När man har läst ut en bok händer det att man sitter och funderar på någonting, eller att man skulle vilja leta upp författaren så att man kan slå honom eller henne med en slägga. Med anledning av det förra, kanske inte så mycket det senare, hade jag tänkt installera en sida där jag kan besvara frågor som ställs till mig eller som jag ställer till mig själv för att jag vill att folk ska se svaren på dem.

Är det något som fortfarande är oklart efter fjärde genomläsningen? Tycker du dig ha hittat en referens eller hundra? Vad i hela friden menar Tim med "Vos' häst" på sidan 59? Och hur flydde han ur pytongropen och över minfältet trots att det regnade? Skicka ett email så kanske du får svar (tala då helst om att frågan är menad för den här sidan ity detta inte behöver vara uppenbart).



F: Det står på bokens flik att du är född i Örebro. Stämmer det?

S: Nej, jag är född i Uppsala. Däremot flyttade jag till Örebro när jag var två, så hela min uppväxt ägde rum där. Sedan drog en mystisk kraft mig tillbaka till Uppsala.



F: Du säger i en intervju i Nerikes Allehanda 980803 att nittio procent av all översatt fantasy är skit. Du din stropp!

S: Det har jag faktiskt inte sagt. Intervjuns författare tog sig rätt stora friheter med mina ord när han skrev artikeln, så man kan egentligen inte lita på något som står där. Vad jag sa var att "man brukar säga att nittio procent av allt är skit, och fantasy är tyvärr ett sammanhang där det kanske stämmer". Lite mer förbehållsamt, alltså; dessutom får man ju hoppas att genomsnittskvaliteten på översatt fantasy är betydligt högre.



F: Vilka är de tre saknade kursiveringarna?

S: S. 157: "Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det." S. 180: "Den är min! Men du kan ju köpa den av mig - till mitt pris!"



F: Vad har du emot Orup egentligen?

S: Ingenting! Han har skrivit/stulit många bra låtar, och "Som isarna när det blir vår" är en av dem. Det som påminde Dina om låten var diktens första rad, inte det faktum att dikten var usel.



F: Ska det vara en styckebrytning mellan s. 483 och s. 484?

S: Jo. Det är synd att den syns så dåligt, för det är en ganska lyckad styckebrytning. Dramatisk, liksom. Om det var en TV-serie så skulle det ha blivit reklampaus.



F: Varför står det "lord" överallt i boken och inte till exempel "furste"?

S: Jag var ute efter en adelstitel utan någon hierarkisk innebörd, och fastnade tidigt för "lord". Varför det inte blev "furste" vet jag inte riktigt. Det var bara en av provläsarna som klagade på det, de andra var upptagna med att reagera på ordet "lady", dock utan att kunna ge något uppenbart bättre alternativ ("dam" vore bra men kan inte användas som epitet). Båda orden står för övrigt som låneord i Bonniers svenska ordbok.



F: Har Tim och Kimrin haft någon form av tidigare relation, eller kom Kimrin bara helt plötsligt fram och frågade de fyra om de hip som happ kunde hjälpa honom?

S: Tim, Vos och Dina hade träffat honom förut, däremot inte Tenet. Detta borde framgå av inledningen till kapitel 2.



F: Vad har du emot Ingemar Bergman då?

S: Att man travesterar någonting betyder inte att man ogillar det! Nå, det finns ställen där jag parodierar saker jag inte gillar, men där är det inte lika uppenbart.



F: Har du några tips för hur man ska få en roman antagen?

S: Kanske: 1) Skriv riktigt bra. 2) Ha en bärande idé. Annars tror jag att det är rätt godtyckligt. Man kan säkert skriva mycket bra fantasy i Sverige (bättre än min bok) och ändå ha mycket svårt att bli antagen.



F: Vad har du för sensmoral med din bok? För det finns väl nån?

S: Knepig sak. En "sensmoral" är möjligen, som det stod i en recension, "behovet av att älska en verklighet istället for en dröm". Ungefär som i Some Kind of Wonderful eller otaliga andra filmer och tv-serier, alltså. Det budskapet är jag egentligen tveksam till och jag hade inte planerat det medvetet, men jag antar att det är lätt att tolka in det med tanke på hur handlingen ser ut. Annars är ett centralt tema just att det inte alltid finns några självklara sanningar eller lättköpta morallösningar, även om väldigt många kommer att försöka få en att tro det, och försöka pracka på en sina (skilda) verklighetsuppfattningar. (Helst vill jag förstås lämna maximalt utrymme för läsarnas egna tolkningar, även om jag därmed ofrånkomligen också kommer att bli missuppfattad. Det är faktiskt inte så pretentiöst som det låter, snarare tvärtom. Det här är inte ett ämne man kan sammanfatta på tio rader och få det att låta vettigt.)



F: Det där tärningsspelet med drottningar, narrar och så, har du några regler till det?

S: Spelet är (nästan) norpat rakt av från ett existerande spel kallat pokertärning, som finns att köpa men som kan spelas alldeles utmärkt med vanliga tärningar. Jag har faktiskt skrivit en uppsättning regler för länge sedan och ursprungligen tänkt att den skulle utgöra ett appendix, men vi bestämde att det inte behövdes. Nu finns de här.



F: När kommer Efter lägereldarna ut i pocket?

S: Inte under överskådlig framtid! En möjlighet som nämnts är att ge ut den i mellanprisutgåva (s.k. kartonnage), men inte ens det verkar säkert.



F: Du är inte så tydlig som du trodde på slutet om du trodde det.

S: Förlåt. Klicka här för ett litet förtydligande, om du inte vill lista ut mysteriet själv.



F: Vilken är din "relation" till Härskarringen? Varför tror du att Härskarringen har blivit så populär?

S: Det sägs att det finns figurer som man måste förhålla sig till på något sätt om man ska ge sig i kast med ett ämne: Wittgenstein, Simone de Beauvoir, Sigge Freud... Om det stämmer, så är väl Tolkien en sådan. Själv tycker jag nog att det räcker med att slå fast att han författade det kanske största och säkert mest älskade fantasyverket. Jag håller helt med Peter Beagle, som sa att av alla stora fantasyförfattare som finns att ta efter, så hade det aldrig fallit honom in att välja just Tolkien. Som så många andra läste jag Härskarringen någon gång i tonåren och blev förtjust, men det betyder inte att verket har påverkat min stil, mitt berättande eller mina idéer på något vis. Det finns det andra som har gjort. Härskarringens popularitet kan väl förklaras med att den kombinerar egenskaper som gör en bra bok, t.ex. en genomtänkt handling och skicklig användning av fantasyelement, med egenskaper som talar till den genomsnittlige fantasyläsaren, som storslagenhet och äventyrlighet. Man kan räkna upp en del defekter hos boken, men tyngden i den episka historien och den levande världen väger upp dem mer än väl.



F: Har du någon ny bok som kommer att ges ut?

S: Uppdaterat svar igen! (Måste väl göras så där var tredje år, antar jag.) Den roman jag arbetar på nu är en rolig skräck/sf/fantasyblandning som utspelar sig i ett alternativt Stockholm. Det går tyvärr inte alls att säga på det här stadiet när den kommer att komma ut.



F: En bekant till mig sa att det skulle komma en samling med noveller av dig. Stämmer detta? Och om så är fallet, när kommer boken ut?

S: Noveller finns - ganska många också - men de kommer nog inte ut inom överskådlig framtid. Jag har gjort ett försök att intressera Norstedts för dem, men det gick inte vidare bra. Några udda noveller som jag "skänkt bort" finns annars att läsa i tidskrifterna Mitrania och Minotauren samt i antologier som getts ut av Aleph Bokförlag. Mina "seriösa" fantasynoveller verkar det däremot dröja innan världen får ta del av, wah. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.



F: Kommer det några fler böcker som utspelar sig i Världen?

S: Chansen för det är tyvärr inte särskilt stor, jag har i alla fall ingen sådan bok planerad för närvarande. Jag har en liten idé som jag dock bara skulle försöka förverkliga om det visade sig att det fanns ett massivt intresse för att läsa mer om huvudpersonerna från Lägereldarna (och det skulle inte bli en traditionell fortsättning).



F: Finns det en karta över Världen någonstans?

S: Det finns faktiskt en karta ritad med blyerts på rutpapper som jag mätt upp avstånd och liknande på för att restider och klimatskillnader ska gå ihop. Men förutom snygga kustlinjer är den är inte speciellt intressant, det finns bara 3-4 identifierbara landmärken på den eller så.



F: Så du undvek så att säga avsiktligt att använda dig av en karta i boken? Får jag fråga varför?

S: Att skippa kartan ingick från första början i det "paket" av saker som jag ville göra annorlunda jämfört med annan fantasy. Jag ser helt enkelt inget skäl till att läsaren ska behöva hålla ordning på hur geografin i fantasyvärlden ser ut, om inte den geografin på något sätt är med och spelar en huvudroll i boken (som en del säger om LotR, t.ex.). Effekten kommer mest bli att läsaren tvingas bläddra fram och tillbaka till kartan varje gång någon säger att de ska resa dit eller dit. Själva informationen man kan få fram ur kartan - i vilken vinkel sträckte sig vägen, var finns det berg, hur många skurkslott finns det - är egentligen ganska trivial, och är den inte det borde den ändå framgå i texten. Till detta kommer sedan att huvudpersonerna i fantasyböcker sällan har suttit och studerat kartor över landet de bor i, och i vilket fall som helst inte kartor av modell flygfoto. De ser ju bara kullar och skogar när de reser, så varför ska läsaren få se något annat? Det är mer ett hinder för att gestalta världen än någonting annat - om man nu inte är väldigt intresserad av att förmedla till läsaren vilka platser som fanns och hur de nu låg i förhållande till varandra, vill säga.