Jag heter Robert, är född långt före högertrafikomläggningen och har vuxit upp i Stockholms innerstad, Bromma och i Centraleuropa.

Jag har inga barn ännu.

Sedan tioårsåldern har jag odlat i balkonglådor, steniga norrsluttningar, i sandiga ängar, på kolonilott med styv lera, så småningom även på åkrar.

Numer bor jag tillsammans med Edith ute på bondlandet mitt i Sörmland och vill gärna fortsätta med det. Frivilligt byter jag inte lommens rop, norrskenet, kattugglan och tystnaden mot promenadavstånd till biografen, eller låt säga konserthuset, så som det var i min barndom.

Jag driver ekologiskt lantbruk på släktgården Årby, där föder jag upp dovhjortar och bygger ett hus tillsammans med min bror Richard. Till gården hör också skog och del i sjön Övre Gällringen. För närvarande arbetar jag också som läkare på en husläkarmottagning.

Ett av mina stora intressen är att spela piano, Beethovens sonater är en stor källa till glädje i mitt liv. Jag älskar att spela Appasionatasonaten men den kan påminna en ganska bryskt om att man inte är i toppform, särskilt sista satsen.

Jag har dansat av och till under mitt liv men det var först för några år sedan som jag upptäckte hur roligt det kan vara. En Bingsjöpolska i sommarnatten på ett välslitet golv tillsammans med någon man tycker om att dansa med kan vara en underbar upplevelse, den unnar jag verkligen alla, att i oändlighet låta sig snurras av dansen är underbart.

  Jag lagar ofta mat, nästan uteslutande från råvaror, inte halvfabrikat.

Att skruva isär det mesta började jag på allvar med i fem- sexårsåldern och på den vägen är det. Så småningom blev det även allt mer av att skruva ihop.