Det finns en konst som är svår att behärska, en konst som kräver träning och åter träning. Denna konst utövas speciellt under en människas gymnasietid, i stort sett varje språklektion. Den brukas och missbrukas så ofta som möjligt och är ett effektivt verktyg i kampen för att vinna lärarens hjärta, och mista vännernas. En del må säga att jag är lite orättvis när jag bedömer vad som bör, eller inte bör, sorteras in i denna kategori, men ur min synvinkel är jag det inte (Vems synvinkel skulle det vara ur annars förresten? Denna sidan är ju bara en enda stor hyllning till mig själv).

Vi vet nog alla vad som menas, när jag uttalar ordet a n a l y s. Smaka på det, skölj munnen med ordet. Njut... Känner du den fadda smaken av damm, talkade peruker och för länge sedan borttappade pincenéer? Hela konceptet andas ålderdom och leda. Kanske, chansen är liten, men kanske skulle det ha kunnat varit annorlunda, om termen analys endast använts för just analys. Tyvärr benämns nuförtiden också (glatt) all form av högtravande trams med denna term och uttrycket "överanalys" har blivit bortappat någonstans på vägen. Någon gång, om det var på 1800-talet eller igår vet jag inte, men någon gång, någonstans, glömdes konsten att analysera en dikt eller en roman med måtta, av. Kvar blev det tvivelaktiga nöjet att tolka in precis vad som helst i en text, för att sedan finta bort eventuella protester med en låååång utläggning utan minsta substans. Låter det kul? Nej, det är det inte heller. Åtminstone inte för det mesta. Jag tänker nu, för den som är intresserad, beskriva processen som leder till att en prefekt överanalys produceras. För mindre humoristiska läsare (t.ex de som missuppfattade min betraktelse om våldtäktsmän) vill jag nu också varna: Denna text kan komma att innehålla en viss mån av ironi. Alla som känner att de inte behärskar detta, bör sluta läsa, eller läsa i sällskap av ett yngre syskon.

Att analysera en text innebär praktiskt taget att plocka ner den i sina beståndsdelar, trycka ner dem i halsen, tugga, svälja, kräkas upp igen, för att sedan börja om på nytt med att tugga, svälja... Det som sedan kommer ut efter denna vämjeliga idissling, är det som är stommen på den fantastiska analys som du snart skall framföra, efter viss strukturering och omorganisation. Om det du kommit fram till är relevant eller ej i sammanhanget? Det bör du aldrig ens ifrågasätta, allt är relevant när det kommer till din analys. Ingen idé är för dum för att tas upp, det visar ju bara att den lilla ärtan innanför pannloben har jobbat en sekund! Och det, mina vänner, bör alltid vara det främsta målet med analysen: Att visa hur djupt filosofisk och seriös du är.

Här följer några punkter som kan vara bra att tänka på för dig som är intresserad av att plocka hem några bonuspoäng på svenska/engelska lektionen, vid bok- eller diktanalys.

1. Nämns några färger? Alla färger har en egen betydelse, ta reda på dem genast om du inte kan dem! Varje mening innehållandes färg har ett dolt budskap, glöm inte det.

Exempel: En mans näsa beskrivs som iögonfallande röd, vilket betyder att han är kär i någon kvinna som figurerar i romanen. Rött är ju, som alla vet, kärlekens färg, och det kan absolut inte finnas någon annan mening än denna.

2. Är denna situation en slags förvarning om att någonting kommer ske? (Detta kräver naturligtvis att du redan läst boken en gång, och sedan går tillbaka till dessa stycken för att läsa in lite dolda budskap i meningarna)

Exempel: I slutet av en bok får man reda på att fadern till en son inte alls är fadern. Gå då genast tillbaka till de två första kapitlen och peka på allt som har med fadern och sonen att göra som "ironiskt" och "förvarnande".

3. Vad är verkets tema? Fundera ut något budskap (finns där inget, hitta på ett) och motivera sedan detta med en mycket lång utläggning (aldrig kortare än tre minuter) innehållandes minst tre oförståeliga ord per mening. Då låter du smart och ingen kan protestera.

Exempel: "Markurells i Wadköping beskriver på ett intensivt och iögonfallande nymodernistiskt vis klyftan mellan vad som idag betraktades som igår med ett förtätat och livsförhöjande perspektiv, tillsammans med äppelmos och osthyvlar".

OBS: För att detta skall fungera måste du visa att du är självsäker och vet vad du pratar om, även om du inte gör det. Annars kan det bli svårt att komma undan elaka kommentarer från klasskompisar som inte förstått att de borde hålla käft och lyssna på dem som vet bättre.

4. När skrevs verket? Är det innan, mitt i eller strax efter någon form av krig, tolka varje mening som en protest/hyllning mot/till kriget.

Exempel: En dikt skriven innan, mitt i eller strax efter 2:a världskriget, innehållandes ett eller flera ord innehållandes bokstaven s, är helt enkelt en gömd beskrivning av gasen i gaskamrarna i de tyska koncentrationslägren.

Slutligen, efter denna (tycker jag själv) ganska förenklade och mycket användbara tipsbank över hur en bra överanalys ska se ut, vill jag önska dig lycka till. Det är viktigt för det här landet att böcker, dikter, sångtexter, ja allt med ord i, filtreras, kremeras, disorienteras och penetreras, för att vi skall kunna sätta etiketter på vad som är bra och dåligt. Glöm bort allt sunt förnuft och ge dig hän. Välkommen till landet där allt är möjligt, överanalysens förlovade land. Utan analyser slutar samhället fungera. Utan analyser stannar Sverige, utan analyser stannar världen. Utan analyser går hela jorden under.

Det har du mitt ord på.