OKHnew.jpg (14503 bytes)

pix-vit.gif (43 bytes)Elitpix-vit.gif (43 bytes)

pix-gron.gif (807 bytes)
gr_s_u.gif (872 bytes) OKH hemsida

gr_s_l.gif (846 bytes) Elit

pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)

Proffs
träning

pix-vit.gif (43 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes)

 

gby81.gif (807 bytes)

Den här historien utspelar sig från slutet av september 2003 till ????.

 

Ja nu hade jag provat Kegel och MTB i tyskland nu var det så dags att vidga sina idrottsliga vyer ännu lite grann. Kollegorna frågade om jag ville med och spela badminton efter jobbet, dom spelade tydligen varje onsdag. Ja visst sa jag, jag har ju inte racket (för jag har ju bara spelat på gymnastiken i skolan) men det kanske finns att låna. Jodå det fanns racket att låna. Det här var första gången som det hela var ungefär som jag trodde, vi spelade 1 timme duschade och åkte sedan hem. Jag borde väl kanske anat att det var nåt skumt för efter badminton vecka 3 (alltså den tredje veckan jag var med) så sa dom:

- Äntligen har puben öppnat (puben i sporthallen hade haft två veckors semsterstängt…).

Men med facit i hand så var det trots allt bra. För när vi satt där första kvällen så var det en som frågade om jag kanske ville med och springa nån gång. Angelika berättade att hon var med i en löparklubb och att dom sprang varje tisdag, torsdag och söndag. Ja jag har ju tyska på torsdagar och tisdagar sa jag men på söndag blir jag gärna med.

 

Efter att nu provat på 3 olika idrotter i tyskland så var man såklart lite nyfiken om även löpningen var förknippad att man promt skulle dricka öl i anslutning till ”träningen”.

 

Sagt och gjort, jag träffade löparklubben utanför sporthallen kl 10.00 följande söndag. Jag diskuterade lite med Angelika och hennes man vilken grupp jag skulle springa i. Hennes man tyckte grupp 3 men Angelika tyckte grupp 2 (grupp 1 var den långsammaste och 4 den snabbaste) och jag hade berättat hur mycket jag sprungit de sista åren men att jag sprang mer förut. Hur som helst så slutade det med att jag skulle springa i grupp 3. Det började ju givetvis med gemensam uppvärmning för alla grupper (ca 50 personer) där man likt friskis och svettis först joggade i en cirkel för att sedan sträcka ut kroppens alla muskler i tur och ordning. Trots att jag inte alltid förstog vilken muskel det skulle sträcka i så vågade jag mig aldrig på att göra nåt annat än vad ledaren gjorde, alla följde denna slaviskt.

När vi så kom iväg visade sig att detta glada gäng (grupp 3) höll en fart på ca 6min/km på asfalt eller grusväg vilket det hela tiden är så det var aldrig nån fara att dom skulle springa ifrån mig. Den enda jag hade pratat med innan, maken till min jobbarkompis Angelika frågade gång på gång om jag verkligen orkade och jag sa att det inte var några problem. Jag fick också lära mig under denna löprunda hur små saker som kan ses som stora hinder för folk som inte är vana att springa i skogen. De första gångerna förstod jag ju såklart inte varför alla helt plötsligt skrek i högan sky men efter några gånger började jag se ett mönster som visade sig stämma. Om det exempelvis ligger en pinne på asfalten så skriker den första som ser pinnen ”VORSICHT” (”se upp” på svenska), inte nog med att den första som ser den skriker så att hela startfältet på Stockholm maraton skulle ha hört trots att vi bara är ca 10 personer, nästa som ser pinnen skriker samma sak, och nästa och nästa o.s.v. till alla har passerat pinnen.

 

Det hände också med jämna mellanrum att vi passerade vägbommar, det var också lite speciellt. Eftersom vi var ca 10personer som alla sprang i väldigt samlad trupp så tog det lite tid när vi kom till en vägbom där endast en åt gången kunde passera där det var tänkt att man skulle passera. Eftersom jag inte hade sprungit så jag var tvärslut så tänkte jag när vi kom till en vägbom att jag hoppar över den istället. Denna bom är ca 60-70cm hög och det är jämt och fint underlag både före och efter. I samband med att jag gör det så hör jag fler personer som skriker till och jag trodde att de återigen sett en pinne, men så var inte fallet. Ledaren sprang genast fram till mig och sa att jag nu fick gult kort (på fullaste allvar), skaderisken var alldeles för stor om man gjorde sådär. Det var inget annat än dumdristigt att hoppa över såna där bommar så det gjorde jag aldrig om igen.

 

Oturligt nog så passade ju inte alla träningsdagar eftersom det krockar med mina tyskalektioner. Men jag sprang 3 eller 4 ggr med denna grupp innan det var dags för första träningen sen det blivit vintertid. Löpningen på tisdagar och torsdagar är kl. 18.30 (det händer att jag har tid en torsdag eller tisdag) och sen det blev vintertid är det då ganska mörkt (elljusspår tror jag inte existerar i det här landet). Denna första mörkerträning gjorde ju naturligtvis att jag misslyckades att hitta grupp 3 i vimlet som uppstår efter uppvärmningen och alla grupper springer iväg åt olika håll. Jag hamnade istället i grupp 4, jag hade ju faktiskt tänkt prova grupp 4 men jag hade tänkt ta det en söndag när det är lite större chans att jag skulle hitta hem igen om jag skulle hamna på efterkälken. Men det började bra även denna gång. När vi kom till första backen så var det så ett par personer som sprang lite före alla andra och luckan blev bara större och större. Jag förstod ju såklart inte vad som hände men rätt va det var så sa en åt mig att jag skulle försöka springa ifatt dem vilket jag gjorde. Det visade sig att denna grupp kör lite grann som naturliga intervaller, i varje backe så blir det spridning i hela klunga för att den sen samlas på toppen. På 1 timmes löpning (vilket det alltid är) så är det ca 6-8 såna här ryck som är mellan 20 sek och 4 minuter. Jag var med framme i spets på varje ryck och fick såklart blodad tand och bestämde mig direkt för att jag kommit till grupp 4 för att stanna.

 

De första gångerna var det ingen som sprang ifrån mig och jag tog inte ut mig riktigt max på rycken heller vilket jag omöjligt kunde ana om de andra gjorde eller ej. Av hövlighetsskäl så försökte jag aldrig att springa ifrån de andra heller. Efter ett par ggr i grupp 4 när jag började känna igen ansiktena lite grann så upptäcker jag också att det är inte samma personer som är med framme i täten varje ryck, dom turas alltså om för att försöka köra slut på mig….

 

Hur som helst verkar dom mäkta imponerade över min kapacitet (jag ser ju inget konstigt med det i och för sig) och frågar på stretchningen vad jag gör 10km på. Jag svarar helt ärligt att jag inte har en aning eftersom jag aldrig provat. Följdfrågan vad jag gör maran på får ju givetvis samma svar. När man inte kan språket flytande är det ibland lite svårt att förstå när folk skämtar och inte, när dom säger att dom tror att jag skulle göra 10km på 30min är just ett sånt tillfälle. Jag tittade på ansiktsuttrycken och alla såg allvarliga ut, jag sa att jag tyckte det lät lite väl fort sa jag men jag tror nog än idag att dom var allvarliga.

 

Efter ytterligare några veckor i grupp 4 så började dom prata om löpartävlingar, jag lovade att vara med på nån löpartävling som gick av stapeln framöver i närheten av där jag bor. Så uppenbarade det sig helt plötsligt en helg då jag inte hade några bra undanflykter…. Dom frågade om jag ville springa ett maraton?? Jag frågade om dom inte var riktigt kloka och då sa dom att det fanns andra distanser också, halvmara till exempel. Jag vet inte om jag ska säga att jag tänkte en kort stund eller om jag inte tänkte alls men jag sa hur som helst att ok, halvmara det ska jag väl klara. Jag vet ju hur det blir för mig när tävlingshornen växer ut i pannan på den gemensamma starten… Det känns ju som rätt stor risk att de sista 5km blir jobbiga om man säger så. Det är på dagen 14dagar kvar till tävlingsdagen när detta bestäms. Vi bestämmer vidare att vi nästa söndag bestämmer tid för avresa osv.

Följande söndag är så inte den här karln på träningen alls, jag frågar de andra om det vet nåt om tävlingen men det var tydligen ingen av de som var där som skulle på tävlingen eller visste nåt. I detta nu så tror jag såklart att det inte blir nån tävling för min del eftersom jag inte har nåt telefonnummer eller ens vet vad han heter han som jag hade pratat med detta om. På torsdagen veckan därpå ringer tyskaläraren och säger att han är sjuk och in kan ha nåt tyska den dagen. Det öppnar ju såklart för att gå på torsdagsträningen. Då träffar jag återigen min ”tävlingskompis”, han berättar att jag nog får ta egen bil och åka tidigare än alla andra om jag ska springa just halvmaran eftersom den startar tidigare än den sträcka som dom tänkt springa. Jag frågar såklart vad de ska springa och dom säger att dom ska springa 30km. Nu är jag helt säker att jag inte tänkte alls utan sa bara (utan att tänka) men då gör jag också det så slipper vi krångla till det så.

Jag försökte väl tänka (efter att jag bestämt med dom) att orkar dom så ska banne mig jag orka, mest rädd var jag över nyss nämnda tävlingshorn.

 

Nu undrar ni säkert hur det gick… Men för att hålla er lite på halster så kommer inte det förräns i ”nästa kapitel” av tysklandshistorierna.

 

Summa summarum så har jag ju i alla fall hittat träningkompisar och en träningsform där man inte börjar, slutar eller både börjar och slutar på puben.

 

Ert utlandsproffs

Skilberg d.y.

 

 

 

pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes)


up.gif (861 bytes)

pix-gron.gif (807 bytes)
Sidan senast uppdaterad 03-12-24 av Åke Larsson pix-gron.gif (807 bytes)

OKH's aktivitetskalender Klubbens startlistor, resultat m.m. Elit-sidorna Ungdoms-sidorna ..the truth is out there... Klotterplanket Gästboken snabbaste vägen till de andra..