Min drömresa - Hösten 2001

(Artikel skriven av Marie Nilsson, Svensk Welshponny Årsbok 2002)

"Det skulle vara jättekul att följa med men tyvärr kan jag inte få ledigt." Det verkade vara en stående kommentar bland de av mina bekanta jag kontaktade angående att åka med på resa till Twyford Farm, England. Vad göra när man inte hittar ressällskap och resan i stort sett redan är färdigplanerad? Jo, man åker helt enkelt ensam. Jag, Marie Nilsson, ensam på resa i stora världen. Efter flygresa från Skavsta i Nyköping till Stansted utanför London, sedan tunnelbana, tåg och taxi så var jag slutligen framme vid mitt mål. Med lite hjälp av delar av den alltid lika artiga engelska befolkningen flöt resan väldigt bra. Mest minns jag nog taxiresan. På "fel" sida av vägen och med en i mitt tycke alldeles för hör hastighet for vi fram på smala vägar. Huga!

Som de allra flesta säkert redan vet är Mrs Alison Mountain på Twyford Farm en riktig världskändis inom welshkretsar. Vid mitt besök på gården vid Horsted Keynes, Haywards Heath, Sussex fanns det 63 stycken ponnyer samt ett oräknat antal föl, alla otroligt läckra welshponnyer.
Jag kom till Twyford en måndag eftermiddag och blev mycket väl mottagen av Mrs Mountain. På gården fanns förutom ponnyerna ett stort antal andra djur, bland annat två lamor, en get och en massa får men också många fåglar av olika sorter. Kakaduorna Vicky och George var riktiga personligheter som varje dag fick ta en liten tur ut till "the ponybarn" för att lufta fjädrarna. Naturligtvis behöver alla djur ordentlig omvårdnad och till det hade Alison en anställd, Mary, som bodde tillsammans med sin familj i ett hus på gården. Dagarna innan mitt besök skadade sig Mary i ansiktet när hon hanterade två avvanda sektion C-föl som skulle åka iväg på försäljning. Hennes högra sida av ansiktet var alldeles blåsvart. Det såg ut att göra ordentligt ont fast hon sa att det inte gjorde det.
Innan mörkret föll den här måndagskvällen visade Mary mig runt bland fåglarna och berättade vart de skulle bo nattetid. En syssla som sedan kom att bli min kvällsuppgift under de dagar jag tillbringade på Twyford eftersom Mary skulle vara ledig några dagar. Dagtid kom Graham, en trevlig man som jobbar extra åt Alison, för att släppa ut djuren och ge dem mat. Efter röntgen på sjukhuset visade det sig att Marys kindben gått av och att det fanns lösa benbitar. Jag vet inte om hon blev tvungen att opereras men jag har hört att hon i alla fall är återställd.

Kvällen ägnades åt allmänt hästprat med Alison som berättade en del intressanta saker om sitt fina gamla hus (delvis byggt av skeppsvirke) som tidigare varit hemsökt av ett spöke! Spöket som varje kväll klockan 23.20 på övervåningen hördes släpa vad som lät som en stor tung säck över golvet försvann för gott när huset till viss del byggdes om.
För ett antal år sedan förlorade Alison ett av sina ben så för att kunna förflytta sig i huset använder hon rullstol. Utomhus i de många gånger mycket branta hagarna kör hon sin lilla moped relativt obehindrat. Redan efter några timmar med Alison inser jag vilken stark kvinna hon är. Vilken livsglädje och energi! Alltid fullt upp med att göra någonting och vad jag kunde se inte speciellt bekymrad över sitt handikapp.

Efter en god natts sömn (såg eller hörde tack och lov inte ett enda spöke) var det då dags för att träffa de första ponnyerna. Första stoppet på vår lilla morgonrunda var vid hagen där sektion C-hingsten Persie Renown betade tillsammans med några vita kor. Persie är e.Synod Ranger u.Persie Rebecca och en mycket trevlig bekantskap även för mig som inte är så väl insatt i sektion C-aveln.

Vi fortsatte därefter till hagen med sektion C-ston med föl. Där föll jag för årsfölet Twyford Singer, ett läckert isabellfärgat sto e.Persie Renown u.Merionweth Salandy Fly. Det äldsta stoet i hagen var Garmon Cassandra, född 1977 men i mycket gott skick, e.Llanarth Brenin Siarl u.Crynllwyn Ceridwen. Även hon hade ett fint stoföl e.Persie Renown vid sidan, Twyford Castanet.

I hagarna vi kollade därefter fanns en hel massa fina sektion A-ponnyer. En av mina favoriter blev Twyford Nightlife e.Twyford Gamecock u.Twyford Nightlight, vars mödernelinje precis som på mina egna ston går tillbaka till Revel Nannie E.P. Nightlife hade ett trevligt och mycket nyfiket stoföl, Twyford Nightfall vars far Twyford Gucci också fanns på stuteriet. Han är e.Scrafton Night Owl RWM 43 u.Twyford Gaudy och är far till den i Sverige godkände hingsten Molstabergs Max RWM 45 u.Twyford Majesta, som i sin tur är far till min uppfödning Exzentrics Nynna u.Ekbäckens Nypon.

Nightlife med sitt busiga föl Nightfall

I hagen fanns också Revel Nannie E.P's sista föl Twyford Nursery, e.Rowfant Sherpa, som för oss svenskar nog är mest känd som mor till Twyford Nolan RWM 39 e.Scrafton Night Owl. Twyford Moondaisy e.Twyford Puzzle var ett annat vackert sto som har samma mamma som Elitpremierade Twyford My Man RWM 27, Twyford Moonbeam. Båda dessa ston hade i år varsitt hingstföl e.Twyford Anthem vid sidan. Twyford Nemesis och Twyford Moonstrike hette fölen. Naturligtvis fanns där många många andra fina ston och föl men att skriva något om dem alla skulle ta väldigt mycket plats och tid.
Under tiden vi kollade hästarna hade Alisons hundar fullt upp med att nyfiket springa omkring och kolla omgivningarna. Morag, Shady-Lady och de andra tre hundarna verkade stortrivas med livet och fick verkligen gott om motion, kärlek och godis med för den delen.

I en egen hage gick hingsten Twyford Anthem e.Twyford Gamecock u.Stoatley Another Minx, på mödernet en halvbror till Elitpremierade Twyford Actress RWM 193. Strax bredvid hans hage gick två andra sektion A-hingstar. En av dessa hingstar är tänkt att föra in lite nytt avelsblod på Twyford. Ceulan Lieutenant WSB 54208 är hans namn, brun e.Yaverland Nero u.Ceulan Libby e.Synod Captain. Han placerades femma i den stora klassen med ettårshingstar på Royal Welsh Show år 2000 där Heniarth Mr Milligan RWM 57 gick etta. Lieutenant har redan betäckt ett antal ston och vi får hoppas att fölen kommer motsvara Alison's förväntningar på sin nya hingst.

En annan hage som vi också besökte var den med ungston och äldre ston utan föl. Där hittade jag gamla Twyford Tennessee, ett sto född 1977 e.Twyford Nutkin u.Twyford Teifi. Teifi är mor till Twyford Teme som i sin tur är far till Twyford My Man. Alla dessa ponnyer födda på Twyford är mer eller mindre släkt med varandra vilket gör att man kan sitta och titta i deras stamtavlor och hela tiden finna nya avlägsna släktingar.

Efter rundan i hagarna tog vi en liten biltur till Horsted Keynes där en beställd matkorg hämtades. Alison körde själv sin nyligen inköpta bil som hennes vänner kallar för "The blue box". Visst påminde den om "en blå låda" utanpå men den var stor och rymlig inuti och säkert en bra bil på alla sätt och vis. Vi åkte faktiskt bil varje dag under mitt besök och jag fick tillfälle att köpa lite krita inför kommande utställningar med mina ponnyer.
Om Alison kommer minnas mig bland alla de gäster hon haft så blir det förmodligen som "den svenska tjejen som inte kunde bestämma sig för vad hon ville köpa i presentbutiken". Det fanns helt enkelt för många fina keramik/glasdjur att välja bland. Jag fick höra några roliga historier om andra som varit med till just den där butiken. Bland annat om en svensk kvinna som när hon insåg att hon inte hade nog med pengar med sig för att köpa ett av de större djuren helt enkelt lade sig ner på golvet och fotograferade det istället. Lyckligtvis hade jag inte med mig kameran till butiken för annars hade det nog funnits risk att jag gjort detsamma.

Under mina dagar på Twyford ägnade jag många timmar åt att själv vandra runt i hagarna med min kamera och fickorna fulla med film. Vilken känsla det var att stå där i hagarna bland alla dessa fina anrika ponnyer. Minst sagt häftigt! Även den lugna miljön i sig var helt underbar. Vackra träd fanns det gott om, främst järnek med sina röda bär, kastanjeträd och Liquid Amber, den senare med mörklila blad som verkligen syntes ordentligt.

Jag vill avsluta den här lilla berättelsen med att tacka Inger Becker från Ekbäckens stuteri, Valdemarsvik för alla tips och råd jag fick inför resan. Utan din hjälp så hade det med säkerhet inte blivit något resa för min del heller. Och ni som inte kunde åka med - om ni bara visste vad ni missade. Det var helt klart ett minne för livet.

* * *

Hösten 2007 gjorde jag en efterlängtad resa tillbaka till Twyford. Då tillsammans med min väninna Nina Larsson. Vi hade fantastiskt trevligt med strålande fint väder, underbart vackra ponnyer och blev mycket väl omhändertagna av både Alison och Mary. Foton från det besöket går att hitta på min Pixboxsida.

Inger Beckers berättelse om Twyfordstuteriet