ARTIFICIELL ADVENT
Ett dokumentärt drama baserad på en verklig fantasi

Boken är på 48 sidor om du ska skriva ut den. Annars: Markera allt, kopiera och lägg in den i  Word. Då kan du läsa den utan att vara uppkopplad.
INNEHÅLL
1 I begynnelsen var GACT
2 Allting har sin tid
3 Den gamle ormen
4 Giv oss ett tecken
5 Är du den som skulle komma?
6 Vi är dårar för Kristi skull
7 Talita, koum och Det femte evangeliet
8 Bokstaven dödar
9 Då trädde frestaren fram
10 Så måste du ock vittna i Rom
11 Folk ska resa sig upp mot folk
12 Han är besatt
13 Vandra efter köttet
14 Hur länge ska ni gå på jakt efter ord?
15 Vad är sanning?
16 Mitt ok är milt att bära
17 Jag har kommit för att uppväcka söndring
18 En ljusets ängel
19 Och allas ögon ska se honom
20 Även Kaifas har uppstått
21 Hela världen löper ju efter honom
22 Låt de döda begrava sina döda
23 Denne är Antikrist
24 Quo vadis, Domine?
25 Via Dolorosa/Sista testamentet
Epilog
©  2000 Bill Persson
Omslag/Bild Bill Persson
 

1
I BEGYNNELSEN VAR GACT

Och ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. Joh. 1: 14.

- Vem fan kan frälsa världen i denna hettan? Det är ju minst tio öl varmt!
Intet nytt under solen. Åter stod han på klippan Hattins horn. Det var bevisligen han, det hade genetikerna fastställt - och de borde ju veta.
Redan ifrån början trilskades han genom att vägra födas vid jul. Han blev inte den folk förväntat sig: Okultiverad, cynisk och tjock. Med en frisyr som bara tycktes vara formad av vindarna, hade han med torrolig och flegmatisk charm bett de flesta "dra åt helvete".
Egentligen kunde han inte finnas; han hade inte kommit till världen som andra. Denne, historiens märkligaste, mest omtalade och mytomspunna man skulle strax hålla ett tal till hela mänskligheten.
Nu stod han i alla fall under en brännande sol på Hattins horn och raljerade. Skulle han hämnas? Skulle han våga säga det som alla visste, men ingen ville höra... vem Den onde är - trots priset?

12 år tidigare:
- Det är en stor dag för vetenskapen! Vi kan avslöja: För första gången har en kloning av en människa från ett DNA- fragment genomförts.
Platsen för presskonferensen var NASA Research Technique i Gallatin, USA, där dr Paul Gabri förde talan tillsammans med en mängd andra mer tystlåtna företrädare. Pressuppbådet lyssnade med lagom intresse, ovetande om att de strax skulle få höra historiens största nyhet, tills en journalist ställde en pliktskyldig fråga: "Från vems DNA?"
- Fragmenten har hämtats från två ställen, sa dr Gabri. Dels från en linneduk hittad i en lerkruka i grotta 7 vid Qumran. Dels från ett tygstycke i Savojens kapell i Turin... Båda är kompatibla.
Journalisterna började så smått ana. En frågade igen vem det var.
- Jag ska kanske först förklara kloning, instruerade dr Gabri: DNA- sekvenser, gener, tas från en individ och placeras i en äggcell där man avlägsnat äggets cellkärna. Ägget återbildar nu den ursprungliga individen till en exakt kopia. DNA- baserna, Guanin, Adenin, Cytosin och Tymin, är bokstäverna i DNA. Ordet är alltså GACT.
- Men vem är det!? ropade en journalist.
- Det DNA vi klonat kommer från...den historiske Jesus Kristus.
Efter en andlös stund invände en av reportrarna att svepduken från Turin ju bevisats vara falsk.
- Ja och nej, svarade dr Gabri. Den har retuscherats år 1356 av en som ville öka trovärdigheten. Men svepduken har med C 14- metoden och scanningtunnelmikroskop bevisats vara mellan år 7- 40 e. Kr. DNA- analysen har gjorts med modernaste teknik, och genomet är analogt med de senaste fynden från Qumran.
Journalisterna ställde samma fråga om och om igen: "Är det hundra procent säkert att det är Jesus?" Dr Gabri svarade tveklöst och med stolthet jakande varje gång:
- Man kan utan överdrift säga att vi har hittat det heliga graal.
När den värsta chocken lagt sig, handlade frågorna mer om det riktiga i projektet och varför man gjort det. En som satt alldeles vid sidan om dr Gabri böjde sig fram:
- Människosonen skulle kanske komma tillbaka så här? Förr skulle detta vara övernaturligt. Och för de som tidigare tvivlat: det var en jungfrufödsel - i Betlehem. Det var katolska kyrkans vetenskaplige representant kardinal John Senna.
Katolska kyrkan hade varit direkt verksam och finansierat projektet som i hemlighet pågått under en lång tid. De ville inte gå ut med avslöjandet för tidigt, sa man.
Hemligheten hade verkligen bevarats väl. Nästa chock för pressuppbådet blev att Jesus de facto nu var 12 år gammal och levde i ett kloster, där han uppfostrades till sitt kall för att börja verka när tiden var inne.
KRISTUS HAR ANKOMMIT! var rubriken som ingen trodde någonsin skulle sättas i en tidning. Nu fanns den i alla.
Världens prekära tillstånd gjorde att många välkomna en samlande ledare, och vilken vore lämpligare än Människosonen själv?
Andra religioner föreföll mer positiva än delar av kristenheten. Debatten blev stundtals häftig - för eller mot.
- Ett betyg som måhända avgjorde var att världens börser steg med 40%, säger New York- börsens talesman, Rallod Ekam.
"Har vi rätt att blanda oss i naturens system?" frågade flera tidningar; medan andra koncentrerade sig på faktumet att Kristus ankommit till jorden och vilka följderna kunde bli för mänskligheten.
En tidning skrev: "Varför blir vi så chockerade av nyheten att Jesus är tillbaka? Hela vår civilisation vilar ju på den kristna tron där återkomsten ingår; varenda skolunge har fått lära sig det."
Uppenbarelser, mirakler, järtecken. Menigheten såg nu vad man ville se. Ett antal svåra jordbävningar förstärkte avgjort den apokalyptiska atmosfären. Alla blev också märkligt snällare mot varandra.
Påven, nu degraderad till tvåa, sa: "Även om Kristus ankomst skedde med människohänder, så är det Guds vilja, och han ska tillhöra alla."
- Jag tror inte folk riktigt fattade vidden av det, säger en katolsk präst.
Men det fanns även dunkla krafter som inte välkomnade denne man till jorden: Satan svor på att han skulle döda Jesusbarnet.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra; ingen skiljeman finns mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda. Må han blott vända av ifrån mig sitt ris, och må fruktan från honom ej förskräcka mig; då ska jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med mig själv att jag icke är en sådan. Job. 9: 32- 35.

Om det var blyghet, apati eller illmarighet i ögonen gick inte att säga. Men att denne nu 20- årige yngling var malplacerad syntes däremot väl.
Dopet av Jesus Deutero (Deutero=den andre) denna mulna dag som hölls i Deganya vid Jordan var en välregisserad tillställning - sånär som på en detalj.
Mitt i all pompa stod "en vilsen, knubbig kuf som tycktes ruva på något", hävdar en som närvarade vid den slutna ceremonin:
- Ingen kunde ju då heller ana vem de hade närt vid sin barm.
Den väntade Sonen skulle inte uppföra sig som väntat. Det var en sargad själ, ett olyckligt barn som aldrig fått vara det. Oälskad, defekt, dömd. En som berövats allt. Nu stundade en prövningens tid för alla.
Allteftersom folk börjat hämta sig efter chocken att Jesus åter vandrade på jorden steg förväntningarna inför hans framträdande.
Under Jesus uppväxt hade forskarna som arbetat med "genvägen" till Kristus fått försvara sig i alla media. "Har ni inget ansvar alls för vad ni gör i era laboratorier om det går galet?" frågade en journalist.
- Nej, svarade en av vetenskapsmännen. Vi kan inte ansvara för hur våra forskningsresultat används i framtiden. Menar ni att bröderna Wright har ansvar för dagens flygbombningar? Har Volta ansvar för de som avrättats i elektriska stolen?
Andra som i stället ifrågasatt om det verkligen var den riktige Jesus som klonats, hade fått en gedigen föreläsning i modern genteknologi av vetenskapsmännen:
- Vi kan säkert slå fast att det inte är DNA från någon annan individ eller från något annat biologiskt material. Vi har kontrollerat både mitokondrie- och kärn- DNA från de kroppsvätskespår som hittats på linnedukarna. Det är Jesus vi klonat!
Katolska kyrkan hade inte kunnat motstå frestelsen att återskapa Herren Kristus när de nu fick den unika chansen av vetenskapen.
De sensationella fynden av linneduken i Qumran tillsammans med skriftrullen i En El- Ghuweir några år tidigare, som bevisade Jesus existens, gjorde att all etik fick stå tillbaka. Problemen kunde ju ingen då förutse. För problem kom det att bli. Problemet självt skulle gäcka allt.

Jesus gåtfulla uppsyn vid dopet i Jordan gick inte att dölja - trots allt planerande. Marta Beréa, Jesus moderliga protektor i Sionsystrarnas kloster i Jerusalem där Jesus växte upp, ger en skrämmande bakgrund:
- Varenda natt grät han sig till sömns. Jesus förstod aldrig varför han skulle tuktas med riset jämt, tvingas fasta, inte få ha kamrater, inte ens en leksak eller tröstnalle och hur en kärleksfull Gud kunde tillåta det.
Jesus hade fått en biblisk uppfostran med prygel och späkningar som troligen rubbat hans metabolism. Kyrkan var också missnöjd med hans utseende, vilket han ständigt fick höra. Med risets hjälp hade Bibeln och teologiska data om andra religioner präntats in. Marta Beréa fortsätter:
- Jag glömmer aldrig då Jesus var 7 år. Han hade bara en vän, en övergiven kattunge. Den dräpte de inför hans ögon som en "avgud". Lille Jesus kröp in i ett hörn och tjöt: "Min Gud, varför har du övergivet mig?" Trots att jag var skyldig kyrkan att fostra honom strängt, så tog väl mina modersinstinkter överhand. Jag slets mellan min tro och naturens inre röst, som så många andra. Det var väl därför det slutade för min del...
Som liten visade Jesus inte det intresse för sitt utvalda kall som kyrkan ville. Han ifrågasatte det mesta, vilket resulterade i ännu mera stryk. "Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde förgåtts, innan något öga såg mig", löd ofta hans obesvarade fråga till den Gud som han ansågs vara son till.
- Jesus hade dömts till offer av en enig tradition, säger en avhoppare från franciskanernas bibelstudieskola där Jesus fick sin bildning.
Kyrkan kontrollerade helt Jesus fostran; han skulle få precis den mjukvaruinformation som var värdig hårdvaran från det historiska DNA som forskarna hittat.
Klosterreglerna, den sadistiska ledningen som förbjöd all lek, isoleringen och pryglet grundlade ett hat till all auktoritet. Resultatet kunde bara bli: antingen en nedbruten, bitter man, eller - Jesus Deutero.
Pryglet förklarades för honom vara nödvändig med orden att "allting har sin tid". Kanske Jesus redan då insåg att även hans tid skulle komma: En tid när hans myndighet möjliggör revansch. Då han råder, och ingen av hans plågoandar kan göra annat än att lyda. Kanske var det detta som höll Jesus uppe och det som fick honom att utstå helvetet i klostret - instängd i Gamla testamentets värld.
- Den Jesus som kom upp ur vattnet hade kyrkan inget försvar mot, säger kardinal Salva vid pilgrimshärberget Casa Nova i Jerusalem. Det var en ny Jesus vi såg. Hans ego skulle bli hans hämnd...
De profana reaktionerna på Jesus Kristus ankomst hade försatt folk i konstgjord mildhet. Debatterna blev försonligare, varenda politiskt tal tog upp den historiska händelsen. Ateister omvände sig i så stort antal att kyrkorna fick ha nattöppet för att hinna med.
Samtidigt som TV- predikanter bråkade om vem som var frommast, stack satanister flera kyrkor i brand och genomförde ett otal attentat mot religiösa byggnader. Internet innehöll mystiska meddelanden om att Jesus skulle dödas till varje pris.
- Att hans liv hotades av tokstollar som tagit på sig rollen som Satans sändebud var givet, säger kardinal Salva. Men det fanns fler som inte ville se honom bestiga tronen. Eller rättare sagt våga.
Marta Beréa rycktes bort från Jesus när han var tolv år gammal. Icke av Gud Fader själv, utan av påven som ansåg att hon haft en skadlig inverkan på Jesus uppfostran.
Antagligen hade den varma kvinnans icke praktiserade modersinstinkter fått henne att älska Jesus för mycket. Hon försvarade honom mot kyrkomännens prygel och gick till och med så långt att hon ljög för att skydda honom. Godheten belönades med sparken.
Marta Beréa blev Jesus enda kontakt med människokärleken under sin barndom; hans enda trygghet och enda famn han kunde krypa in i för att få tröst. Jesus surrogatmamma hade ju fått total anonymitet efter fullbordat värv.
Vid Marta Beréas respass så slocknade nog det sista hoppet hos Jesus om att kärleken var att finna inom denna värld.

- Omvändelsen måste komma nu, innan ni hamnar i helvetet! svavelpredikade den kände TV- predikanten Tus Mathew.
Även TV- predikanterna hade fått en renässans.

Jesus Deutero steg upp ur Jordans vatten; därmed besteg han officiellt ämbetet som alla kristnas obestridlige ledare. En man som ingen kristen, vågade eller med bibehållen tro, kunde ifrågasätta. Det skulle dock visa sig att allt hade inte gått att planera: Mästaren själv.

Intet huvud är farligare än ormens huvud, och ingen vrede är värre än fiendens vrede. Syr. 25: 15.

Dånet studsade länge mellan Roms sju kullar, ljusskenet lyste upp kvällshimlen. Kvar på marken låg tvåhundra döda och ett oräkneligt antal skadade, mestadels turister. Ändå var detta på något sätt väntat.
- TV- bilden av en stympad, övergiven docka på attentatsplatsen ledde säkert till att katolska kyrkan tredubblade sitt medlemsantal, säger en som dock hoppat av. Sympatiyttringarna strömmade in från alla håll.
Petersplatsen förvandlades på någon sekund till en slaktplats då bomben briserade. Minuterna innan hade Reuter fått ett meddelande från Satan själv om att han skulle hämnas Jesus återkomst.
Vem var då denne Satan? Islamitiska fundamentalister, Judiska extremister, eller var det Den onde själv?
Människor hade förhärdats med att själve Kristus faktiskt kommit tillbaka till jorden, så varför skulle inte resten av Bibelns utsagor stämma? Det var inte längre en orimlighet att även djävulen kunde vara närvarande.

Utanför Födelsekyrkan i Betlehem:
För första gången förevisas Jesus som vuxen för några få utvalda. Det blev en chock för de flesta: han var stor och rund - för att inte säga tjock.
Jesus entré, till de spänt väntade journalisterna, skedde med att han knappt kunde ta sig ut genom den bara 1, 2 m höga Ödmjukhetens port från Födelsekyrkans narthex (snabbt omdöpt av journalisterna till Förödmjukelsens port).
- En lika vanlig som besynnerlig åsikt är att "han liknar inte den första Jesus". Hur man nu så säkert kan veta hur en människa såg ut vars existens enda fram till nu varit ett frågetecken? sa en TV- reporter.
Jesus rondör, hans sävliga gång och kortklippta, bångstyriga kalufs, var inte i paritet med folks bild av den väntade Messias - därtill oseriös: Han drev fryntligt med sig själv och sin tjocklek: "Han ska bli stor och kallas den Högstes Son (Luk.1: 32)", sa han, följt av ett bullrande skratt.
- De försökte tvinga honom att banta innan. Hans kroppshydda passade inte den image man ville skapa, förklarar Patrick Stefanus, en av dem som utgjorde Jesus hov, och fortsätter:
- En frodig Kristus skulle vara provocerande mot de fattiga i världen, ansågs det. Sedan skrattade han. Det var inte lämpligt alls...
Jesus verksamhet hade börjat men hans privata troskamp var långtifrån avslutad, det vittnade flera källor om:
- Han tvivlade och kände trycket från sin roll, vilket gav honom dåligt samvete. Han bad till Gud om att bli en vanlig människa; att stärkas i tron. Ja, han bad t.o.m. i sin besvikelse till Gud om att Gud skulle finnas, säger en som verkade vid den nybyggda Adventskyrkan på Olivberget i Jerusalem där Jesus nu residerade.
Ledande världspolitiker manade till samförstånd. "Vi har inte längre tid och råd att strida. Försoningens tid är här!" var en vanlig fras bland topparna. "Mästarens ankomst och det fruktansvärda attentatet på Petersplatsen måste få oss att enas!" var en annan.
Debatten fortsatte mellan humanister och teknologer om det etiska i experimentet, där en av de inblandade vetenskapsmännen frankt sa: "Etiken får andra ta hand om, vi vetenskapsmän arbetar objektivt. Vi skulle rekonstruera fan också om det gick!"
Kristenheten hade reagerat lika olika som folk i allmänhet; en del jublade medan andra fördömde att människan la sig i Guds värv. Folk som aldrig satt sin fot i kyrkan mer än vid stunder man måste strömmade nu till i massor. Under de här åren ökade religiositeten stadigt.
- Gåvor vällde in till Sonen från hela världen, säger Patrick Stefanus. Även om Jesus skulle vara en ekumenisk Messias rådde det ingen tvekan om att katolska kyrkan dragit det längsta strået i den här affären - men så hade de ju också betalat projektet.
Adventskyrkan var däremot minst av allt katolsk, snarare en belägrad bunker som skulle skydda den mordhotade Människosonen från allt ont som Vår Herre inte mäktade med.
Efter petersattentatet ökades säkerheten ytterligare, Jesus alla offentliga framträdanden stoppades - motiveringen var säkerhetsskäl. Läckor inom konciliet hävdade dock att det fanns andra orsaker till att Jesus hölls undan allmänheten: Han var inte mogen; vissa pratade om personstrider. Något stod alltså inte rätt till.
Gamla domedagssekter återuppstod, nya tillkom, religiösa fanatiker i extas, vallfärder till mirakelplatser, rapporter om tecken på himlen, olycka och farsot spåddes hemsöka de som inte omvände sig. Det var en tid i mystikens tecken, en tid då teknologin materialiserat det gudomliga.
Samtidigt höjdes röster för att Jesus skulle tala till folket. Förväntningarna på Guds Son ökade för varje dag. Katolska kyrkan uppsköt ideligen Jesus tal med olika förklaringar och många menade att det var ett sätt att stegra spänningen inför premiären:
"Kyrkans PR- konsulter ska göra honom så där lagom oåtkomlig. Det gäller ju att inte sumpa något nu", skrev en vågad tidning.
"Jag är alltför ung för att tala", lär den utlovade Sonen själv ha sagt. Initierade källor gjorde gällande att Jesus inte var tillräckligt troende på sin sak, att han måste stärkas i sin roll.
- Problemet var inte budskapet han skulle förmedla eller rollen, problemet var Herren själv, uppger en av de ansvariga för Jesus lansering:
- "Den som gräver sin egen grav, faller själv däri", var Herrens något udda tolkning av Den heliga skrift, angående vårt arbete med att få honom värdig sitt ämbete, säger kardinal Salva.
Jesus kom snart att tala till menigheten, allt måste fungera. Kyrkan, ja hela kristenhetens existens hängde på att allt gick som det skulle:
- Inte bara den kristna kyrkans framtid kunde äventyras, utan all religion och till och med hela mänsklighetens överlevnad. Han skulle ju frälsa världen till fred och endräkt, säger en annan av de ansvariga.
FN- chefen hävdade: "Han är mänsklighetens sista hopp om en värld i fred."
Ett ofantligt ansvar vilade nu på Jesus axlar. Han skulle ta till orda med mer makt och myndighet än någon annan hade haft. Han fick bara inte säga något fel.
Men bakom kulisserna dolde sig en Messias som få kände till:
- Tänk själv, fortsätter kardinal Salva, att lansera en Människoson som åt till ackompanjemang från läten ur de flesta kroppsöppningar, och som drev med sin roll. Det är ingen hemlighet: Vi var besvikna...

Till den gripande TV- bilden av den trasiga dockan fördes debatten het i media om det verkligen kunde vara Lucifer som agerat vid Petersplatsen. En skribent uttryckte det så här:
- Att det var djävulen som utförde attentatet är obestridligt; frågan är bara: Vem är denne djävul?
Nya attentat mot heliga platser visade åter att Jesus hade den gamle ormen, han som kallas Djävul och Satan, till sin fiende. Vem han nu än var?

Och fariséerna kom ditut och började disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen. Då suckade han ur sin andes djup och sa: "Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag er: Åt detta släkte ska intet tecken givas." Mark. 8: 11- 12.

Jesus tittade ut genom de svärtade glasen i Adventskyrkan. De skottsäkra rutorna dämpade effektivt folkmassans skanderade: "Giv oss ett tecken!"
Alla ville se Jesus utföra ett under eller åtminstone att han talade till folket - ett slutgiltigt bevis. Underförstått låg ett tvivel kvar, inte bara hos allmänheten...
De som skulle prövas hårdast var de lärjungar som strax kom att utväljas. En chock väntade dem - redan vid premiären.
- Tänk om folk visste att Herren bad: "Fader vår... osv, osv."? berättar en av de guvernanter som servade Jesus på uppdrag av påven.
Ledningen var förtvivlad. Skulle han klara av rollen, skulle han hålla sig till manus? Guvernanten fortsätter:
- Jag tror vi alla redan då förstod att det kom att gå galet. Det var inte så som antyddes: att vi ville hålla folk på halster. Herren ville helt enkelt inte vara Herren. Vi förstod inte. Prinsar och prinsessor har ju i alla tider kunnat uppfostras till goda regenter, så varför gick det inte nu?
- "Herren måste nog snart tala till folket. De vill höra Herren förkunna", sa jag till Herren, slutar guvernanten:
- "Herren i himmel och Herren i helvete; sluta med ditt evinnerliga Herrande, rövslickare!" svarade Herren mig.
På grund av kyrkans ständiga uppskjutningar av Jesus debut hade den första vördnadsfulla inställningen lagt sig i massmedia och ersatts av ett tvivel. Det var bråttom nu.
SE MÄNNISKAN! utgjorde överskriften på fotot som gick ut över världen av den nyfödde Jesus, med tydliga födelsemärken på de ställen där den gamle Jesus spik och törnekrona ska ha suttit. Dessa effektfulla stigmata hjälpte dock föga.
Tabloidpressen gjorde idoga försök att få intervjua Jesus, men kyrkoledningen avvisade varje begäran. Vissa tidningar började till och med misstänka att det var ett jippo, medan andra mer försiktigt skrev: "låt oss vänta och se".
I Jerusalem knorrade folk för att gator och ibland hela stadsdelar spärrades av för Jesus säkerhet. Visserligen fanns en förståelse för skyddsåtgärderna; men det var inte som en oåtkomlig filmstjärna man ville se Människosonen, och några sa: "Om han är Guds Son, så kan han väl hjälpa sig själv?" Både tvivel och tro hade aldrig varit starkare.
Protestantiska kyrkan gjorde skäl för namnet genom att protestera mot Vatikanens i det närmaste monopol på Sonen. "Jesus tillhör alla!" dundrade en protestantisk biskop och bland andra samfund ville man att Jesus skulle skapa en ny neutral kyrka för alla.
"JESUS I TV IKVÄLL! Ring om dina tecken!" stod det i tidningarna.
Folk på helspänn. Världen stannar. Media informerar om att Herren ska göra ett första uttalande. Miljarder människor bänkade sig för att för första gången i vår tid höra Jesus Kristus egen röst ljuda.
- Jag lovar att det fanns inte en människa på jorden, med en radio eller TV i närheten, som missade detta tillfälle, säger en CNN- reporter.
"Jag hälsar alla folk på jorden med frid och kärlek", löd Mästarens enda meddelande till sina andliga undersåtar. Visserligen upprepades textraden på alla världsspråk, men nog var det ett antiklimax. Folk väntade sig mer från Messias än en klyscha som snarare förde tankarna till en dålig schlagerrefräng.
Trots att Jesus kortfattade fras inte levde upp till folks förväntningar, så rapporterades det ändå om att människor i massor upptänts i anden av att höra hans röst till en stillbild i TV. Popstjärnor och porrskådespelare gick nu ut offentligt och omvände sig. Inom mediavärlden blev det inte bara korrekt att tro: Den som inte var för, den var emot.

- Ni behandlar mig som om jag vore en svävande ande. Jag äter, skiter och pissar som alla andra!
- Vi stod och tittade på varandra med både vördnad och skam, då Herren förklarade för oss sina mänskliga sidor, berättar en i Jesus hov och fortsätter:
- Vad månde bliva av detta barn, tänkte vi på ett tidigt stadium. Vi kunde ju inte längre tillrättavisa honom. Det passade sig inte att fostra Mästaren själv och samtidigt var vi skolade i katolsk anda. Vi hade nog lika svåra våndor som Jesus.
Internt försiggick en strid mellan Jesus och kyrkan som folk inte kände till. Om det kom ut skulle det bli en katastrof för hela kristenheten. Kyrkan gjorde nu allt för att tämja Jesus till att bli den fromma gestalt som folk emotsett. Man bävade för att hans maner och språk skulle komma i dagen. Inom kyrkan fanns ett tvivel och nu väntade man på ett tecken från Gud...

Jesus lärjungar utsågs och var bara fyra till antalet, allt för att undvika talet tolv som förra gången ledde till ett minst sagt oturligt slut.
- Tveksamt om de ens kunde räknas som lärjungar, menar kardinal Salva, snarare en av kristenheten utvald elit av teologer som hade till uppgift att diktera vad Jesus skulle säga och göra.
Deras riktiga namn doldes under de mer lämpade Tomas, Simon, Petrus och Jabatan: Tomas var en rationell och socialt medveten protestant. Simon, som hade sina rötter i den ortodoxa tron var dock mer en grubblande idealist. Petrus, en konservativ traditionalist tillhörande den romersk- katolska kyrkan, och Jabatan: den moderne pragmatikern.
Den sistnämnde representerade alla icke- kristna religioner så att man uppnådde en ekumenisk touche. Andra religioner fick inte stötas bort; Jesus skulle ju tillhöra alla. Själv hade han av allt att döma inte fått vara med vid den historiska uttagningen.

Bland alla miljoner tvivlare som lyssnat på Herrens ord fanns en som senare skulle spela en avgörande roll i Jesus liv - Lilit Asera: Glädjeflicka på porrklubben Röda snöret i Tel Aviv.

Bebådelsekyrkan i Nasaret:
Dagen hade kommit då Mästaren skulle möta sina lärjungar för första gången. Petrus hälsade högtidligt Jesus med orden: "Vi har väntat Herren i två tusen år."
- Ja, ursäkta, jag blev lite försenad, var Herrens oväntade svar.
Simon frågade Jesus otåligt om det verkligen kunde vara så att Satan existerade, och vem han i så fall är.
- Ja! Vi ska jaga honom till lands, till sjöss och i luften! Vem, får ni se.
Tomas berättar om en mer obehaglig sak vid första mötet:
- "Vem av er ska då förråda mig?" sa han, och vi förnam alla en ilning. Historiens vingslag kändes i ansiktet. Trots att vi borde bli förnärmade av denna insinuanta anklagelse, så rös vi och undrade: Tänk om det finns en Judas mitt ibland oss? När vi hämtat oss från chocken så spörjde jag:
- Varför frågar Herren det?
- Intet är ju nytt under solen.

Och när han kommer, ska han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom: i fråga om synd, ty de tro icke på mig; i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och ni ser mig icke mer; i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd. Joh. 16: 8- 10.

Nyreligositeten nådde hysteriska nivåer och farligast var nu att betecknas ateist eller agnostiker. Folk av alla de slag försäkrade åtminstone i ord sin tro på Jesus. En formlig klappjakt i massmedia på ateister iscensattes, där även våld mot de som trofast höll sig kvar i tvivlet rapporterades in.
- Varje kött måste välja. Bevisat har tron sig segrat över materien, sin kraft över det förgängliga förnuftet; vetandet är intet när trons ande talat! skaldade en dominokanermunk.
Den skepsis som fortfarande fanns kvar ändades vid en presskonferens i Rom där vetenskapen slutligen slog fast Jesus äkthet, och där de samtidigt en gång för alla tvådde sina händer. En glasögonprydd journalist försökte ändå invända att genteknologins rotande i människans arvsmassa inte är naturligt.
Vetenskapsmannen svarade: "Dina glasögon är inte heller naturliga."

Alla tidningar citerade mediet Ofa Sabine, då hon spådde att en prövning skulle drabba de rättrogna. Två dagar senare brändes ett Benediktkloster i Spanien ner av okända attentatsmän. Alla nunnor hade mördats efter att ha blivit brutalt våldtagna.
På en av de sotiga väggarna fanns ett märkligt citat inristat: "Ty den ska uppenbaras i eld, och hurdant vars och ens verk är, det ska elden pröva." Inskriptionen var hämtad från 1 Kor. 3: 13. Det uppgavs att Jesus själv blev skräckslagen av "miraklet". Vad hade hans närvaro satt igång?

Många ska på den dagen säga till mig: "Herre, Herre, har vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?" Men jag ska betyga för dem: "Jag har aldrig känt er; gå bort ifrån mig era ogärningsmän." Matt. 7: 22- 23.

- "Vi måste prövas av Gud, precis som Job", sa jag till Jesus.
- "Varför? Han vet ju hur matchen slutar", svarade han.
Tomas talar om de många dialoger som utspelades mellan Jesus och hans lärjungar:
- Vi hade lärt oss att bli helgon, men jag tror han lärde oss att bli människor.

Olika sekter slogs nu om Jesus gunst. Alla ville ha ensamrätt på Människosonen och alla hade de argument för att just deras tro är den riktiga. De visste inte hur lite Jesus själv intresserade sig för deras teologiska tvister.
Gudfruktiga som kom till honom och påstod "Herre, vår lära är rätt" fick ibland till svar: "Jaha! Och var är beviset?"
- Vår tro är det som styr oss, Herren! hävdade en baptistpastor.
- Rätt! svarade Jesus. Tror man på dårskapen, är det den som styr en. Ni tror att världen styrs av gudar, änglar och andra utomjordingar; jag undrar om världen inte snarare styrs av idioterna som tror på dem.
Påven betonade vikten av en ekumenisk Jesus för att gjuta olja på vågorna, men splittringen bara ökade. Man måste få den ende som kunde ena kristenheten att komma med några lämpliga ord - Jesus Deutero.
Förgrundsfiguren i dramat var inte bara likgiltig till kyrkomännens bråk; han höll på att falla under sitt kors. En i den inre cirkeln blev vittne till hur Jesus en gång vid Adventskyrkans altare öppnade sig - då Herren slog näven i altaret. Kanske var det just här Jesus bestämde sig:
- Vem är jag egentligen? Vem är min mor och vem är min osynlige far? Inte väntades jag som andra barn. Inte fick jag vara barn, och inte fick jag vara ung heller.
- Allt var planerat. Min roll fanns innan jag fanns. Vem är jag egentligen? Ett experiment, en produkt att värva medlemmar med? Är jag en av dessa som blivit utsedd att inte vara något annat än ett offer för en idé?
- Kan man stå ut med att bara vara ett offer utan något eget värde, att leva bara för andras skull; att veta att ens liv bara ska slösas bort på andra? Din plikt - mitt tvång. Varför ska jag offras, har jag inget eget liv? Är jag bara en historisk nödvändighet; en relik?
- Vem är jag egentligen? Avlad av en myt, avlad av en litterär gestalt, av en gud, eller hans son, eller både och, eller avlad av något gammalt smuts ni hittat i öknen? Ni har patent på mig, så att jag inte ska konkurrera med mig själv, men äger ni verkligen mig?
Katolska kyrkan hade faktiskt patent på Jesus DNA för att inte kopior skulle kunna skapas.
- Ni säger att jag ska tillhöra alla - men jag då? Kan ni äga mig bara för att ni har skapat mig? Kan ni styra vad jag ska säga och hur jag ska agera? Har ni verkligen rätt att göra vad ni vill med mitt liv? Måste jag ställa upp på era idéer, eller bör jag ens göra det?
- Nej, så fan heller! röt Jesus, slog näven i Mariaaltaret så ett krucifix från väggen gick i golvet och fortsatte:
- Mitt jag är mitt; men ni har gjort det till en allmänning! Ingen, vare sig traditionen, vetenskapen, kyrkan eller ens Gud om han så har skapat mig, har rätt till mitt liv! Jag har rätt till mitt eget liv, om jag så slösar bort det, om jag så förstör det, är det mitt liv! Om jag så är värdelös för alla andra, är det mitt liv! Vem är jag då egentligen? Jag är en individ.
Det överrumplade vittnet berättar med bestörtning:
- Jag förskräcktes i mitt sinne! Jag föreslog bikt, bad till Den heliga Modern och stänkte vigvatten! Hemskt! Mästaren bruka ett svärord..?

Jesus blev hastigt tillkallad för att medla i konflikten inom kristenheten och för att jämka samman religionerna. Mötet hade samlat ledarna för alla de stora samfunden i Alla nationers kyrka på Olivbergets nedre sluttning. Jabatan skildrar då Jesus chockade de heliga männen:
- Själv satt han lugnt och tittade på TV, då jag sa: "Kom nu, Jesus, vi har bråttom!" Han svarade: "Har de väntat i två tusen år så kan de vänta tills jag sett färdigt nyheterna."
Påven, som i ilfart rest till Jerusalem, ville att Jesus som en symbolisk gest för att skapa försoning skulle rida in i den gamla staden på en åsna.
- Tror du att din dåliga rygg håller för det? var Jesus kommentar.
- All gudstro hänger ihop, halleluja! Så egentligen är vi överens, sa påven, utan att ha låtsas hört.
- Varför bråkar ni då?
- Din uppgift blir att förena alla religioner till en enda som alla kan acceptera. Frid vare med dig, tröstade påven.
- En säger att det finns bara en Gud, en annan säger att det finns flera och ytterligare en säger att det inte finns någon alls.
Påven menade att endast Människosonen har auktoritet att plocka ut bitar ur detta och få gehör för det.
- Endast en idiot utan någon som helst logik kan få ihop det, och då hamnar det på ditt skrivbord, svarade Jesus.
- Någon lösning måste finnas. Loven Herren!
- Är det inte enklast om vi skiter i alltihopa och blir förnuftiga människor? resignerade Jesus inför den skakade påven som dock fortsatte försöken med att övertala honom:
- Tron kan försätta berg. Halleluja!
- Visa mig ett berg som flyttat sig genom bara tro, så ska jag också tro.
De religiösa ledarna försökte överrösta varandra i vilken religion som var först genom att gå längre och längre tillbaka i tiden, medan Jesus bara stod och skrattade åt deras dispyt. Någon sa till Herren att han borde ingripa, men fick till svar:
- Jag väntar tills de gått så långt tillbaka i tiden att ingen vet.
När en muslim ropade "Allah är stor!" retade Jesus honom med:
- Min pappa är mycket stör- re, äh, äh, ähä, samtidigt som han gjorde grimasen lång näsa.
En jude skrek: "Om du inte bygger upp templet på tempelberget, så är du ingen Messias!" Jesus svarade:
- Om du betalar byggnadsmaterialet, så är du ingen jude!
Slutligen kom en skriftligt propå som med all säkerhet var författad av konciliet: "Jag befaller alla att lyda Herrens ord som har talats, och kommer talas ur min mun." Orden lugnade tillfälligt ner oron inom åtminstone kristenheten; för vem kunde gå emot Kristus "egna" ord?

Tusentals satanister arresterades över hela världen för att ha konspirerat mot Herren. Ateister och andra fritänkare stämplades vara i förbund med Den onde och häktades. Politikerna var utsatta för en stor press från prästerskapet om att rensa ut det onda.

Jesus Deutero verkade ha övervunnit sitt ångestfulla tvivel och struntade i all religion. Teologin hade han kallat "dårarnas vetenskap". Men kyrkan skulle inte ge upp så lätt. Allt för mycket stod på spel. Allt.

Hur länge ska det dröja innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag? Om jag har syndat, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bli en börda för mig själv? Job. 7:19- 20.

- Du måste ställa upp! För guds skull, gör det!
- Jesus gapflabbade över min övertalningsreplik och sa att "det var väl första gången i historien som den klyschan stämde", berättar Jabatan.
Jesus var utsatt för en intensiv påverkan från det kyrkliga etablissemanget om att gå med på ett under för att bevisa sin myndighet. Ett under som skulle övertyga alla.
- Du vet lika bra som jag att några under aldrig har inträffat, sa Jesus rätt ut till påven då de satt i Getsemanegrottan.
- Jag tror på under. Tänk bara på Lourdes, kanske även Fatima, svarade påven.
- Ända tills vetenskapen kan förklara undren, då måste kyrkan retirera.
Påven fastslog att vetenskapen inte kan förklara allt.
- Kan kyrkan förklara något? frågade Jesus.
- Prisa Gud! lovsjöng påven, att allt inte går att förklara.
- Ja, för då kunde ni inte lura folk längre.
Till slut gick Jesus med på ett under som han själv inte trodde på med påvens motivering om att "ge det gudomliga en chans."
- Vad händer om det misslyckas? Jag kan ta ett nederlag och dess pinsamhet - kanske även du. Men har du tänkt på att det skulle betyda slutet för vår arbetsgivare? sa Jesus till påven.
- Vakta orden! Tron övervinner allt. Tro, tro, tro!
- Ja, det är ju det jag gör. Jag tror inte på det.
- Ditt tvivel ska få se, var påvens övertygande postludium.
Jesus skulle hela en liten flicka som led av en obotlig cancersjukdom. Det är oklart om varför Jesus ställde upp på något han själv betecknade som vidskeplighet. Förmodligen ville han inte göra den sjuka flickan och hennes föräldrar mer besvikna i deras redan smärtsamma lott.

Maria Lysias fördes in till Jesus i den lilla kyrkan Our Lady of the Spasm i Jerusalem tillsammans med en armé journalister från all världens hörn. Dessförinnan hade den arma flickan i sällskap med sin sjukjournal valsat runt i massmedia i veckor.
Undret direktsändes i TV över hela världen och sågs av alla oavsett tro eller brist på tro. "Den som får in sin köttsoppa eller bildäck i commercial- breaket strax innan har onekligen gjort sitt största kap", hade en cynisk reporter skrivit.
Först hölls en samgudstjänst av påven, den ortodoxe patriarken i Jerusalem och en protestantisk ärkebiskop, därefter ytterligare ritualer och psalmsånger. Själv satt Jesus och såg mer än uttråkad ut vid sidan om det blomsterprydda altaret. Jabatan påstod att han böjde sig fram till honom och sa: "Den här dödsmässan lär ju inte göra henne friskare."
Tomas försäkrade för den skeptiske Jesus om att blott himmelens Gud nu kunde göra flickan frisk; Jesus undrade:
- Varför gjorde han henne sjuk då?
Bland läkare och allsköns medicinska apparater klev Jesus Deutero tillsammans med Tomas fram till den liggande flickan. Jesus var till skillnad från påven och övriga kyrkomän klädd i vanliga plagg, vilket förvånade många. Förklaringen till detta ger Tomas:
- Vi ansåg att han skulle bära en ornat värdig Människosonen, men på detta svarade han: "Där blir nog med kjoltyg; det är väl ingen dragshow?"
Han la handen på den sjuka flickan och sa de ord han blivit tillsagd att säga, dock icke med en inlevelse av att vara uppfylld i anden. Men detta att han inte ansträngde sig i övermåttan, likt det övriga prästerskapet, uppfattades snarare som tecken på övertygande kraft. Jesus sa att hon skulle resa sig upp: "Talita, koum."
Journalister från alla media, församlingen och miljarder TV- tittare höll andäktigt stilla. Under dessa sekunder som måste ha varit de tystaste i världens historia var allt lugnt. Ett skrämmande tordön bröt förtrollningen - och så hände det.
- Gud vare lov hörde ingen mer än jag Jesus ord: "Hur i helvete?" när Maria Lysias reste sig upp ur sin sjuksäng, berättar Tomas.
Miraklet var ett faktum! Alla förbluffades över undret, och allra mest förbluffad blev Jesus själv. Även den mest inbitne ateist övertygades med ens om att "något andligt" måste ha botat den sjuka flickan så snabbt.
Medicinsk expertis skyndade till de hysteriska reportrarna efter den tumultartade presskonferensen på Hadassah Medical Centre, och sa att "hon kan på inga villkor ha botats på naturlig väg."
Det inte ens de religiösa trodde på var nu bevisat. Katolska kyrkan överströmmades av folk som ville konvertera till den "rätta" tron.
Maria Lysias, den numera friska lilla flickan, vilade upp sig på hemlig ort för att slippa massmedias förföljelse av henne, som föräldrarna sa varit mer påfrestande än sjukdomen.
- Jag tror att Jesus själv blev mest chockad av undret, berättar Tomas. Han drog sig tillbaka och grubblade mycket på förklaringen. Han började nog allvarligt överväga om han ändå inte var den utlovade Sonen Kristus, och att han fick inrikta sig på att verka i ställning av det. "Ska han aldrig lämna mig i fred?" hörde jag honom mumla.
Senare har ett märkligt brev hittats där Jesus till en vän uttrycker en annorlunda sida. Brevet är daterat två dagar innan undret:
"...Femte evangeliet: Både troende och icketroende inser med förnuftet att Han inte finns, men likväl? De flesta som tror gör det inte för att de älskar Gud, utan för att de är rädda för honom. Denna fruktan förtrycker troende som ljum, men vad är att göra mot ett okänt hot? Vem reser sig upp mot universums despot, som hör och ser allt, rannsakar både hjärtan och njurar, som inte ens lämnar oss ifred efter döden? ...har insett att bara jag kan få oss att resa oss upp - om jag vågar? Som Du förstår, räknar jag inte med någon kraft uppifrån. Hälsningar J D."

Över hela världen rapporterades om att människor blivit botade från sina krämpor. Kristna strömmade ut på gatorna och skrek: "Hosianna, Kristus har segrat!" Frälsta slängde sig på marken i extas, rabblades bibliska texter, gick på glödande kol och drack gift. Vissa påstods även ha fått gåvan att gå på vatten.
Pressen jagade den medicinska expertisen för kommentarer. Det fanns inte en läkare på jorden som inte fick frågor kring undret och om det kunde finnas en annan mer naturlig förklaring. Världens främste cancerläkare, professor Sacul, sa:
- Hon var, med allt vi vet idag dödsdömd! Ingen medicinsk behandling hade kunnat rädda henne. Att gå från slutstadiet i cancer till att resa sig upp är en omöjlighet! Enda förklaring är att Maria mötte Jesus och under lär ju ha inträffat förr, så...intet är ju nytt under solen, sa han och sken upp.
Alla blev övertygade av miraklet - utom en journalist vid namn Franc De Sales.

Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster far allasammans med lögn. Jer. 6: 13.

"Ska jag helga varenda djävla kaffekanna i världen?": Jesus, om allt som folk ville att han skulle uttala sin välsignelse över.
Lyckligtvis slapp inte orden ut ur Adventskyrkans väggar, men katolska kyrkan var vid denna tid djupt bestört över Jesus vana att begagna svordomar. Hur länge till skulle det dröja innan hans rätta jag kom i dagen? Och fler problem skulle dyka upp.

"Var miraklet i Jerusalem en bluff? Journalisten Franc De Sales påstås ha bevis på att det Tordön som hördes i samband med undret var en människoröst. Franc De Sales har låtit tekniker analysera ljudspektrat och funnit att det härrör från en människa", lät det i CNN:s sändning.
CNN citerade journalisten Franc De Sales som också uppgavs kunna presentera fler egendomligheter kring undret.
Märkligt nog tog inte övriga media upp de sensationella påståendena. Franc De Sales hade också velat komma i kontakt med Jesus men hindrats av påvedömet. Däremot ville Jesus, som fått nys om uppgifterna, till varje pris träffa journalisten och höra hans version.
- Jesus misstänkte bluff och sa om alla oss som bokstavligt övertygades av miraklet - med sin vana trogen att travestera den bibliske Jesus: "Deras tro har förblindat dem. Gå i strid!" hävdar Tomas.
En annan märklig sak var att Maria Lysias sjukjournal hade försvunnit - tillsammans med Maria Lysias. Efter det fabulösa undret gick Maria Lysias och hennes föräldrar inte längre att nå. En tidning påstod till och med att hon aldrig existerat, men på något sätt tystades uppgifterna ned. Franc De Sales gav sig dock inte, han tänkte forska vidare.
Nyheten skulle komma i skymundan för något ännu större: Jesus hade tröttnat på att sitta innestängd i Adventskyrkan och till prästerskapets fasa varit ute och supit. Kyrkan fick kanske mer anledning att förtiga denna pinsamhet.
- Det värsta var att Jesus setts i samvaro med damer! säger Tomas.
Inom kyrkan pågick en strid om det riktiga i projektet Jesus Deutero. Etiska dispyter hade också föregått kloningen innan den blev av och nu tycktes belackarna ha fått rätt.
Genomdrivandet skedde sedan påven påstods ha fått en uppenbarelse av Gud Fader. Gud skulle även ha väglett påven under projektets gång. Fast nu lät det annorlunda.
- "Jag börjar förstå att det var fel", sa påven till oss, förklarar Jabatan. Han ångrade kloningen, och vi förstod alla att det kom att sluta i katastrof om vi inte kunde tygla Jesus.
Kloningen av DNA- alfabetets magiska ord som en gång för alla skulle bevisa Guds existens, skulle om den gick fel bevisa motsatsen.
En i den inre kretsen hävdar att katolska kyrkan betalade ut stora belopp för att tysta journalister från att skriva om Jesus eskapader på krogar och partyn:
- Vi blev ganska skickliga på att få även privatpersoner att hålla tyst om hans vana att slå klackarna i taket. Ibland behövdes inte ens pengar; det var som om alla förstod ändå.
- När jag på King David Hotel förmanade Jesus att inte frossa i mat och dryck, svarade han till bordsgästernas förtjusta skratt: "Skaparens påg ska väl för helvete inte behöva dö svältdöden i alla fall?"
Tomas, om den prekära situation som kyrkoledningen befann sig i:
- Vi var tvungna att göra något. Ryktena hade börjat komma i svang om att Jesus festade och umgicks med det motsatta könet. Kom det ut, skulle hela kristenheten krossas. Vi var i ett desperat läge. Till sist sa en det mest träffande och samtidigt det mest inadekvata ordspråket: "Har vi tagit fan i båten, så måste vi ro honom iland."
Upprepade gånger försöker Franc De Sales utan framgång komma i kontakt med Jesus angående undret. Jesus, som lika ihärdigt försökt nå Franc De Sales, hade börjat misstänka att jesuiterna återupptagit sin verksamhet á la Ignatius anda.
Enligt obekräftade rykten påstods katolska kyrkan även ha försökt köpa Franc De Sales med en ansenlig summa, han skulle dock avböjt med motiveringen att "sanningen ska fram".
"Jag är trött på att vara en ande", lär ha varit Jesus försvar på kyrkans anklagelse om att han smitit ut från Adventskyrkan. Medias respekt för Jesus ställning gjorde emellertid att även denna skandal tonades ned.
- "Vi är ju bara rädda om din säkerhet", sa vi till honom, berättar en i hovet kring Jesus.
- I själva verket var de rädda för hans frispråkighet; hans unika rebelliskhet uppifrån, den högsta befattning någon gjort uppror ifrån - och farligaste, hävdar Patrick Stefanus.
Att Jesus chockade, genom att inte vara en sådan som man kunde förvänta sig med det namnet, illustrerar följande episod:
En armenier hade klättrat upp på tempelmuren ovanför Gyllene porten och hotade att hoppa om han inte fick träffa Jesus. Efter fruktlösa försök att få ned mannen med polis och armeniska kyrkans överhuvud, katholikos, fick man till slut dit en något påstruken Jesus.
Hans första fråga till en polisman löd: "Kan ni inte skjuta ner fanskapet?" Dramat slutade lyckligt, men kyrkan måste lägga munkavle på pressen. Inte ett ord fick tryckas, inte en bokstav - det vore döden.

- Jesus satte spetsfundigt fingret på ordens makt och hur hemmablinda vi är, berättar Tomas. Jag kommer ihåg då vi muntert uttryckte vår diskrepans till den gamla judendomens förbud mot att ens nämna Guds namn, då Jesus rätt ut sa ordet "Neger!" Perplext undrade vi vad han menade. Jabatan sa: "Men så får du väl inte säga?" och jag klargjorde: "säg absolut inte det ordet officiellt!"
- Jag skulle bara höra om tiden gått, sa Jesus.
- En annan gång, fortsätter Tomas, spörjde jag om hur man skulle utrota analfabetismen i världen. Jesus begabbade överhetens ordmagi:
- Kalla det "alternativ bildning", och problemet är löst, enligt intelligentian.

USA:s president besökte Adventskyrkan. Mötet skedde utan insyn och efteråt uppgav presidenten att visiten varit "berikande och stimulerande". Jesus själv sa: "Vi tog några öl och snackade fotboll."
Det var ett måste för alla statsmän att uppvakta Jesus i Adventskyrkan och Mästaren tröttnade rätt snart. När Mexicos president ville träffa honom strax efter hans middagsmål, yttrade Jesus:
- Vad fan vill nu den där sombrerohållaren, på bästa slumrartid och allting? Ånyo måste kyrkan censurera Herrens ord.
Inte bara profana och kyrkliga ledare ville besöka Jesus, även hans motståndare hade länge ansökt om ett möte: Djävulen i egen hög person. Kyrkan avvärjde av naturliga skäl varje anmälan om visit av den mystiske person som på allvar påstod sig vara Belsebul.
Den här gången lyckades djävulen i alla fall få igenom en hälsning till sin motståndare om att han måste få träffa honom för ett mycket viktigt meddelande. Jesus själv blev nyfiken men stoppades av kyrkan. Två dagar senare dog Franc De Sales i en bilolycka.

Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen och sa till honom: "Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den". Luk. 4: 5- 6.

Jesus hade genomskådat undret: "De har öppnat mina ögon, så att jag har kunnat se undren i deras moral. Men de ska få se undren i min."
En av religionens heligaste frågor skulle nu komma att skakas om av Herren.

- Katolicismen är den moraliska stommen i den västerländska civilisationen och måste finnas som grundetik i all politik! sa en kristdemokrat till Jesus vid ett av alla de otaliga besök Adventskyrkan hade av politiker. Jesus svarade:
- Vilket har lett till att de katolska staterna har de mest korrumperade politikerna?
Jesus drev med alla som fjäskade och försökte exploatera honom så att de knappt själva förstod det. En konservativ försökte också:
- Herren skulle kunna hjälpa mig att restaurera moralen. Folk hade mer moral förr.
- Ja, hundra procent mer, noga räknat, sa Jesus.
- Hur kom Herren fram till den exakta procentsatsen?
- De hade ju en dubbelmoral.
Den israeliske ministern Dismas ville direkt värva Jesus; han fick ett osminkat svar: "Gå bort, Satan!"
- Jag menar...politiken och religionen borde kunna samarbeta, försökte Dismas med.
- Och om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen, deklamerade Jesus ur Bibeln.
- Vi håller på att mista den politiska kontrollen över samhället.
- Bra! För när ni hade den, höll det på att gå käpp rätt åt helvete.
Jesus tog inte politisk ställning, han var lika avvärjande mot alla lismande politiker. Vilket en kommunist fick erfara som försökte ställa in sig, nu när den dialektiska materialismens inslag av ateism inte längre var på modet.
- Skillnaden mellan oss och ni kristna är att vi säger: vad du äger är mitt - medan ni kristna säger: vad jag äger är ditt! Så i grunden är vi lika, eller hur, Jesus?
Jesus vände sig bort och mumlade:
- Ja, och lika skinnad blir individen.
- Vi står på de fattigas sida, som Jesus vet, fortsatte kommunisten.
- Om ni står på deras sida, så är det ju inte så konstigt att de inte kunnat resa sig.
Kommunisten gav sig dock inte utan menade att de hade samma mål.
- Kan du förklara, sa en alltmer irriterad Jesus, varför de två filosofier som mest pratat om människokärlek och solidaritet här på jorden, också är de som har plundrat och förtryckt folk mest?

- Det är inte politikens fel att det ser ut som det gör i världen, sa Tomas en gång till Jesus.
- Vad är det då fel på? Verkligheten?
Även kommersiella intressenter flockades kring den nya guldkalven. Överallt såldes Jesusprylar, katolska kyrkan som utåt tog avstånd från affärerna hade ändå provision på allt Jesusmaterial.
Kyrkan och lärjungarna chockades av Jesus attityd till kommersen: Han ville ha del av vinsten...
Tomas skildrar den ordväxling de hade med sin Mästare då de besökte helgedomarna i Jeriko: "Pengar gör ingen lyckligare...", började Tomas.
- Är mänsklighetens största lögn, avbröt Jesus.
Jabatan menade att det skulle se illa ut om den utlovade Sonen hade pengar.
- Det ser väl inte mer illa ut än att katolska kyrkan är den rikaste institutionen i världen, sa Jesus. Ska inte den som drar in pengarna ha betalt? Apropå pengar. Är det helt omöjligt att få tag på en pilsner i den här djävla öknen?
- Det är klart, sa Petrus, om du är bekymrad för pengar så kan vi alltid ordna det lite diskret. Men jag menar, du kan inte skylta med det.
- Du menar så diskret att inte ens Gud ser det? viskade Jesus.
Alla kom fram till att felet är att människan har för stort ego.
- Jag förstår att ni vill ha svaga egon, sa Jesus, endast sådana kan ni manipulera.
Petrus blev upprörd över Jesus krav på inkomster och citerade Bibeln: "Den som älskar penningar blir inte mätt på penningar." Jesus svarade med samma källa: "Gods skaffar många vänner, men den arme blir övergiven av sin vän."
- Jag sa, fortsätter Tomas, när vi gick i de tretton trappstegen till Qvarantanakapellet, att Jesus borde engagera sig i de sociala, kulturella och andliga frågorna, de är viktigare än pengar. Han fortsatte ur Skriften:
- Men penningen förlänar alltsammans.
- Mammon får inte hjälpa oss att bära korset, insköt Simon.
- Mammon är den enda gud som alla förnekar och alla följer, svarade Jesus.
Världen vore lyckligare utan pengar, enades lärjungarna om, då Jesus lunkade ut ur kapellet där den sten som Jesus d. ä. ska ha suttit på finns.
- Gör av med era egna, så ska jag tro er, var Herrens slutord när han tittade ut över det mäktiga Jebel Qarantal, Frestelseberget.
Upprinnelsen till dispyten bottnade i att Jesus talskiva sålts i miljoner ex. Skivan, där Jesus läste valda delar ur Bibeln, låg etta på alla listor i världen. Katolska kyrkans royalty hade retat upp andra kyrkor till den grad, att anglikanska kyrkan stämde Vatikanen för att tjäna pengar på den Jesus som tillhör alla.
Nu hade kanske ändå kyrkan hittat Mästarens svaga punkt:
Jesus blev erbjuden pengar och lyx av en alltmer desperat kyrka om han bara slutade med sitt utsvävande liv och fogade sig i sin roll som Messias. En materialistiskt sinnad Jesus borde vara lätt att köpa. Jesus funderade ett tag på det generösa erbjudandet och sa: "Nej!"
- Varför avböjer du? frågade en utsänd från påvedömet. Du som ändå bara tror på det förgängliga? I gengäld begär vi blott att du omdanar dig.
- Om jag säljer mig själv, vad har jag då kvar?

Tillkallad av Jesus fick påven i all hast fara till Jerusalem på hemligt besök rörande undret. Påvens kalfaktor sa att Jesus frågade rent ut om undret var en bluff. Märkbart nervös förklarade påven att han litade "på de som haft hand om undret". Redogörelsen imponerade inte på Jesus:
- Ni betala föräldrarna för att få Maria att simulera, din sakramentala bondfångare! Men har du del i Franc De Sales död ska jag, kostnadsfritt och under högtidliga former, se till så dina pungkulor halstras i det helvete du predikar om.
Simon hade börjat undra om kanske självaste påven kunde vara djävulen. Han lugnades dock av Jesus själv: "Det är förvisso en dum djävul, men det är inte han."

Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sa: "Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom." Apg. 23: 11.

- "Djävla arkeolog!" sa Jesus till mig när vi gick igenom programmet.
- Roms gamla byggnader är ju kultur, invände jag.
- Ja, ja. Även en skit blir kultur, om den får ligga tillräckligt länge.
Tomas, om förberedelserna inför Jesus ankomst till Rom.
Jesus hade bara vistats i Adventskyrkan i Jerusalem, men nu nalkades dagen då han skulle besöka Rom och Vatikanen - kristendomens huvudstad enligt katolikerna själva.
Det skulle bli katolicismens största PR- triumf. Huvudpersonen själv var måttligt intresserad och det hade krävts tålmodig övertalning för att få honom med på alla ceremonier som stod på repertoaren.
- Inget fick gå galet. Det enda som kunde garantera att allt förlöpte enligt planerna var att utesluta en person: Jesus Deutero, berättar en av de säkerhetsansvariga.
Vatikanen var orolig för att Jesus skulle säga eller göra något olämpligt. Oron kom att visa sig i högsta grad befogad.
Adrianabasen:
Av säkerhetsskäl anlände Jesus till en militärflygplats utanför Rom där endast topparna möte upp. Han eskorterades till Vatikanen på hemliga vägar, och de som hade hoppats på att få se honom längs den kortegeväg som annonserats ut blev djupt besvikna.
Efter att Jesus visats upp på balkongen tillsammans med påven, tvingades han pliktskyldigast hålla en gudstjänst i Peterskyrkan inför speciellt utvalda. Vad som sades i hans predikan kom aldrig ut till offentligheten.
Däremot kom Jesus göranden och låtanden vid den efterföljande middagen i påvens andra residens Castel Gandolfo att läcka ut och bli ett bestående minne för celebriteterna.
- Jesus blev traditionsenligt full och vräkte ur sig otidigheter, säger en av de inbjudna.
- Det exklusiva årgångsvin som trakterades föll inte Herren i smaken, berättar Tomas. Han ville ha starkare varor: "Ut med blasket och sätt in det tunga artilleriet!" skrålade han till gästernas förskräckelse.
Den fruktade skandalen var ett faktum. Påvens kardinal lär ha sagt "Vi kan inte längre låta honom framträda offentligt."
Katolska kyrkan lyckades med möda hålla skandalen inom en snäv krets, men nu var man tvungen att göra något radikalt om inte allt skulle gå galet. Ryktena började närma sig den gräns då de blir en sanning.

Internationellt höjdes rösterna för att Jesus skulle ta i tu med fattigdom, sjukdomar, krig och arbetslöshet. Förväntningarna på den utlovade Sonen bara tilltog.
- Den omänskliga press Jesus kände och minnena från sin barndom, förklarar nog varför han retades med alla konstlade auktoriteter, säger Marta Beréa. Han glömde aldrig hur de slog honom som liten.

Trots skandalen, som etablissemanget försökte glömma, fortsatte Mästarens besök i det kulturella Rom med fler blamager som följd:
- Man visade prakten i den förnäma kyrkan, San Giovanni in Laterano. Någon sa: "Tänk, allt detta är byggt till Guds ära!" minns Tomas:
- "Ja, inte kan han klaga på akustiken i alla fall", påpekade den celebra gästen, efter att ljudligt och med utstuderad koreografi ha släppt väder.
När Colosseums storslagenhet visades upp stoltserade en av ciceronerna: "Är det inte fantastiskt att gamla byggnadsverk alltid respekteras i alla krig?" Men Jesus hade en annan syn på saken:
- Är det inte ännu mera fantastiskt att gamla ruiner respekteras mer än människoliv?
Vid besöket i katakomberna försökte en i sällskapet lika utsiktslöst att prisa Herrens gärningar med orden: "Kristus har besegrat döden!" Jesus tittade ut över de tusentals gravarna och sa:
- Härifrån liknar det snarare ett gigantiskt fiasko. Han har ju bara gömt undan bevisen.
Jesus intresse för den romerska finkulturen var minst sagt begränsad. Kvällen avslutades med en gala på Teatro dell Opera och efteråt fick Herren frågan om han uppskattade föreställningen.
- Jag hörde inget för de där två som stod och gallskrek hela tiden.

- Som vanligt tittade han på skräp- TV, berättar en i Vatikanen. Jag sa: "Jesus ska inte titta på sådan smörja, utan i stället ägna sig åt kultur."
- "Jag är bara före min tid. Detta är kultur om femtio år. Sedan smygtittar också kulturstroppar som du på det", sa han. Oförskämt! Jag underströk att jag aldrig tittat på sådant.
- Gör det, sa Jesus, så vet du vad du fördömer.
- Jag försökte klargöra att det kommersiella inte är respektabelt.
- Den kommersiella kulturen tjänar sina pengar, svarade Jesus. Din finkultur finansieras av bestulna människor som ni dessutom föraktar. Kallar du det respektabelt?
Redan tidigt i Adventskyrkan framträdde Jesus aversion till finkultur då han irriterades över alla som kom för att läsa högtravande dikter för honom: "Måste varenda poetdjävul komma hit och dra sina grötrim?" påstods han ha sagt.
- Jesus kulturella preferenser visades då han fick frågan om vilka filmer han föredrog, säger Tomas: "Har det inte avlossats ett skott inom en kvart, så stänger jag av", sa han utan ett uns av rudimentär blygsel.
- Det var fasansfullt! säger Vatikanens kulturattaché Etír Cópyh. Jesus aktade inte den sublima konsten, bara gement skräp! Förfall!
"Hur ska det kunna bli fred på jorden, när det man mest ondgör sig över är vilket TV- program ens nästa tittar på?" hade Jesus sagt om kulturelitens attack på honom.

Poesiafton på San Domingogården i Vatikanen om världens tillstånd:
- "Livet är dödens tjänare, ett intet på väg mot en tomhet, ett lidande, ett modlöshetens mörker av svarta slöjor"...
- Nä men, va fan är det här? avbröt Jesus skalden i hans dikt om miljöförstöring, våld och armod. Deprimerade klubben? Domedagens evangelium har vi hört nog av! Är det så eländigt; låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö! Vad har vi att förlora, dysterkvistar?
De katolska värdarna hade stoppat alla journalister vid sejouren i Rom - inte bara av säkerhetsskäl.
När en begeistrad Birgittasyster träffade Jesus vid Piazza Farnese, utbrast hon: "Jag har fått se Kristus! Det har bara hänt en gång tidigare."
- Ah! rapade Jesus, har man sett en, har man sett alla.
Efter att ha beskådat alla ståtliga byggnadsverk lär en i sällskapet ha frågat honom om vad han tyckte beträffande den romerska kulturen.
- Var kan man få en pizza? var Mästarens kommentar.
- Ansåg inte Jesus att vår nobla spatsertur var charmant?
- Att ägna tiden åt sådant som inte kan ätas, drickas eller knullas är slöseri med livet.
De hade väntat en Messias. Men de hade fått en revoltör som bröt mot tidens alla konventioner. På så sätt var intet nytt under solen.

Om ni har kärlek inbördes, så ska alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh. 13: 35.

"Protestantiska biskopar kritiserar nu öppet Vatikanen för deras monopol på Jesus Deutero. De kräver att påven klargör Herrens ekumenik", lät det i nyhetsmeddelandet.
Från olika delar av världen rapporterades om bråk mellan de kristna kyrkornas representanter. "Vi kan inte längre acceptera Jesus status om han inte är en Messias för alla", sa en talesman för den lutherska kyrkan.
Överallt höjdes klagoropen över katolska kyrkans patent på Jesus. Vatikanen hade tagit på sig gigantiska problem när de startade Jesus Deutero- projektet. Dels skulle de få honom att framstå som en Kristus för alla, och själva behålla sin katolska otidsenlighet. Dels problemet självt - Jesus - vars oregerliga individualism och uppträdande börjat läcka ut.
VARFÖR ÄR JESUS SÅ TYST OM BRÅKET? var en stående rubrik. Samtidigt tilltog kritiken mot att Jesus inte började verka, det vill säga gjorde fler under och löste världens stora problem.
Grälet tog fart sedan Jesus permanent börjat vistas i Vatikanen. Påven hade upplåtit Palazzo del Sant uffizio för Herren. Officiellt var hans residens fortfarande Adventskyrkan ovanför Getsemane.
- I realiteten höll han mest till på krogen när han inte läste serietidningar eller tittade på porrfilmer, avslöjar en i konklaven. Jesus struntade i den andliga tvist han betecknade: "Ett bråk om ett spöke."
Förbittrad över alla skandaler hade påven sagt: "Jesus förnedrar hela kyrkan!" Mästaren lät hälsa: "Det ska han säga som går omkring med den där dumstruten på huvudet."
Läget var nu spänt mellan de katolska och protestantiska kyrkorna, därtill mellan de kalvinistiska och anglikanska vilka i sin tur trätte inbördes. Sekter kivades om allt kring Jesus - den gamle, kontra den nye. Till och med om vem som hade rätten till falsariet Veronikas svetteduk.
"Kopiera fanstyget till alla", lär ha varit Jesus kompromissförslag.
Överallt på jorden rapporterades om sammanstötningar mellan religiösa grupper. Katolska och protestantiska falanger råkade på vissa platser i direkta handgripligheter med varandra.
Ortodoxa kyrkan som hittills hållit sig borta från konflikten drogs in genom en ren sinkadus. Hos Jesus fick alla oavsett rang nämligen finna sig i att bli behandlad som vilken nasare som helst:
- När den ortodoxa kyrkans främste patriark Drakónos Dékanes ville besöka honom, sa Jesus: "Säg till den där Dragos Degos att jag ska inget ha!" Beteendet var inget ovanligt för Jesus; det hemska bestod i att orden nått fram till patriarken själv, säger Tomas. Följden blev att katolska församlingen i Grekland förbjöds att verka.
Strider blossade åter upp på Irland. Katolska präster manade till bojkott mot de protestantiska kättarna, frireligiösa sekter tävlade i kötteder över varann. Hot, smädelser, fördömelser. Den religiösa ordväxlingen trappades upp för var dag.
I den Heliga gravens kyrka i Jerusalem nöjde sig inte prästerna från de olika samfunden längre med att störa varandras gudstjänster verbalt, nu slogs de med knytnävarna.
GÖR NÅGOT, JESUS! löd rubrikerna. Men från Jesus Deutero rådde bara tystnad. Däremot kläckte påven ur sig några försonande ord vilka i stället blev droppen som fick bägaren att rinna över: "Vi måste alla samlas under en allmän församling." Övriga kyrkor tolkade "allmän" som just katolsk, och så braka helvetet löst.
I Polen utbröt krig mellan katoliker och protestanter. Polens prokatolske regeringschef bannlyste protestantiska kyrkan och den tyska minoriteten. Tyskland svarade med hot om intervention. De politiska ledarna i världen försökte gå emellan i den från början strikt religiösa konflikten tills de själva blev parter i krigen.

Jesus kallades in till krismöte med världens ledare i Warszawa och tjusades vid ankomsten: "Trevligt fyrverkeri de möter upp med!"
- Det är inget fyrverkeri, det är inbördeskrig, anmärkte påven.
- Ja, ja, nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer.
Påven menade vid mötet att bara Jesus kunde stoppa krigen.
- Vad vill du att jag ska göra då? Kalla in Frälsningsarmén? sa Jesus.
- Jag menar allvar, betonade påven. Verka för fred. Halleluja!
- Det är ju det som är felet, suckade Jesus. Ni tar det på allvar.
- Arbeta för en ökad tolerans; Fridsfursten är den ende de lyssnar på.
- Vilka de? Jag ska säga dig en sak: Det är intoleransen som är orsak till all split. Intolerans mot: Andra raser, trosuppfattningar, kön, klasser, hur folk ser ut och hur och med vilka folk knullar. Alla är intoleranta, men de mest intoleranta som finns på denna förbannade jord, och de enda som har betalt för att vara det, är prästerskapet!
De politiska ledarna chockades av Jesus ordval och började argumentera sinsemellan. När Tysklands förbundskansler rök i hop med Frankrikes president, sa Jesus till en bordskamrat:
- Ska nu de där vinfyllona och nassarna börja igen?
Mötet ledde inte till någon fred. Däremot hade Jesus fått reda på att Vatikanen ägde aktier i vapensmedjor som försåg alla oavsett trosriktning med vapen. Jesus kallade till sig påven och sa att om inte Vatikanen stoppade affärerna så kom han att gå ut med avslöjandet. En vecka senare rådde eld upphör.

Deras tunga är en mördande pil; vad den talar är svek. Med munnen talar de vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägga de försåt för honom. Jer. 9: 8.

- "Påven har ändå gjort mycket nytta", sa jag till Jesus angående hans kritik av påveämbetet, berättar Jabatan.
- Vadå? Gett rövhålet ett ansikte?..
Stämningen mellan Jesus och kyrkan var nu oerhört ansträngd. Jesus kände till humbuget bakom undret och att kanske fler oegentligheter dirigerades från den Heliga stolen. Kyrkan å sin sida ängslades för vad han tänkte gå ut och säga.
- Katolska ledningen visste om Jesus hållhake. Nu gällde det för kyrkan att skaffa en på Jesus - om de ville överleva, säger en initierad.
Trycket på Vatikanen var stort om att Herren skulle avskaffa fattigdomen och påven hade sedan länge velat få honom engagerad för de behövande i världen. Tomas beskriver en dialog i Sixtinska kapellet mellan påven och Jesus om välgörenhet som kom att få stora konsekvenser:
- Påven ville utlysa en dag för bön åt de fattiga, Jesus svarade: "Här har legat folk och nött knä i århundraden utan att det mättat någon. Vore det inte bättre om vi skänkte av vår stinna penningpung?" Påven frågade om han hade någon idé.
- Vi säljer ut katolska kyrkan till högstbjudande! bullrade Jesus.
- Sälja Guds hus!? utbrast påven.
- Ja, vadå? Han är ju ändå aldrig här.
- Du kan inte mena allvar? Kyrkan är tradition, kultur, allt!
- Är traditioner och kultur viktigare än barn som svälter, menar du?
Stammande stred påven för sin kyrka.
- Vi har mindre nytta av den här pråliga julgranen än vad fattiga skulle ha av dess pengar, förfäktade Jesus. Var står det att man inte ska samla rikedomar på jorden, och ändå har ni lyckats samla mer än någon annan? Dessutom är det mesta stöldgods!..
- Rikedomarna behövs för att sprida Guds ord! avbröt påven.
- Jag trodde inte Gud var beroende av den förhatliga materialismen? Och vad gör allt guld och silver som kyrkorna är fulla med för nytta?
Först tog katolska kyrkan förslaget som ett utslag av Jesus drastiska humor, men till sist förstod de att han menade allvar. När påven klargjorde Jesus avsikt för övriga i Vatikanen, sa en i ledningen: "Han är besatt!"
- Vi var alla emot det till en början, säger Tomas, men omsider börja vissa - som Simon - tänka: varför inte? Vad vore mer uppoffrande för kyrkan än att skänka bort sin sista skärv? Jesus kontroversiella förslag splittrade oss på ett djupgående sätt.
Självklart kunde inte Vatikanen gå med på att sälja ut kyrkan. Jesus idé måste stoppas till varje pris och nu gällde det att få honom resonabel. Problemet var att Jesus i sin position utgjorde en farlig auktoritet. Alla lyssnade till honom, ingen kristen kunde formellt säga emot och alla ungdomar skulle självfallet jubla över hans radikala förslag.
Jesus själv tog det med ro och fortsatte att hålla hov på fester där han var en glad gamäng. Kompisarna visste att hålla tyst i respekt för kyrkan, även om det ibland behövdes lite mutor från Vatikanen. Ändå kunde det inte undvikas att hans verkliga natur läckte ut. En i staben kring Jesus påpekade finkänsligt för honom att han måste skärpa sig.
- Det vore väl fan om Människosonen inte skulle få ta sig en djävul! svarade Jesus.
Operation övertalning hade nu satts in mot Jesus. Med alla upptänkliga medel försökte man få honom att dra tillbaka sitt förslag. Samtidigt var kyrkan i färd med att färdigställa hans bergspredikan som länge fordrats av folk. Frågan var: skulle de våga låta honom tala?
- Vi gör vad som helst för dig, men sälj inte ut kyrkan! Vad som helst men inte det, lär påven ha bett på sina bara ben till Jesus vid altarväggen Yttersta domen.
- OK. Men allt lösöre som guld- och silverkrimskrams gör vi av med!
- Nej! utropade påven. Det är ju kyrkans själ!
- Saliga äro de skenheliga, skrattade Jesus, ty de hava tvenne tungor!
Slutligen gjordes i tysthet en deal om att kyrkan skulle ge en hemlig summa till välgörenhet om Jesus drog tillbaka förslaget.
- "Menade du verkligen allvar?" sa jag till honom efteråt, berättar Jabatan.
- Nej, fan! Vem skulle ha råd och framför allt mod att köpa? Jag ville bara pröva dem, som med Abraham.
- Inte trodde jag att de var så ogina och ömkliga! Att de inte menar allvar? sa Simon till Jesus.
- Man får aldrig reda på hur en människa är förrän man gör affärer med den. Det har alltid funnits två världar: En där vi visar hur vi vill vara och en som visar hur vi verkligen är. En i tanke och en i handling. Den ena stoltserar vi med och den andra skäms vi över. Den ena falsk idealism, den andra reell materialism. Därför detta hyckleri som sliter oss i stycken. Men "av frukten känner man trädet", för att citera mina gener.

Djävulen meddelar återigen, denna gång via Internet, att han vill träffa Jesus personligen. "Innan du får din Judaskyss", stod det. Nu smiddes lömska planer mot Herren.

Njut av livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen. Pred. 9: 9.

- "Jag kan mycket väl hoppa av den här frigida cirkusen, och då kan ni skaffa en Jesus var i helvete ni vill!" sa han till påven vid ett tillfälle, berättar Jabatan:
- Han hotade flera gånger med att sluta. Att han inte gjorde det, tror jag berodde på att han ville ge igen. Han visste, att om han skulle hämnas sin barndom så var positionen som Jesus den enda möjliga:
- Vi förstod att han bara ruvade på rätt tillfälle. Jag sa att Bibeln säger att man inte ska hämnas. Jesus svarade: "Min är hämnden, står det i samma bibel."
- "Hämnden är Faderns, inte sonens", påpekade jag. "Ni har ju aldrig kunnat hålla isär dem", sa han bara.

Bland alla damer som ville kurtisera med historiens mest kände man hade en kommit längst. Den unga porraktrisen Lilit Aseras skönhet fick Jesus att falla pladask och ge upp sitt utsvävande liv - och det var meningen.
Kyrkan hade insett att de inte kunde stoppa Herrens begivenhet på starka drycker och köttsliga lustar. I stället hade de rekvirerat en naiv nattfjäril från porrklubben Röda snöret i Tel Aviv som Jesus tidigare besökt till att snärja honom. Strategin lyckades.
"Ja, ja. Som man sår, får man ligga, eller vad det heter", lär Jesus ha sagt efter att ha stadgat sig.
Likväl fick Jesus bannor för att han skaffat sig en flickvän av de i Vatikanen som inte kände till konspirationen. Mästaren hade svarat på typiskt Jesus Deuterovis: "Den som är utan drift, river av sig sina stenar."
En munk som upprört predikade om kyskhet, fick en salva:
- Och det ska komma från er. Här får man ju följa väggarna om man vill behålla arslet intakt.
Samtidigt hade påven stort sjå med att ansluta Jesus till kyrkans syn på preventivmedel och sex. Tomas skildrar en dialog i Villa Pia i Vatikanen:
- "Du måste vara emot preventivmedel och abort!" underströk påven.
- "Din blotta existens är ju bästa tänkbara argumentet för", svarade Jesus. När påven likaledes med emfas agiterade emot kvinnopräster fick han svar på tal:
- Jag vet var felet ligger, papa: Du har fått för lite fitta i dina dagar, antagligen inget alls. Om du lämnade det här hycklande bögnästet så skulle du få vidgade vyer, tro mig.
Ett antal nunnor och feminister hade slagit sina påsar ihop och uppvaktade Jesus angående ett stopp för porr och prostitution. De kände dock inte sin Mästare:
- Herren kan genom sin auktoritet påverka politikerna till att stoppa svineriet! påtalade en nunna. En sådan chans har vi aldrig haft.
- Varför skulle jag stoppa folks sexliv? frågade Jesus.
- Det är inte sex vi är emot, utan det kommersiella, snäste en feminist.
- Aha! Svineriet är alltså att tjäna pengar? Är det gratissex ni vill ha?
Feministen menade att sexindustrin också uppmanar till våldtäkter.
- Jag tänker inte göra folk mindre fria för att tillfredsställa några fula käringar som lider av kukskräck, domderade Jesus. Och inte förrän den dag då den sydamerikanska sumpbävern är utdöd som art, lär ni riskera våldtäkt!
I TV förbannade en präst världen för att den bara pratar "sex, sex, sex!" Jesus hade kommenterat: "Var inte det vilddjurets tal?"

Lilit Aseras förhållande med Jesus var enbart en affärsmässig sak mellan henne och kyrkan, men till deras fasa gick någonting galet. Allt talar för att Jesus inte kände till hennes ursprungliga motiv.
- Meningen var att Jesus skulle falla för Lilit så att hon sedan kunde hota att lämna honom om han inte ställde upp för Vatikanen, och så hände detta..., säger en källa som vill vara anonym.
- De ville få honom att falla under sitt köttsliga kors, säger en annan.
Förut hade Påven manat på Jesus att agera sedligt föredöme för ungdomen som kyrkans män alltid gjort - med klent utfall. Jesus svarade:
- Det kyrkans män gör med korgossarna anser inte jag vara sedligt.

Utan förvarning gifter sig Jesus och Lilit Asera, till råga på allt borgerligt. Efter vigseln trängs hundratals journalister utanför Pal di Giustizia där akten ägde rum med frågor om äktenskap och sex till Jesus:
- Borde inte Hans Helighet gift sig i kyrkan? började en med.
- Jag heter varken Hans eller Helighet; säg Jesus för helvete, och så var Herrens rätta jag proklamerad för världen.
- Hur ser Jesus på de homosexuella? Frågade en annan.
- Så länge de inte går bakom ryggen på mig, rör de inte mig i röven, sa Jesus för den häpna pressen.
När den värsta skrällen lagt sig uppstod en munter stämning då många av journalisterna rycktes med i Jesus sarkasmer. En undersökande journalist som frågade vad Jesus ansåg om onani fick detta svar: "Vi ska värna om de gamla hantverken, och det är väl det äldsta."
Folk trodde inte sina ögon, att den som stod mitt i journalistmassan och burdust skorrade som en skogshuggare var den mytomspunne Jesus. Några gick med avsmak därifrån.
En abbot angrep häftigt Jesus och påstod att hans eftergift åt köttet var att förneka Gud.
- Då förnekar du den som skapat köttet, svarade Herren.
- Sonen ska inte orena sig med äktenskap, fortsatte abboten. Dessutom med en hora, usch!
- Du och dina kukrunkargesäller har alltid varit emot yrkeskvinnor. De arbetar hederligt. Ni ger bara skuldkänslor för pengarna ni snor.
Säkerhetsvakterna försökte mota bort alla frågvisa reportrar utan att lyckas. Anledningen var knappast Herrens skydd. Snarare försökte de skydda världen från Herren.
- En förkunnare får inte vara gift! hävdade en prelat från katolska sällskapet Opus Dei. Har inte Gud sedan begynnelsen så bestämt?
- Han ringde i morse och ändrade sig, påstod Jesus mellan journalisternas skrattsalvor.
Någon undrade om det ändå inte var "oanständigt" för Människosonen att göra "det där" i sängen.
- Hur fan tömmer man pung anständigt? frågade Jesus.
Ingen från Vatikanen kunde nås för en kommentar, men nu måste kyrkoledningen hitta på något och det snabbt. Skandalen utan like var ju ett faktum. Rubrikerna i världens tidningar hade redan satts: ALLT OM JESUS SKANDAL!
Människosonen som skulle tillhöra alla, tillhörde nu en kvinna. Att muta bort Jesus rätta jag gick inte längre. Andra metoder måste till.
En journalist frågade om det var annorlunda för Jesus att vara gift än för någon annan.
- Nej, intet är nytt under kjolen.

Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de är glada och gör sig goda dagar, så länge de lever. Pred. 3: 12.

- Gud har en mening med allt och vi måste ha tålamod. Jag tror att Gud vill pröva oss, sa påven till kardinalkonsistoriet om Jesus bångstyrighet.
Sonen själv skulle snart låta pröva Fadern med en oförlåtlig hädelse.
Märkligt nog slog aldrig den pikanta nyheten om Jesus bröllop och hans beteende igenom i media. "JESUS GIFT? Obekräftade rykten gör gällande att Jesus Deutero gift sig", var den mest avslöjande ingressen.
- Ni hade väl ändå kunnat låta bli att gifta er, fnyste Petrus. Vad är meningen?
Jesus lutade sig sakta fram, spände ögonen i Petrus och utstötte:
- Darwin! vilket faktiskt fick Petrus att rygga tillbaka, som när man skräms av lätet "bhu!" till Jesus förtjusta flabb.
Vatikanen kunde inte längre lägga locket på, däremot verkade massmedia alltjämt ha en respekt för Jesus status. Antagligen ville man inte såra den religiösa delen av publikum. Inom media och etablissemang visste man hur Jesus var, men om det talade man tyst.
Att Lilit Asera frångått kyrkans planer och gift sig med Jesus bottnade i att hon börjat hysa känslor för honom. Att de valde en borgerlig vigsel berodde på det enkla faktum att ingen kyrka i världen skulle ställa upp och förrätta bröllop för Människosonen.
- Hur den väna Lilit Asera kunde falla för den oborstade och allt annat än bildsköne Jesus Deutero tillhör väl kärlekens mysterier, säger Tomas.
Men Lilits känslor kom att gå stick i stäv med starka krafter.

Trots att Jesus inte hade några ideologiska ambitioner att förändra världen annat än att roa sig (Citat: innan vi alla ska dra röven i gruset), så samlades nu en liten skara som i honom såg en ny filosofi ta form.
Simon, som varit hängiven den ortodoxa kyrkan, brottades alltmer av själsvånda och tog intryck av Jesus jordnära sätt att se på sakernas tillstånd. Tillsammans med nyfikna journalister diskuterades de existentiella frågorna. Fast svaren de fick var inte väntade av någon:
- Finns där ett liv efter döden, Jesus? frågade en då de vandrade utmed Neros cirkus i Vatikanen.
- Jag skulle snarare vilja vända på frågan: där finns en död efter livet, svarade han på sitt typiskt avväpnande sätt.
- Meningen är att vi ska uppnå det eviga livet i paradiset, ansåg Simon.
- Låtom oss då taga oss av daga! fastslog Jesus. Vad är det för mening att gå här, när det finns ett paradis på andra sidan?
Lärjungarna ansåg ändå att kristendomen är ett glatt budskap som får oss att stå ut.
- Är död, offer och arvsynd ett glatt budskap? undrade Mästaren. Och går livet bara ut på att stå ut?

Kyrkan uppgav i ett meddelande att bröllopet var en "påhittad studentikos historia". Jesus blev rasande på påven: "Det djävla klädbyltet kan kyssa mig 90 cm norr om skosulorna!" Men påven hade andra planer.

- Du måste samarbeta. Hur tror du Jesus kommer reagera om han får reda på att du tagit honom för pengar? hotade den lojale katoliken Petrus Lilit med.
Lilit nödgades göra som kyrkan sa, och en uppgift blev att få väck Jesus från Rom där han ställt till med alltför mycket skandaler. Trots sitt tidigare ekivoka yrke var Lilit romantisk till sin natur och hennes känslor för Människosonen utan tvivel äkta.
Så småningom lyckades Lilit förmå Jesus att återvända till Jerusalem. Meningen med att få bort honom från Rom kom senare att uppenbaras.

Någonstans i Det heliga landet satt en och skrattade framför sin TV. "Gud har en mening med allt", var en falsk Jesuskommuniké som visades. "Har satanisternas mord även en mening?" frågade en i inslaget. TV- tittarens namn var okänt; själv kallade han sig för Djävulen.

Dialogen om livet stegrades hos den riktige Jesus med en svårsmält överraskning för de närvarande:
- Hur hittar jag livets mening? frågade en.
- Det beror på vad du tycker är meningsfullt, sa Jesus. Gå och gör det, så har du funnit det!
- Om Gud inte fanns, vore livet meningslöst, hävdade Tomas.
- Finns Gud, så är åtminstone mitt liv meningslöst, svarade Jesus.
Alla häpnade och frågade vad han menade.
- Ja, om Gud finns, så finns ju meningen med mig hos honom och inte hos mig själv. Vad vore mer meningslöst än att vara en marionett?
- Även om Gud inte finns, så tror jag ändå att livet har en mening med oss, tog Jabatan till orda för att släta över.
- Det var det mest meningslösa jag hört! mullrade Jesus. En mening kan väl inte sväva fritt i universum. Finns en mening, så måste någon ha den - alltså en gud. Finns inte Gud så skapar vi meningen själva.
Samtidigt upptogs Lilit av svåra kval: Hur skulle hon förklara?..

Det började nu talas bland folk om Jesus. En del var upprörda medan andra roades. De fromma låtsades inte om de alltmer påträngande ryktena. Bundna av sin tro kunde de inte med rena samveten förkasta Kristus hur tokig han än föreföll. Dessutom körde Vatikanen ständigt ut ödmjuka Jesuscitat för att gjuta olja på vågorna, så vad skulle de tro?
En man som häpet träffat Jesus på Hotel Plaza i Rom hade bett honom om några ord ur Skriften.
- "Ät, drick och var glad!" (Luk. 12: 19), svarade Jesus.
- Men det sägs ju i negativ mening? undrade mannen.
- OK! Svält, törsta och var ledsen då, om det känns bättre.

Mästaren försökte en gång ge den tankfulle Simon några tröstens ord på sitt eget oefterhärmliga sätt:
- Jag vet vilket helvete du har, Simon. Vi måste alla ta oss i genom skärselden, våga kasta av oss korset. Felet är att vi alltid letat efter livets mening där den inte finns - bokstavligt i skyn. Men himmelriket har vi inom oss. Det gör ju oss till gudar, för fan!

En djärv provokation av Jesus på Neros cirkus kulminerade dialogen:
- Ni ska få se "Deuteroprovet!" sa Jesus och ställde sig på den öppna platsen. När ni vågar detta, har ni blivit fria. Finns Gud, kan han bevisa det nu. Låt blixten slå ner vid mina fötter! hojtade han upp mot himlen...
Inget hände. Stumma och rädda förmådde ingen protestera mot hans gudlösa smädelseakt mot den helige Ande - den enda oförlåtliga synden.
- Nä! Det gick åt helvete, var Jesus korthuggna slutsats.
Trots Jesus fasoner rådde ett lugn mellan kyrkorna: Alla avvaktade. Men inom katolska kyrkan kokade ilskan. Påven försökte lugna de mer militanta med orden: "Det finns en mening i även detta, halleluja!"
Jesus syn på livets frågor var dock ljusår ifrån.
- Men vad är då livets grundmening, rent generellt? ivrade Simon.
- Hur länge ska ni gå på jakt efter ord? Att ha roligt, inget annat.

Sanningens ande, som världen icke kan ta emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men ni känner honom, ty han bor hos er och ska vara i er. Joh. 14: 17.

TV- inslaget visade en from Kristusgestalt med förståelse för allt och alla, men sanningen var ihopklippta filmsnuttar och citat.
Den omanipulerade Jesus däremot hade tröttnat på de som ständigt stod utanför Adventskyrkan och sjöng lovsånger:
- "Kan ingen köra bort den förbannade hallelujakören?" Omsider går han ut på balkongen och skriker "far åt helvete!" vilket får folkhopen att jubla än mer. De hörde nämligen inte vad han skrek, utan uppfattade det väl som något heligt budskap. Man hör ju vad man vill höra, säger Tomas.
"Du måste göra något nu! Får han fortsätta kommer kristenheten att utplånas", ska Petrus, den lärjunge som var mest kritisk för att inte säga hätsk till Jesus, ha sagt till påven innan de lämnade Rom. Och Vatikanen hade en plan.

På Lithostrotos i Jerusalem:
En intensiv debatt mellan Jesus och hans närmaste under en promenad i staden kom att ställa allt på ända för en hel värld: Frågan gällde varför de unga överger religionen för materialismen.
- För att de är materiella människor, var Jesus enkla besked.
- Finns inget annat än atomer, menar du? undrade Simon.
- Det finns ungefär 10 upphöjt till 79, räcker inte det?
- Kan all skönhet bara vara slumpens verk? fortsatte Simon.
- Du grubblar över livet i stället för att leva det.
Petrus antydde att Jesus gick djävulens vägar då han bekände sig till materialismen, men Herren svarade:
- Sanningen är materiell, hur djävlig den än är och förnuftet vårt enda instrument.
- Det är för mycket logik i världen, och för litet känslor, sa Jabatan.
- "Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat. Ord. 18: 2", genmälde Jesus. Känslor dödar, men hur många har dödats av logiken?
- Hur kan känslor döda?
- Rastillhörighetskänslor, nationalkänslor, religiösa känslor etc. Det är alltid lättare att nå folks hjärtan än hjärnor. Därför spelar ni alltid på känslosträngarna.
När de passerade reliefen IC XC NIKA (Jesus Kristus segrar) hade några av stadens nunnor samlats för att läxa upp Jesus, enligt uppgift på order av påven:
- Vi gråter över dig. Varför låter Herren förklara allt utifrån materialismen, och inte från en andlig premiss? klagade en.
- Gråt inte över mig, sa Jesus, utan gråt över alla dem ni lurat. Jag säger bara sanningen.
- Vad är sanning? mästrade en biskop som blandat sig i.
- Motsatsen till allt skit som pratats av sådana irrationella andeskådare som du.
Biskopen ifrågasatte om det verkligen fanns en sanning.
- Ja, det finns en verklighet, sa Jesus, och då finns en sanning om den.
- Men hur finner vi den då?
- Använd bihanget du har kalotten på.
- För mig är Gud sanningen! deklarerade biskopen.
- Ja, drar man ner mössan för ögonen, så är sanningen nattsvart.
En annan gång då Jesus inbjudits till Bahaitemplet i Haifa, sa en medlem: "Vi måste återvända till vårt ursprung och de gamla vishetslärarna!" Jesus tittade på honom en stund och sa: "Till den tid då sådana som du placerades på dårhus eller avrättades?"
Vid "världens navel" i Heliga gravens kyrka träffade Jesus på en representant för New Age som påstod: "Det finns inget rätt och fel, det finns inget gott och ont, det finns inget liv och det finns ingen död, bara energi!" Jesus besvarade som vanligt med maklig ton: "Om du sparar energi och håller käften, så finns inget skitsnack heller."
Då Jesus kom upp till kopternas takvåning på Heliga gravens kyrka hävdade en etiopisk munk att det fanns en "andlig tomhet i världen".
- Rätt! kungjorde Jesus, det andliga är tomhet. Och du är dess profet.
Jesus besvikelse över människans irrationalitet kom fram tydligt redan i Rom då han besökte Vatikanens eget observatorium, och en av astronomerna frågade honom om han trodde vi kunde finna intelligent liv på andra planeter.
- Det är ju svårt nog att finna något på denna, suckade Jesus.
Den katolske astronomen försökte blidka Herren med några filosofiska betraktelser:
- Tänk, sa han, att det alltid finns någon på jorden som åkallar Guds namn. Tänk om någon civilisation därute avlyssnar oss. De får höra Guds namn konstant! Vilken underbar bild får de inte av oss?
- Tänk, svarade Jesus, att det alltid också finns någon som släpper en fis på jorden. De kommer då få höra en konstant pågående brakskit, som antagligen i decibel räknat överröstar bönemumlandet. Vilken bild ger det?

Lilit kämpade med sin sanning: "Jag älskar honom! Varför tror ingen på mig? Måste jag bevisa det, så ska jag", lär hon ha anförtrott en väninna.

- "Jag vet varför ni är emot materialismen", sa Jesus till oss då han odramatiskt satte sig på den polerade marmorhylla som sägs vara hans föregångares grav, berättar Tomas. "Ni vill ha fattiga, underdåniga stackare som ni kan lura i skiten. All religion förutsätter att folk är så fattiga att de inte har något annat val än att svälja teserna."
- Jag ifrågasatte hans lära, och attack på religionen, Jesus svarade:
- Sanningen är att bara den materiella vetenskapen kan åstadkomma det paradis som religionen fantiserat om. Endast teknologin kan förverkliga drömmarna. Min uppståndelse är ett vittnesbörd om det.
- Vad har teknik och tillväxt lett till annat än problem? sa Jabatan.
- Att miljoner fler människor lever längre, är friskare och kan äta sig mätta, svarade Mästaren.

"Sanningen är att du har en Judas i din närhet", löd djävulens senaste budskap till Jesus. Simon frågade återigen sin Herre om djävulen fanns.
- Visst! Ser du inte allt djävulskapet? utbrast Jesus.
- Men vem är han då?
- Du ser honom, men förnimmer honom inte.

- Folk har sett under, och tecken på himlen. Hur uttolkar man det? frågade Tomas då de stod vid Trädgårdsgraven (Anglikanska kyrkans alternativ till Jesus d. ä. grav).
- Folk ser det de vill se, var Jesus kommentar. Titta bara på den här teaterdekorationen, sa han och sparkade på de murade stenar som delvis döljer gravöppningen.
Parallellt med Jesus rättframhet sprutade Vatikanen ut fredsbudskap av en tillrättalagd Messias. Massmedia, som hade del av båda versionerna, frågade sig: Vad är sanningen om Jesus?

Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: "Se vilken frossare och vindrickare han är, en publikaners och syndares vän!" Men visheten har fått rätt av sina barn. Matt. 11:19.

Officiell bjudning på fashionabla Intercontinental Hotel högst upp på Olivberget:
- Först kom Jesus mage, därefter han själv och utbrister med tordönstämma om det vin som förvisso var svagt: "Ska man bli full av det här älgpisset, så hinner man ju drunkna långt innan!" berättar Tomas: "Har ni inget mer eldfängt, kan ni slå igen stället!" konstaterade han.
Jesus tog med sin lagvigda och blev näpst, men fann kvickt svar: "Det är ju min äkta hälft. Hur skulle det se ut om bara halva Jesus kom?"
Hans fasoner hade fått många kristna nykterister att hoppa av.
- "Åt helvete med dem! Det var ändå bara skrymtare", utgjorde Mästarens avskedsord om de tillspillogivna fåren, säger Tomas.
Trots risken att ha med honom på bjudningar måste ändå vissa plikter utföras. Och Herren ställde glatt upp.
- Jesus var olycklig. Han drack öl för att slippa ifrån barndomens hemska minnen som han plågades av, tror Marta Beréa.
Men Jabatan är av en annan uppfattning:
- Han älskade att driva med alla traditioner och uppstyltade regler. Hans ok hade blivit lättare att bära. Nu var han bara sig själv: den trinde, småelake buffeln som med charm och distans häcklade världen.
Jesus glättiga och okomplicerade stil uppskattades dock inte av alla. Tomas berättar vidare om festen:
- Jag påpekade diskret för honom att enligt hälsoexperterna är alkohol skadligt, han svarade mindre dämpat: "Innan jag har hunnit nyktra till, har det kommit nya rön som säger att det är nyttigt. Skål!"
"Spriten förkortar livet och borde förbjudas!" hävdade en till Mästaren som svarade: "I ett sådant förbudssamhälle är det bara en fördel om livet inte är för långt".
- Vid den avslutande dansen, fortsätter Tomas, skulle Jesus upp på dansgolvet. Jesus lekamen var av Gud alls inte skapad för dans, speciellt inte efter ett antal öl. När han så ganska snart dimper i golvet, ryter han till orkestern så att allt avstannar: "Hur fan spelar ni egentligen!?"
Rapporterna från festen blev så frapperande att påven kallade till sig Jesus som inkognito fick fara raka vägen till Rom. Ett möte som påven aldrig skulle komma att glömma.
- Olyckligtvis låg en pub i vägen, säger Tomas. Jesus var så berusad en människa kan bli strax innan den ramlar omkull, då han stövlade in till påvens gudstjänst och brölade till en av officianterna:
- Ge mig två nattvard utan bröd!
- Du är ju påverkad, o heliga moder! väste den chockade påven.
- Påverkad? Jag är full som en pumpa! Du har det bra, papa. Du behöver inte våtvaror för att vara tokig.
- Du är rent galen.
- Är jag galen!? sa Jesus högt så det ekade i hela Peterskyrkan. Titta på det här: världens mest utsmyckade dårhus! Titta på församlingen, på dig själv! Titta på hela civilisationen! Ni har hängt upp hela ert liv på ett spöke. Ni gapar och beter er som fyllon - utan att ha druckit.
Dagen därpå har påven ett allvarligt samtal med en bakfull och däst Jesus om hans roll i världen:
- Jag ska tala klarspråk, sa påven barskt samtidigt som han gjorde upprepade korstecken: Du motsvarar inte våra förväntningar. Eli, Eli, lema sabaktani? (Min Gud, min Gud, varför har du övergivet mig?). Du är inte samarbetsvillig, du är en bråkstake, en opponent!
- Precis vad de sa om den gamle Jesse också. Intet nytt under solen.
- Fattar du inte att du är kontroversiell! gastade påven.
- Har du aldrig tänkt på att det kanske inte är jag som är kontroversiell; att det kan vara omgivningen som är för konservativ? Jag dricker, knullar och svär, som de flesta. Är det kontroversiellt att vara en vanlig människa?
Påvens faderliga fromhet var som bortblåst då han sa att det verkligen inte lämpade sig att Människosonen satt och söp bland vanligt folk.
- Det är inte de nyktra som behöver mig, utan de fulla, raljerade Jesus.
- Du bara dricker och kopulerar! Tänk om alla gjorde det?
- Du bara ber och runkar kuk. Tänk om alla gjorde det?
Rasande skrek påven att det inte passade sig att ättlingen till den historiske Jesus drack.
- Han var ju historiens störste lönnbryggare, lugnade Jesus. Och lite vin är bra för magen, står det.
- Lite, ja!
- Ja, jag får ju anpassa min konsumtion efter min mage.
Påven hötte och undrade hur Jesus kunde försvara spriten "som är en stor orsak till det heliga äktenskapets upplösning".
- Den är också en stor orsak till att äktenskap inleds, myste Jesus.
- Är du medveten om hur många liv som spriten tar årligen?
- Ja, men hur många liv har inte kommit till i fyllan också, pustade Jesus. Det jämnar säkert ut sig.

Jesus enkla syn på droger kom fram en gång vid Hebrew University då han inbjudits till ett seminarium på just temat: "varför använder folk droger?" Efter många avancerade tolkningar av expertisen: allt från sociala störningar, anpassningsproblem, relationer till kulturprägling, fick till sist en uttråkad Jesus frågan om vad han trodde var orsaken till att folk inmundiga alkohol. Hans kortfattade svar löd: "För att bli full?"

- Vi måste i skarpa ordalag ta avstånd från alla droger! fortsatte påven.
- Ska vi avskaffa nattvardsvinet då? Jag förstår inte varför ni flummare inte tål konkurrens?

Inställningen till drogkontroll visade Jesus redan då han anlände till Italien där Mästaren genom sin ställning förvisso slapp tullkontroll, men ändå såg verksamheten:
- Publikanerna fortfar att trakassera folk för att de flyttar varor över gränserna. Enda skillnaden är att nu gäller även anal inspektion.
En asketisk pilgrim hade vid ett tillfälle gått i polemik med Jesus angående hans frossande i mat och dryck: "Hur skulle njutning kunna vara livets högsta mål och mening?"
- Alternativen är: Lidande eller likgiltighet. Hur skulle de kunna vara det? svarade Jesus.

Efteråt har kusliga uppgifter uppdagats: Vissa kyrkomän var säkra på att Jesus olydighet berodde på en demon och skulle tidigare ha utsatt honom för en förödmjukande exorcism. En anonym inblandad bekräftar:
- Det stämmer! Tortyr, måste det benämnas. Varken utdrivning eller smygmedicinering med psykofarmaka, som vi också tillgrep, påverkade Mästarens personlighet, annat än att hatet och trilskan förstärktes.

- Ve dem som stiger upp tidigt för att hasta till starka drycker! var påvens sista bud till Herren innan Jesus lämnade Rom.
- Jag har aldrig haft bråttom, var Herrens.

Ni ska icke mena att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd. Ja, jag har kommit för uppväcka söndring, så att sonen sätter sig upp mot sin fader och dottern sätter sig upp mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder, och envar får sitt eget husfolk till fiender. Matt. 10: 34- 36.

- Jesus är ju jude och tillhör därmed det judiska folket främst av allt! förkunnade hetsigt en rabbi för honom.
Intermezzot i Jerusalem skedde i trappan från basarerna till station IX, där en rabbi försökte dra bort Jesus från de kristna kvarteret så att båda föll.
- Främst av allt är jag individ. Här är icke jude eller grek, svarade Jesus och reste sig upp.
Medan Jesus säkerhetsvakter försökte mota bort rabbin menade han att judarna har en gemenskap som måste vårdas.
- Var det inte tyskarnas gemenskap som höll på att förinta oss? sa Jesus och lät honom hållas.
- Det är inte samma sak! Vi tillhör ju det utvalda folket!
- Ja, just det. Så sa Hitler det.
Inte bara religiösa ledare gycklades av Mästaren: "Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster" (Pred. 10:2), retade Jesus en socialist med, som klandrade honom för att inte framföra de första kristnas egendomsgemenskap.

Lilit och Jesus höll mest till i sängen, men Adventskyrkan var hårt frekventerad av gäster från hela världen. Latinska patriarkatet, Vatikanens högkvarter i Jerusalem, försökte betona den ekumeniske Jesus så inte religionskrigen ånyo tog fart. Besöken gick dock inte friktionsfritt: En indiansk hövding hävdade att västvärldens folk har en historisk skuld till indianerna.
- Så ni tror alltså på arvsynden? frågade Jesus.
- Nej..?
- Hur i helvete skulle folk idag då kunna ha en skuld till något som skedde flera hundra år innan de föddes?
Mer dramatiskt var det den gång då han besökte Tempelberget och på väg upp i trappan till Klippdomen stördes av högtalaren som förkunnar bönetimman. Jesus vänder sig till sin vakt, famlar efter dennes pistol och utbrister: "Äh...ge mig kanonen!"
- Efter incidenten, som upprörde Petrus, ringde påven och sa att Jesus skulle hålla en rekviem (en bön för de döda), berättar Tomas.
- Jag gör ju inget annat än predikar för dödskallar, klagade Jesus.
Påven menade att det var viktigt att kyrkan bad för de döda själarna.
- Är vi inte lite sent ute då? Men OK! Man slipper ju åtminstone dåliga recensioner.
Petrus i sin röda kardinalskrud av siden ansåg att Jesus drog skam över dem alla.
- Hur kan ni skämmas över något ni inte är skuld till? frågade Jesus. Jag skäms inte över att ni är utspökade som transvestiter.
Men kyrkan fick anledning att fortsätta skämmas. När Dalai Lama i sin traditionella särk besökte Adventskyrkan betonade han att "Tibet är ett fattigt land".
- Ja, jag ser det, svarade Jesus. Men du kan säkert få låna några gångkläder här.
Dalai Lama var uppenbarligen inte nöjd med att Jesus inte agera asket och gjorde under:
- Den gamle Kristus var fattig och gick på vatten, sa han.
- Utvecklingen går framåt, svarade Jesus. Jag är rik och går på öl.
Den nye Jesus var populär hos journalisterna, även om de inte vågade skriva vad de hörde. En frågade om han ändå inte "borde ta sitt ämbete på mer allvar?"
- Den som tar det här livet på allvar, är inte seriös, betygade Jesus.
Tomas, om de pinsamma episoder som kom att splittra världen:
- Vid ett försonande FN- möte i YMCA- byggnaden i Jerusalem där delegater kom i sina respektive folkdräkter, yttrade Jesus: "Någon kunde väl sagt att det var togaparty som gällde."
- Under en ceremoni vid klagomuren läste en judisk rabbi högt och engagerat ur Toran, varvid Jesus bankade honom muntert i ryggen med orden: "Det hjälper om man satt i halsen."
- Ickekristna samfund knorrade för att Jesus inte gav akt på deras trosläror, när en sunnitisk ledare ville få honom att erkänna Koranen som ekvivalent med Bibeln, utbrast Jesus: "Visst! Båda är ju skrock."
- Den sunnitiske ledaren upprördes och krävde att Jesus infann sig för konsultationer. Jesus lät meddela: "Hälsa den skäggige kamelbetäckaren att han får komma hit om han vill något." Det är väl inte troligt att hälsningen framfördes, åtminstone inte i originalskick.
- Vid ett annat tillfälle sa Jesus uppassare att en hinduisk munk sökte Herren. "Säg att han får vänta till nästa liv", svarade Jesus. Omsider kom dock hindun in och hälsade med ett respektfullt "Hosianna!" Jesus välkomnade frejdigt tillbaka: "Hosianna på dig själv, du!"
- Vi har ju flera tusentals gudar, fortsatte den förvånade hindun.
- Aftonbönen måste ta en djävla tid, konkluderade Jesus.
Hindun förklarade att de ändå är monoteister och tror på Brahman.
- Jaså? sa Jesus. Ja, jag känner inte till alla de där popgrupperna.
Tomas erinrar speciellt en episod då Jesus konfronterades med det österländska synsättet:
- Det var en särdeles ivrig buddhistmunk som hävdade att döden är den enda sanna lyckan - uppgåendet i Nirvana. Han fick detta något paradoxala råd av Jesus: "Lev som du lär; gå och häng dig."

En nunna, med ett attraktivt yttre, vredgades över Jesus sätt och undrade om han inte var skyldig att ställa upp för sin hjord när den ville det. Jesus svarade med en ickesakral liknelse:
- Jag vill sätta på dig, men inte fan är du skyldig att ställa upp på det.
"KATOLSKA KYRKAN SPRICKER! En falang inom den romersk- katolska kyrkan har fått nog av Jesus Deutero och bildar en kyrka baserad enbart på Jesus d. ä. " löd kommunikén: "Vi kan inte längre acceptera fördomar och blasfemi", sa en talesman för utbrytargruppen.
Jabatan menade att han borde underkasta sig kollektivet - att "helheten trots allt är större än individen". Jesus bemötte det så här:
- I käften, ja! Om den är större, varför behöver den då våld och tvång?
- Är du kristen, jude eller ateist!? röt en präst till Jesus. Du angriper alla; bestäm vilken flock du ska tillhöra!
- Homo sapiens. Annars jobbar jag på egen hand, sa Jesus med bevarat lugn. Du vet, slava åt andra i dessa tider. Nä!..
Jesus höll på att spränga hela den religiösa världen i bitar. Till och med familjer splittrades. Kunde verkligen denne man vara Messias? Inom kort skulle frågan kanske besvaras av ingen mindre än - djävulen...
- Vi sa åt honom att visa respekt för andra kulturer och religioner, att behandla alla lika, säger Jabatan. Jesus svarade på sitt sätt:
- Det är ju det jag gör. Ni har bara fördomar om vissa folkgrupper. Jag är lika fördomsfull mot alla, oavsett ras, religion eller etnisk tillhörighet.

Många av dem sa: "Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör vi på honom?" Joh. 10: 20.

JESUS ETT FALSARIUM!
Länge hade rykten florerat om att en dubbelgångare till Jesus agerade för att svärta ned honom, och nu var det bevisat:
"Den Jesus som spritt smädelser kring sig är inte den äkta, utan Satan!" lät det sensationella meddelandet från Vatikanen.
Vid ett välbesökt möte tillkännagav Vatikanens presschef att ordningen återställts. Han klandrade media för att ha citerat den falske Jesus. "Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel", sa han.
Påvedömet skulle vinna tillbaka de förlorade själarna. Splittringen och avhoppen hade åderlåtit katolicismen kraftigt.
"Jesus är inte kristen, varför ska vi lyssna på honom?" sa en troende i TV.
Vatikanens taktik med att få bort Jesus från Rom förklarades av att de skaffat en kopia snarlik originalet och som framför allt följde Vatikanens manus. Deras trumfkort utgjordes av Lilit; hon hade lämnat Jesus. Mästarens karriär var slut!
Kopian agerade helt från Rom och var den Messias som kristenheten ville ha: From, kärleksfull och förstående, "men tråkig", skrev en tidning. Frågetecknen hopade sig: Vilken av dem var nu Guds Son?..
Jesus ringer upp påven: "Och du ska vara helig, din djävul. Ha!"
- Efter hans koncisa telefonsamtal sa jag till Jesus: "Du borde plockat ner påven på jorden", berättar Tomas.
- "Helst tre alnar till", grymtade han.
- Säkerhetsvakterna stoppade alla besök i Adventskyrkan, fortsätter Tomas. Jesus hade, enligt Rom, blivit konvalescent och måst isoleras. Det var en väldigt obehaglig stämning.
Jesus Deutero verkade nu ha gjort sitt i den sakrala världen.

Gång på gång hade djävulen uppvaktat den riktige Jesus om att få träffa honom men av begripliga skäl alltid fått avslag av kyrkan. Nu var det annorlunda: Mästaren hade ju fått lämna tronen. Jesus kommentar till hans påstridighet löd: "Ta hit den envise djävulen då."
Simon varnade honom för att utmana ödet genom att möta sin arvfiende - mörkrets furste. Men Jesus lugnade Simon med orden: "Det är inte han, det är en annan."
Herrens sorti ur rampljuset möjliggjorde det hemliga mötet som ägde rum i fullmånenatten ovanför Salomos stallar på östra hörnet av tempelmuren. Jabatan och Simon som följde med kände sig illa till mods. Den ende som tycktes vara lugn var Jesus själv: "Var fan har ni er tro?" sa han till sina mörkrädda lärjungar.
I svart kapuschong kom djävulen fram ur mörkret och inledde trolskt: "Det var länge sedan. Alltsedan begynnelsens morgon har du tjänat Herren Sebaot att återlösa skapelsen från sitt ve; i sju tusende tider..."
- Nåja, du ser inte för ung ut själv heller, din urtidsdjävul, avdramatiserade Jesus. Det är alltså du som ska ha förföljt mig?
- Du tar miste! All njutning tillskrivs mig: sex, dans och lättsam underhållning. Medge att utan mig skulle livet vara bra trist, inte sant?
- Du lär ju stå bakom alla mord också.
- Ånej! När det gäller mord kan jag inte konkurrera med de religiösa. De som säger sig ha den sanna läran har slagit mig. För varje krig du kan nämna som förts i mitt namn, kan jag nämna hundra som förts i Guds.
Djävulen gick in i sin roll och trodde att den falske Jesus i Vatikanen och den han stod och samtalade med var en och samma. Han gick ända fram till Människosonen, farligt nära murens stup, och fortsatte:
- Du har inte förstått vem som är din fiende, som har för avsikt att döda dig. Jag kan inte uppbåda hälften av dennes djävulskap.
- Vem menar du? sa Jesus och hajade till.
- Säg först vad jag kan göra för att skada kyrkan mest, flinade djävulen.
- Varför, de har ju skapat dig? OK! Säg att du blivit ett Jehovas vittne.
- Du är bara ämnad till att vara martyr. Din enda chans är att följa mig.
Jesus undrade hur man kunde lita på en som också kallats för Lögnens fader.
- Jag har aldrig utgett mig för att vara något annat än en lögnare. Det är värre med de som säger sig tala sanning, men är falska till hela sitt väsen. Du tror kanske inte på att jag är djävulen?
- Jo, du är lika mycket fan själv, som jag är Guds Son.
- Menar du att du inte är Kristus?
- Stackars djävul! Du tror verkligen på de här sagorna.
Hin ansåg sig missförstådd, att han i själva verket är lusten i livet.
- Jo, du är nog missförstådd, konstaterade Jesus, men så har du heller inte samma marknadsföring som Gud.
- Men jag har ändå lyckats bäst, om jag får säga det själv.
- Ja, du har lyckats med allt, utom en sak.
Djävulen blekna och undrade vad Herren avsåg.
- Att förstå att hela spektaklet med oss båda är fantasier och att vi bara är offer för folks vidskepelse. Människor gör ont och gott som de ger symboliska namn - du och jag. I stället för att ta ansvaret för sina misstag och äran för sina bedrifter, har de bekvämt lämpat över det på oss. I ditt fall har det gått så långt att du själv tror på smörjan.
- Så du menar att du inte tror på dig själv? förundrade sig djävulen.
- Klart att jag tror på mig själv. Det borde du också göra och sluta tro på en teaterroll som andra har skapat åt dig.
Efter det absurda mötet sa djävulen: "Du var inte så helig som jag hade trott."
- Och du var inte så djävlig som man har sagt, replikerade Jesus. Vi är alla människor. Det är enbart sagor som gjort oss till sagofigurer. Nu går vi och tar en öl...

- Vet Jesus vad de döda har sagt? väste ett medium till Herren.
Påven hade t. o. m. anlitat en spiritist för att få veta Jesus äkthet.
- Troligen mest dösnack, var Jesus stoiska kommentar.
- "Någon måste vara hjärnan bakom kuppen mot dig?" sa jag till Jesus, säger Jabatan.
- "Då är ju påven den ende som har alibi", svarade han.

- Är du från dina sinnen!? röt Petrus i affekt till honom då det kom fram att han träffat djävulen och fortsatte: Avfälling! Du är besatt av en demon som inte kan besvärjas, påven ska skicka dig till sinnessjukhus!
- Där kommer jag känna mig hemma; jag är ju uppväxt på ett. Säg till den smygrunkaren, att om han inte avskedar buktalaren som härmar mig, så ska själve djävulen rycka av honom förklädnaden, svarade Jesus.
- Om du inte frivilligt underkastar dig din roll, så måste vi tvinga dig!
Jesus bara skrattade åt Petrus frikostiga valmöjligheter.
- Fattar du inte att det är för ditt eget och folkets bästa? Folket behöver en frälsare! fortsatte Petrus.
- Jag tror de behöver vara ifred för sådana. Och jag behöver en hamburgare och en pilsner.
- Får jag bara fråga: Vad vill du egentligen med ditt liv?
- Ha rätten till det, inget annat.

Se, han kommer med skyarna, och allas ögon ska se honom, ja ock deras som har stungit honom; och alla släkter på jorden ska jämra sig vid hans åsyn. Upp. 1: 7.

- Jag har pratat med Gud. Får jag inte tillbaka mitt ämbete, så ska han jämna stället med marken! sa Jesus till påven i telefon.
- Vad är det för dumheter? replikerade påven.
Påven framförde hotet till övriga i Vatikanen där han möttes av samma tvivel: "Du tror väl inte på sådant trams?"
- Men vi predikar ju själva så? Jag vågar inget annat... Tänk om han går till pressen då..?
Kyrkan hade i det längsta försökt stoppa den TV- sända bergspredikan som skulle ses av hela världen, men opinionens tryck blev till slut för stort. Jesus hot om att få komma tillbaka hade kyrkan fått ge vika för. Att han skulle få tala fritt ur hjärtat kom dock inte på fråga. Inte vid Gud.
"Håll dig till manus, om du vill du se Lilit igen", lär Petrus ha hotat. Jesus visste inte varför Lilit lämnat honom, och hotet fick honom att lova ett städat tal - under förutsättning att hon var på plats. Skulle han riskera sig själv och sin kärlek, eller skulle han foga sig? Jesus måste nu välja.
- Att Lilit tagit honom för pengar, bekom honom inte. Jesus kände ju till hennes förflutna, förklarar Tomas: "Alla tar betalt", sa han.
- Antyder du att alla kvinnor är prostituerade? frågade jag.
- Allt är från egot. Tänk om ni vädjat till egoismen, i stället för till den falska altruism som ändå ingen följer? Tänk om ni upprörts lika mycket över att folk dödar för pengar, som över att folk älskar för pengar?
Tomas frågade om han verkligen inte trodde på kärleken.
- Jo, sa Jesus. Men vi idkar alltid byteshandel. Jag fick en skönhet som jag annars aldrig skulle ha fått; hon pengar och anseende hon annars inte skulle få. Båda var nöjda - utom alla de som inte hade med det att göra.
- Jesus anslog en sentimental, nästan lyrisk ton som imponerade och ingav hopp, berättar Tomas, men han återgick snart till sitt rätta jag:
- Glöm inte...Lilit är en mycket fin människa. Dessutom, och det är inte minst viktigt: hon har pattar, stinna som ett par norska ryggsäckar.

Allas ögon var nu riktade mot klippan Hattins horn eller Saligprisningarnas berg, där hans förlaga också lär ha stått. Sju tusen hade fått komma, men genom skyarnas etervågor skulle hela världen få följa Mästarens ord direkt. Som en TV- kommentator så passande sa i den trettiogradiga hettan: "Intet nytt under solen".
Prästerskapet svettades mest, inte bara av värmen. Allt skulle ju avgöras här. Uppe på podiet, bakom en mur av säkerhetsvakter, stod Jesus beredd att tala. Alla fruktade nu för vad han tänkte säga. Med fog.
Folkmassan tystnade tvärt efter den inledande ovationen. Iklädd vanlig vardagsdress började Mästaren med skorrande myndig röst:
- Saliga är de fattiga, de som lider och försakar, ty det har predikats att det är gott att vara fattig. Men de enda som tjänat på denna syn är de som har makt så att ni blivit det. Det är sagt att penningbegäret är roten till allt ont. Jag säger er: Bristen på pengar, är roten till allt ont!
Folket, och framför allt kyrkomännen, tittade häpet på varandra.
- Ni är världens ljus, dvs. ni är de enda som kan ändra på världen. Ni ska inte mena att jag kommit för att ändra på lagarna, det får ni själva göra. Men kom då ihåg att de lagkloka icke kommer vara er till hjälp. Och om ni inte ser till att er rättfärdighet är bättre än makthavarnas, så behöver ni inte ens försöka!
Jesus pastisch på Jesus gjorde påven och hans sällskap högröda.
- Ni har hört att det är sagt i alla tider: Du ska inte stjäla, du ska icke döda. Ändå stöder ni ett system som ni givet rätt till att stjäla och döda.
Först visste inte folk hur de skulle reagera, men enstaka leenden började snart spridas bland publiken.
- För vem är den störste tjuven genom tiderna? Vem är den värste mördaren genom tiderna? Vem är den meste falskmyntaren? Och vem är det som far fram med de flesta lögnerna? Jo, det är staten, och den håller ni gång genom er underdånighet!
Spontana applåder började nu höras och öka i styrka.
- Om en individ burit sig åt som makthavarna, hade den mist alla sina vänner. Om en individ lika odugligt skött sin ekonomi som politikerna sköter era länders, så hade den blivit kastad åt det brinnande Gehenna!
Menigheten fnissade och topparna visste inte vad de skulle göra.
- Därför, om du kommer till maktens offeraltare för att åter ge av dig själv, åter förneka ditt eget liv, försaka dina drifter och önskningar, slösa bort ditt liv - ditt enda liv du har, så kom då ihåg; att ingen vinner på det mer än de som förtrycker dig. Ty de kalla sina stölder för skatt och sina mord för plikt! Men jag säger: Där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.
De troende som hoppats på att få se en from predikan tittade ner på sina fötter under det att jublet tilltog.
- Du har rätt till det du äger, så att du med ditt hjärta kan fröjda dig själv av det som dig tillhör. Ge inte till hundarna vad dyrt är, och kasta inte pärlor för svinen, på att de förslösa det på skräp som du inte själv skulle göra, och så de inte må trampa på dig!
Kanske tänkte han på barnaårens prygel; förnedringen, hoten och inkvisitionen han utsatts för som vuxen, då han fortsatte:
- Ni har hört att det är sagt: Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till. Men jag säger er: Då får ni ett slag till! Har ni rätt, så har ni ock rätt att försvara er! Ty överheten bär inte svärdet förgäves. De gör det för att kuva er.
Han vände sig till den läktare där statsmännen och prästerskapet satt:
- Du makthavare! Tag först ut bjälken ur ditt eget öga, innan du anmärker på folkets grand. Allt vad du vill att folket ska göra, ska du ock göra. Du är inte förmer än dem som du tjänar!
Påven och statscheferna visste inte åt vilket håll de skulle titta. Jesus vände sig åter till publiken men pekade mot statsmännen och tog sats:
- Ni som lider under härskarna: det ryggradslösa djuret Homo politicus. Ta er till vara för dess falska profeter, som kommer till er och predika att ni ska offra er själ för något högre! För vad är högre än ett människoliv - ert eget liv? Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?
Religiösa mystiker av alla de slag smög iväg medan skratten haglade. Det var inte deras Son.
- För överheten är du inget annat än ett verktyg, ett medel eller en produktionsenhet. Ty i skocken är du till intet nytta om du inte tjänar andra, men för dig själv är du ett eget värde. Ert tal ska vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är - det är realpolitik! Och ni ska då förstå sanningen, och sanningen ska göra er fria!
Skratten och jublet steg mot hotfulla höjder då Jesus avslutade:
- Lev ditt eget liv fullt ut, och respektera andras rätt att göra samma! Närmare än så lär vi inte komma paradiset. Skål och lev livet! avrundade han och höjde en öl över sin stora mage.
Kyrkomännen försvann snabbt in i sina limousiner för att inte bli lynchade av den hänryckta folkmassan. De kunde ju inte göra något åt Sonens revolt inför all världens ögon.
I fonden glittrade Gennesarets sjö - likt förr. Lilit kom fram och kysste Jesus; TV- sändningen bröts. Världen hade splittrats i två delar.

Ni fattar icke hur mycket bättre det är för er att en man dör för folket, än att hela folket förgås. Joh. 11: 50.

- Kristna hoppade av, säger Patrick Stefanus. Motiveringarna var något besynnerliga: "Jag är kristen och tror på kyrkan, men inte på Jesus".
De mindre trosvissa hyllade däremot Jesus. Hans fräna tal väckte mångas nyfikenhet på vad han hade att säga och en formlig eufori rådde.
Kyrkan var förlöjligad och kristna tillsammans med judar och muslimer stämde nu honom för hädelse. Efter Herrens fräcka kupp mot kyrkan rådde fiendskap, vilket Tomas vittnar om:
- "Vi har aldrig ens sett dig be!" förbannade en biskop Jesus för, kuriöst nog i Pater Noster kyrkan. Jesus replikerade: "Då ska du få bevittna en premiär, svartrock. Jag ber dig dra åt helvete!"

"Det gäller honom eller oss!" I Palazzo del Governorato i Vatikanen hade några av världens ledare samlats för att åhöra påvens ord. Petrus idoga bearbetande om att stoppa Jesus bar nu äntligen frukt.
- Förstår ni inte vad det betyder om han får gå vidare? fortsatte påven. Folket därute håller på att göra revolution. De tror ju på honom! Han kommer störta kyrkan, politiken och samhället!..
- Vad vill påven att vi ska göra då? frågade en hög statsman.
Kyrkan kunde inte avsätta Människosonen. Att köra bort honom med våld skulle inte gå och alla andra försök hade havererat. Inte ens lyckades de med erbjudandet om absolution: "Ska jag be om förlåtelse för att jag är människa?" hade den förlorade Sonen svarat.
- Förstår ni inte vad jag menar? sa påven till statscheferna.
Alla tittade på varandra och förstod utan att låtsas om det, tills en sa: "Det verkar som om även Kaifas har uppstått."

- Det var väl ändå onödigt att förnedra präster och politiker, de gör ju ändock så gott de kan, sa Jabatan.
- OK, medgav Jesus, det var dumt att använda lyteskomik.
En gång hade Jesus förmanats att inte skämta av en reformvänlig präst: "det kan tolkas som oseriöst".
- Jag tolkar den tolkningen som oseriös, då jag tolkar att jag lever och verkar i ett skämt? tolkade Jesus det, med adress till alla opportuna moralrelativister inom kyrkan.
Trots allt måste hans dagliga värv gå vidare och nu såg radikala grupper sin chans att kanske få igenom sina krav. Men de misstog sig gruvligt på Mästaren. En grupp damer uppvaktade honom om att han måste verka för att kyrkan häver förbudet för kvinnor att bli präster.
- Varför är ni då med i en församling vars regler ni inte accepterar? frågade Jesus.
- Vi tror också på Gud.
- Lyd då hans ord och tig i församlingen! deklarerade Jesus.
- Det var ju Paulus?
Jesus förklarade att Paulus är med i Bibeln och att om Gud inte passa så kunde de skapa en egen som tillåter kvinnopräster.
- Kvinnor kan väl inte skapa en egen gud? invände en av damerna.
- Varför inte? sa Jesus. Mannen har ju skapat sin.
En annan gång hade en feminist frågat honom om hur kvinnan skulle kunna få sin stämma hörd i församlingen och Mästaren hade svarat:
- Byt kön, eller byt kyrka.
Jesus, till de reformister som i jämlikhetens namn ville kalla Gud Fader för Gud Moder i stället: "Varför? Vi har ju en käring till påve?"

- Även om Jesus mest häcklade det gamla förstockade prästerskapet, så hade han ännu mindre till övers för moderna teologer. "Poppräst", kallade han mig för, berättar Jabatan och ler: "Jag håller med dig i mycket, till skillnad från de bokstavstrogna", sa jag. "Jag menar jungfrufödseln och sådant får man ju inte ta bokstavligt..."
- Tror du på Gud? avbröt han.
- Ja, det är klart?
- Att han skapat hela universum och allt liv på jorden?
Jabatan betygade sin tro på en allsmäktig skapare av världsalltet.
- Varför, frågade Jesus, är det då så förbannat konstigt att han kan ha gjort ett fruntimmer på smällen?

Det fridfulla Salvatorklostret i Jerusalem hade kommit att bli skådeplatsen för det som måste betecknas vara historiens mest tragikomiska fight.
Kristenheten och all religion höll på att rasa samman, allt paradoxalt nog på grund av en person: Jesus. Påvedömet måste stoppa upprorsmakaren till varje pris. Direkt efter bergspredikan for en desperat påve iväg till Jerusalem i ett sista försök att få Jesus medgörlig:
Inne på Custodia di Terra Sancta tar den kortvuxne påven tag i Jesus skjorta och ruskar om, samtidigt som han skriker: "Jag släpper dig icke, med mindre du bär ditt kors! Om jag så ska spika upp dig på det!"
- Bär du hand på Herren din otäcke hedning? sa Jesus med sedvanligt lugn.
Påven var inte upplagd för skämt utan tillrättavisade Mästaren genom att lite lätt lappa till honom och hänvisa till Job. 5: 17. (Ja, säll är den människa som Gud agar). Jesus larmar tillbaka med Ords. 26: 4. (Svara icke dåren efter hans oförnuft).
Påven upplyste om Matt. 5: 39. (Att vända den andra kinden till); Jesus kontrar med Ps. 52: 6. (Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga), samtidigt som han måttar ett nytt slag.
Nu slår påven tillbaka och citerar Ords. 23: 13. (Låt icke gossen vara utan aga), Jesus svarar med att sätta in en vänsterlabb mot påvens haka och utbrister: "Job. 2: 14!" Förvånad tittade påven upp:
- Den texten finns ju inte?
- Nej, men det satte dig på det hala! Ps. 73: 18, sa Jesus och golvade slutligen påven med en rak höger och 2 Sam. 22: 39. (Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig)...
Efter det bisarra slagsmålet sa Tomas till Jesus: "Du använder Bibeln när det hövas, men förnekar den när den går dig emot."
- Det är en gammal kyrklig tradition, svarade Jesus när han pustade ut.
Tomas hade tidigare tvivlat på om Jesus följde Bibelns moral.
- Anser du att vi ska stena bögar och otrogna kvinnor till döds? frågade Jesus.
- Självfallet inte?
- Då följer inte heller du Bibelns moral.

En läkare bekräftade Jesus misstankar om att födelsemärkena (efter Jesus d. ä. korsfästelse) var tatueringar. Nu förstod han att de bokstavligen märkt honom för livet.
Lilit fick inte längre gästa Adventskyrkan. Guds nemesis hade börjat?
"Jag vill inte vara herre över andra och jag vill inte vara slav under någon herre; jag vill bara vara herre över mig själv", lär Jesus ha sagt vid något tillfälle. Men nu var han Herren, den som ansågs tillhöra alla. Och i Vatikanen hade man efter mycket vånda bestämt sig:
- Ni har Gud den allsmäktiges välsignelse, var påvens slutord till statscheferna.

Jag såg hur alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe; det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå har de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Pred. 4: 15- 16.

- Jesus angriper jämt Gud. Vad har han gjort dig? frågade en journalist.
- Absolut ingenting, ironiserade Jesus. Bakom fanns en olyckligt kär Jesus som snart skulle avsättas, begabbas och snärjas. Nu fick Jesus betala priset för sin revolt. Ett, som det skulle visa sig, mycket högt pris.
Samtidigt som Jesus höll show för journalister var han utsatt för en intensiv förtalskampanj av kyrkan. Efter bergspredikan steg hans popularitet till enorma höjder bland vanligt folk och kyrkan gjorde nu allt för att misskreditera honom som rasistisk och fördomsfull:
- Då en från kurian med det italienska namnet Fincielli anhöll om besök, sa Jesus: "Fincielli? Jag har inte beställt någon pizza!" berättade en i Vatikanen och fortsatte:
- Senare besökte vi ett hospital, Jesus envisades med att kalla dem idioter. Jag påpekade att det inte heter så, utan förståndshandikappade. "De blir väl inte mindre idioter för det", svarade Jesus:
- En afrikansk ledare på besök, sa: "Västvärlden har mycket att lära av oss afrikaner." Jesus svarade: "Vadå? Spela bongotrummor?"
Stämningarna låg i buntvis på domarborden, men jurister hade upprepade gånger sagt till kyrkan att "hädelse" inte var en gångbar åtalspunkt i en tid av religionsfrihet. "Ni måste nog hitta något annat", ska en domare ha sagt. Och det kom man att göra. Jesus hade ju manat till både skattestrejk och värnpliktsvägran. Inte bara kyrkans män oroades.
"Jesus och hans Zeloter (en grupp under den romerska belägringen, känd för sin olydnad och skattevägran) hotar oss alla", skrev Vatikanens tidning Osservatore Romano.
Så kom det oundvikliga beskedet: Påven utfärdar en bannbulla mot Jesus Deutero, tillika besöksförbud i Vatikanen! Herren tycktes dock inte sakna Kyrkostaten: "Kalla det ett land; där man inte ens kan få en rejäl avsugning? Löjligt!" Kristna själar avföll medan fritänkare slöt upp.
"Han är statens fiende", hävdade en dam i Knesset. Jesus replikerade:
- Det hjärndöda skrället ska vara glad. Den dagen när staten inte kan mobilisera folket mot en yttre fiende, så får den folket till sin fiende.
Ju mer kyrkan svärtade ned honom desto populärare blev han. Myterna blev i takt med detta allt starkare: En judisk cohen sa att han påmint Jesus om alla förföljelser som drabbat judiska bekännare och Jesus ska ha svarat: "Ja, vadå, har ni ingen humor?"
Mästaren själv om kyrkans smutskastning: "Först mörklade de allt jag sa; sedan förfalskade de min personlighet, och nu pratar de skit om mig. Har jag gjort något galet, eller..?"
Debattörer, författare och andra "skriftlärda" som trodde på lögnerna ansåg att han gått för långt, att han inte tog sitt ansvar för de kristna:
- Vi intellektuella har ett ansvar! Vi har ju skapat alla ideologier, förklarade en kulturpersonlighet magistralt för Jesus.
- Även alla krig och utrotningar de medfört? undrade Mästaren.
Jesus hade nu fiender i alla läger; han kallade präster för fariséer, politiker för yrkesmytomaner och han lyckades reta upp alla minoritetsgrupper som hoppats på stöd från Människosonen.
- "Du blir ovän med hela världen", sa jag till honom, säger Tomas.
- "Ingen kan tjäna två herrar. Den som vill vara världens vän, han blir alltså Guds ovän", reciterade Jesus ur Skriften.
- En reporter ställde en konkret fråga, fortsätter Tomas: "finns Gud?" och fick ett typiskt Jesus Deutreo- svar - inte helt olikt kyrkans eget:
- Det är en tolkningsfråga, som vi säger i branschen.

Allt talar för att kyrkan höll Lilit som en sorts gisslan. En bitter Jesus blev, trots stora skaror anhängare, allt mer ensam med sin vånda.
- Jesus förstod inte varför Lilit icke mera hörde av sig och han misstrodde nog hennes kärleksförklaring, tror Marta Beréa. Sedan barn levde han i tron att ingen kunde älska honom. Ingen hade ju fått visa det.
Sanningen var att Lilit med olika hot stoppats av Vatikanen. Hon sågs som en tempeltärna och bemöttes därefter. "Sköka", kallades hon föraktfullt. Hatad av både feminister och fromma, brydde sig ingen. Hennes kärlek till Människosonen var äkta men prisgiven i denna värld.
Jesus kunde inte glömma Lilit, den enda gång det funnits "någon" i hans liv; en som inte kommenderats att älska honom - därmed gudlös. Ovan vid känslor, tillika förbjudna, fanns ingen kärlek för Sonen att få.
Måhända hade han även upptäckt att kärlek inte bara är "ömsesidigt utnyttjande av varandras könsorgan", som han lär ha uttryckt det.

Det hände sig vid den tiden att de tänkte snärja honom och frågade som man en gång gjort: "Ska man ge kejsaren vad kejsaren tillhör?"
- Ja. Men det som tillhör oss, ska kejsaren ge fan i! svarade Jesus.
- Påven sa till Simon, att vid det besök som stundade i Skattemuseet på Argron Street (skildrar beskattningens historia) skulle han fråga Jesus om det är riktigt att vägra betala skatt, förklarar Tomas:
- Varför ska jag det? undrade Simon. Påven vet ju hans mening?
- Det spörjs att du ska bli min efterträdare, frestade påven, den förste med ortodox bakgrund. Så gör nu som jag befaller. Jag vill ju bara veta var Mästaren konkret står i denna fråga. Gud är med dig. Halleluja.

Jesus bibliska svar till de som stämt honom för att ha satt individen före Gud: "Jag har ju sagt att ni är gudar."

Vid besöket i Skattemuseet frågade så Simon om det var riktigt att vägra betala skatt. Jesus svarade: "Det får var och en göra som den vill."
- Men det är ju brottsligt att vägra betala? sa Simon.
- Det är brottsligt att stjäla. Inte att vägra lämna ifrån sig stöldbytet.
Journalisterna häpnade och frågade om han mena att skatt är stöld.
- Jaja- amen! dundrade Jesus.
I det samma åtalades Människosonen för "uppmaning till brott" av två åklagare på plats och Simon förstod vad han medverkat till.
Journalister och åhörare buade ut åklagarnas formella textutläggning och polisen vågade inte ingripa med risk för upplopp. Men nu hade makten honom fast för en världslig förbrytelse. Jesus vägrade att infinna sig till domstol då han inte ansåg sig ha begått något brott. Påskhögtiden med sin magiska innebörd nalkades dock och gav alla en rysning.
- Var har ni ert kärleksbudskap? grät en avvisad Lilit utanför Adventskyrkan medan vakterna fnyste "Hora" och slog igen grindarna.
"Djävulen tycks ha slutat hota Herren, men djävulskapet lever vidare på jorden, av vem?" skrev en tidning. Spekulationerna i pressen om att kyrkan var djävulen motades bort av Jesus själv: "Det är inte kyrkan som är djävulen. De har bara tagit marknadsandelar från honom."
Många kristna tog nu livet av sig och kanske undrade Jesus om han gått för långt - på sitt eget sätt: "Det är inte lätt att vara en människa, men det är fan i mig omöjligt att vara en gud", sa han och öppnade en öl.

Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver där och icke glömmer den, utan följer den, han blir salig i sin gärning. Jak 1: 25.

I samma takt som Jesus blev populärare bland folk växte hatet från det kyrkliga och politiska etablissemanget. Hans individualism hotade dem alla till en snar död - om han inte stoppades.
Påven gjorde nu allt för att hindra hans framfart, men en gång hade det varit annorlunda. Tomas berättar om då Jesus under Romvistelsen fick påven att nästan tvivla på sitt ämbete:
Sakristia i Vatikanen:
- För fan, hoppa av den här förljugna cirkusen! sa Jesus till påven.
- Jag har ett kall, svarade påven, precis som du. Vi tillhör Gud den Allsmäktige, halleluja.
- Ditt förbannade hallelujande till trots: Vi tillhör bara oss själva.
Påven fastslog att vi alla måste böja oss för våra respektive öde.
- Tror du nu på ödet, sa Jesus, jag trodde det var Gud du förtrösta på?
- Hur skulle det se ut om jag hoppade av? Jag kan bara inte göra det.
- Intet är nytt under solen, erinrade Jesus. Benedikt IX gjorde det. Och visst kan du; du är ju för fan ofelbar! Men det är ju upp till dig om du vill offra ditt enda liv, för att andra tycker du ska spela pajas i ett uråldrigt spex som inte ens är roligt - bara tragiskt.
Suckande förklarade påven att han hade en plikt.
- Mot vem? Vad är viktigare än dig själv för ditt eget liv?
- Gud! anmärkte påven. Har du kanske hört talas om honom?
- Jo, det är ju också det enda vi hört. Själv har han inte hört av sig.
- Det måste ändå finnas någon Gud, filosoferade Påven.
- Ja, men då får han väl bevisa det då. Till dess uppför vi oss som fria människor.
Påven ingöt sin tro på Bibelns Gud i lyriska ordalag på latin.
- Sancta simplicitas (heliga enfald)! utbrast Jesus. Innerst inne så tror du inte mer på de där sagorna än vad som är sanningen i dem. Jag ska säga som det är: Du vågar inte, för du är rädd för människorna; vad de ska säga. Dessutom är du rädd för att mista dina privilegier och din auktoritet.
- Det är inte sant! Jag skulle aldrig tänka på makt, ära och pengar.
- Alla de andra som lever på dig gör det, sa Jesus. Du vet lika bra som jag att religionen är den mest lönande branschen här i världen.
- Varför tror du så många miljoner är religiösa? frågade påven.
- Därför ni skrämt dem. För övrigt är de flesta inte religiösa, kyrkan bara tillfredsställer folks behov av romantiska traditioner. Det är nostalgi och prål ni ger dem, inget annat.
Påven menade att vi behöver myten, poesin och det mystiska.
- Visst! sa Jesus. Vi behöver Musse Pigg också. Men de som tror på honom, definierar en idiot. Det enda mystiska är att folk tror på dyngan.
- Kristendomen är också vår kulturhistoria, ordade påven. Jag kan bara inte dra undan mattan för miljoner människor.
- Skit i kultur och tradition! Det som är fel, är fel. Alla framsteg som människan har gjort, har gjorts då hon övergett felen.
- Tänk på att jag är fader för en stor hjord, mässade påven.
- Fader? Det närmaste du kommit fader, är när det gått i kalsongerna.
Harmset intygade påven att Gud har en mening med allt som sker.
- Har Gud en mening, sa Jesus, med lemlästade barn, krymplingar och naturkatastrofer, så ger min tro upp andan och mitt tvivel är fullbordat.
- Vi har kanske ingen fri vilja? funderade påven.
- Rätt! Vi kan bara agera som om vi har en.
En annan gång i Getsemane örtagård sa Jesus till sina lärjungar då de fördömde hans sätt:
- Ni är besvikna över att ni inte fick den där skinntorre hippietypen som lider och offrar. Men hur ska en civilisation ha en chans som lever i det förflutna, och vars ideal är fattigdom, lidande och död? Ni har grävt ner er i historisk dynga, där ni hämtar näring till stamtänkande och krig.
- De gamla profeterna glöms aldrig, anmärkte Petrus, där de stod vid ett knotigt olivträd som lär ha varit med förra gången Herren vandrade här.
- Vi har ju aldrig fått en ärlig chans till det heller, sa Jesus. Låt de döda begrava sina döda. Vi lever en gång, här och nu. Det finns ingen kollektiv skuld, eller arvsynd. Varför kan vi inte få vara de materiella individer vi är? Varför ljuga om våra drifter, att vi vill leva gott, och ha roligt? När ska människan sluta skämmas för att hon är människa?
Tomas klandrade honom för att han betonade individuell frihet framför gudstron; som brukligt svarade Jesus med ord ur Den heliga skrift:
- Varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
- Nä, jag förbehåller mig rätten att vara skeptisk, tvekade Tomas. Vi nödgas alla offra oss, all kamp kräver personliga offer.
- Jag vill barmhärtighet och icke offer, predikade Jesus.
En journalist ställde den raka frågan om han själv trodde på Gud.
- Ska du ta brödet från munnen på mig? skämtade Jesus.
- Ärligt talat, framhärdade journalisten. Vad tror du?
- Religionen är de hopplösas enda hopp. Den behövs som en teddybjörn för ett barn. Men ingen tror väl att teddybjörnar lever.
Journalisten undrade om det inte är bedrägeri att verka om man själv inte tror.
- Är en sagoberättare en bedragare för att hans sagofigurer inte existerar? replikerade Jesus.
- Sagoberättaren utger sig inte för att det är något annat än sagor. Men de religiösa utger ju sig för att predika en sanning.
- Förväxla inte mig med de religiösa.

Två dagar till påsk. Tomas och Jabatan var oroliga för att Jesus äventyrade Lilit. Världens mest föraktade yrke gjorde henne inget värd:
- Ja, hon skulle icke mer få känna Jesus, säger en jesuitmunk anonymt. Deras lusta var skamlös...det tyckte inte bara vi utan majoriteten!
- Alltigenom förkastade inte Jesus det personliga offret, menar Tomas: "Jag måste gå hela vägen fram till korset - för att riva ned det. Om inte jag vågar, vem ska då våga?" sa han. Barndomen spökade.
Judar, muslimer och kristna uppvaktade Jerusalems borgmästare om att Jesus skulle utvisas ur Den heliga staden. Åter bekräftade Herren att en profet icke är aktad i sitt fädernesland.
- Han hade faktiskt till slut lyckats skapa försoning mellan alla religioner. Nu hatade alla honom, säger Jabatan.
Jesus vägrade att avgå och lämna Adventskyrkan, och kyrkoledningen kunde inget göra. Att vräka Människosonen med våld våga de sig inte på. Vad återstod? Påsken var en lämplig tid, strategiskt och historiskt.
Ortodoxa judar stämde honom också för att icke respektera sabbaten, och Jesus svar till en rabbi vid det judiska gravfältet på Olivberget gjorde inte saken hovsammare:
- Ni har Rosch Haschona, Jom Kippur, Pesach, Chanucka och fan vet inte allt. Ni får snart förlänga året om ni ska få plats med alla hågkomster. Ägna en dag åt nuet, i stället för att nostalgera kring historien och tycka synd om er själva. Njut livet! I döden kan ingen verka.
- Det stod nu klart för oss andra att han levde farligt, säger Jabatan.

Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sa: "Han är en rättsinnig man", men andra sa: "Nej, han förvillar folket." Joh. 7: 12.

- Ja, hjärnspökena! var det svar en person fick av Jesus på den provocerande frågan om han kunde driva ut några onda andar.
Kyrkan hade spritt ut ryktet om att Jesus inte var Jesus, vilket vetenskapen helt avvisade. Sedan försökte man bevisa att han led av sinnessjuka, vilket psykologerna avfärdade. Nu påstods han vara Antikrist.
Olika "vittnen" återgav tidigare episoder som inte kommit fram. De gjorde gällande att Jesus inte var äkta då han förordat våld:
- Jag sa till honom, berättar en anonym källa i Vatikanen, att tala om för världen att våld inte lönar sig, men han svarade:
- Den som påstår att våld inte lönar sig, har aldrig fått på käften.
- Menar Jesus att det är rätt att använda våld? frågade jag.
- Bara i självförsvar. Men visst är det lönande att använda våld. Annars hade inte varenda kriminell djävul använt det i årtusenden.
Att den gamle Jesus avvisade våld, till och med i självförsvar, bet inte.
- Ja, och vem vann? sa Jesus. Våldet! Det är alltid våldet som vinner, därför måste det onda bekämpas med våld om det goda ska vinna.
- Vi kristna måste bekänna oss till ickevåldsprincipen, sa jag.
- Ickevåldsprincipen håller ända fram tills någon slår ihjäl den som innehar den, var Jesus enkla besked.
Motparten menade att våld inte är kristet, men Jesus konstaterade:
- Ingen har använt mer våld än Bibelns Gud, och vilken auktoritet hade Gud haft om han inte hotat med ett helvete?

Under Romvistelsen besökte Jesus och påven tillsammans med politiker också fängelseön Pianosa där han chockade både syndare och fromma. Jesus granskade en stund det sällsamma bovklientelet:
- Jag trodde sådana dog ut på juratiden.
Fängelsechefen redogjorde först stolt att "nästan alla maffialedare nu sitter inne" - "I parlamentet?" fyllde Jesus i. En fånge tilltalade honom med bibelorden: "Herren löser de fångna", Ps. 146: 7.
- "Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar", Job. 34: 11, svarade Jesus.
- Vi brottslingar har också skapats av Gud, hävdade en annan fånge.
- Ja, stånkade Jesus, även Han kan väl ha en dålig dag.
I delegationen spekulerades det i hur man gör för att minska brotten.
- Giljotinera de här tatuerade babianerna som begår dem, var Jesus recept. Om inte annat så blir ju åtminstone brottslingarna mindre.
Det drastiska förslaget togs inte på allvar av politikerna. En av dem frågade ändå syrligt om Jesus menade att politikerna givet efter för kriminaliteten, och fick ett jakande svar. Politikern sa: "Varför skulle vi skydda brottslingarna?"
- Tjuvarna håller väl varandra om ryggen, svarade Jesus.
En fånge som bedyrade att han alltid älskat Jesus fick en reaktion av mindre heligt slag:
- Vadå, är du bög eller..?
Fången frågade honom om han kunde bli ett helgon, vilket Jesus försäkrade. Skämtande sa fängelsechefen att "det kan väl bara människor bli som är döda?"
- Ja, svarade Jesus, men det är väl lätt ordnat.
En mafioso frågade med ett flin om han kunde få förlåtelse.
- Vad har du gjort? bullrade Jesus.
- Jag har haft ihjäl en människa.
- Då kan du inte få förlåtelse.
Mafioson lät pröva Mästaren med tesen att han förlåter alla. Jesus sa:
- Den ende som kan förlåta ett brott är offret. Och vid mord är vanligtvis offret avliden, därmed tekniskt omöjligt att förlåta. Fårskalle!
- För Jesus är inget omöjligt, fortsatte mafioson. Det står ju att Gud och hans Son kan förlåta alla efter detta liv?
- Det är möjligt. Gå och häng dig, så ska jag se vad vi kan göra.
Efter det misslyckade fängelsebesöket, där fångarna fick strafflindring om de höll tyst, hastade man iväg till börsen där Jesus skulle tala till finansfolket om moral: Påven sa: "Du måste i Guds namn angripa den ohämmade kapitalismen".
- Jag ska förlåta folk som stjäl pengar, men angripa de som tjänar dem. Vilken sida står vi på egentligen?

Åtalen mot Jesus växte nu för varje dag och myndigheterna kunde snart inte vänta längre med att gripa honom. Hets mot folkgrupp, rasism, hädelse och uppmaning till brott, var några av åtalspunkterna. Hans påstådda brott mot yttrandefriheten bemöttes så här av Mästaren själv:
- Hur fan kan jag ha brutit mot en lag som ger oss frihet att tala?

- "Den som inte kan hata, kan inte heller älska", citerade Jesus en gång Voltaire för oss, berättar Tomas.
- Men vi bör väl älska alla? frågade sig Simon.
- Ingen älskar en ond människa utan att själv vara ond, svarade Jesus.
- Vi ska hata brottet, hävdade Jabatan, inte brottslingen. Jesus hade dock en annan mening:
- Brottet begås väl för helvete inte av sig själv! Försmå dem, ty de veta vad de gör.

Lilit var hotad till livet och påstods ha gått under jorden. Inte ens Jesus visste var hon befann sig. Han stod nu ensam mot en mycket mäktig kraft: Den tänkte avkunna en dom.

- Hur skulle fattiga få hjälp om vi inte brukade skatteplikt!? hade en kristdemokrat gormat till Jesus vid besöket i Skattemuseet.
- Pröva med att bruka den barmhärtighet ni pratar om, svarade Jesus.
- Och du förlitar dig uteslutande på människans godhet?
- Och du uteslutande på våld och tvång. Det skiljer oss åt.

Folk visste inte längre vad de skulle tro när det gällde Jesus. Å ena sidan var han ju Herren, å andra sidan stod han för allt det som tidigare varit förknippat med synd och ondska. Vad är gott och ont, vem är Gud och vem är djävulen? Själv hade Jesus under sin uppväxt brottats med frågorna, och kommit fram till vem som låg bakom all denna ondska.
Inte heller Simon, som efter "judasgärningen" nu lämnat honom, visste vad han skulle tro. Han förstod inte hur Jesus som annars tillbakavisa en andlig värld kunde säga att djävulen fanns. Från påven hade Simon hört att Jesus var djävulen och tidigare hade han ängsligt ställt frågan till sin Mästare vem Den onde är.
- Den jag har att utkämpa en sista strid med, hade han svarat.
- En annan gång frågade Simon honom, säger Tomas, om det klassiska teodicéproblemet som vi och miljoner kristna i alla tider brottats med: "Kan Gud vara både god och allsmäktig samtidigt?" Simon fick ett oväntat svar:
- Ja, svarade Jesus. Eftersom Gud är allsmäktig kan han också bestämma vad som är gott och ont, likt alla diktatorer gör: Alla som inte är med mig...

Därigenom är kärleken fullkomnad hos oss, att vi har frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan Han är, sådana är ock vi i denna världen. 1 Joh. 4: 17.

DOMENS DAG FÖR JESUS, löd rubrikerna världen över.
Jesus vägran att infinna sig till domstolen gjorde att myndigheterna till sist blev tvungna att gripa honom, trots att domaren inte ville lägga sig i de religiösas ordstrider.
Vid det här laget hade lärjungarna lämnat Jesus, utom Jabatan som därmed uteslöts ur kyrkan. Även massmedia ansåg att han borde be de religiösa om ursäkt. Opinionen svängde nu kraftigt. Konservativa kristna visade öppet sitt hat till honom.
"Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar", hade Jesus sagt. För Jesus fanns knappast någon utväg heller. Herren skulle nu en gång för alla plockas ner. "Sista smörjelsen", kallade vissa rättegången. Jesus sista val avgjorde: Krypa till korset eller riva ned det?
Lilit hindrades på alla sätt att träffa Jesus; hon förstod hans dilemma: offra eller offras. Skulle han räddas, så hängde allt bokstavligt på ett "snöre". Men det var bråttom: Tolv timmar återstod till Påsk.
När han anlände till domstolen vid Jaffa Road frågade en journalist: "Anser du ändå inte att du har kränkt de religiösa?" Jesus svarade: "Har en fritänkare någonsin klagat på att de religiösas pladder kränkt dem?"
På väg in träffade han på Petrus som med mästrande ton sa: "Vart går du, Herre?" Jesus svarade lika högtidligt: "Dit jag går, kan du inte följa med nu." "Vart då!?" frågade journalisterna ivrigt i kör. "På skithuset", svarade Herren.

Petrus, som förde Vatikanens talan, menade att Jesus satt sig över staten. Men domaren ansåg att brottet avgjordes huruvida han var Gud eller inte, därmed kom målet att förvandlas till en förvirrad trosfråga.
Först vittnade dr Paul Gabri. "Kyrkan använde oss för sina syften. När det sedan inte gick som de ville, förkastade de hela vetenskapen".
Domaren vände sig till Jesus: "Man påstår att du har svikit den kristna traditionen och krossat hoppet för många?"
- Ja, jag har svikit en tradition som har krossat hoppet för många.
Den överrumplade domaren frågade om han var Messias.
- De säger det. Jag har aldrig sagt det, svarade Jesus.
- Du påstås ha hädat Gud!
- Har Gud stämt mig?
- Vad menar du?
- Ja, juridiskt sett så måste det väl vara offret som anklagar mig, så visa mig nu Guds stämningsansökan.
De kristna skrek: "Behöver vi höra mer?! Det är ju solklar hädelse!"
- Du har sagt dig förneka Guds existens, fortsatte domaren. Jag lägger mig inte i det teologiska, därför vi kan aldrig veta något om hans existens, men kan...
- Då är ju saken klar! Ni vet inte ens om offret finns, alltså inget brott.
Domaren påpekade att brott kan begås utan att det finns ett offer.
- Så man kan förtala sig själv och stjäla från sig själv då?
- Hm... Är du Guds Son?
Med prästerlig röst anmärkte Jesus att ingen bestämt kan säga vem som är sin fader, och folk kunde inte låta bli att skratta.
- Du svär, super och umgås med sedeslösa damer, noterade domaren. Är det verkligen troligt att du skulle vara den utlovade Messias?
- Jag har aldrig utlovat det.
- Så står det åtminstone i min bibel, klargjorde domaren.
- Ja, men jag kan väl för helvete inte åtalas för att en deprimerad byfåne hört röster på Bibelns tid.
De kristna ropade åter: "Nu svor han igen!" Domaren gick vidare:
- Du har ju agerat som den återvändande Jesus, och genetikerna hävdar med bestämdhet att du är en kloning av den riktige Jesus.
- Har jag haft något val?
- Så du är alltså inte Jesus?
- Klart jag är Jesus.
- Den historiske Jesus?
Jesus deklarerade att han aldrig bett att få bli historisk "men efter det här spektaklet är det väl oundvikligt". Stämningen blev alltmer hätsk.
- Det lär ju vara bevisat att du är en exakt kopia av Jesus, sa domaren, jag pratar nu alltså om den som Bibeln beskriver. Och du måste väl ändå hålla med om att det inte verkar som om du är denne.
- Nej, det tror fan att jag inte är honom! Ser jag så lastgammal ut?
Domaren fick lugna de religiösa som skrek okvädingsord och tysta jublet från Jesus anhängare innan han kunde fortsätta:
- Men vetenskapsmännen har beskrivit för mig att en kloning innebär att man är en exakt kopia av den man klonas från. Och du är klonad från den Jesus som finns i Bibeln, då måste du ju vara som honom.
- OK, då! Jag är vikingahövdingen Gånge- Rolf, gäckade Jesus.
- Jag vet givetvis inte hur den ursprunglige Jesus var rent biologiskt, men du har ju inte hans andliga sätt, om du förstår vad jag menar?
- Det beror på att de bara kan klona det biologiska materialet. Det andliga, som för övrigt ingen ens har kunnat definiera, kan inte klonas.
Domaren frågade om han gått emot staten i ställning av att vara Messias.
- Nej, i ställning av att vara människa.
- Så härmed erkänner du alltså att du inte är Gud i människogestalt?
- Ska jag dömas för att jag inte är Gud? undrade Jesus.
- Anklagelsen var väl snarare det motsatta...eller?..ja!.?
Så frågar då slutligen domaren Jesus om han gör avbön. Avgörandets stund; alla höll andan, "vilket vore mer berättigat efteråt", enligt Tomas.
Jesus reser sig sakta upp, vänder ryggen mot skranket och säger: "Detta är mitt svar", och - släpper sig med ett brak, "tolkningen är fri."
Vid rättegången utfrågades också Tomas om han stödde Jesus uppmaning till brott. Han nekade och bedyra att han hela tiden tagit avstånd från Jesus "extrema individualism" och hans "blasfemi".
- Nu väntar vi bara på hanegället, skrockade Jesus och Tomas tittade förskräckt upp.
Domaren var besvärad över de kristnas iver att få honom dömd, men ansåg bestämt att Jesus svikit sin plikt mot Gud och staten. Det remarkabla målet avslutades med tumult och en överraskning: Jesus blev frikänd! "Staten kan inte sätta sig över Gud", löd utlåtandet.
De kristna protesterade högljutt över domslutet men domaren slog fast: "Vad jag har dömt, det har jag dömt!"
Jesus efteråt: "Jag lämnar den här sagovärlden! Men jag ska uppstå igen som fri. Nu ska jag och Lilit fira med kopiösa mängder brännvin!"
Världen kunde dock knappast tåla en fri Jesus. Ute skallade faktiskt åter ropen från de rättrogna: "KORSFÄST! KORSFÄST!.."
Vakterna var borttagna och Jesus utsattes för stenar och spottloskor. Alla insåg att han gått för långt. Kanske hade offerlammet sedan barnsben själv berett sig på att offra allt en människa kan offra. Nu fanns ingen återvändo. I morgon skulle påskfirandet inledas.
- Jesus friades, och vilken domstol skulle våga döma Människosonen? Men alla förstod nog att det bara kunde sluta på ett sätt, säger Marta Beréa.

Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn. Jer. 11: 19.

Sent på kvällen på Sions berg i Jerusalem:
- "Vem tror ni sprängde bomben på Petersplatsen, vem fick Maria Lysias att spela dödssjuk, vem mördade Franc De Sales, vem utförde klostermassakern och vem tror ni tatuera födelsemärken på mig som baby?" frågade Jesus oss, säger Jabatan.
- Djävulen? svarade en.
- Rätt! Men fattar ni vem denne djävul är? Nej, det gör ni inte!..
Denna regniga långfredagsnatt färdades en tung lastbil med en vådlig last genom Kidrondalen. Driven av ödet, traditionen och symboliken.

- Redan som barn ifrågasatte han den kristna logiken, såsom korset, minns Marta Beréa. Med stora ögon frågade han mig en gång: "Varför dyrkar de mordredskapet som användes till att döda honom?"
- Jag sa att vi fruktade för hans liv, säger Jabatan. "Ja", sa han. "Vad är att vänta av döddansare?" Trots yttre lugn - han var krossad.
- Varför angriper Herren religionen och inte mer världsliga förtryckare? frågade en TV- reporter Jesus när de gick i de smala prången vid Dormitionsklostret på Sions berg.
- Den förtrycker något som inte går att fly ifrån: själen.
- Enligt en färsk undersökning tycker hela 70% av folket ändå att Jesus ska underordna sig Bibelns Gud, fortsatte reportern.
- De förlorade! 100% av mig tycker det inte.
Lastbilen svängde nu tungrott och morrande upp på Jerikovägen.
"För de kristna blev jag en stötesten och för hedningarna en dårskap", säger Jesus i ett TV- inslag inspelad efter rättegången.
- Jag förnekade inte honom, jag förneka mig själv, erkänner Tomas.
Vid Alla nationers kyrka tog sig lastbilen upp på den smala vägen mot Olivberget.
- Till sist lyckades jag nå Lilit och varnade, säger Jabatan. Hon var den enda att lita på. Men hon befann sig i Tel Aviv...
På en video förklarar Simon: "Jag vet att hans anhängare betraktar mig som en Judas. Jag vet ärligt talat inte varför det blev så." Tre dagar senare tog Simon sitt liv vid Onofriusklostret i Hinnomsdalen, troligen utan att få svar på sin eviga fråga: vem är djävulen?

Hur den tunga lastbilen kunde tillåtas komma ända fram och ställas utanför Adventskyrkan kunde ingen förklara.
- Jag förstod att något var galet och ringde omedelbart säkerhetschefen i Adventskyrkan, uppger en polisman som passerade förbi. De skulle vidta åtgärder. Sen vet jag inget mer.
Fakta är: det fanns inte längre något säkerhetsfolk i Adventskyrkan.
- Jesus tillhörde inte ateismen, anser kardinal Salva: "Vare sig vi tror eller inte, så tvivlar vi alla och ingen vet", sa han vid ett tillfälle.

- "Du måste säga nu: Är det religionen, som är djävulen?" var det sista jag sa till Jesus. Det skedde i Coenaculum på Sions berg, säger Jabatan.
- Nej... Den som är bakom religionen och politiken: Mysticismen och dess offermoral. Den - som får er att krypa i skiten, döda för gamla ruiner, en fana, en gud eller någon annan symbol - är djävulen! Den, som hatar lusten, humorn, förnuftet och sanningen! Den som dödar människoanden. Ni slavar underdånigt åt en djävul som gjort livet till en smärtornas väg.
- Du ska få det Sista testamentet; världens mest fördolda sanning, avslutade Jesus: Den gamle (Kristus d. ä.) korsfästes inte för våra synder. Han korsfäste alla efterkommande under en massa synder.

Olivberget rämnade nästan mitt itu av den fruktansvärda explosionen. Förutom Adventskyrkan förstördes också Alla nationers kyrka, Maria Magdalenakyrkan och Dominus Flevitkyrkan. Även Gyllene porten störtade samman. Några kroppar hittades aldrig. Allt hade förintats.
JESUS DEUTERO DÖD! var nyheten som kablades ut över världen.
"Jag ber er glömma och invänta den riktiga advent. Jesus Deutero tillhörde inte Bibeln, han tillhör historien". FN- chefen om attentatet, efter att först ha djupt beklagat att oersättliga religiösa värden gått förlorade vid explosionen.

- "Men vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi såg på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor... så föraktad att vi höll honom för intet."
Lilit Asera, vid minnesstunden på Hattins horn för de döda vid attentatet. Den plats där en Jesus två gånger stått och fört ut ett budskap till en motsträvig värld.
De kyrkliga ombuden åhörde hennes ord med den tillgjorda vördnad som situationen påbjöd. Först när hon kom till bibelhänvisningen Jes. 53: 1- 3. hajade man till. Kanske tänkte de på vad de hade gjort, eller inte gjort? Kanske tänkte de på en annan text: