Författare Syfte och idé | Material och miljö

Bubbel är skapat av Ann-Christine Bentenius-Wennlert och Glenn Wigström efter en originalidé av Glenn Wigström. Båda är erfarna mellanstadielärare på vanlig svensk grundskola och har sedan 1992 fram till 2000 arbetat tillsammans på mellanstadiet på Sjumilaskolan, Biskopsgården i Göteborg. Numera bygger de i kommunal regi upp en ny skolenhet på Hisingen i Göteborg för äldre elever. (åk 7 - 9)

Glenn.jpg (8817 bytes)

Anki.jpg (8385 bytes)

Glenn Wigström

Anki Bentenius-Wennlert

Fakta om Glenn

Fakta om Anki

Glenn om elever och lärare,
skolan och Bubbel

Anki om elever och lärare,
skolan och Bubbel

Mvc-007s.jpg (10548 bytes)

Sofia Persson och Lena Bruzell

Läs mer om Sofia och Lena,
medförfattare till Bubbel för mellanstadiet.

Bibbi Sjöö
Läs Mer! 
om Bibbi, medförfattare till Bubbels datamaterial.

Fakta om Glenn

  • Inledde arbetslivet inom sjukvården fram till 22 års ålder
  • Ströjobb i USA 1978
  • Egenfinansierad lärarexamen i USA 1979 – 82. Åkte hem på somrarna och jobbade ihop pengar
  • Åter i Sverige. Lärarvikare i alla typer av skolor
  • Kompletterade lärarexamen på Lärarhögskolan i Mölndal och fick svensk lärarbehörighet 1984
  • Grundskolelärare sedan 1985
  • Började arbeta i en mellanstadieklass tillsammans med Anki Bentenius-Wennlert 1992 på Sjumilaskolan i Biskopsgården, Göteborg
    Tillbaka till sidans topp

Glenn om elever och lärare, skolan och Bubbel

"Händer det också dig att du iakttar eleverna - barnen - de små människorna - och får ont i hela kroppen?! Tänk att man kan tycka om någon så! Det är ögonblick som dessa som ger kraft till de ständiga frågorna:

  • hur får jag eleven att känna sig välkommen i undervisningen
  • hur skall eleven slippa negativ stress och konkurrenssituation
  • hur skall eleven uppmuntras efter egen förmåga och personlighet
  • hur skall varje elev känna sig godkänd utan att jämföra sig med andra
  • hur uppmuntrar jag kreativitet, självförtroende, och den egna utvecklingen
  • hur kan eleven närma sig sig själv utan styrning och direkta krav från mig som lärare

Visst är det mycket man frågar sig själv i sina försök att förstå – och att komma längre i sitt engagemang kring - eleverna.

Människan är skör och ömtålig. Det behövs inte mycket för att såra, det behövs heller inte mycket för att uppmuntra – valet är ditt eget! Vi människor mognar olika fort och intresserar oss för olika saker. Ingen är den andre helt lik. Det vi har gemensamt är vår nyfikenhet och viljan att lära. Vi växer när vi får respekt, och när vi tror på att vi klarar det som förväntas av oss. För en engagerad pedagog är detta en självklarhet. Skolan skall inte vara en fabrik där eleverna formas efter en strikt mall och, vid ett bestämt klockslag, vara färdigproducerade och strömlinjeformade produkter.

Det är skillnad på attityden "du skall göra detta, annars…." (tvång) och "det du gör är bra, försök nu att göra ännu lite bättre" (uppmuntran – ansvar – ställa krav). En positiv och humanistisk människosyn bör vara ledstjärnan hos alla som arbetar med människor.

För mig har det alltid varit viktigt att ha en elevsyn som bygger på att alla elever (alla människor överhuvudtaget, för den delen) vill något bra – hur "svår" han/hon än anses vara. Eleven måste alltid känna att det är på dennes negativa beteende du som lärare slår ner på - aldrig på människan bakom "rollspelet". I samma sekund som du bestämt markerar vad som är acceptabelt, skall du också vara beredd att ge eleven en trygg och uppmuntrande kram.

I ett tillåtande klassrumsklimat finns leende elever som vågar föra fram kritik och skoja med läraren (och läraren med eleverna). Klassrummet är fyllt av människor som visar hänsyn till – och respekt för - varandra.

Det var dessa tankar och frågeställningar som fick mig att fundera över hur man kunde strukturera ett sådant sätt att arbeta i skolan. Jag ville skapa ett material som skulle kännas lätt för eleverna att ta till sig, det skulle vara kul att arbeta med det. Samtidigt skulle det ta varje elevs förmåga och engagemang i anspråk fullt ut. Jag är övertygad om att den kunskapsmassa som eleverna måste lära sig, kommer till dem lättare när de har roligt och kan arbeta på sina egna villkor.

Bubbelmetoden bygger på elevens egna kraft, skaparglädje och initiativförmåga. Eleven skall växa och utvecklas med det egna ansvaret vilket skall vara stimulerande, lustfyllt och ha en känsla av medbestämmande. Bubbelmetoden ger eleven möjlighet att arbeta i lugn och ro, växa i egen takt, finna sin egen tankestruktur och - kanske viktigast av allt – bli godkänd som hon/han är."
Glenn Wigström
Tillbaka till sidans topp

Fakta om Ann-Christine

Anki om elever och lärare, skolan och Bubbel

"År 1988 var jag med och skrev ett arbete i pedagogik "På spaning efter en ny lärarroll". Det kan väl sägas vara min egen personliga brytpunkt under min lärarbana, där jag alltmer började ifrågasätta mitt eget lärararbete. Jag tyckte jag hade kört fast och var väldigt låst i mina egna föreställningar från min egen skoltid. Även om jag arbetade en hel del i projekt även på den tiden, tycker jag idag – när jag blickar tillbaka – att min undervisning var mycket traditionell.

Det väckte mitt intresse för pedagogik och år 1991 skrev jag en uppsats om "Det osynliga lärararbetet" (Vad gör lärarna i skolan när de inte undervisar?). Undersökningen är gjord precis innan lärarna kommunaliserades och visar på alla de övriga komponenterna som ingår i en lärares arbete förutom själva undervisningen. Min idé då var att mycket av skolans synliga och osynliga problem finns i själva organisationen av arbetet. Jag kommer ihåg, att jag gjorde jämförelser med den så kallade Taylorismen, vars utmärkande drag är långtgående specialiseringar och tidseffektivitet. (Tidsstudiemetodiken kommer exempelvis därifrån). På något sätt påminde mig detta om skolan med lektionspassen fördelade på lektionstimmar och korta arbetspass i matematik, engelska, geografi osv, och däremellan kortare pauser eller raster.

Det fanns inbyggd stress i själva systemet och den möjlighet till fördjupning, som jag sökte, tyckte jag plottrades sönder.

Jag funderade också mycket på människosyn, kunskapssyn och verklighetssyn och fick många tillfällen att diskutera detta på flera seminarier och kurser. Människor erhåller den vardagliga kunskapen i ett ständigt flöde. Det är svårt att fånga själva kunskapsbegreppet, medan vetenskapen vill att kunskapen ska vara kommunicerbar och systematiskt genomförd.

Ungefär här befann jag mig i mina tankar, när Glenn och jag började diskutera hans idé, som senare kom att bli Bubbel. Jag tyckte det var ett utmärkt sätt att få möjlighet att studera hur eleverna i grunden griper sig an ett problem som de ställs inför och hur de gör när de får välja själva. Tar de bara slumpmässigt eller kan de välja efter eget intresse eller vad de har lust med den dagen?

Det visade sig att eleverna var osäkra på hur de skulle göra i början, men vi uppmuntrade dem då att välja något de själva var intresserade av. Det fick gärna ta lite tid att välja kortet, för på det viset blev de mer engagerade i uppgifterna och i den egna pärm, som skulle följa dem under flera år. Jag märkte också att en del uppgifter vi tillverkat inte alls föll eleverna "i smaken". När vi så småningom sorterade bort dessa kort märkte jag att uppgifterna här inte var så "öppna", utan byggde mer på någon sorts "vuxenstruktur" som eleverna antingen inte förstod eller helt enkelt inte var intresserade av.

Just det!!! Mitt intresse för hur eleverna systematiserar och bygger upp sina egna strukturer hade väckts! Det krävdes mycket mer engagemang av mig som lärare. I gengäld fick jag den lärarroll som jag numera trivs väldigt bra med. Jag har mycket lättare att se den nivå eleven befinner sig på i sin förmåga att lösa olika problem och likaså upptäcker jag snabbt de som är osäkra och försöker stötta dem på alla möjliga sätt. Det är naturligtvis mycket viktigt att bygga upp elevens självförtroende och att arbeta med uppdragskorten är ett sätt. Elever som tyckte det var väldigt jobbigt med skola och all skrivning och läsning fick nu tillfälle att helt legitimt röra på sig och kanske intervjua några kamrater. Som lärare blev nu min uppgift att styra upp detta, som till en början kunde verka lite kaotiskt. Det blev viktigt att vara väldigt tydlig i vad som gällde under lektionerna med Bubbel. Naturligtvis fick man inte störa andra som hade fördjupat sig i till exempel diktskrivning eller annat arbete. Eleverna uppmanades också att komma med kreativa redovisningar och försöka hitta andra sätt än att skriva ner svaret. Vi godkände skisskrivning och sedan en bra redovisning. Det har under åren blivit spännande TV-program med reklaminslag och uppgiften "måla och rita fräcka kläder" har blivit riktiga modeshower!

Bonuskorten är tänkta att vara lite av kryddan i metoden och läromedlet. Efter 10 uppdragskort brukar våra elever få dra bonus. Då säger vi att det finns lätta och svåra uppdrag huller om buller och att de först måste anta utmaningen att på bästa sätt utföra sitt uppdrag. Vare sig det nu blir lätt eller svårt. Det är hittills ingen elev som har backat! Genom detta har jag upptäckt hur viktigt det är att en elev kanske också får misslyckas med ett kort utan att för den delen hela världen faller i bitar. Desto större anledning får vi att diskutera fördelar och nackdelar med att lösa uppgifterna på det ena eller andra sättet. Våra elever tycker det är naturligt att ta upp diskussioner om hur man kan göra och de upptäcker då – som en sekundärvinst – att vi alla har lite olika syn på hur man skall göra och att det inte finns facit på allt!"
Anki Bentenius-Wennlert
Tillbaka till sidans topp

Sofia Persson och Lena Bruzell

Vi heter Sofia Persson och Lena Bruzell. Vi har tillsammans tillverkat en del av det Bubbelmaterial som riktar sig till mellanstadiet. Våra lärarbanor började våren 1996 då vi examinerades från grundskollärarlinjen 1-7 i Malmö respektive 4-9 i Stockholm. Våra vägar korsades i Trollhättans kommun där vi delade klassföreståndarskap i en fyra på en enparallellig F-6 skola på landsbygden.

Vi upptäckte snart att vi saknade ett modernt läromedel som stimulerade eleverna till ett meningsfullt och individualiserat arbete. Vi började därför fundera på och arbeta med att utveckla det läromedel som vi själva saknade i vårt arbete. I samband med detta kom vi i kontakt med förlaget Glewe och ett samarbete inleddes. Deras material "Bubbel" tilltalade oss genast eftersom det låg i linje med det arbete som vi redan bedrev i våra klasser.

Hörnstenarna vid utarbetandet av Bubbelmaterialet har varit att uppgifterna ska stimulera "tänket" hos eleverna, att det ska ligga nära elevernas egna erfarenheter och att ett stort utrymme ska ges för egna val och egen påverkan. Uppgifterna uppmuntrar även till kontakter utanför klassrummet och skolan. Att lära ska vara utmanande, spännande och skojigt, och lärandet begränsar sig inte bara till verksamheter inom klassrummets ram. Bubbelmaterialet präglas samtidigt av en tydlig struktur och arbetsgång, vilket skapar en trygghet som stödjer elevernas kreativitet.

Vi hoppas på många kreativa och lustfyllda "bubbelstunder"!
Tillbaka till sidans topp

Bibbi Sjöö om Bibbi Sjöö

Mitt namn är Bibbi Sjöö och jag tog min lärarexamen vid Uppsala universitet 2001. Innan jag utbildade mig till lärare har jag hunnit med att jobba på kontor, i butik och inom vård och omsorg med utvecklingsstörda barn. Under min utbildning jobbade jag mycket med datorn. Jag kom fram till att det är ett mycket bra pedagogiskt hjälpmedel. Jag kunde inte hitta några bra datorläromedel på grundskollenivå och tillverkade därför ett eget material som Bubbel nappade på. Jag har använt materialet i en årkurs sexa där det har fungerat.
Tillbaka till sidans topp


Om Bubbel | Använd Bubbel | Beställ Bubbel | Prata om Bubbel | Om Glewe | Åter Startsidan
Copyright© 2002: Glewe Läromedelsutveckling Kontakt: info@bubbel.com
Webdesign: SAXOMATSO www.saxomatso.com