Saltströmmen , Fiske med högspänning!

Fredagen 29/6-01

Klockan slår 15.00. Äntligen! 5 veckors semester hägrar , FISKESEMESTER!!! 15.01 fiskeäventyret börjar med en stressad hemfärd från jobbet för att packa bilen och bege mig ner till Galtabäck , familjen Kraemers grevskap. Är nere vid 17-tiden och packningen är i full gång. Lena fixar grillat så våra små magar blir mätta. Suveränt! Klockan 20.30 bestämmer vi för att dra , och det gör vi. Första pausen gör vi efter 6 km för att checka båtarna och köpa diverse förnödenheter , som dricka och herrtidningar!!! Hmm!? Anders Hansson och jag åker ihop och Lars Kraemer och Christian "Vispen" Karlsson åker tillsammans. Anders tar första passet bakom ratten , som blir mycket långt. Någonstans i mittsverige tar jag över.

När jag får stopp av ett rödljus i Sundsvall och lägger in 1:an för att köra vidare vid grönt ljus börjar det ryka från växellådan. Jag blir livrädd och ett tag ser jag hela Norgeresan ryka åt H-vete. Jag fattar ingenting så Anders får lägga in 1:ans växel vid varje stopp. Det visar sig att jag hela tiden får in 3:ans växel. Man måste tydligen ta i med våld för att få in 1:ans växel på den här stackars 245:an. Men det är en mycket bra bil som pallar den här resan , trots åldern! På vägen tänker jag på om Saltströmmen skall skänka oss någon hälleflundra. Det var fem år sedan jag var där där senast och då var det redan förändringar i fångststatestiken av det sämre slaget. Men en ljuspunkt hade man hört talas om , hälleflundrorna hade blivit ganska vanliga i fångstkorgarna och vi var ju jäkligt sugna på att få en. Stor torsk , gråsej , kolja , kissekatt , rödspätta och bergskädda var också stora önskemål.

Söndag 1/7

Vi glider in på campingen. Jag är halvdöd , men gubbarna lyckas väcka mig. Jag hoppar i mina vadarbrallor. Vi sjösätter och får båtarna på plats vid flytbryggan. Fiskecampen vi bor på är helt suverän , men det kan man knappast säga om värden , som är en småsur gubbjävel som inte ens hälsar oss välkomna. Jag har inte lagt hans namn på minnet , men jag säger så här : FEL MAN PÅ RÄTT STÄLLE ! Det är ruggit när man tänker på att man kunde ägt stället själv. Nog om detta Det var ju fisket jag skulle skriva om. Men resan upp är ju så spänningsfull med alla fångster som snurrar i huvudet.

Måndag 2/7

Snackar med lite folk på bryggan som berättar att gråsej i 8-10kg klassen fångas dagligen i strömmen. Vi ger oss ut och provar. Anders och jag lägger oss i strömmen med 80 meter till botten och sänker ner våra jättejiggar. Det tar lång tid att nå botten , men väl nere stramar det till ordentligt i mitt spö. Tungt är det och selen åker på för att underlätta kampen. Efter 10 minuter kan vi skönja första firren , som oturligt nog är felkrokad i magen. En torsk på 8 kilo , inte undra på att det var tungt , också med tanke på att vattnet har en bra fart och vi virvlar runt som i en häxkittel lite här och var. Kraemer och Christian jiggar en bit bort och drar fina gråsejar. Vi ansluter till dom. Fem minuter senare får jag ett sejnapp som nästan sliter spöt ur handen på mig. Den släpper tyvärr , efter att ha slitit ut 20 meter lina. Samma sak upprepar sig på Kraemers spö under dagen. Men vi oroar oss inte , vi har ju 13 fiskedagar kvar att få revanch på storsejen. Vi åker i land och käkar lite baconlindad oxfilé med pepparsås och chateupotatis och en bärs.

Resten av dagen roar jag mig med fiske från flytbryggan. Jag har grävt lite sandmask och skurit långa sillfiléer , som agn på ett extremt långt 2-krokars paternostertackel med 50 centimeters tafsar. Strömmen varierar minut för minut. Botten utanför är jämn och fin , så nog skall det gå att få en spätta eller en liten hälleflundra , tänker jag. Efter en stund kommer ett litet pill och jag ger lite lina och väntar ca 30 sekunder innan jag gör mothugg. Det känns som en platta , och visst är det det. En spätta på ca kilot , vacker som Mona Lisa! Efter ca 5 minuter kommer napp nummer 2 , som känns lite aggresivare. Proceduren upprepas , men när jag får syn på fisken ser jag att det är en hälleflundra. I samma ögomblick rusar fisken med hjälp av strömmen mot botten , men jag måste bromsa den för kättingarna som håller bryggan på plats är elakt nära att komma i vägen. Vilken power det är i dessa fiskar , det var inte det lättaste att stoppa den med mitt 12 fots laxspö. Men upp kommer den i alla fall och min första hälleflundra är fångad , vikten är 1,3 kg. Efter 5 minuter fångar jag en tvilling till min förra hälleflundra. Sicken flax alltså. Kraemer har lyckats trixa upp en havskatt på ca 2 kg idag. GO NATT!!

Tisdag 3/7

Idag skall vi rikta fisket efter hälleflundra och åker in i Skerstadsfjorden. Första stoppet gjörs vid en ö som är omgiven av ett stort grundområde. Utanför ön sluttar det ner till rätt djupt vatten. Det fiskas i ca 1 timma men vi bryter på grund av hård vind. Vi åker nordost om ön , där skall det husera hälleflundra. Lika mycket blåst här , så jag och Anders bestämmer oss för att söka lä i Misvärsfjorden. Kraemer och Vispen stannar kvar vid sjömärket. När vi kommer in till en tidvattenström som skiljer fjordarna , möter vi Kungsbackagänget som fiskat i strömmen någon timma. Här är också ett hett ställe för hälleflundra. Vi börjar jigga. Till botten är det 13 meter och den är jämn och fin. När man drivit en bit in i fjorden sluttar det ner till 40 meter. Efter en stunds fiske tjoar det till i Magnus Karlssons båt. Han är snabb att påpeka att det är en torsk som nappat. Men efter en stund blir det ett jubel som ekar över hela den stilla Misvärsfjorden. Det var en kyckling = mindre hälleflundra , på norska , men ingen kyckling för en sportfiskare , utan snarare en drömfångst , vikt 11 kilo. Telefonen ringer och jag svarar.

Det är Kraemer som flämtar och kippar efter andan när han berättar att en hälleflundra på 6-8 kilosklassen följt hans jigg upp till båten och bara stått och stirrat på jiggen i 4 sekunder , och sedan bara lojt simmat ner igen. NERVPIRR!!! Dom finns , nu har vi sett dom. Åker hem efter några timmar och käkar kokt hälleflundra och rödspätta med cidersås och kokt potatis ( dom röda norska potatisarna ).

Onsdag 4/7

Vaknar upp till en strålande svart himmel , med lite bakrus från gårdagen. Anders fick lite för mycket av det goda igår så han står över detta fiskepass. Jag åker med Kraemers Skidbladner ihop med Vispen och Lars. Fisket är tänkt att bedrivas nära strömmen efter gråsej , som vi "vevar". Stora jigghuvuden och 15 centimeters shadar släpps mot botten och vevas snabbt upp mot ytan. Har man flyt så brukar nappet kännas som en nafsning i jiggen , följt av flera och förhoppningsvis gapar sejen stort och fastnar. Det gjorde det för Vispen och Kraemer , men min skitjigg ville dom inte ha på ett bra tag. Jag hade inte fått en fisk på en halvtimma medan Kraemer och Vispen fått fyra var. KONSTIGT!! Efter en stund lossar det för mig med. Avslutar dagen med ett flytbryggefiskepass. Fångar min tredje hälleflundra i samma storlek som de förra. Fick även en grann sandskädda som jag först tog för en rödspätta. Den var otroligt rund i kroppsformen och egentligen inte alls lik en sandskädda , vikt 680 gram.

Torsdag 5/7

Anders och jag åker till Misväsfjorden för att prova på hälleflundran. Kraemer och Vispen satsar på strömmen. Väl på plats i lillströmmen börjar jag och Anders och jigga. 13 meter till botten som vanligt och en jämn fin ström som skjuter oss inåt i fjorden. Efter en stund hör jag Anders säga högt , Hälleflundra. Jag tappar koncentrationen på allt och slänger mig över till Anders sida för att få en skymt av den. Den stirrar på Anders jigg några sekunder , för att sedan snabbt sticka ner i djupet igen. Lite skakade fortsätter vi att jigga och landmärke tas. Någon minut senare händer samma sak. Min jigg kommer upp och jag stirrar hela tiden ner i det kristallklara vattnet för att se jiggen komma upp. Får se en mörk skepnad som följer jiggen upp till ytan och avslöjar sig. Hälleflundran simmar efter och jag drar jiggen i ytan och den följer efter tills den fattar att vi är närvarande i hans jaktmarker. 5 gånger har vi hälleflundra efter jiggarna under en timma. Det lilla extra i jiggfisket fattas. Är det för grunt för att fisken skall bestämma sig för att nappa?? Samtal från Kraemer. En överlycklig röst från Skidbladner. Vispen har lyckats bogsera upp en jätte till gråsej på hela 19,45 kg. Jag tappar nästan mitt spö , men tänker att nu är nog Lars och Vispen hungriga och vill locka oss hem med en "STORFISKARVALS". Men den valsen var sann. Christians gråsej sitter i skrivande stund hemma på väggen. Jag har själv sett den. En av gjutning gjord av en av sveriger bästa konservatorer blev det.

saltsej.jpg (8431 bytes) Tillbaka till Anders och mitt fiske. Vi tröttnar på hälleflundrornas dumma betende och vi spanar in en vik längre in i fjorden. Vi drar dit och lägger oss i en söt liten vindstilla vik. Jag tacklar upp mitt Seeker 8-12 spö med ett 40 grams jigghuvud och krokar på en twintail. På ekolodet har jag sett mycke fisk som jagar och man kan även se jiggen på lodet. Jiggen singlar ner 20 meter till botten och spinns sakta upp (det behövs inte mycket för att en dubbelstjärtat jigg skall röra sig grymt förföriskt). Jag tittar hela tiden på ekolodet efter fisk och när det dyker upp ett snyggt böjt streck på lodet vevar vi blixtsnabbt upp till fisken och saktar in när jiggen närmar sig. Hugget kommer jätteförsiktigt och spötoppen bugar sig sakta tills det är lagom att göra mothugg. Ofta blir det bom stopp med den klena utrustningen. En sakta rusning följer alltid. Anders och jag har ett skithäftigt torskfiske som hela tiden följs på ekolodet. Jag lyckas pressa upp en torsk på 7 kilo som störst. Anders en på 5,5kg. Jag har länge undrat hur det skulle kännas att stångas med en 2 kilos firre på mitt extremt veka spö. Det här spöt kanske var i klenaste laget , för spöt stod oftast som en u-sväng till bristningsgränsen och det knakade i spöt. I dag fick det räcka med 16 timmars fiske och vi styrde hemåt trötta men med ett leende på munnen. Väl hemma går jag direkt för att spana in jättesejen som ligger i frysboxen. Den sejen är helt enorm och Vispen själv förstår nog inte själv hur stor den är. Förmodligen kommer den att slå alla sejar från Röst och Fröya och förhoppningsvis bli årets tyngsta sej. Man kan bara avundsjukt säga grattis till Vispen. (Det hade varit ett snyggt klubbrekord om bara Vispen fortfarande varit med i klubben.) Lite firande av storfångsten blir det på kvällen och Vispen agerar bartender med flinka händer.

Fredag 6/7

Vaknar upp som man förtjänar. Åker och handlar lite käk och tar det allmänt lungt. En hjärnhalva fungerar bara på morgonen , men när den andra hjärnhalvan börjar jobba kommer fiskekåtheten igång. Jajamen , nu skall vi ta dom stora säger vi , som vi alltid säger varje morgon. Vi börjar med att åka till sillavika där det ofta finns färskt agn att hämta. Anders och jag åker åter till Misvärsfjorden igen för att göra ett nytt försök och testa med hel sill , agnad på en släptafs efter en bom. Den här dagen blir miserabel. Enda pluset är när jag blir bekant med mooching efter torsk i mellanvattnet. Jag släpper sänket med bom och sill i branten till fjorden ca : 20 meter djupt. Sedan ställer jag spöt i spöhållaren och släpper bromsen och slår på knarren. Nappet avslöjas med en långsam bugning i spöt och knarren på rullen börjar låta. Jag tar ner spöt från spöhållaren och ger lite lina , spänner bromsen och nitar fisken. Det är ofta torsk mellan 4-8 kg som hugger. Ganska kul latmete från sakta drivande båt. Vi åker till lillviken där vi igår haft det roliga fisket , men det är bara några enstaka torskar kvar. Vi driver sakta mot stranden och kan se botten som går upp i en fin kant. Jag kastar jiggen längs med kanten och får några torskar. Rätt som det är kommer en hälleflundra efter jiggen , men som vanligt struntar den i att hugga. Väl hemma i hamn kommer Kraemer med en glädjande nyhet , han har fixat PB på gråsej med en firre på 9,5 kg. Ingen liten fisk.

Lördag 7/7

Kraemer och Vispen tar nya tag efter hälleflundran. Dom jiggar i 6 timmar och byter jiggar för att prova men tröttnar och går över till lättare fiske. Beväpnade med trollingspön , jiggar och små pilkar riktar dom fisket efter kolja. Kolja på 2,5 kg och torsk upp till 5 kg. Tänk om det kunde vara så lätt att få fisk i Sverige , så man slapp åka 170 mil. Det har det ju varit , men då var ingen av oss tyvärr påtänkt. Kraemer har problem med motorn. Den kyler inte och ger honom därigenom stort huvudbry.

Söndagen 8/7

Kraemer kommer fram till att termostaten i motorn lagt av. En mardröm i Norge , som knappt går att lösa med pengar här uppe. Kraemer och Vispen bryter läger och bestämmer sig för att åka hem , ett dystert besked för Anders och mig.

Måndag 9/7

Vi tar farväl av Kraemer och Vispen. Anders har dragit på sig världens tandvärk , så vi åker in till Bodö för att hitta någon tandläkare som kan fixa Anders tand. Allt går vägen och vi kan återvända till campen och dra ut på fiske. Min bror ringer ifrån färjan från Röst som han och 6 gubbar har fiskat vid i en vecka. Jag bestämmer mig för att möta dem innan de drar hem till Skövde. De har haft bra fiske och lyckats få 2 hälleflundror på 9 resp. 19 kilo. Jag får en 12 centimeters shadjigg som tydligen skulle locka hälleflundran. Jag åker tillbaka till campen där Anders stod i startgroparna för dagens fiske. Som vanligt blir det en sväng till sillaviken och sedan bort till Misvärfjorden. Vi jiggar i någon timma över 13-meters branten med 3 följen av hälleflundra som inte vill hugga. Vi driver mot branten där torsken brukar stå och jag får ett bättre hugg. 5 minuter senare gafflar Anders perfekt en torsk som på vågen visar sig väga 15kg. Nästa drift är det Anders tur att svettas. Upp kommer en torsk på 11kg. Jag släpper jiggen. Väl på botten börjar jag veva och efter 15 vevtag får jag ett gött napp igen , torsk på 17kg. Härligt fiske.

Tisdag 10/7

Strålande väder! Anders och jag skall testa lite koljafiske efter ett tips av ett fiskegäng på campen. Även musselplockning ingår i schemat idag , vilket gjör att vi styr åt en annan fjord. Några koljor var det inte hemma på nämd plats , men ett jättestim med sill lyckades vi hitta. Sillen har varit rätt svåråtkommlig ett tag så Anders och jag hivar sill så gott vi kan för att fylla agnförådet. Vi lyckades hitta ett par hyfsade koljor på ett annat ställe. Vid lågvatten åker vi till musselstället med de berömda jättemusslorna. Jag drar på mig vadarbyxorna och hoppar iland med håv och en paddel , som jag bänder loss musslorna med. Sjöborrar , koraller och jättemusslor i ett kristallklart vatten. Jag bara väntar på en stor havskatt som skall bita mig i foten. (Ca. 15 musslor togs med hem till Universeum. Dom lever än idag.)

Onsdag-Torsdag 11/7-12/7

Blandat fiske. Danskar drar hälleflundror på 17,28 och 46 kilo i  strömmen.

Fredag 13/7

Idag drar vi till Misvärsfjorden , men först ett stopp i sillavika för att fylla dagens agnbehov. Vi har räknat ut att vi kommer till Misvärsfjorden när det är strömstilla. När strömmen drar igång igen och någon timma framöver , är fisket som bäst. Anders jiggar och jag metar med bom och 3hg sill. Efter en stund känner jag att något är på gång i andra änden av linan. Jag ger lite löslina och låter fisken tugga i sig den feta sillen , gör mothugg och får kontakt. Detta känns inte som en torsk. Jag anar vad som är på gång , och mycket riktigt är det en hälleflundra som nappat. Stor var den inte , vågen visar 2,5kg krutpaket. Efter 10 minuter kommer napp nummer 2 , det är ungefär på samma ställe. Lite bättre storlek på den flundran som ganska snällt följer med upp. Men som många hälleflundror gör , så dyker den mot botten i panik när den fått syn på två fula ansikten som glor på den. Jag baxar upp den igen och Anders sätter gaffen perfekt , 4,5kg vägde den. Nu hänger den på väggen hemma. Jag lät göra en avgjutning av den hos samma snubbe som Vispen lämnade in sin gråsej till. Idag är det ju fredagen den 13 , men det verkade inte så pjokigt i dag trots allt. Anders hade några följen av hälleflundra idag också , men som vanligt bet dom ej på jiggen. Vi styrde med en blandning av lycka och vemod , då dagens fiske var det sista för den här gången! I morgon drar vi hem till det "fisktomma Sverige".

I utrustningsväg

Den utrustningen jag anväde mig av vid jiggfiske var p.g.a. den starka tidvattenströmmen ett 20lbs conoflex spö med en 7700 mörrum och de jigghuvuden vi använde oss av låg på mellan 6-10oz (170-280gr). Färger på jiggarna varierade inte någon speciell färg visade sig utmärkande. Vid jiggfiske på grundare vatten tex. viken i Misvärsfjorden där det var i princip strömstilla använde jag mig av ett seeker 8-12lbs spö bestyckad med en Ambassadeur storlek 6500. Här kunde vi således fiska med lättare jiggar , 40-60gr. En gul dubbelstjärtat jigg visade sig fiska bra den här dagen. Andra färger på jiggar provades aldrig men hade säkert fungerat lika bra.

 

Till kustfiske valde jag att ta med mig ett 12 fots abu specialist salmon , som pallar hyffsade tyngder. Rullen jag använder är en amb. 6500mag elite C3 CT , som enligt min mening är en av dom bästa kastrullarna. Jag tillverkade ett 2-kroks paternostertackel där nedersta tafsen monterades 10 cm ifån sänket , nästa tafs fästes ca 1 meter längre upp. Båda tafsarna var ca 50 cm långa , krokarna varierades men jag fasnade för gamakatsus "röde" i storlek 1. I och med den starka strömmen , ville jag konstruera ett tackel som rullade sakta , medan krokarna hamnade före sänket. Om min teori funkade som jag tänkt ut vet jag inte , men fisk lyckades jag ju få. Sänkets vikt låg i dom flesta fall mellan 6-8 oz. Dom grova sandmaskarna kom man åt vid lågvatten till höger om campen. Spade och vadarbyxor är ett plus att släpa med sig. Hälleflundrorna togs på sillstrimmlor på 10-12 cm.

Gott och blandat

Koljorn i norge är som norrmännen själva , lite speciella. I sverige är vi vana att dom (koljorna) vill käka mussla , men i norge vill dom hemskt gära ha plåt och gummi dvs jiggar och pilkar. Men har man testat att fiska kolja en hel dag i gullmarn med jigg och pilk? Inte jag i alla fall! Nu är den ju för övrigt utrotad i gullmarn , så man får väl aldrig veta om dom stora koljorna hemmavid hellre tog på pilk.

När det gäller specifika fiskeplatser så är det inte nödvändigt med gps. Ett sjökort duger väl då fisken rör sig över stora ytor i fjordarna. Det gäller att vara uppmärksam och ha god kontakt med andra fiskare men det brukar vara så att bäst fiske får man om man söker av nya fiskeplatser själv och utforskar egna ställen och där har man god hjälp av sjökortet. Något som är väldigt viktigt är att köra med lodet på hela tiden även när man förflyttar sig mellan två punkter för rätt som det är kan det dyka upp något intressant på lodet. Ett bra tips är att variera fisket , ger fisket inte hälleflundra på en specifik plats , pröva exempelvis att bottenmeta efter rödspätta i stället om djup , bottentyp och ström stämmer. Kolja och havskatt är andra vanligt förekommna arter som kan dyka upp på platser man minst anar.

PÅ PLUSSIDAN PÅ MINUSSIDAN
Vispens gråsej på 19,45kg Campingvärden
Anders PB på torsk 10,5kg Vädret
Kraemers gråsej på 9,5kg Att Kraemer och Vispen var tvungna att lämna oss efter en vecka
Min första hälleflundra Fryshyset som nästan höll plusgrader
Campingen
Trevliga Tyskar som bjöd på snaps
Vispens groggar
Midnattsolen
Tork resp. rensrummet

Nicklas Kolbeck

 

Tillbaka