Mexikanska Nakenhundar: Historik

Photo:Xolo`s BalooAnim. DogPhoto:Chichimeca (Premio Real)

 

Text: Historik

 

Xoloitzcuintle (Mexikansk nakenhund, uttalas sho-lo-itz-quint-li) är en av världens mest sällsynta raser. Man tror att det är den första renrasiga hunden som invandrade till Nordamerika via Berings sund. Xolon`s läkande och mystiska kraft har medfört att rasen är praktiskt taget oförändrad sedan århundraden. Namnet Xoloitzcuintle bildas av de aztekiska orden för solguden(Xolotl) samt hund(Itzcuintli). Rasen är i dag Mexicos nationalras. Xolo`n var högt respekterad som vakthund, men man trodde också att den höll onda andar borta från hemmet. Rasen förekommer i tre storlekar: standard, miniatyr och toy. Endast standard och miniatyr är godkända av FCI.


Lerstatyetter av rasen visar att den har funnits i Sydamerika så tidigt som 1500 år f.Kr. Från Colima-kulturen i västra Mexico som blomstrade 900-300 f.Kr., har man hittat mer än 500 keramikkopior av den mexikanska nakenhunden vid utgrävningar av gravar. Man har även funnit statyetter i gravar efter Toltek,Aztek,Maya och Zapotekindianer. Man trodde att hunden skulle visa den avlidnes själ vägen till den slutgiltiga viloplatsen i dödsriket samt skydda själen under den sista färden. Rasen är i sanning en levande förbindelse till de "primitiva" kulturernas storhet.


Xolon`s historia under aztekernas storhetstid är väldokumenterad, inte bara i deras egen codex, utan även av de historieskrivare som följde de spanska erövrarna till inkaindianernas rike. De beskrev bl.a. att de sett nakenhundar saluföras på marknaden i Tenochtitlan, vilken då var huvudstad i det aztekiska riket. Aztekerna avlade Xolo`s för att använda dem som husdjur, sängvärmare och till rituella offer. De tyckte även om hundarna som en kulinarisk upplevelse på middagsbordet, en smak som även de spanska erövrarna anammade.


Eftersom Xolo`s hämningslöst slaktades under tiden för de spanska erövrarna, utan tanke på att bevara rasen, så överlevde endast ett fåtal av hundarna i de mest otillgängliga byarna. Det var inte förrän i mitten på 1950-talet som den mexikanska kennelklubben började göra ansträngningar för att rädda och återetablera rasen. Det fanns på den tiden endast ca. 100-talet registrerade hundar samt några hundra oregistrerade som överlevt i det fria, eller på något sätt hamnat i turisters vård. 1955 registrerades de första standard- och miniatyrhundarna i Mexico. Grevinnan Lascelles de Premio har starkt bidragit till rasens överlevnad med sitt engagemang. Hon letade personligen upp hundar i landsbygden för att använda dem i ett avelsprogram.


Sedan förcolombiansk tid har Xolo`s haft rykte om sig att kunna lindra och kurera sådana reumatiska åkommor som uppkommit på grund av kyla. Äldre människor i Mexico använder ännu i dessa dagar hundarna som sängvärmare beroende på att de(även fast täcken inte saknas) fungerar utmärkt som "värmare", trots att de saknar päls.


Dagens Xolo`s behöver inte verka mytiska för att visa sig fördelaktiga i dagens uppfödarvärld. Hur som helst har rasen blivit odödligförklarad, av Mexicos stora konstnär Diego Rivera, på några av hans stora muralmålningar (av vilka bland annat en finns till beskådande i Hotel de Prados lobby i Mexico City). Xolo`s förekommer även som bärande motiv på målningar utförda av den omtalade konstnären Juan O´gorman på slottet Chapulitepec`s murar.


Sammanfattningsvis har Xolo`s väckt både beundran och gillande hos hundfantaster över hela världen. Quetzalcoatl, känd som en av de bästa avelshundarna under sin livstid, ställdes ut runt om i Europa våren 1976 av sin ägare baronessan Lascelles de Premio Real och blev den första Xolo`n som vunnit ett internationellt championat. Många av hans avkommor har även de erövrat championtitlar. Både i och utanför visningsringen lyckas Xolo`s alltid dra till sig ett stort intresse från åskådarna. De är inte bara förundrade över att hunden är hårlös, utan de uppmärksammar även de jämna proportionerna samt den slanka aristokratiska hållningen. I folks föreställning har Xolo`s alltid verkat vara Chihuahua-liknande, fast den i verkligheten mest liknar en förminskad Doberman eller Manchester-terrier och inte är någon leksak.


I korthet är Xolo`n nästan idealiskt anpassad till att vara människans bästa vän. Den erbjuder inte bara ett exotiskt utseende, grace och elegans, utan även intelligens och temperament. Den är dessutom väl kvalificerad som det perfekta husdjuret eftersom hårlösheten gör den både löss-, luktfri och allergivänlig.

 

E-mail us!

[HOME]   [FOTOGALLERI 1]   [FOTOGALLERI 2]
[SKÖTSEL]

© Alla fotografier och all text tillhör Anita Larsson och får ej kopieras utan hennes tillstånd!

WEBMASTER:Göran Granlund UPP!