Caryl Chessman - "författaren utan framtid"
(1921 - 1960)

Caryl Chessman, dödsdömd amerikansk fånge, blev känd och omtalad i hela världen under 1950-talet och bidrog med sitt fall - tillsammans med några omdiskuterade hängningar i England - till en omfattande debatt om dödsstraffet. Hans ryktbarhet hade sin grund i en nästan tretton år lång kamp mot den amerikanska rättsapparaten, mot en rättegång med många frågetecken och mot den avrättning som väntade honom genom dubbla dödsdomar. Han lyckades beskriva sitt liv och sin situation i bokform, och berättelsen Cell 2455 Death Row blev en bestseller 1954. Den följdes av ytterligare tre böcker innan Chessman, efter åtta uppskov, slutligen avrättades i gaskammaren i San Quentin-fängelset 1960.
Detta är en bearbetning av ett föredrag jag höll om fallet Chessman 1963.



Måndagen den 2 maj 1960 kl 10.13 dödförklarades Caryl Whittier Chessman av fängelseläkaren på California State Prison at San Quentin, som ligger på Berkeley Hills, strax norr om San Fransisco. Han hade väntat på den legalt utmätta döden i 4.322 dagar eller nästan 13 år. (Det var en mycket lång väntan på den tiden, men har senare överträffats av många av USA:s dödsdömda fångar.)

Även om Chessmans fall hade rönt stor uppmärksamhet runt om i världen under flera år kom avrättningen att hamna i skuggan av en annan händelse som hade mera vittgående världspolitiska konsekvenser. Nyhetsflödet denna dag färgades nämligen helt av att den amerikanske U2-piloten Francis Power precis hade blivit nedskjuten i sitt spionplan över Sovjetunionen. Det kalla kriget pågick som mest och nedskjutningen ledde bland annat till ett havererat toppmöte i Paris och ytterligare spända relationer mellan stormakterna USA och Sovjet.


Klicka för större bild
Chessman var en av nio som avrättades i San Quentin bara under 1960 - i den gröna, åttakantiga gaskammaren (ca 1,8 m i diameter och 2,4 m hög), i bruk sedan 1938. Hans bakgrundshistoria är inte heller unik. Tvärtom är den en klassisk beskrivning av en ung mans väg in i kriminaliteten. Han har i sin debutbok ingående beskrivit de 25 år som han hann uppleva före den sista anstaltsvistelsen.


Levnadshistoria

Han föddes den 27 maj 1921 i Saint Joseph i Michigan. Uppväxten var trist, familjen var drabbad av sjukdom, olyckor och ekonomiska problem, och på ett ganska typiskt sätt inledde Chessman - kortväxt och komplexfylld - en karriär som ungdomsbrottsling redan i 15-årsåldern. Det handlade främst om inbrott och bilstölder. I september 1937 åkte han fast och hamnade för första gången på ungdomsvårdsskola (reform school).

Efter ett drygt halvår var han ute igen, dock utan någon påtagligt förbättrad attityd till livet och samhället. Brottskarriären utvecklades och gänget specialiserade sig på att råna bordeller "av lite finare sort", där rånoffren ansågs vara särskilt obenägna att anmäla brotten. Skjutvapen var en självklar utrustning för de unga rånarna. Narkotika fanns också med i bilden, främst marijuana.

Efter två månader i frihet, vid midsommar 1938, åkte han in igen, denna gång på ett år. Blev villkorligt frigiven 1939 med tre års övervakning, gifte sig med en flicka i gänget, försökte utan framgång ta värvning - och var snart igång med "affärerna" igen. Nu rånades bookmakers, illegala vadhållare och allehanda butiker. Snart greps pojkgänget igen, efter en våldsam biljakt varunder en av ligamedlemmarna blev skjuten i huvudet (Chessman klarade sig med en hjärnskakning när bilen kvaddades). De dömdes till långa, tidsobestämda fängelsestraff, minimum 16 år. Chessman och hans kumpaner hamnade på San Quentin för första gången.

Sommaren 1943 rymde Chessman från en öppen anstalt han blivit förflyttad till och höll sig ute under ett halvår. Efter nya brott dömdes han i januari 1944 till ett tidsbestämt straff: 40 år. Detta straff sänktes senare till 28 år.

I fängelset började han intressera sig för juridik. Hans lärare var en advokat som satt inne för förfalskning. I augusti 1945 förflyttades Chessman av säkerhetsskäl till Folsom Prison, som var ett av USA:s och världens strängast bevakade fängelser.

1947 ansökte Chessman om villkorlig frigivning under förevändning att hans mor låg för döden. Mot förmodan bifölls hans ansökan och han släpptes ut den 8 december 1947, med 11 års övervakning. Dessvärre hade varken juridikstudierna eller den övriga rehabiliteringen lett till någon personlighetsförändring. Han återupptog sin brottsliga verksamhet, dock förnekade han under resten av sitt liv de anklagelser som kom att leda till den slutliga domen.

Röda Lyktan

Vid denna tid härjade i Los Angeles med omgivningar en förbrytare som i tidningarna gick under benämningen "Röda Lyktan" (The Red Light Bandit). Denne färdades i en bil med en röd strålkastare på taket, och mannen gav sig bland annat på svärmande par som uppsökt avskilda platser. Han uppfattades först som polis, men överföll och rånade istället folk under vapenhot. Han tvingade också med sig några av de råndrabbade kvinnorna och utsatte dem för våldtäktsförsök, i två fall fullbordade våldtäkter. Händelserna väckte stor massmedial uppmärksamhet i hela södra Californien och polisen fick våldsam kritik för att de inte lyckades fånga den brutala banditen tillräckligt snabbt.

Fredagen den 23 januari 1948 greps Caryl Chessman i en bil tillsammans med en bekant från ungdomsvårdsskoletiden. De hade försökt undkomma eftersom frigivningsreglerna förbjöd dylikt umgänge, men jakten slutade (som vanligt) illa och Chessman blev skjuten i benet. Han anklagades för att vara Röda Lyktan, trots att han - enligt egna uppgifter i boken - inte ens överensstämde med signalementet på den eftersökta brottslingen.

"Den som försvarar sig själv har en dåre till klient"

Inför den stundande rättegången tänkte sig Chessman att sköta sitt eget försvar, men eftersom reglementet i häktet förbjöd innehav av juridiska handlingar i cellen och besöksbestämmelserna (2 ggr 20 minuter i veckan) omöjliggjorde sammanträffanden med vittnen blev följden att han kom till rättegången utan att vara det minsta förberedd. En nyutexaminerad jurist utsågs istället till offentlig försvarare.

Chessman åtalades för 18 fall av rån, kidnapping, grov stöld och sexualbrott. Rättegången kom att pågå i 20 dagar. Bara valet av jury tog fyra dagar. 81 vittnen var inkallade. Åklagaren framhöll i sin plädering att Chessmans liv var en börda både för allmänheten och honom själv varför det vore bäst att placera honom i gaskammaren. (Kidnapping hade efter det tragiska bortförandet av Charles Lindberghs son belagts med dödsstraff.)

Fredagen den 25 maj föll domen. Chessman friades från en av åtalspunkterna, fick fängelsestraff varierande från ett år till livstid för 15 av dem samt dömdes i två fall till döden. Bara de tidsbestämda fängelsestraffen hade räckt för att hålla honom inspärrad till den 10 december 2009...

"...överlämnas ni, Caryl W Chessman, av sheriffen i Los Angeles-distriktet till direktören för Californiens statsfängelse för att av honom exekuteras och tagas av daga medelst dödsbringande gas på sätt som föreskrives i staten Californiens lag..."

Den 3 juli 1948 införpassades han till det s k dödshuset (Death Row) i San Quentin och var för all sin framtid avskuren från livet utanför. Som fånge nr 66565 sattes Chessman i cell 2455, en av 36 dödsceller: 3½ meter lång, 1½ meter bred, 2½ meter hög. Genomströmningen var som nämnts hög vid denna tid och han kom under sin långa väntetid att se åtskilliga medfångar passera förbi på "enkel resa".

Han återupptog sina juridiska studier, fick tillstånd att ha en skrivmaskin i cellen och började bombardera domstolarna med inlagor, klagande på det justitiemord han ansåg sig vara föremål för. Referenten vid rättegången hade hastigt avlidit, efterlämnande ett ofullbordat rättegångsmanuskript skrivet med en gammal och svårtolkad stenografimetod. Åklagarmyndigheten hade åtagit sig att renskriva det tillsammans med rättens nya referent. Chessman och hans advokater framhöll att det i samband härmed gjordes textändringar till åklagarsidans fördel. Anmärkningsvärt är att vissa av deras krav på korrigeringar faktiskt senare godkändes. Till och med pressen höll med om att detta var ett av Chessmans starkaste kort i de många överklagningarna.

1951 gjordes också vissa lagändringar och Chessman fann sig dödsdömd för brott som inte längre bestraffades med döden. Detta föranledde också flera besvärsförsök, alla dock utan effekt.

Dödsdansen

Vid jultid 1951 godkände Californiens Högsta domstol dödsdomen och Chessman fick ett "julbrev" från fängelsechefen:

"Bäste Sir. Jag har idag mottagit den undertecknade dödsdomen av högvälborde Charles W Fricke, domare vid staten Californiens högsta domstol, i och för Los Angeles-distriktet och med fastställande av exekutionsdatum till fredagen den 28 mars 1952.

Chessman vädjade till Förenta Staternas högsta domstol och det blev beviljat uppskov till den 27 juni 1952. Ytterligare uppskov medgavs efter hand av olika instanser; 29 december 1953, 15 januari 1954, 14 maj 1954... Redan nu var han den av dödsdömda fångar som överlevt längst i USA:s 179-åriga historia.

Den 3 maj 1954 publicerades Caryl Chessmans första bok Cell 2455 Death Row och den omgavs direkt av stor pressdebatt. "Författaren utan framtid" kallades han - med 11 dagar kvar att leva.

Folk tog parti för och emot. Perry Masons "fader", författaren Erle Stanley Gardner, vädjade till guvernören om att Chessman skulle få genomgå lögndetektortest, som han själv hade begärt, men därav blev intet heller. Åklagaren lät sig fotograferas tillsammans med modern till ett av Röda Lyktans offer, för att påminna folk om vad Chessman var dömd för.

20 timmar före den planerade avrättningen lyckades en ny advokat åstadkomma ett nytt uppskov, nu till den 30 juli 1954 och senare framflyttat till den 14 januari 1955.

Dödsdansen forsatte. Chessman hade hjälp av flera framstående advokater som arbetade närmast ideellt med hans fall. Ytterligare uppskov beviljades - sammanlagt 8 gånger - och nya dagar fastställdes för domens befordran till verkställighet.

Under hela tiden arbetade Chessman frenetiskt med sitt skrivande. Tre ytterligare böcker kom till i cellen. Två av dem var fortsatt självbiografiska berättelser om kampen för ett liv: Trial By Ordeal och The Face of Justice, båda skrivna och utsmugglade under dramatiska omständigheter. (Myndigheterna var inte intresserade av ytterligare publicitet kring Chessman, som tecknar föga smickrande porträtt av såväl fängelseledning som övriga inblandade rättsvårdande instanser.) Den sista boken var en fristående roman, ett försök att analysera våldets mekanismer: The Kid Was A Killer gavs ut den 14 mars 1960, 50 dagar innan det sista uppskovet löpte ut. Manuskriptet hade dock legat beslagtaget hos fängelsechefen sedan 1954-55.

.....

Bara minuter efter det att Chessman hade dödförklarats av fängelseläkaren inkom ett iltelegram till anstalten, där en ny domare meddelade beslut om ännu ett uppskov.



Under åren 1938 - 1967 avrättades totalt 194 personer i gaskammaren i San Quentin. 1960 var det som nämnts 9 st, 1961 8 st och 1962 11 st, men från 1963 upphörde verkställandet av dödsdomar nästan helt (1963 1 st och 1967 1 st). 1972 uttalade USA:s Högsta Domstol att dödsstraff stred mot konstitutionen.

Debatten om dödsstraffet fortsatte emellertid och 1977 återinfördes påföljden i Californien. Gaskammaren i San Quentin kom dock att stå oanvänd i 25 år, fram till 1992.




Caryl Chessmans böcker:
Cell 2455 Death Row (1954)          Dödscell 2455 (1955)
Trial by ordeal (1955) Genom skärselden (1955)
The Face of Justice (1957) Rättvisans ansikte (1957)
The Kid Was A Killer (1960) -




Länkar:

California Department of Corrections

Länksida om dödsstraff

Home

Produced by Gunnar Warren, Malmö, Sweden.
Comments? Further information? Please send !
First edition August 14, 1999
Updated August 19, 2007