Artiklar

Att säga att tekniken har påverkat musiken mer än något annat är lika med hädelse, inte minst bland kultureliten.
Konstnärer har aldrig riktigt kunna förlika sig med teknologin, med visa få undantag, utan i stället frodas en teknikfientlighet. Vad man i stället odlar är myten att det är konstnärens fria inspiration som alstrar musiken, nästan på ett mystiskt sätt.
Men, det är ett obestridligt faktum att tekniken möjliggör musiken och jag hävdar dessutom att den är den faktor som mest har påverkat den moderna musiken.
De tekniska aspekterna är givetvis inget nytt utan har alltid påverkat även om det är mera påtagligt idag. I kyrkomusiken, föregångaren till det vi idag kallar den klassiska musiken, kan man spåra detta. När de stora kyrkorna användes för att mässa ut budskapet till menigheten och där denna skulle svara kunde man höra sin egen stämma och detta utvecklades till musik. Själva kyrkorummets akustik påverkade soundet och därmed karaktären på musiken.
Hade rockmusiken kommit tillstånd utan elgitarren? Det var just elgitarrens sound och kraft som triggade igång den musiken som vi kallar rock n roll.
Hårdrocken skulle vara omöjlig utan den tekniska innovationen fuzzboxen som möjliggjorde den raspiga och tunga ljudet. Hårdrock på de första tunna elgitarrerna hade knappast låtit hårt.
Syntmusiken hade givetvis inte funnits utan synten, är väl det mest självklara. Men synten med sin sequencer gjorde också att man kunde göra musik som helt enkelt inte gick att göra innan. Man kunde nu spela sextondelar och ännu mera.
Nu har vi tillgång till datorprogram där alla gränser är sprängda, det finns inga tekniska gränser för fantasin och det kan få två effekter.
Dels att vi kan göra vad som helst utan begränsningar, vilket kan tyckas vara bra. Men, dels kanske fantasin behöver en viss begränsning för att sättas igång. Bill Persson

Mina böcker kan väl kategoriseras som science fiction, varav en (Interenemy) kanske till och med skulle betecknas science fantasy, åtminstone gör jag det själv. Det finns många fördomar mot science fiction-genren och den är ofta illa sedd av kultureliten.
En av mina noveller ”Interenemy” som utspelar sig inne på Internet tangerar väl cybergenren och definitionerna är ibland oklara om vad som ska kallas science fiction eller inte. Själv har jag kallat Interenemy för en science fantasy och den skrevs faktiskt innan Matrix. Anledningen till denna benämning i min novell Internemy är att fantasyinslagen möjliggörs av prefixet science. Låter det krångligt så läs den och det hela klarnar.
Ett missförstånd som man ofta hör i diskussionen kring denna stilart är de gånger som författarna till science fictionböcker ”fått fel” i sina berättelser. Jag vill hävda att en science fictionförfattare aldrig kan ha fel. Ingen säger att Wilhelm Moberg hade fel för att Kristina och Karl-Oskar aldrig har funnits. Wilhelm Moberg skrev en fiktion om en tid som varit, medan en science fictionförfattare skriver om en tid som kommer. I båda fallen handlar det om fiktion och borde också bedömas lika. Endast i de fall där författaren direkt påstår att så här kommer det att bli, kan man prata om fel.
Vad science fictionförfattaren gör är bara att teckna ett tänkbart scenario för hur det kan bli, inte att förutsäga framtiden.
De gånger en science fictionförfattare verkligen gör fel, är då den går över de vetenskapliga gränserna. Det som gör science fictiongenren intressant är kravet på vetenskaplig korrekthet. Det är till exempel inte tillåtet att överskrida naturlagar, att skildra en händelse som är totalt omöjlig. Just den här vetskapen om att det faktiskt är möjligt förhöjer spänningen och skapar den där kittlingen som fantasy saknar, där inga fysikaliska gränser finns.
En annan fördom är att science fiction bara handlar om vetenskap och endast kan intressera tekniknördar som jag själv. Visst utgår genren ofta från en vetenskaplig horisont som själva namnet antyder, men det är bara plattformen för en berättelse som sedan kan ha många olikartade teman med kärlek och dramatik som ingredienser. De flesta av mina noveller handlar inte alls om vetenskap och teknologi utan innehåller helt andra historier där bara utgångspunkten har varit en vetenskaplig upptäckt, som till exempel Artificiell Advent.
Vad vi än tycker om vetenskapen och teknologien så är det en del av vår vardag och kommer så att förbli intill domedagen, som kanske till och med framkallas av vår teknik. Och det kan väl vara intressant om något?
Det är en sanning att majoriteten av jordens befolkning är döda, och därför tilldrar sig historien en stor del av vårt intresse och att berättelser utspelar sig i dåtid.
Men framtiden är de ställe där vi ska spendera resten av våra liv och därför är den av stort intresse. En annan sanning är att förhoppningsvis en större majoritet av jordens befolkning faktisk ännu inte är födda. Bill Persson