Vrakfiske från turbåt 2002-06-09

Kl 05:00 satte klockan igång. På trötta ben vacklade jag ut i köket och förberede mat inför dagens 12 timmars vrak tur med Tuna Clipper. Jag hade bestämmt tid med Christian Bergquist på Stigs center kl 06:00.

Väl på plats på Mossholmen visade det sig att en gubbe missat turen så vi blev 11 gubbar istället för 12. Platser lottades och spön och tackel gjordes iordning. Detta gjör man lättast med en gång. När väl Arne börjar trycka på gasen så kan det bli svårt då vi ligger i 22 knop och det kan bli både skumpit och blåsigt. Vi skulle fiska på vrak som låg ost till nord skagen. Att fiska på vrak närmare den svenska kusten utanför Marstrandsområdet är lönlöst då all fisk är utfiskad av garnfiskare. Innan dom började garna året runt på vraken fanns det gott om fisk men redan efter 3-4 år efter att den intensiva garningen av vraken påbörjats så märkte man att bestånden reducerades. Idag finns det i princip ingen fisk där. Nåväl fisket skulle bedrivas på ett djup mellan 60-120 meter. Vi började ost skagen på några vrak som låg runt 60 meters strecket. 11 pilkar susade mot botten och det dröjde inte länge förrens en del spön stod i vackra bågar.  Bild t.v. : Inga problem med upptacklingen i det här fina vädret.

 

Inte av fisk naturligtvis , utan av botten napp. Man får i regel mer botten napp än fisk. Några fiskar kom det dock upp , några småsej och några torskar. Vi beslöt oss att dra vidare mot skagen och nya vrak. Nästa vrak  låg i närheten och djupet och fisket var densamma. En dansk garnbåt närmade sig och började att lägga ut sitt garn så det var bara att förfytta sig till nästa vrak. Så här på förmiddagen så varierade strömmen mellan 0,4-1 knop. Det är klart godkännt så en del av oss började fundera på att börja meta. Fredrik var en av dom , jag var en annan. Vi flyttade oss till ett vrak som låg på 80 meter och här började fisket bli bättre. Man kan säga att de vraken som låg på 80 meter och djupare gav fisk. De som låg grundare gav endast enstaka fiskar och endast småfisk. Torsk och sej synade ytan. Metet var trögt och efter att ha satt mitt metetackel satte jag på en jiggförsedd pilk. Första nedsläppet gav fisk och till min förvåning så hade en långa tagit min pilk.  Bild t.h. : Fredrik laddar med horngäddefiléer.

 

Det är typist , när man metar får man dom inte utan när man pilkar , kanske väckte jag långorna med mitt metetackel. Arne krokade långan utan besvär och la i den i spannen som var för liten. Jag gick iväg för att hämta en större spann och då passade långan på att smita ut genom ett av däckets dräneringshål och eftersom kroken lossat vid gafflingen så tog långan adjö av mig. Efter några drifter bestämmde vi oss för att prova på lite nya vrak som Arne ej varit på tidigare. Ett förträffligt dataprogram gör vrakletning till en barnlek. Här finns det mesta med och antalet vrak verkar nästan out tömmligt. 10 minuter läggs på att finna vraken och vi missar ett par av vraken men det är ju inte 100% säkert att det finns vrak där , finns dom så finner man dom i regel. Fisket bedrivs nu på 105 meters djup. Fortfarande så är strömmen helt okey och fiskens storlek bara ökar ju djupare vi fiskar. Bleka börjar nu också att dyka upp. En hel del sej och några torskar kommer upp.  Christian får resans enda makrill här , visar upp den för de övriga och kastar sedan i den igen. En och annan lustfylld blick följer makrillens öde. Vi fyttar oss vidare till ett annat vrak som ligger på samma djup. Här är fisket likadant som på det föregående.  Bild t.v. : Anders med en sej i matstorlek fångad över vrak på 105 meters djup.

 

Vi spanar in ytterligare 3 vrak på plottern det djupaste liggandes på 120 meter. De två första hittar vi inte men det på 120 meter finner vi. Strömmen har tilltagit och Arne får hålla båten. Torsk och gråsej fångas men fisket går trögt. Vi bestämmer oss för att drifta. Tomas Krantz släpper ner men kommer inte ner till botten då en större modell av gråsej huggt på hans jiggförsedda pilk. Fisken gör ett par korta rusningar innan Tomas kan börja pumpa upp den till ytan.  Arne gör sig beredd med kroken och snart bryter fisken ytan. Dagens tyngsta blev det , en sej på ca : 5,5-6 kg. Bild t.h. : Lodet visar hur ett vrak plötsligt dyker upp. Strax före vraket sänker sig botten något , det är då mjukbotten. Vraket tecknar sig sedan och Arne lägger i backen (därav en bit där lodet inte tecknar p.g.a. luftbubblor som kommer i vägen för givaren). När väl båten lagt sig till ro tecknar lodet att vi ligger rakt över vraket. Svackan som bildas runt om vraket har undervattens strömmarna gjort enligt en del , men jag har en annan teori. Ju mjukare botten ju djupare svacka. Vraket sjunker ner i leran och botten runt om följer med. Lägg något tungt på en madrass och man får samma fenomen.

 

Ytterligare drifter görs utan några större överaskningar. Vi drar oss hemåt igen. Nu har det hänt något. Ett flertal små strömkanter börjar att dyka upp och vid en strömkant riktigt kokar vattnet. Båten ristar till och farten sjunker med 3 knop.  Bild t.v. : Arne står med gaffeln i högsta hugg då Bernt styr fisken in mot båten. Det ser väl ut som att Anders har fått botten napp. Det är faktiskt fisk och hans 20lbs seeker spö får jobba ordentligt. Efter att ha pumpat upp fisken 100 meter från 120 meters djup så tappar Anders fisken. Det hade garanterat blivit dagens tyngsta.

 

Nästa vrak vi skulle prova ligger i närheten. Vi ser en garnflagga vid vraket men bestämmer oss för att kolla om det ändå går att fiska. Här är strömmen så stark att nästan hela flaggan håller på att sugas ner i vattnet. Att fiska här skulle vara omöjligt i den starka strömmen. Vi drar vidare mot de vraken vi fiskat på under förmiddagen. Endast någon enstaka fisk kommer upp över dessa vraken. Helt klart för grunt. Vi kollar plottern om vi kan finna något vrak som ligger djupare på hemvägen. Det fick bli ett av Hagenvraken som ligger längst ut. Lodet visar gott om fisk över det lilla vraket men den var inte på hugget. Vi driftar över vraket ett par gånger utan resultat. Vi bestämmer oss för att gå hemåt mot Mossholmen. Bild t.h. : En något annorlunda kameravinkel. Tomas med dagens tyngsta och linslusen Christian kunde inte hålla sig borta.

 

Tillbaka