Första veckan i juli denna sommar var jag och min flickvän på semester på Gotland. Tanken var väl (främst ur hennes perspektiv) att göra något som inte var VW-relaterat och Gotland såg därför idealiskt ut. Föga anade vi/hon vad som väntade ute hos gutarna. Tyvärr är det inte möjligt att presentera bilderna i kronologiskt ordning med texten, men ställ markören på bilderna för en förklarande bildtext. Ett stort tack till Claes Ericsson som förutom att han osjälviskt deltog i operationen även bidragit med merparten av bilderna här.

Den ena 50:an som jag fann den under semestern.Efter att ha tillbringat andra dagen i gassande solsken på Fårö styrde vi något möra kosan hemåt mot Visby och det hus vi var inneboende i. Ca 1 mil utanför stan börjande helt plötsligt min inbyggda VW-radar tjuta och i ögonvrån på vänster sida vägen stod det en gammal brun folkis i buskigt skick.

Hasses (snart) 50:a igen, nu som den såg ut när vi kom för att hämta den. Nyfikna fastlänningar undrar om motorn är original...Jag gjorde en helomvändning, körde tillbaka och åkte in på gården där den stod. Det var en split window folka med en ”till salu” skylt i vindrutan. Den var som sagt lite buskig i skicket, hade den i särklass mattaste lackeringen jag någonsin skådat och hade dessutom under åren fått huven och ena skärmen utbytt efter närkontakt med något hårt föremål.

Ägaren, Rolf Harlevi, stod och mekade i ett garage bredvid och jag började fråga om bilen och dess ursprung. Det visade sig vara en 50:a som kommit till Gotland för ca. 25 år sedan då en sommarboende ”fastlänning” ville ha något att åka i under sin tid på ön. Rolf hade köpt bilen 6 år tidigare med avsikt att renovera den, men tyckt att det var alldeles för mycket jobb och bilen hade således blivit stående.

'Min' 50:a som den såg ut utsläpad ur skjulets mörker. Den ser lite buskig ut, men är ett mycket bra objekt.Som vanligt när jag pratar med folk om VW:s frågade jag om det kanske fanns något mer i VW väg liggandes, och han svarade:

-Jau ha ein kausein som ha ein femtie å. Den ska jau selje åt han, men di a en annen saum ha forste tjing pa den, fostå di” [försök till fonetisk gotländska].

50:an igen, nu framifrån. Stötfångarna är fel, men det var vanligt att de byttes ut mot de nyare släta.Hjärtat hoppade till. Bilen visade sig stå på gården inrullad i ett skjul och vi gick dit. Den var lackerad svart och visade sig vara ett mycket bra objekt med i stort sett ingen rost alls och det mesta av originaldelarna kvar på bilen. Det var ganska dunkelt, så man såg inte så där jättebra, men helt klart var att detta var ett fynd!

Denna VW hade tillbringat hela sitt liv ute på ön, och efter ett motorras i mitten på 60-talet ställd åt sidan. En nyrenoverad motor hade hittat ner under luckan där bak så småningom, men bilen hade inte varit använd sedan dess i alla fall.

Rolf hade även ett ganska stort lager av delar liggandes. Detta passade vi på att köpa på en gång (bra att ha under en renovering).I och med att denna bil hade en annan spekulant som inte hade varit och tittat på den än, och dessutom var fastlänning och skulle ”komma ut någon gång i sommar” för att titta på den, fick jag bita ihop och bida min tid. Jag lämnade mitt namn och telefonnummer till Rolf och sade att jag var intresserad av båda bilarna samt eventuella delar.

Jag ringde till Hans Landelius (som jag var till USA med) och berättade om fyndet samma kväll. Även han blev lyrisk och vi bestämde att försöka göra ett paketpris på båda bilarna samt de delar (mest motordelar) som han hade liggande. Vi bestämde även att jag skulle köpa den svarta och han den bruna.

Veckorna gick och blev till månader. Fortfarande lika tyst från Rolf ute på ön. Nu började jag bli lite orolig. Han hade lovat att inte sälja något utan att ta kontakt med mig först. Till slut stod jag inte ut längre utan ringde honom i månadsskiftet augusti/september. Jodå, de fanns kvar och vad bättre är, min ”rival” hade passat då han ansåg det vara för omständigt att hämta bilen.

Rolf Harlevi driver även Visby Bilmuseum (semestertips) och hade en del roligt stående bakom huvudbyggnaden. Dessa hade dock så sakteliga börjat tas tillbaka av moder jord.Snabbt bestämdes att vi skulle komma ut ett par helger senare för att hämta dem. För att minimera utgifterna för transporten av bilarna bestämdes att vi skulle låna en pickup med dragkrok på Hasses jobb för att ta alla delar på och hyra en trailer som sedan ställdes i Nynäshamn. Tanken var sedan att endast ta pickisen ut till Gotland, få hjälp av Rolf att transportera ner båda bilarna till hamnen och sedan rulla på dem på färjan. Väl i Nynäshamn skulle vi åka ett par svängar upp till Södertälje och ställa bilarna där.

Hasses 50:a lastas för färd ner till hamnen.Rolf lovade också att även om inte bilarna var i körbart skick, så var de i rullbart skick. Färjebolaget visade sig även ha en korkad regel att man måste vara minst lika många personer som man har bilar, så raskt tvångsrekryterades min arbetskollega Claes Ericsson.

Vi tog så slutligen kvällsfärjan över på lördagen den 16/9 och var framme vid kl. 23. Vi ”checkade in” hos det par vi skulle sova över hos inne i Visby och ägnade sedan kvällen ute på en pub med att dricka pilsner och snacka skit.

Våghalsig Claes riskerade liv och lem och hängde ut genom sidorutan för denna åkbild på ekipaget under sin färd ner till hamnen.Klockan 9 följande morgon var vi på plats hos Rolf som redan rullat ut båda bilarna. Tydligen hade bromsarna på den svarta kärvat lite, men släppt efter ett tags ruckande, pust.

Denna 61:a med soltak som Petter Eriksson köpt för ett par år sedan hade tålmodigt stått och väntat på att bli hämtad innan han gjorde slag i saken denna helg.”Min” 50:a var faktiskt i precis det skick jag hade fått intrycket av vid mitt tidigare besök. Normalt skall man ju inte skruva upp förväntningarna för mycket när man tittar på bilar som står illa till i mörka skjul, men detta var ett enastående objekt!

Så var även min 50:a nere i hamnen och väntar på avlastning.Som om inte två VW:s vore nog hämtade även Petter Eriksson från Borlänge hem en ljusblå 61:a med soltak denna helg. Denna bil hade han haft stående på Gotland i ett par år innan han nu slutligen gjorde slag i saken i och med att vi åkte. Det var ganska kul att se alla tre bilarna stå på rad nere i hamnen och folk som glodde ögonen ur sig! Vi måste ha decimerat folkvagnsbeståndet på ön ganska väsentligt denna helg…

Båda 50:orna tillbringar sina sista (?) minuter på ön innan vi i sann 'bug push' anda tog sats uppför lastrampen.Själva lastningen och transporten ner till hamnen skedde helt utan störningar. Rolf hade ett biltransportsläp, så detta gick jättesmidigt.

Båda 50:orna ombordrullade på färjan. Petter pustar ut och beundrar.Våra farhågor om grinig lastnings och lossningspersonal visade sig vara obefogade. Det var inga som helst problem att få rulla ombord bilarna.

Jag hade nämligen hört historier om folk som inte fått åka med om inte bilarna gick för egen maskin och hade mardrömsföreställningar om att behöva tvingas lämna kvar bilarna i hamnen, huga :-(

Alla tre Gotlandsfolkorna tryggt iland i Nynäshamn.Resten av resan gick också bra även om det blev ganska sent. Först framåt 02.30 på måndagsmorgonen var jag hemma igen och kunde krypa i säng för några oroliga timmars sömn innan klockan ansåg att det var dags för mig att kliva upp och åka till jobbet.

Planen för bilen är att den får stå under denna vinter, för då skall min 67:a gås igenom. Målet är dock att 50:an skall vara klar till Bad Camberg 2003. Det skall bli en originalrenovering och jag har så smått börjat leta efter de saker som saknas eller är felaktiga på bilen.


| Till startsidan | Inledning | VW:s historia | VW galleri | Reportage | Länkar | Uppdateringar | Gästbok |
| Vem är jag? | Mina bilar; 57:an | Mina bilar; 67:an | Mina bilar; Ghian | Maila mig |