OKHnew.jpg (14503 bytes)

pix-vit.gif (43 bytes)Elitpix-vit.gif (43 bytes)

pix-gron.gif (807 bytes)
gr_s_u.gif (872 bytes) OKH hemsida

gr_s_l.gif (846 bytes) Portugal ´99

pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)

Portugal '99

Herrarnas

version

pix-vit.gif (43 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes)

 

gby81.gif (807 bytes)

Portugal '99

The true story

Ännu ett roligt, trevligt, soligt, träningsvänligt utlandsläger som satt outplånliga minnen i huvudet på okh´s elit har avverkats. När man började orientera så blev man nästan förvånad hur många roliga och dråpliga historier som kan utspela sig på en vecka, nu mer så tar man det för givet och detta läger var inget undantag. Här följer en liten (om man skulle skriva allt så skulle man behöva ett par veckors semester) resumé för alla som inte hade nöjet att uppleva detta läger live. Förutom Hedströmmarna så hade vi nöjet att ha två trevliga tjejer till med oss nämligen Cecilia Einarsson från Fagersta OK och Sofia Johnsson från Dalaporten. Först så kommer en sammanfattning av lägret i stora drag följt av en del citat och dråpliga historier.

Flygresan ner till Lissabon gick helt enligt planerna ända tills det var dags att hämta ut resväskan i Lissabon. Då kommer en dam fram och frågar om jag är Mr Skilberg. Det visade sig att min och Annas resväska försvunnit på vägen, troligtvis så var de i London och de skulle skickas till vårt hotell när de kom, förhoppningsvis dagen därpå. Så det var bara att sätta sig i hyrbilarna och åka de 14 milen till hotellet i San Pedro utan resväska. Det tog inte lång stund att upptäcka att Portugiser kör som galningar och att det finns lite "annorlunda" trafikplatser än i Sverige, eller vad sägs om en rondell med 6 filer och rödlysen inne i rondellen som var det första som mötte oss ut från flygplatsen. Efter ett tag förstod man ändå hur man skulle göra, be en bön, blinka och sväng och hoppas på det bästa.

Vi började lite lugnt den första dagen (fredag den 26/2) med ett träningspass i fin terräng. Vi bestämde oss för att äta middag på hotellet och lunch på någon trevlig resturang. Den trevliga resturangen blev Ac Burger som liknade Mc Donalds så till vida att hamburgarna låg färdiga i frigolit förpackningar när man beställde, den största skillnaden var väl att kassörskan la in hamburgarna i microvågsugnen när man beställt. Då förjade man fundera hur länge hamburgarna legat framme eftersom vi vad de enda matgästerna. Det visade sig dagen därpå att åtminstone vissa hamburgare legat lite för länge för Sofia fick fantomsmärtor i magen och mådde för övrigt väldigt dåligt. Doktor Linda (som delade dubbelsäng med Sofia) ställde snabbt diagnosen matförgiftning, eftersom Sofia inte hade feber så kunde det absolut inte vara någon smittsam magsjuka sa doktorn.

Sofias insjuknade gjorde att tjejerna blev något försvagade inför den budkavle som herrarna utmanat dem på. Tre sträckor på 1.2 km med 5 kontroller med en avslutning i tunga sanddynor mot havet var banan. Anna & Tobias startade det ledde till en ledning på tre minuter för damlaget efter första sträckan, Tobbe kunde bara skylla på den gråstarr som han måste ha haft tillfälligt eftersom han inte såg den första kontrollen. Sträcka nummer två löptes av orienteringssäkra Roger och Cissi tack vare Cissis bom så kunde Roger ta in en minut så läget inför den sista sträckan var det att Linda gick ut två minuter före mig. Ett helt prickfritt lopp gjorde att jag fick ögonkontakt med Linda när vi kom ut på sanddynorna på väg mot den nästsista kontrollen. Eftersom min vältränade kropp passar perfekt på tunga sanddynor så passerade jag Linda på väg mot den sista kontrollen och triumfen var ett faktum. Seger för herrarna med 30 sekunder.
Efter den utslagsgivande kavlen så bar det ut på låååångpass, 14 km och 58 kontroller. Terrängen var fin men den ansträngande kavlen gjorde att ingen orkade hela banan. På eftermiddagen blev det ett lugnt joggingpass från hotellet. Vi hann även med lite sevärdheter efter jogginpasset, några jättestora Eucalyptusträd, och ett tall-liknande träd som växt en knut på sig själv. När vi står och tittar på Eucalyptusträden så kommer en av de få hundar som hade någon ägare (i hela Portugal är det jättegott om ägarlösa hundar som springer omkring) så den behöver man nog inte vara rädd för tänkte vi. Det första hunden gjorde när den fick se oss var att springa fram till Linda och hoppa på henne så hon fick jättestora leriga tassavtryck på sina byxor. Sofia som egentligen skulle ha åkt till Portugal en vecka tidigare men då blev sjuk började känna sig lite bättre och förhoppningarna steg att vi skulle slippa se henne sängliggande hela lägret. Lördag kväll så provade vi på San Pedros uteställe och gick och spelade biljard, trevligt men otroligt rökigt.

På söndagen fick vi så känna på Portugals taggbuskar på riktigt. Det finns ett par sorters buskar som slingrar sig efter marken och liknar våran ljung som har väldigt många vassa taggar som man fick sitta och pilla ur benen mellan träningspassen. På förmiddagen åkte vi en bit och sprang i bergen. Om man bortser från taggbuskarna (vilket inte är så lätt) så var det fint, kanonväder och en gudomlig utsikt på vissa delar av banan. På eftermiddagen så sprang vi på den karta som låg i anslutning till hotellet och upptäckte att det även där var otroligt taggigt. Sofia kände sig nu så bra att hon var ute och joggade en sväng.

Måndagen började vi på samma karta som vi redan sprungit det första passet och låååångpasset på. Efter det så fortsatte vi mot Lissabon med en träning på vägen. Vi hann också med att vara lite kulturella på vägen dit genom att titta på en jättegammal borg.
Några svettiga stadstrafikmil efter borgen så hittade vi till sist Hotell Berna som vi skulle tillbringa de sista nätterna på. Det blev en del krångel innan vi fick ut rummen, det hade nämligen strulat lite med ombokningen av Sofias rum. På kvällen när vi skulle gå ut och äta märkte vi till vårt stora förtret att maten var lite drygt dubbelt så dyr i Lissabon som i San Pedro, mellan 130 och 150 kr fick man betala om man skulle bli riktigt mätt. På tisdagen hade vi planerat en vila-shopping-sightseeing dag. Så herrarna tog sig friheten att ta tunnelbanan ner till centrum och kika hur det såg ut i Lissabon en måndagkväll.

Eftersom tjejerna inte riktigt visste vad vi skulle göra så var det med en stor nyfikenhet som Anna frågade vilken tid vi kom hem på tisdagmorgon. När hon inte omedelbart fick svar så frågade hon igen och vi (killarna) märkte hur nyfikna alla var, just på grund av det så talade vi aldrig om för dem vad vi gjort eller när vi kom hem. Deras nyfikenhet växte än mer ner vi kom till tunnelbanan på tisdagen när alla skulle åka till centrum, då upptäckte nämligen tjejerna att vi hade klippkort i tunnelbanan. Det är fortfarande en olöst gåta för tjejerna vad vi gjort eller när vi kom hem.
Vi började med att gå titta på kyrkor och borgar tills vi var helt slut i benen. Då tog vi tunnelbanan till en djurpark och tänkte att man kanske skulle kunna få se lite utan att gå så himla mycket. Dom hade ne massa djur och jag tror att vi satte fart på dreas hormoner när vi kom dit för vi fick se två leoparder som parade sig och även två elefanter som var lite sugna men där blev det bara förspel.

Onsdagens första pass var på en udde ut i havet där det skulle vara väldigt fint enligt de svenskar som varit där före oss. Tyvärr vär detta första dagen som vi fick se riktigt spöregn. Det blev en dimma så tjock så man knappt såg handen framför sig och regnet kom på tvären. Som tur var blev vädret bättre till eftermiddagens avskutande träningspass. Tobias hade nu fått lite känningar av halsen och stog över onsdagens träning men i övrigt var alla friska och krya.
På eftermiddagen tog Roger som var sliten och jag som hade ett vasalopp och tänka på (+ att jag var nästan lika sliten som Roger) och joggade en sväng. Man kan väl börja prata om rutin när Roger plötsligt stannar upp när det är 75 meter kvar till bilen och säger:
- Där kom muskelbristningen!
Snacka om timing. Tjejerna avverkade ytterligare en OL-bana på em.

Torsdagens resa hem gick helt bekymmersfritt, till och med resväskorna kom fram. Om det var något som kunde vart bättre så var det väl det väglag som mötte oss när vi kom till Sverige. En dryg decimeter kramsnö på vägen, snigelfart är väl den bästa beskrivningen på hur fort det gick att åka.

Citat & dråpliga historier från resan!

"Tror ni att vi är otekniska?"
Killarna upptäckte att det på det första hotellet vi bodde gick att stänga av varmvattnet på en kran som satt under tvättstället. När Anna och Cissi ska duscha kommer det således inget varmvatten. Cissi kommer in till oss och frågar om vi har varmvatten.
- Ja det har vi. (Magnus)
- Kan vi duscha hos er? (Cissi)
- Är det inte bättre att ni säger till i receptionen det måste ju vara något fel. (Magnus)
Cissi som redan varit med på en utlandsresa med okh har dock lärt sig en del och förstod direkt att det var något lurt.
- Anna det är killarna som gjort något hörs innifrån tjejernas rum. (Cissi)
Middagen som följde efter den duschen inleddes med frasen:
- Tror ni att vi är otekniska eller? (Anna)
Svaret blev självklart:
- Om ni kan skruva på en kran, nej då borde ni inte vara otekniska.

Tekniskt prov
Efter att vi retat Cissi och Anna lite för att dom tyckte dom var så tekniska när dom kunde vrida på vattenkranar. Så undrade de om det inte kunde få ett prov för att bevisa att de verkligen inte var otekniska. Jag visst ska ni få det sa vi men det blir ett oförberett prov sa vi. I ett obevakat ögonblick gick vi in i den bil som efter några dagar hade blivit en tjejbil (trots riskerna med att ha bara tjejer i en bil, vilseåkningar och problem med att starta den och jag vet inte allt som kan hända om man låter fyra tjejer ha hand om en bil). I bilen tryckte vi in den knapp som gör att luften bara cirkulerar inne i bilen istället för att friskluft kommer in när man vrider på knappen. Det får till följd att det blir väldigt och då menar jag väldigt immigt när fyra svettiga orienterare sätter sig i bilen efter träningen.
Facit på denna tekniska uppgift var förstås att de skulle hitta knappen som satt väl synligt på instrumentpanelen och trycka ut den igen. Tjejerna kom dock på en annan lösning som vi tyvärr måste underkänna i teknikprovet. När det blivit väldigt varmt (vilket det också blir) så öppnade dom alla fönster och torkade febrilt med alla tänkbara tillhyggen. När dom sedan frös pga vinddraget så vevade dom upp fönstren som snabbt immade igen så att de pånytt fick veva ner dem och torka. På så vis kommer de in i en ond cirkel, och vi måste (tyvärr) säga att: Ja ni är tydligen otekniska eftersom ni inte klarade provet.

Roligare att åka i killbilen!
Cissi tog i alla fall sitt förnuft tillfånga till slut och frågade ifall inte hon kunde få åka i killbilen. Det var mycket roligare sa Cissi, dels så fick hon höra bra musik (tjejerna förstog sig troligtvis inte på bilstereon) dels så hade vi luftkonditionering istället för immiga rutor och dessutom fick ju Cissi lite inside information om kommade bus och upptåg.

"I think you got the wrong number"
När vi skulle ringa till Anna och Cissi en kväll för att bestämma tid för frukost dagen därpå så tänkte jag att det vore roligt om de kunde tro att det var en portugis som ringde. Det enda portugisiska ord vi lärt oss var obrigada som betyder tack. Jag trodde i ärlighetens namn inte att tjejerna skulle tro att det var en portugis som ringde klockan 22.30 och sa obrigada obrigada obrigada. Men döm av min förvåning när Cissi svarar I think you got the wrong number.

SOS
När vi tagit vår första dusch på hotellet i Lissabon så ringer telefonen och jag svarar. Någon pratar portugisiska väldigt fort och jag frågar om han pratar enelska.
- Is it some problem with your room? (hotell portiern)
- No (Magnus)
Jag tänkte att det hade att göra med vår något struliga incheckning 10 minuter tidigare att göra.
- Somone pushed the SOS button! (portiern)
- It must have been a mistake. (Magnus)
Det visade sig att Roger kommit åt ett snöre som hängde i duschen när han skulle hänga upp sin handduk.

Bilnyckel!!
Är det någon som har en öppnare frågar jag första dagen när jag ska öppna en dricka? Ingen hade det så jag tog fram bilnycklarna som brukligt när man inte har någon öppnare. Det var första gången jag brytit av en nyckel men någon gång ska väl vara den första. Då började man fundera hur man skulle komma in i bilen och hur man skulle kunna starta bilen när vi skulle åka hem från Arlanda. Men det hela löste sig efter ett telefonsamtal till en kompis i Borlänge som har reservnyckel till min lägenhet och kunde skicka reservnycklarna som var till bilen till Åke Larsson som skulle hämta Linda och Tobbe på Arlanda.


Bilen startar inte!?
Vi hade två hybilar i Portugal och den ena var av en lite nyare modell som man kunde låsa upp genom att trycka på en knapp när man kom i närheten av bilen. Den bilen körde jag för det mesta och kille som man är så tyckte man att det var väldigt häftigt med den där knappen och använde den flitigt.
En dag skulle så Linda och Sofia träna från hotellet och vi andra skulle åka en bit så vi lämnade den lite nyare bilen ifall de skulle åka och handla eller nåt. Så nästa gång vi ska iväg allihopa så har LInda nyckeln. Jag går mot passagerarsidan och Linda går fram till förardörren och ångrar sig hastigt och vill att jag ska köra. Okej säger jag och går runt och sätter mig i. Bilen totalvägrar att starta och efter ett otal försök så säger tjejerna att den inte startade för dom heller.
- Så ni fick aldrig igång den? (jag)
- Jo till sist. (Linda)
- Hur gjorde ni då? (jag)
Tjejerna småfissar lite och och talar om att dom hade försökt på de flesta sätt, jag ska inte gå in på några detaljer pga risken för att om någon bilälskare skulle läsa detta skulle han brista ut i gråt. Till sist hade dom frågat några finnar som passerade förbi som också gick bet på att starta den.  Då går Linda och Sofia in på hotellet och frågar portiern om han kan hjälpa dom. Han går ut och sätter sig i bilen och startar den direkt. Hur gjorde du frågar tjejerna? Jag satte i nyckeln och vred om sa han (som måste ha trott att det var första gången tjejerna såg en bil). Gjorde han verkligen inget annat frågade jag för just de att sätta i nyckeln och vrida om har jag provat ungefär 50 gånger nu. Jo han låste bilen och låste upp den igen!?! Då provar jag det sa jag (som i ärlighetens namn inte trodde så mycket på det). Jag går i alla fall ur låser och låser upp igen sätter mig i och bilen startar på första försöket. Då slår det mig att vi har en likadan bil på högskolan och själva knepet är just att man låser upp med knappen och inte genom att sätta nyckeln i dörren, vilket givetvis inte Linda och Sofia kunde komma på själva.


Revolutione
Eftersom vi var de enda gästerna (ett tag åtminstone) på de första hotellet så fick vi mycket uppassning och även fast pappan (ca 55 år)
i familjen som ägde hotellet inte kunde ett ord engelska så försökte vi kommunicera med kroppsspråket. När Sofia blev sjuk var de snälla och gjorde speciell mat (snäll för magen) åt henne han berättade också (med kroppsspråket) att det fanns ett sjukhus i en stad intill San Pedro. Av någon konstig anledning så hade man inte så stort förtroende för den Portugisiska sjukvården så vi skippade det där med sjukhus. Då skulle pappan försöka att bota Sofia med någon klubba (ska inte gå närmare på vad den liknade), han tog fram den bakom disken och det stog revolutione 1975 på den. Han började hytta med klubban mot Sofia och vi förstog att han på något sätt kunde bota Sofia med den klubban. Morgonen efter det satt tjejernas nyckel i hotell dörren (den hade suttit där hela natten) så det är fortfarande ett mysterium vad som egentligen hände med klubban. Sofia blev i alla fall frisk så vad han än gjorde så hjälpte det.


Dörr nr 1 går i baklås

På hotell så är det oftast så att man måste ta med sig nyckeln innan man slår igen dörren om man vill komma in igen. När Sofia är hemma på hotellrummet och är sjuk så går hon ut en stund så att städerskan ska kunna bädda sängarna. Städerskan slår givetvis igen dörren efter sig och Sofia är utelåst. Men eftersom Sofia lämnat fönstret öppet så går hon ut på utsidan och klättrar in genom fönstret. För att portiern som såg henne gå ut inte ska ana ugglor i mossen så hämtar hon bara nyckeln klättrar tillbaka ut genom fönstret och går in och låser upp dörren.
Det behövs väl bara en kommentar: Smart!

Dörr nr 2 går i baklås
Den första kvällen i Lissabon när killarna försvann spårlöst, troligtvis med tunnelbanan och kom hem en för tjejerna okänd tid så hände en ganska märklig sak när vi kom hem. Tobias hade utan att tala om för mig eller Roger hängt upp stör ej skylten på vårt hotellrum innan vi gick. När vi kommer hem så är jag och Tobias lite hungriga så vi stannar till vid en korvkiosk (husvagn med ett bensindrivet elverk utanför) för att äta en hamburgare (rätt så blodig sådan). Roger som är trött går före upp till hotellrummet men kommer snart tillbaka. Under tiden som han är borta (3 min) så blir jag och Tobbe erbjudna att köpa lite hasch men vi tackar nej på ett fint sätt.
- Grabbar gabbar det har hänt något mystiskt (tobbe börjar skratta eftersom han anar att det är det med skylten). När jag kom upp till hotellrummet så hänger det en stör ej skylt på dörren och så är det låst på toalätten och det låter som om någon duschar där. (Roger)
Hade det inte varit för att det var lite struligt när vi checkade in (det fattades ju ett rum) och portiern säger att han redan hyrt ut ett av våra rum för att sedan ångra sig och säga att han sa fel så hade man ju aldrig kunnat komma på tanken att dom skulle kunna hyra ut samma rum till flera gäster. Men spred sig plötsligt en osäkerhet ibland oss. Vi skyndade upp på hotellrummet och mycket riktigt toadörren var fortfarande låst. Det lät fortfarande som om någon duschade men hotellet var inte det bäst ljudisolerade man bott på det lät nämligen som om bilarna inte åkte på gatan utanför utan som om dom åkte igenom vårt hotellrum. Jag vaknade också en morgon av att någon duschade och efter att jag gläntat lite på enat ögat och fick se Roger i vår dubbelsäng så undrade jag varför Tobbe duschade 2 timmar innan vi skulle gå upp. Så vi ringer ner till receptionen och säger att det inte går att få upp toadörren och på 30 sekunder är portiern där med ett verktyg (en bordskniv), det tar honom ca 1 minut att skruva bort låskolven och hela handtaget på dörren och försvinna ivag. Det var sista gången vi såg det handtaget till den toalätten!

Kan ni vakta våra väskor?
När vi var på flygplatsen i Lissabon på väg hem så frågar Linda och Sofia om jag och Tobbe och Roger kunde vakta deras väskor under tiden dom pudrade näsan. Svaret är så självklart och frågan inbjuder till lite bus. Så två av dessa tre personer kastar sig raskt över väskorna när tjejerna förvunnit utom synhåll. Två böcker från Sofias väska fick ligga i Lindas väska och en hudlotion från Lindas fick ligga i Sofias. På flygplatsen i London så har Linda upptäckt böckerna och frågar Sofia hur dom kan ligga där?
- Jag måste ha glömt dom hotellrummet och du packat ner dom, fast jag är säker på att jag la ner dom! (Sofia)
- Jag är också säker på att jag inte la ner dom. (Linda)
Trots att vi vid flera tillfällen tar upp frågan med tjejerna och försöker få någon klarhet i hur böckerna hamnat fel så gär det inte upp något ljus för tjejerna. Märks att dom inte varit så mycket med Hedströmmsgrabbarna. Förhoppnigsvis går det upp ett ljus för dom när Sofia hittar Lindas hudkräm. Om inte förr så när de läser denna rapport.


"Grisarna blev ju livrädda"
På ett pass så sprang vi (Linda, jag, Tobbe och Roger) förbi en grishage och man har nog aldrig sett luganre grisar som verkligen inte låtsades om att vi sprang alldeles bredvid deras hage. När så Anna kommer tillbaka kunde hon konstatera att grisarna blev livrädda och löpte amok.
Vad kan ha skrämt grisarna? Linda och jag är ju också blonda så det kan inte ha varit det, vi hade samma förg på kläderna som Anna så även det är utslutet. Man ska väl aldrig säga aldrig men Anna borde inte ha dumpat mer i marken än vad vi 4 gjorde tillsammans.
Det enda som faktiskt inte är helt lika är våra utseenden.


Om ni nu (mot all förmodan, ni vet ju hur lätt de har för att förvränga sanningen) läst tjejernas version av detta läger så vill jag bara tillägga vissa små detaljer.
För det första så verkar det som om Anna (chaufför i bil nummer 2) aldrig förstog att man inte kan åka 75 meter bakom en bil som man vill följa efter i Lissabon för då är det vips 10 bilar emellan. Det medför ju också att det inte är så konstigt om rödlysena hunnit med att blivit knallröda tills dom kommer fram till dem.

För det andra vill jag säga att nöden inte har någon lag om ni läst något om någon hink, förresten så stog den lite undanskymt.

 

pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes) pix-gron.gif (807 bytes)
pix-vit.gif (43 bytes)


up.gif (861 bytes)

pix-gron.gif (807 bytes)
Sidan senast uppdaterad 02-03-14 av Åke Larsson pix-gron.gif (807 bytes)

OKH's aktivitetskalender Klubbens startlistor, resultat m.m. Elit-sidorna Ungdoms-sidorna ..the truth is out there... Klotterplanket Gästboken snabbaste vägen till de andra..