna intrycket av helsidannonserna i Hot VW’s och liknande att de skulle vara jättestora. Men eftersom säkert 95% av deras försäljning är via postorder behövs ju inte flådiga butiker. Att VW industrin inte heller är lika stor som den en gång varit kan också vara en bidragande orsak.
 


| Till startsidan | Inledning | VW:s historia | VW galleri | Reportage | Länkar | Uppdateringar | Gästbok |
| Vem är jag? | Mina bilar; 57:an | Mina bilar; 67:an | Mina bilar; Ghian | Maila mig |