Island

Island - vulkanernas och sagornas ö

Island är en fascinerande ö. Den ligger så nära oss, men är ändå så exotisk. Den isländska naturen är storslagen med sina vulkaner, varma källor, lavafält, vattenfall och glaciärer. Islands historia går tillbaka till 800-talet, då ön upptäcktes av nordiska vikingar. Från 1100- och 1200-talen är de isländska sagorna, som bevaras än idag och litteraturen utgör en viktig del i Islands kultur.

Jag gjorde min resa till Island sommaren 1995, vilket var en osedvanligt fin sommar. Normalt sett är det ganska kallt på Island och nederbörden är riklig. Denna sommar fick jag uppleva ett par dagar med temperaturer på 20-25° C och nederbörden begränsades till någon dag. Toppen på vulkanen Hekla syntes, vilket enligt guiden var ovanligt.

Efter övernattning i Reykjavik for vi söderut mot Hveragerdi. Härifrån gjordes utflykt till Geysir och det berömda vattenfallet Gullfoss. Vi gjorde en utflykt i vildmarken och det fascinerande Landmannalaugar. Islands sydpunkt Dyrhólaey har ett rikt fågelliv och bergsstupet är imponerande. Färden gick vidare nordväst ut över det gamla tingsområdet Thingvellir mot Bifröst och Snaefellsnes. Från Stykkishólmur gjordes en underbar båttur ut i skärgården för att uppleva det rika fågellivet. Islands fjärde stad Akureyri ligger på norra delen av ön. Fantastiska naturupplevelser gavs i Mývatn-området. Därifrån skedde återfärd genom inlandet Kjölur och ett månliknande landskap, mellan de stora glaciärerna Langjökull och Hofsjökull. Resan avslutades med en dag i huvudstaden Reykjavik.

Fakta om Island

Yta: 103 000 km2
Invånarantal: 260 000 (1991)
Huvudstad: Reykjavik (100 000 invånare)
Språk: Isländska
Statsskick: Republik
Andel invånare i städerna: 91% (1991) i 58 tätorter
Valuta: 1 isländsk krona = 100 aurar

Källa: Nationalencyklopedin

Flaggan fastställdes officiellt 1915. Blått och vitt är av tradition Islands färger. Den blå färgen symboliserar de isländska bergen, den vita isen i de isländska glaciärerna och den röda elden som finns under islänningarnas fötter. Som ett tecken på gemenskap med de övriga nordiska länderna valdes en korsflagga. Under tiden 1915-18 tilläts flaggan endast på land och i kustvattnen.

Reseguide
Om du vill förbereda din resa till Island rekommenderar jag "Se Färöarna och Island" av Ulf Schenkmanis, en verkligt bra reseguide med tips om sevärdheter, övernattning, diverse praktiska tips mm.
Jag reste med Islandsresor och arrangemanget var mycket bra.

Landning på månen?

Det finns två sätt att resa till Island på; med båt som vikingarna eller med flyg. Jag reste på det senare sättet, med Icelandair från Köpenhamn, en flygresa på tre timmar. Jag anlände på kvällen och vädret hade just börjat klarna upp, vilket gav en fin inflygning längs Islands sydkust. Den internationella flygplatsen Keflavik ligger på sydvästra delen av ön. För första gången upplevde jag det isländska landskapet i form av en lavaslätt. Någon växtlighet syntes inte till och inflygningen gav en känsla av att vi höll på att landa på månen.

Efter ankomst var det dags för sedvanlig väntan på bagaget. Denna gång hade min väska fastnat på Kastrup, trots två timmars väntan där. De hade dock fått fax om att min väska skulle komma med nästa flyg och levereras till mitt hotell, vilket också skedde mitt i natten.

Från Keflavik skedde busstransfer in till hotellet i Reykjavik. Detta är inte den vackraste delen av Island, utan landskapet är ganska kargt och ödsligt. Bli inte förskräckt av detta - resten av ön bjuder ett fascinerande och vackert landskap.

Keflavik - flygplats och NATO-bas

Keflavik är Islands internationella flygplats, 45 km utanför Reykjavik. Här mellanlandar många flygplan på väg mellan Europa och USA och det finns USA-resor i vilka ett par dagars vistelse på Island ingår.

Flyg är ett vanligt kommunikationsmedel inom Island. Reykjaviks inrikesflygplats ligger centralt i staden. Inom ca en timme når man alla resmål på Island.

Island var ett av de länder som var med och grundade försvarsalliansen NATO 1949. Island har inget eget försvar. Keflavik är en väsentlig bas i NATO:s försvar och utgör bl a en mellanlandningsstation. Den omfattar en marin styrka på 1800 man och en flygvapenstyrka på 1200 man.

Övning inför månlandning

Att man upplever inflygningen till Keflavik som en månlandning är inte så underligt. Under Apollo-programmet övade NASA månlandning på Island, då landskapet passade för detta.

Det underbart vackra landskapet vid Gjain.

Hveragerdi

Efter en övernattning i Reykjavik vaknade jag till en kylig (ca 6° C i juli månad) och blåsig morgon. Bussen kom och hämtade oss och resan gick öster ut efter sydkusten och riksväg 1, som går runt hela ön (ca 1400 km), till Hveragerdi, ca 40 km från Reykjavik.

Hveragerdi är Islands trädgårdscentrum med flera växthus i vilka man bl a odlar tomater, gurka och paprika, men även bananer och citrusfrukter! Orsaken till att man kan odla dessa växter på dessa nordliga breddgrader är växthusen, som värms upp med jordvärme. När man går runt i staden ryker det ur marken lite här och var. Det är vanligt att de boende har en uppvärmd pool.

I Hveragerdi ligger statens trädgårdsskola. Trädgårdsodling är mycket populärt på Island och här utbildas bl a landskapsarkitekter och trädgårdsmästare.

Vi tog in på lyxhotellet Örk, som säkert är ett av öns bästa. Naturligtvis har hotellet en pool, som är uppvärmd av jordvärmen.

Klimatet på Island

Island ligger söder om Polcirkeln, som tangerar öns nordspets. Island ligger mellan två mäktiga luftströmmar och två mäktiga havsströmmar. Polarfronten ligger ofta tvärs över ön, varför många lågtryck passerar här. Man kan säga att om det finns ett lågtryck någonstans på jorden, så nog passerar det Island. På vinterhalvåret är vädret blåsigt och fuktigt. Somrarna är svala med en medeltemperatur i juli på 11° C och vintrarna är milda med med en medeltemperatur i januari på 0° C i söder och -1° C i norr. Underbara dagar med över 20° C förekommer på sommaren i söder. I Akureyri på norra delen är det tack vare Golfströmmen ofta över 20° C.

Mest nederbörd faller i södra och sydöstra delarna av ön, med ca 2000 mm per år. I norr är nederbörden mellan 400 och 1000 mm.

Den snöklädda vulkanen Hekla.

Geysir och Gullfoss

På väg mot det kända Geysir-området passerades Skálholt, som var biskopssäte mellan 1056 och 1796. Här finns idag en modern kyrka, byggd 1963. Från Skálholt har man en fin utsikt mot vulkanen Hekla.

På håll ser man röken från de heta källorna i Geysir-området. Geysir är den heta källa, som gav namn åt företeelsen med sprutande heta källor. Den är numera avsomnad, men under sin krafts dagar bjöd den på 60 m höga fontäner. Idag är det lillebror Strokkur, som var femte minut bjuder på ett imponerande skådespel med 15 m höga utbrott.

Islands vackraste vattenfall är Gullfoss, 32 m högt, i glaciärfloden Hvitá. Här är det möjligt att fotografera en regnbåge, som bildas när vattenfallets droppar bryts i solskenet. Det gäller att ta det försiktigt när man promenerar längs stigarna vid sidan om fallet; de är hala av vattnet från forsen.
Ett planerat kraftverksbygge förhindrades genom att markägarens dotter hotade att kasta sig i floden om bygget blev av.

Aktuellt Heklas senaste utbrott

Den 26 februari 2000 kl 18.19 GMT började Heklas senaste utbrott. Läs mer om detta och se bilder här.
För historik om Heklas utbrott, läs här.

Den heta källan Strokkur i Geysirområdet sprutar vatten 15 m upp.

Vattenfallet Gullfoss.

Landmannalaugar

Det isländska inlandet utgör ett obebyggt land, som är svårframkomligt. Fyrhjulsdrivna fordon är nödvändigt och flera vägar är stängda större delen av året, ända in i juli månad; en av de vägar vi for på hade öppnat en vecka tidigare.

Landmannalaugar ligger i inlandet. Innan vi for ut i obygden, gjordes ett uppehåll vid en butik, som var "sista utposten". På smala, nästan obefintliga vägar, körde bussen mellan lavastenar. Helt plötsligt mötte vi cyklister på mountainbike. De hade inte valt världens enklaste cykelväg! Landskapet är dock något alldeles speciellt, som du inte upplever någon annanstans. Bergens färger är intensiva och skiftar i solskenet. Efter en lång färd kommer man fram till fjällstationen. Här gjorde vi ett uppehåll och badade i den varma källan. Här möts en varm och en kall bäck och bildar en skön, naturlig lagun. Landmannalaugar är verkligen värt ett besök!

Geologi

Island är ett geologiskt ungt land och landet formas fortfarande - av ca 200 vulkaner har ungefär 30 haft utbrott sedan de första bosättningarna på 800-talet. Ungefär 10% av landet är täckt av lava.

1783 ägde det största vulkanutbrottet i historisk tid rum, då vulkanen Laki tog 10.000 människoliv. Öns befolkning minskade med en femtedel.

1963 utvidgades landets territorium genom ett vulkanutbrott utanför kusten - den lilla ön Surtsey bildades då.

1973 skedde ett kraftigt utbrott på Hemön, en av Vestmannaöarna, varvid 5.000 människor fick evakueras och hamnen förstördes. Nu är ön åter bebodd.

Island är en del av den mittatlantiska ryggen och ligger mellan två kontinentalplattor, vilket gör att vulkanaktiviteten är stor här.

Bergarterna är främst basalter, de äldsta 14-18 miljoner år gamla. Formationerna är fascinerande och för en geolog är Island ett verkligt paradis.

Dyrhólaey

Efter denna utflykt i inlandet var det dags för en kusttur. Från Hveragerdi for vi öster ut längs riksväg 1. Vid Seljalandsfoss, 60 m högt, gjordes ett uppehåll. Detta är ett speciellt vattenfall, då det är möjligt att gå bakom vattenfallet. Det är en mäktig upplevelse att befinna sig i grottan och se och höra hur vattnet faller utanför. Från Seljalandsfoss kan man se över till Vestmannaöarna, där Hemön ligger.

Vidare österut kom vi fram till Skógafoss, 60 m högt, och Skógar, som är ett hembygdsmuseum inhyst i en gammal torvgård, och skapat av en man. Här kan man se hur islänningarna har levt på landsbygden. Alla föremålen är insamlade från trakten.

Dyrhólaey är den udde som utgör Islands sydspets. Längs de branta bergsklipporna bor tusentals fåglar, bl a lunnefågel. Fågelbona återfinns i smala skrevor och risken att äggen skall falla utför stupet är stor. Denna dag bjöd på ett underbart väder. Här gick det åt mycket film för att fotografera fågellivet. Bra fotovinklar gavs från liggande ställning på klippkanten och med teleobjektiv. En del av klippan är formad som en valvbro. Genom detta brospann har våghalsiga flygare genomfört flygningar.

Öster om Dyrhólaey ligger det lilla samhället Vik i Mýrdal. Här åt vi lunch och tittade ut över havet och den underbara utsikt som bjuds där. Härifrån kan man åka amfibiebåt ut till de fantastiska klipporna.

På vägen tillbaka till Hveragerdi gjorde vi en avstickare till randen av Solheimajökull, som utgör en del av Mýrdalsjökull. Här fick vi se jökelisen på nära håll. Om du tror att den är vit, så tror du fel. Isen är svart av aska.

Fågellivet

Efter kustbergen finns ett rikt fågelliv. På Island finns ca 70 häckande (ca 315 påträffade) fågelarter. Lunnefågel och andra alkor, stormfågel och många måsarter är vanliga. Vid sjön Mývatn finns världens största koncentration av häckande änder (13 arter).

Det finns inte så mycket finkar och mesar på Island, då insektslivet är dåligt, vilket medför brist på föda för dessa fåglar.

Islands sydspets Dyrhólaey med sitt rika fågelliv.

Det finns gott om lunnefågel på klipporna vid Dyrhólaey.

Thingvellir

Så var det dags att lämna sydlandet och fara nordväst ut. På vägen gjorde vi ett uppehåll på en av de platser, som man måste se om man reser till Island - Thingvellir. Det var här islänningarna höll Allting från år 930 till 1798. Från Lögberg lästes varje år en tredjedel av lagen för allmänheten, så att den skulle hållas i minne. Vintern 1177-78 skrev man ner lagtexten och den muntliga uppläsningen upphörde. 1944 utropades Islands självständighet i Thingvellir och 1994 firades republikens 50-årsjubileum här.

Naturscenerna är underbara med utsikt över Thingvallavatns sjösystem och bergsformationerna är imponerande. Området är både historiskt och geologiskt intressant. Tyvärr var detta dagen med sämst väder, och det var ganska disigt.

Alltinget - alla parlaments moder

Det isländska parlamentet kallas Alltinget, grundades år 930 och anses vara alla parlaments moder. Sedan Island befolkats under 800-talet uppstod ett behov av att skapa en lag, som gällde över hela landet. En islänning, Úlfljótur, skickades till Norge för att studera de lagar, som användes där. Väl tillbaka, år 927, skapade han tillsammans med andra den första isländska lagen, som antogs vid ett möte med alla fria bönder år 930 - Alltinget.

Ledaren för Alltinget valdes på tre år och var den som läste upp lagen, då de flesta inte kunde läsa och skriva. Alltinget samlades årligen under två veckor.
Platsen, Thingvellir, valdes på grund av sin naturskönhet, men också för att där kunde många människor träffas, med tillgång till gräs och vatten för hästarna och fisk för människorna. Platsen var också lättillgänglig från hela landet.

Idag ligger Alltinget i Reykjavik och har 63 medlemmar fördelade på två kamrar. Val hålls vart fjärde år.

Bifröst

Vägen till Bifröst gick genom Kaldidalur, ett område som kan vara svårt att ta sig igenom. Vi gjorde uppehåll vid de fantastiska vattenfallen Hraunfossar och Barnafoss. Enligt sägnen omkom några barn, när de skulle ta sig över den sistnämnda forsen, på den stenbro, som då fanns där. Efter den händelsen revs bron. Hraunfossar är en lång rad (1 km) porlande bäckar, som forsar ut från en lavakant ned i Hvitá-älven.

I Reykholt finns Snorri Sturluson-statyn, utförd av G Vigeland.

I Bifröst tog vi in på en skola. Det är vanligt med internatskolor på Island och på somrarna används dessa som hotell. Skolan är belägen i ett intressant lavaområde med två kratrar, som vi besteg. Härifrån gjorde vi utflykter till området kring Snaefellsnes.

Naturlig fjärrvärme

I Deildartunguhver ligger fjärrvärmeverket för Borganes (34 km bort) och Akranes (64 km bort). Det utgörs av en varmvattenkälla, som pumpar upp 180 l/s 97-gradigt vatten. Verket invigdes 1981.

Islänningarna har en stor fördel i den tillgång till energi de har i form av hetvatten från jorden. De behöver inte elda olja för att värma bostäderna.

Den andra stora energikällan är vattenkraften. Detta gör att energikrävande industrier som aluminiumsmältverk har etablerats på ön.

Det finns vattenfall av alla storlekar på Island. Här ett mindre, Hjalparfoss, som utgjorde rastställe för hästar.

Stykkishólmur

På väg mot Snaefellsnes ligger fiskesamhället Stykkishólmur.
Denna dag var det ett underbart väder och från Stykkishólmur gjorde vi en fantastisk båttur ut i Breidafjördur, som är full av märkliga klippformationer och har ett rikt fågelliv. Här fick vi se tretåiga måsar, skarvar och lunnefågel. Båten körde intill bergsklippan och kaptenen började tala. Trots oväsendet från högtalaren, satt skarven lugnt kvar på sin plats och lät sig fotograferas. I Breidafjördur ligger den vik ifrån vilken Erik Röde for till Grönland år 985. Under båtturen fångades skaldjursdelikatesser och vi kunde njuta av absolut färska skaldjur.

Efter båtfärden var det dags för lunch, vilken intogs i form av ett grillparty i en skogsdunge utanför staden. Här planterade vi sedan björkar, som traditionen bjuder att besökare gör.

Fisket

Den isländska ekonomin bygger på fisket. Några andra naturtillgångar, som olja och mineraler, finns inte. Fisk i alla dess former exporteras: fryst, saltad, torkad, konserverad eller som fiskolja. 80-90% av Islands export är fiskprodukter. Fiskerinäringen sysselsätter ca 12% och själva fisket ca 5% av de yrkesverksamma. Fiskeflottan omfattar ca 1000 fartyg.

I flera omgångar har landet utvidgat sin fiskegräns, från 4 till 200 sjömil. Detta har lett till konflikter med engelsmännen, sk fiskekrig, vilka till slut lösts genom förhandlingar.

Trädplantering

När de första bosättningarna skedde, täckte björkskogarna 30% av öns yta, och vegetationen täckte hälften av ön. Detta utnyttjades till bränsle och kreatursbete. Idag omfattar skogarna endast 1% och vegetationen 25% av öns yta. Detta medför omfattande erosion. Därför sker trädplantering och besökare får deltaga i detta.

Snaefellsnes

Snaefellsnes är en halvö, som ligger på västkusten. Längst ut ligger vulkanen Snaefellsjökull med sin vita glaciärhjässa (1448 m hög). Den omges med mystik och magi och Jule Verne lät romanfigurerna i "Resa till jordens medelpunkt" stiga ner i kratern. Efter ytterligare en övernattning i Bifröst for vi åter ut mot Snaefellsnes och Snaefellsjökull. Återigen var det ett underbart väder med en temperatur över 20° C. Ytterligare en strandpromenad, liknande den vid Dyrhólaey, företogs, med en mängd fåglar längs klipporna. (Det blev mycket måsar och lunnefåglar på mina filmrullar under den här resan!)

Vid Djúpalónssandur ligger en underbar strand med runda stenar och man har en fin utsikt mot Snaefellsjökull. Här finns lämningar av små stenhus, som fiskarna bodde i förr i tiden.

Den isländska sagan

De första nybyggarna på 800-talet förde med sig traditioner från hemlandet. Berättelser, sagor, fördes vidare muntligt vid den här tiden. På 1000-talet, i samband med kristendomens införande, utvecklades skrivkonsten och på 1100-talet nedtecknade man bl a lagar, den första år 1117. Under denna tid skapades den äldre (poetiska) Eddan, från vilken vi lär mycket om vikingatiden och mytologin.

På 1200-talet kom islänningasagorna (släktsagor, ca 40 stycken) som "Egill Skalla-Grimssons saga", "Laxdaela saga", "Eyrbyggja saga", "Njáls saga" och "Grettes saga". De utspelar sig under den period, som brukar kallas sagatiden, från Alltingets inrättande 930 till 1030.

Den störste författaren är Snorre Sturlasson, som skrev den prosaiska Eddan på 1220-talet och "Heimskringla", en krönika över de norska kungarna.

Akureyri

Efter dessa utflykter på västkusten, var det så dags att fara till den nordisländska huvudorten Akureyri. På vägen passerade vi kyrkan i Vidtimyri, byggd av torv för 150 år sedan, och prästgården Glaumbaer, även den byggd i torv. Orsaken till att man byggde i torv var bristen på stora träd.

Vägen till Akureyri går genom bergspass, som på vintern kan vara svåra att passera till följd av snödrev. Längs vägen finns små hus, som nödställda kan söka skydd i.

Till slut kom vi fram till det vackert belägna Akureyri, som ligger längst in i Eyjafjördur. Den dominerande byggnaden är katedralen från 1940. I staden finns en botanisk trädgård, som sköts pedantiskt. Ogräs existerar inte där - ett kontinuerligt skötselarbete pågår. I denna trädgård finns ett oöverträffat antal arktiska växter. Akureyri har ett klimat, där det kan förekomma längre perioder med över 20° C, vilket gör att det här finns växter, som normalt sett inte finns på dessa breddgrader.

Öster om Akureyri ligger det vackra vattenfallet Godafoss - gudarnas fors. Det var i denna fors man kastade de gamla gudarna sedan Alltinget beslutat att landet skulle vara kristet.

Isländskan

Som ett resultat av de isländska sagorna och landets isolering, har det isländska språket till stor del bevarats sedan de första bosättningarna fram tills idag. Därför är isländskan det äldsta av de moderna europeiska språken. För 1100 år sedan talades detta språk i alla de skandinaviska länderna.

Isländskan har inga dialekter, utan språket är detsamma över hela ön.

Akureyri - Nordens juvel

Akureyri har fått smeknamnet Nordens juvel. Den är Islands fjärde största stad, och den största utanför Reykjavikområdet, med ca 14.200 invånare.

Akureyri fick stadsprivilegier 1862, är universitetsstad sedan 1987 och universitetet har som ett av få i världen en professur i fiske.

Staden är en populär vintersportort.

Trädgårdsintresset i staden gör att över fem procent av skatteintäkterna avsätts till de kommunala planteringarna.

Akureyri ligger vackert vid en fjord på norra island.

Mývatn-området

Vi tog åter in på en skola, denna gång i det natursköna Mývatn-området. Första utflykten skedde till det lilla fiskesamhället Húsavik varifrån man har en fin utsikt över norra Ishavet och ut till den lilla ön Grimsey, som är Islands nordligaste punkt, och genom vilken polcirkeln går. I Húsavik prövade vi islandshästridning, med den speciella gångarten tölt.

Canyonområdet Ásbyrgi är otroligt vackert. Berget är format som en hästsko och skall enligt legenden vara skapat av Sleipner. Vidare upplevde vi ekoklipporna Hlodtaklettar och den märkliga bergsformationen Trollkyrkan. Det är mäktiga upplevelser, och åter hade vi ett underbart väder.

I området ligger Europas mäktigaste vattenfall Dettifoss, med en fallhöjd på 45 m. Från parkeringen är det en bit att gå genom ett månliknande landskap. Man ser sig omkring och undrar var växtligheten finns. Om man då tittar ner på marken, kan man få syn på små blommor, som kämpar för att överleva i denna stenöken.

Under en vandring vid sjön Mývatn finner man många fågelarter. Lavaformationerna, 15-25 m höga, i Dimmuborgir är värda ett besök. I Namaskardt ryker och puttrar det ur marken överallt. Det är heta svavelosande källor och man bör se upp med var man sätter ner fötterna. Det luktar svavel, och marken har av svavlet fått märkliga färger.

Kraftverket Krafla klarade sig från lavan vid ett utbrott 1984, men hotet var påtagligt. När man ser ut över lavafältet ser man den svarta lavan från det senaste utbrottet och en ljusare lava, som är 250 år gammal.

Europas mäktigaste vattenfall är Dettifoss, med en fallhöjd på 45 m. Lägg märke till regnbågen.

Denna märkliga formation har bildats i basalten i Dimmuborgir.

Det svavelosande området Namaskardt.

Utsikt över norra Ishavet vid Öxarfjördur.

Kjölur - mellan glaciärerna

Så var det dags att fara söderut, tillbaka till Reykjavik. Färden gick genom inlandet över Kjölur. Denna väg är knappt synlig i stenökenlandskapet. Vägen går mellan de båda glaciärerna Hofsjökull och Langjökull. Mitt på höglandet kom vi till Hveravellir, där vi tog ännu ett bad i en varm källa. Luften var kylig, men i källan var det skönt!

Efter det uppfriskande badet gick färden vidare mot vägens högsta punkt, där ett monument över isländska reseföreningens grundare Geir Zoéga är uppställt. Jag vände blicken norrut och undrade hur vi kommit hit - vägen syntes knappt i stenöknen.

Vid Hvitásjön vid Langjökull fick vi se en mängd hästar ute på ritt. Guiden räknade till 66 stycken! Vi fick syn på en rökpelare en bit söderut. Plötsligt slog en eldsflamma upp. Vi fortsatte färden och kom fram till en helt utbränd husbil. Passagerarna var oskadda och polisen hade larmats. En bra stund senare mötte vi polisbilen - det tar en stund att ta sig fram i de här trakterna.

Därmed var rundturen på Island slut. Totalt hade vi avverkat 2250 km med bussen, varav 460 km den sista dagen, från nordlandet till Reykjavik.

Hemfärden gick genom inlandets ökenlandskap över Kjölur. Här syns inte mycket växtlighet till.

Det är skönt med ett bad i en varm källa! Denna källa heter Hveravellir och ligger längs Kjölur-vägen.

Reykjavik

Jag hade en dag kvar på min resa. Den tillbringade jag i huvudstaden Reykjavik - världens nordligaste huvudstad. Reykjavik ligger på den plats där den norske vikingen Ingólfur Arnarson bosatte sig med sin familj år 874.

Som vanligt promenerade jag runt i staden - det är på så sätt man bäst upplever städer. En dominerande byggnad är den stora kyrkan Hallgrimskirkja, uppförd 1945-86. Utanför den finns en staty över Leif Eriksson, Amerikas upptäckare. Statyn är en gåva från USA. Uppe på en kulle ligger en märklig byggnad - ett antal vattencisterner med en kupol på. Det är restaurangen Perlan, som finns i kupolen och som rör sig med ett varv på två timmar. Under en längre middag hinner man alltså uppleva hela staden därifrån. Tidigare var rotationshastigheten ett varv i timmen, men besökarna blev då yra. Om man tittar ut över flygplatsen ser man en byggnad i fjärran. Det är presidentbostaden Bessastadthir.

I centrum finner man Alltingets byggnad och intill den ligger rådhuset vackert vid en liten sjö, Tjörnin. Om man följer sjön söderut och fortsätter förbi universitetet, kommer man till Nordens hus. Härifrån kan man se Reykjaviks flygplats, och planen som lyfter därifrån.

Om man istället går norrut i staden passerar man vid Laekjargata en vit byggnad, som är regeringsbyggnaden. Ta dig över till strandpromenaden och följ den österut. Efter ett tag dyker en staty i form av ett vikingaskepp upp. Efter ytterligare en stund kommer man till en vit byggnad, som ser bekant ut. Den kallas Höfdti och var på alla tidningars förstasidor 1986, då Ronald Reagan och Michael Gorbatjov möttes där.

Tillbaka till huvudsidan.

Reykjavik

Reykjavik betyder rökviken och ligger på sydvästkusten. Staden fick stadsrättigheter 1786 och har nu 100.900 invånare (1993) och i stor-Reykjavik bor 151.800 invånare, vilket innebär att mer än hälften av landets befolkning bor här. Universitetet grundades 1911.

Byggnaderna i staden, liksom i hela landet, är inte särskilt gamla. Det är klimatet som medför att de inte står så länge. Vad som slår en när man ser isländska hus är att många av dem är byggda i korrugerad plåt.

Utsikt över Reykjavik från Perlan.

Nordens hus
Nordens Hus är ett kulturcentrum. Program hålls på alla nordiska språk. Det kan vara föredrag, musik eller film. Här finns bibliotek med nordisk litteratur (30.000 volymer) och syftet med Nordens Hus är att knyta kontakter mellan Island och övriga Norden. Nordens Hus är öppet varje dag, året runt. Mötes- och konsertsalen rymmer 150 personer.
Huset ritades av Alvar Aalto och invigdes 1968.

Republiken Island
År 1662 infördes danskt envälde och handelsmonopol på Island. Alltinget upplöstes 1800. Parisrevolutionen 1830 hade inflytande i många delar av Europa, även på Island, och frihetskrav, liksom krav på att Alltinget skulle öppnas, framfördes. Alltinget fick begränsad makt 1843-45. 1904 fick Alltinget lagstiftande makt och 1918 tecknades ett unionsavtal med Danmark, vilket innebar att Island blev ett självständigt rike med dansk kung och dansk utrikespolitik.
Unionsavtalet förlängdes inte, och efter en folkomröstning, blev Island en självständig republik 1944, vilket skedde i Thingvellir den 17 juni, som är Islands nationaldag.

Sidan publicerad i januari 2000.