Bilvalet blev då ganska naturligt folkis och då jag tillbringade i stort sett hela somrarna under min uppväxt där blev intrycket oförglömligt. Att deras sista folka sedan gick i arv till morsan och farsan då de bytte upp sig till en ny Passat 1976 (bubblan slutade ju säljas i Sverige 1975) gjorde ju inte saken sämre. På bilden som är tagen 1974 syns 69:an med undertecknad i mysdress sittandes i mormors knä. 

Denna otroligt fina 69:a föll emellertid offer för den buggyvåg som sköljde in över Sverige i början på 80-talet och drog farsan med sig. Han var för övrigt en av de absolut första i landet att regga in en buggy sedan kravet på krockprov slopades hösten 1981. Det var en ganska rolig upplevelse. Besiktnings-
gubbarna såg ut som holkar och visste inte hur/vad dom skulle göra.

Farsans buggy var den första ombyggda bil som stationen tagit emot. Efter långa telefonsamtal med tekniska nämnden på huvudkontoret gick bilen sedan igenom och blev en riktig nackvridare under den sommaren.

En 68:a tillhörande min farfar passerade sedan familjen under mitten på 80-talet, men sedan gick det några år utan folkis i familjen innan abstinensen gjorde att jag köpte min egen VW (57:an) hösten 1989.

Parallellt med att jag studerade till 80 poängs maskin-
ingenjör på KTH mellan 1990-92 renoverades 57:an. Finansieringen sköttes genom ett extrajobb jag fixat på en Statoilmack i Enköping plus att jag då fortfarande bodde hemma. Att man hunnit med allt på den korta tiden är otroligt egentligen, men man var ju ung och energisk.

Efter värnplikt som maskingruppbefäl i Vaxholm under 1993 ordnades 1994 ett jobb på ett formspruteri i Enköping där jag jobbade som servicetekniker. Under denna tid införskaffades Ghia 56:an samt folka 67:an som beskrivs i egna kapitel här på hemsidan. Under ett tag ägde jag alltså tre stycken VW:s, men efter påtryckningar från oroliga föräldrar och självransakan såldes först Ghian och sedan, när jag fick ett "återfall" och började plugga min andra sväng på KTH till civilingenjör hösten 1995, den fina 57:an.

Mina studier till civilingenjör (maskinteknik) har inneburit att jag inte riktigt har haft tid eller råd att sätta tänderna i 67:an så som jag skulle vilja, utan det har mest varit frågan om en rullande renovering/modifiering. I september 1999 tog jag så äntligen min efterlängtade examen och fick anställning på ÅF Industriteknik AB i Kista utanför Stockholm.

PS/ Jag gillar att åka skidor och lyssna på musik också/ DS

Peter Servais