Navelbråck hos hund är oftast en medfödd missbildning. Det beror på en svaghet i bukväggens muskellager. Under fosterutvecklingen bildas bukväggen som två veck, som växer ut från sidorna på ryggen. De växer sedan ned och omsluter bukorganen. De två vecken ska växa ihop mitt under buken, där det bildas ett stråk av senliknande vävnad kallat Linea alba.

Mitt under buken går under fosterlivet blodkärlen till och från moderkakan

(navelsträngen) genom en öppning i Linea alba. Strax efter födelsen ska den öppningen växa igen med ärrvävnad, som blir naveln. Om öppningen av någon orsak är för vid när valpen föds, blir det inte någon hållbar ärrvävnad, som drar ihop öppningen. Då täcker bara bukhinnan på insidan och huden på utsidan hålet i bukväggens muskler. Bukhinna och hud är så tunna och elastiska att bukorganen delvis buktar ut genom hålet och ett navelbråck uppstår.

Om navelbråck uppstår när en tik tuggar av navelsträngen finns det en onormal svaghet i valpens bukvägg. Tikar och hanhundar drabbas lika ofta.

Nyfödda valpar som föds med "tarmarna på magen" har en missbildning som är en mer extrem variant av navelbråck. Valpen föds med ett navelsträngsbråck och när navelsträngen brister faller tunntarm ut genom navelporten.

Ärftlighet
Navelbråck uppträder sporadiskt i låg frekvens inom de flesta raser.

Dessutom ses navelbråck familjärt i vissa linjer. I raser där hundar med navelbråck används i avel kan frekvensen bli hög, både i vissa linjer och i hela rasen. Olika arvsgångar har föreslagits, dock anses navelbråck och andra bråck* oftast vara orsakade av polygena anlag.

Polygen nedärvning innebär att många gener tillsammans ger en egenskap, i lägre eller högre grad.

Varje gen var för sig, ger en ganska liten eller ingen effekt alls, men som tillsammans ger stor effekt. Eftersom de är många och ofta sitter på olika kromosomer kan man inte direkt bedöma nedärvningen av dem utan effekten blir "blandad". Man kan inte tala om anlagsbärare som vid recessiv nedärvning utan en hund har större eller mindre mottaglighet för defekten.

Symtom
Utåt sätt ser man som en liten bula på valpens mage. Det är fett eller en del av tunntarmen som kommit ut genom öppningen i navelporten.

Om hålet är större, kan andra delar av bukens innehåll komma ut genom öppningen i navelporten.

Åtgärd
Selektionen mot navelbråck följer de tumregler som gäller för polygener. En hund med navelbråck bör inte användas i avel och avelsdjur bör väljas från så bra kullar som möjligt.

Hundar med stora/grava medfödda navelbråck ska aldrig användas i avel.

Toleransen vad gäller sellekteringen av avelsdjuren måste även ta hänsyn till populationens storlek samt avelsbas. Inom en numerärt liten ras kan man inte bekämpa ett enstaka anlag så hårt att rasen får in flera andra deffekter/sjukdomar på bekostnad av bekämpningen av ett anlag. För sådana raser krävs en mer långsiktig planering, av rasklubben och dess uppfödare i fråga, med en ökande hårdare tolerans vart efter populationen tål detta.

* Förutom navelbråck så finns det ljumskbråck, pungbråck, inguinalbråck samt perinealbråck (bråck vid analöppningen).