Född till scientolog 1

Astra Woodcraft växte upp inom scientologirörelsens inre kretsar. Detta är ett formellt, edsvuret uttalande hon gjort angående sina erfarenheter som barn och tonåring, fram till dess hon lämnade rörelsen genom att mot reglerna bli med barn och vägra göra abort. Detta kan låta underligt, men bland dem som arbetar inom rörelsens mest hängivna skikt Sea Organization förväntas även gifta par uppoffra barnafödande för att kunna ge allt åt rörelsen. Till skillnad från klosterliv inom en del mer välkända religioner kan dock även barn från 10 års ålder värvas till Sea Organization, och inträdet där föregås inte av flera års prövo- och betänketid (som t.ex. krävs inom många kristna klosterordnar), utan sker ofta snabbt och under intensivt övertalande från särskilda värvare som får poäng efter hur många nya rekryter de skaffar per vecka. (Jag som översatt detta har själv varit med om sådana värvningsförsök, och sett mycket unga personer arbeta inom Sea Organization, så Astras berättelse låter inte alls så konstig för mig som den kanske gör för den som aldrig haft närmare med rörelsen att göra.)

Astras uttalande är inte del av någon rättslig process - Astra har inte ställt några ekonomiska eller andra krav på rörelsen i efterhand. Hon vill bara att hennes berättelse ska bli hörd.

En bra tidningsartikel om Astra: San Francisco Chronicle 2001-02-12

Astras lillasyster Zoe blev kvar ännu längre inom rörelsen: Född till scientolog 2

Fler berättelser från avhoppare, inklusive flera videointervjuer med familjen Woodcraft.

Anmärkning: Översättarens kommentarer inom [hakparenteser]. Vissa engelska uttryck har behållits i texten eftersom de sällan översätts inom scientologirörelsen. Engelska originalet finns här. Översatt av Catarina Pamnell.


INTYG AV ASTRA WOODCRAFT

Jag, Astra Woodcraft, intygar följande:

1. Jag är över 18 år.

2. Följande uttalande görs utifrån min personliga kännedom om händelserna, och om kallad som vittne kan jag sakkunnigt uttala mig därom.

3. Jag föddes 1978 i London, England. Vid den tidpunkten var min mor medlem av scientologikyrkan.

4. När jag var 5 eller 6 år gammal tog min mor mig med till den scientologiorganisation i England som kallas Saint Hill, vilken ligger i East Grinstead i Sussex. Där fick jag genomgå cirka 12 timmar "auditering" [scientologisk terapi eller andlig vägledning]. Den auditering jag genomgick bestod av att en "auditör" [scientologisk terapeut] sade till mig "se på den väggen, tack, gå till den väggen, tack, rör vid den väggen, tack, gå bort från den väggen, tack" och liknande uppmaningar. Jag förmåddes att följa dessa uppmaningar, som upprepades många gånger.

5. Under min uppväxt i England till sjuårsåldern brukade min mor tillämpa scientologimetoder för att behandla sjukdomar. Om jag gjorde mig illa brukade hon få mig att göra en "kontaktassist", vilket innebar att om jag slog i armbågen skulle jag sätta tillbaka armbågen på samma ställe som jag slagit i, och upprepa detta ända tills det kändes bättre, och jag fick inte sluta förrän det kändes bättre. Om jag blev sjuk brukade min mor ge mig en "beröringsassist", vilket innebar att jag låg ner och blundade, och hon rörde vid mig med sitt finger och sade "känn mitt finger!". Detta gjordes också tills jag kände mig bättre. Jag mådde aldrig bättre av dessa metoder, men måste låtsas som om jag gjorde det eftersom hon inte slutade förrän jag sade att jag mådde bra.

6. Under alla mina år inom scientologin, under all auditering jag genomgick mådde jag aldrig bra på slutet. Jag hittade på framsteg att berätta om för att komma igenom det, och kände mig allmänt lättad när det var över och fasade för att behöva gå igenom ytterligare en session. Detta höll jag alltid hemligt, eftersom det är regel inom scientologin att om en person inte gör framsteg genom auditeringen, så betyder det att personen är "suppressiv" [en asocial, ondsint människa som ingen scientolog bör umgås med].

7. År 1986, när jag var sju år gammal, dog min morfar. Han lämnade en del pengar i arv till min mor, och hon använde dem för att åka till Flag, som är det mest avancerade centrat för scientologi-kurser i världen. Det ligger i Clearwater i Florida i USA. Under tiden hon var där värvades hon till Sea Organization [en elitkår inom scientologirörelsen som alla medarbetare i rörelsens högre skikt tillhör]. Där viger man hela sitt liv, och en miljard år av sina kommande livstider, åt uppgiften att "cleara planeten" vilket betyder att få alla människor att bli scientologer och uppnå nivån "Clear" [vilket i teorin ska innebära renad från undermedvetna störningar, frisk, lycklig, fullständigt förnuftig och intelligent]. Min mor ringde och berättade för oss att hon gått med i Sea Organization efter det att hon redan börjat arbeta där. Hon sade att vi alla skulle gå med, att vi skulle flytta till Flag och bo i en fin lägenhet, att vi barn skulle gå i en mycket bra privatskola och att scientologikyrkan skulle betala för alltihop. Hon sade också att hon och min far skulle få extra förmåner, ledigt varannan helg och tid för familjen varje kväll.

8. När vi anlände 1986 till Sea Organization i Clearwater fick jag, min bror, min syster och min mor bo tillsammans i ett motellrum i flera veckor. Sedan flyttades vi till den huvudsakliga förläggningen för de Sea Organization-medlemmar som hade små barn, den kallades QI (Quality Inn). Vid den tidpunkten kom min far också dit. Åter fick vi alla bo i ett litet motellrum. Vi bodde alla fem i det rummet i cirka 3 månader, varpå min bror flyttade ut. Därefter bodde övriga fyra familjemedlemmar i detta rum i ungefär ett år, varefter jag flyttades till en sovsal med 4 eller 5 andra flickor. I den sovsalen fick jag sova på en soffa, eftersom det inte fanns någon säng till mig. Jag bodde där i ytterligare ett år, resten av vår tid i Clearwater.

9. Vi skickades aldrig till någon privatskola som utlovat. Istället fick vi gå i den lokala grundskolan. Under de två år vi var där minns jag bara att min mor tog tre dagar ledigt från arbetet. Familjetiden på kvällen (1 1/2 timme) tillbringade hon nästan aldrig med oss, utan stannade på sitt jobb på andra sidan staden. Efter ungefär ett år i Clearwater sändes min far för att hjälpa till med renoveringen av Sea Org-skeppet, Freewinds [seglar i Karibien och används som kurscenter för dyrt betalande scientologer]. Eftersom jag hade flyttats till en sovsal, min far hade åkt iväg och min mor inte tog sig tid att träffa oss, så såg jag nästan aldrig till mina föräldrar.

10. Vid ett tillfälle under tiden i Clearwater åkte vi tillbaka till England för att ordna med våra visum. Min far, min bror och jag vädjade till min mor att inte ta oss tillbaka till Florida eftersom vi ogillade det så mycket. Jag grät över det en stor del av tiden. Min mor vägrade och insisterade på att vi skulle åka tillbaka.

11. Under de två år vi bodde i Clearwater gick jag i skolan till kl. 14.00 och arbetade därefter på Cadet Org [kadettorganisationen, en enhet för barn till Sea Org-medlemmar, som är uppbyggd efter mönster av den "riktiga" Sea Organization och där kadetterna skall uppfostras i organisationens anda och lära sig arbeta]. Vi gjorde jobb som att städa och dylikt. På helgerna jobbade vi också.

12. År 1988, när jag var 9 år gammal, förflyttades min mor till mellannivån av scientologirörelsens ledning, vilken är placerad i Los Angeles i Kalifornien. När vi kom dit tog min far en tids tjänstledighet för att ordna våra visum och arbeta för att betala av en del skulder. Vid ankomsten till Los Angeles flyttades vi in i en nedgången enrummare. När vi hade bott där i ungefär en månad köpte min far en riktig lägenhet där vi flyttade in.

13. I cirka ett år, när jag var 9-10 år, var jag i kadettorganisationen i Los Angeles. Det är där barn till Sea Org-medlemmar får vara. På dagen gick vi i skolan i en byggnad de hade hyrt där det fanns två klassrum, ett för äldre barn och ett för de yngre. Läraren var inte en utbildad eller behörig lärare, utan en scientologisk "kursledare" [person utbildad under några veckor i scientologernas egen mycket speciella studiemetod]. Vi hade ingen gemensam undervisning, utan arbetade i böcker och fick göra "ler-demonstrationer" [visa med figurer i modellera] av det vi studerade. Om vi busade det minsta kastade kursledaren helt enkelt ut oss ur rummet. Det hände mig flera gånger. En gång, när jag var 10, skulle det bli en inspektion av skolan. Flera av barnen fick stanna till cirka 03.00 på natten för att städa.

14. Varje dag efter skolan måste vi arbeta. Vi skickades till källaren av ett av huvudkontoren för Sea Organization och fick sortera dokument, eftersom det samlats i högar. När arbetet slutade cirka 21.00-22.00 gick vi och lade oss på campingsängar eller direkt på golvet, med trasor av filtar för att värma oss. När min mamma slutat jobbet hämtade hon mig. Efter vad jag minns var det mellan 23.00-24.00.

15. När jag hade varit i kadettorganisationen i ungefär ett år vägrade jag att gå dit mer. Flera saker hade hänt som fick mig att känna så. En pojke som var där blev upprörd och klättrade upp på toppen av en annonspelare och hotade med att hoppa ner och ta livet av sig. En annan pojke kastade en kackerlacka på mig och sparkade mig. Min mor försökte ihärdigt få mig att stanna där men jag vägrade och flyttade in hos min pappa. Jag fortsatte att gå till deras skola, men efter några månader blev jag tillsagd att jag antingen måste jobba i kadettorganisationen eller sluta gå till deras skola. Då skrev min far in mig i en privatskola. Det var en scientologisk skola vilket min mor insisterade på.

16. I den scientologiska skolan, som hette Ability Plus, fanns det också två olika klassrum, ett för yngre barn och ett för äldre. Det fanns ingen riktig läroplan och ingen elev hade någonsin tagit high school-examen, fast de påstod att man skulle kunna göra det. Det fanns ingen klassundervisning, vi arbetade bara med böcker och "checksheets" [kontrollblad, en detaljerad lista på moment och övningar som skall göra på en kurs, används alltid på scientologiska kurser]. Vår "lärare" lade ner åtskilliga timmar på att läsa för oss en science fictionbok av L. Ron Hubbard som heter Battlefield Earth.

17. När jag var 14 år gammal började jag göra en scientologikurs på Celebrity Centre i Hollywood [ett scientologicenter som särskilt säger sig vända sig till artister]. Snart blev jag kontaktad av två Sea Org-värvare. De värvade personal till Bridge Publications [scientologirörelsens amerikanska bokförlag] som är en Sea Org-organisation [personalen skall vara medlemmar av Sea Org]. De sade att om jag gick med i deras grupp skulle jag tjäna avtalad minimilön för branschen (flera hundra dollar per vecka, en massa pengar för en 14-åring), jag skulle inte behöva bära uniform som de flesta Sea Org-medlemmar måste göra och jag skulle få gå i skolan och fullfölja min utbildning. De sade också att när jag blev äldre och ville ha barn skulle jag få ha det. De höll på i flera timmar med att övertyga mig, vilket inkluderade att säga att det enda som hindrade mig från att gå med var mitt "reaktiva sinne" ["undermedvetna störningar" som personen bör försöka sätta sig över]. Värvarnas namn var G.P. och M.C. Till slut gick jag med på det. En av anledningarna till att jag gick med var att min mor och bror hade envisats med att försöka värva mig och jag visste att detta skulle göra dem glada.

18. Strax därefter började jag på Estates Project Force (EPF), som är en sorts grundutbildning för Sea Org. Jag började i maj 1993 och höll på i ungefär två veckor. När jag först anlände dit fick jag fylla i ett "life history"-formulär där jag fick skriva ner alla sexuella erfarenheter jag haft, namnen på alla mina vänner, och dussintals andra extremt personliga detaljer. Jag fick också skriva på ett kontrakt på en miljard år. Jag fick aldrig något arbetstillstånd [Astra var brittisk medborgare]. Mitt schema på EPF var något i den här stilen:
06.30 väckning och påklädning;
07.00 frukost;
07.30 upprop (samling);
07.30 - 08.00 springa (inte gå) runt och tömma alla askkoppar och papperskorgar utanför tre olika byggnader;
08.00 - 13.00 studera Sea Org-direktiv;
13.00 upprop och skoputsning;
13.15 - 13.45 lunch;
13.45 upprop, drill och marschövningar;
14.15 - 19.00 arbete, vilket innebar disk av grytor, rensa stopp i toaletter, sopa och skura golv, o.s.v.;
19.00 - 19.30 middag;
19.30 - 22.00 mer arbete;
22.00 - 22.30 dusch;
22.30 upprop;
23.15 sängdags.
Detta schema gällde 7 dagar i veckan.

19. När jag avslutat EPF i juni 1993 började jag arbeta på Bridge Publications. Samma dag jag började där sade de till mig att jag skulle förflyttas till en annan enhet i två månader. Jag fick höra att jag inte hade något val, eftersom jag inte hade någon "staff status" [en sorts grad som medarbetare, som man måste göra vissa grundkurser för att uppnå]. Jag började arbeta med kontorsjobb i International Justice Chief's office [en medelhög enhet inom scientologirörelsen som sysslar med intern rättskipning inom rörelsen]. Jag måste bära en militärliknande uniform. När jag hade jobbat där i ungefär tre månader blev jag tillsagd att jag skulle förflyttas permanent till en annan organisation, och att jag återigen inte hade något val eftersom jag fortfarande inte hade staff status. Enheten jag skulle förflyttas till var International Training Organization [sysslar med internutbildning av scientologikyrkornas personal]. Personalen där fick 15 dollar [150 kr] i veckan i lön eftersom organisationen hade dåligt med pengar, och maten de fick var bönor och ris. Jag försökte vägra att flytta över dit men fick åter höra att jag inte hade något val. När jag väl var där kändes det som jag inte klarade att leva på uppstekta bönor och ris varenda måltid, så jag tog lite annan mat som inte var avsedd för oss eftersom jag var så hungrig. Det ansågs vara stöld. [Det händer att olika enheter delar mäss, och personalen får olika mycket mat beroende på hur mycket inkomster deras enhet dragit in] Det här varade i cirka 1 år.

20. De första 6 månaderna jag jobbade på International Training Org (ITO) var jag receptionist. Jag hade svårt att vara med på de 6 timmar skolgång som de minderåriga gick till på lördagar, eftersom jag för att gå dit först måste hitta någon som kunde ta över mitt jobb. Denna skola var också den av låg standard, med alla 60 barn i ett rum utan någon behörig lärare. Vi hade inga lektioner, ingen läroplan och ingen möjlighet att ta examen - man bara slutade gå dit när man fyllt 18.

21. Snart efter det att jag gått med i Sea Organization, när jag fortfarande var 14 år, började jag ha ett förhållande med en annan Sea Org-medlem som hette J.M. J var 21. Efter två månader blev vi strängt förmanade av högre scientologichefer att gifta oss, eftersom man inom Sea Org inte får lov att göra något annat än att pussas innan man gift sig, och om man gör något mer så kan man skickas till "Rehabilitation Project Force" vilket innebär tungt kroppsarbete i minst ett år. I december 1983, när jag just fyllt 15, åkte jag och J till Las Vegas och gifte oss.

22. När vi väl var gifta hade Sea Org inte något rum där vi kunde bo tillsammans, så vi blev tillsagda att bo kvar i våra separata sovsalar till dess de fått fram ett rum vi kunde dela, och detta skulle ta flera månader. Vi beslöt då istället att bo i närheten, i J:s föräldrars hus. Detta gjorde vi i ungefär fyra månader, medvetna om att vi skulle kunna hamna i rejäl knipa om detta upptäcktes eftersom det var mot reglerna för Sea Org-medlemmar att bo utanför kyrkans förläggningar.

23. Efter ungefär 4 månader kom ett par höga chefer för att inspektera vår organisation, Executive Director International [internationell VD för scientologikyrkan, dock ej chef för hela rörelsen] och Commanding Officer of the CMO International [chef för en enhet som övervakar att allra högsta ledningens direktiv utförs]. De frågade mig om jag kände till någon som inte bodde i Sea Org-förläggningarna, och jag kände mig tvungen att erkänna att jag och min man inte gjorde det. Vi beordrades att omedelbart återvända till förläggningen, och eftersom det fortfarande inte fanns något rum tillgängligt fick vi bo i en vecka i ett förråd som till 3/4 var fullt med saker. Vi sov på golvet och det fanns inget fönster.

24. Efter en vecka i förrådet fick vi flytta in i ett eget rum, men efter ytterligare en vecka togs det rummet ifrån oss och vi flyttades till en annan byggnad. Vi fick inte reda på att vi förflyttats förrän våra tillhörigheter redan flyttats bort av andra medarbetare. Det nya rummet saknade en fönsterruta, som aldrig lagades, hade mycket gammal heltäckningsmatta och flagande målarfärg. Vi delade badrummet med två andra par, och saknade glödlampa, duschdraperi och varmvatten större delen av tiden. Vi bodde i detta rum i 6 månader.

25. När jag varit receptionist på ITO i 6 månader förflyttades jag till tjänsten som Master at Arms [ansvarar för medlemmarnas etiknivå och disciplin] och senare som Director of Inspections and Reports [chef för etik- och inspektionsavdelningen]. Jag ansvarade för att upprätthålla etiken och skipa rättvisa bland 100 medarbetare på ITO och de 50-100 studenter som utbildades där. Mitt allra första uppdrag var att hantera en 40-årig man vars fru hade varit bortrest i 2 år för utbildning. Han hade onanerat, vilket ansågs vara oetiskt, och jag skulle förmå honom att sluta. Jag var 15 år gammal.

26. På denna tjänst skulle jag också hantera personer som ville lämna Sea Organization. Jag skulle övertyga dem om att stanna kvar, och om de vägrade skulle jag se till att de gjorde hårt kroppsarbete och beordra dem till "confessional" ["bikt", fast snarare ett förhör med hjälp av en "lögndetektor", e-meter]. Detta tog ofta upp till 6 månader eller ett år att avsluta innan de tilläts att lämna. Ett par ville lämna, och gjorde det två gånger utan tillstånd men kom tillbaka. Att sticka utan tillåtelse kallas att "blowa" [eng. "blowing"]. Jag fick order att hålla dem under strikt bevakning. Eftersom det inte fanns någon annan som kunde vakta dem fick jag göra det. Jag fick order om att lägga en madrass utanför deras dörr och binda min arm vid dörrhandtaget när jag sov, så att de inte kunde smita ut. Snart blev regeln att alla som ville lämna organisationen måste bevakas för att hindra dem från att "blowa".

27. Jag fick order om att utföra många vaktuppdrag under tiden inom Sea Organization. Den som erkände sig ha självmordstankar sattes genast under bevakning. Jag fick order om att utföra dessa bevakningsuppdrag från chefer vid Religious Technology Center [rörelsens allra högsta ledning], CMO [Commodore's Messenger Organization, assisterar högsta ledningen] och OSA [Office of Special Affairs, avdelning inom en scientologikyrka som tar hand om PR, juridiska frågor, myndighetskontakter m.m. inklusive underrättelsetjänst om motståndare till kyrkan]. Min dåvarande man tillbringade ungefär nio månader med att, av skäl som hölls hemliga, vakta en Sea Org-medlem som var "OT" [hade uppnått en hög nivå och gjort några av rörelsens hemliga kurser]. Under denna tid blev hon gravid och fick missfall. Hon vaktades 24 timmar om dygnet med min man och en annan man som vakter under dagen, och en annan medarbetare som vakt under natten.

28. Jag var också ansvarig för att spåra upp den "suppressiva personen" [en ond, destruktiv person] om en avdelning inte producerade tillräckligt. Jag måste se till att personer skrev ner sina "overts & withholds" [skriftligt och detaljerat bekänna sina felsteg och hemligheter], genomgick confessionals [förhör], göra extra arbete för att gottgöra för sina felsteg, o.s.v. Jag måste skriva en "Suppressive Person declare" [officiellt tillkännagivande att en viss person är destruktiv, har begått grova brott och ska kastas ut ur rörelsen; att bli förklarad suppressiv är det värsta som kan hända en scientolog och bara tanken kan orsaka stor ångest] på en kvinna som redan hade lämnat organisationen med tillåtelse, men sedan kallades tillbaka för att gå igenom ytterligare confessionals, och hade svårigheter med att skaffa transport så att hon skulle kunna komma in och göra dessa förhör. Hon tvingades sedan att avbryta all kontakt med familj och vänner som var kvar inom Sea Org och hennes man fick order om att separera från henne, fast han vägrade.

29. Under min tid inom Sea Organization gick jag mer och mer sällan till de sex timmarna skolgång per vecka. Jag kunde inte få någon att ta över mitt arbete under tiden, och fick problem om jag lämnade det. Skolan reducerades också för oss alla till att sitta hela dagen i ett rum och träna stavningsregler och räkning. När jag var 16 gick jag bara dit sporadiskt, och när jag var 17 inte alls. Jag tyckte inte att det gjorde så stor skillnad eftersom jag ändå inte lärde mig något när jag var där. Jag lärde mig inte matematik, historia, naturkunskap, samhällskunskap eller engelska. Jag bara tränade stavning, läste någon bok, o.s.v. Efter det att jag fyllt 18 fick några av ungdomarna möjlighet att ta sin GED [General Educational Development, en sorts enklare gymnasieexamen], men eftersom jag då var över 18 fick jag inte göra det eftersom det "inte fanns någon anledning", jag var inte längre skolpliktig enligt lagen. Det var väl känt att minimikravet för skolgång för minderåriga är 20 timmar per vecka. Vi fick höra detta, men lagen ignorerades helt.

30. Från 14 års ålder var mitt officiella dagsschema att börja kl. 08.00 och sluta kl. 22.00, fast vi arbetade regelbundet över, ibland till 02.00 eller 03.00. Vi fick 30 minuters lunchrast och 45 minuters middagsrast och inga andra raster. Vi beordrades regelbundet att arbeta under delar av våra måltidsraster. Ibland fick vi problem om vi gick till mässen vid någon annan tidpunkt än vår rast. Schemat gällde 7 dagar per vecka, fast söndag förmiddag fick vi tid för att tvätta kläder och städa våra rum. På lördagar gjorde vi kroppsarbete som renovering av byggnaderna. Under en period på cirka 3 veckor 1995, när jag fortfarande var minderårig, skedde en stor "utveckling" där nya direktiv trycktes för att revidera hela Scientologi-teknologin [d.v.s. läran]. (Detta är känt som Golden Age of Tech inom kyrkan). Under denna tid beordrades alla medarbetare, inklusive minderåriga, att bokstavligen talat arbeta dygnet runt för att framställa dessa direktiv och samla dem i pärmar. Mitt jobb var att gå runt och väcka medarbetare som somnade och se till att de fortsatte arbeta. Det hände att jag somnade vid ratten. Jag fick ungefär 2 timmars sömn per natt under denna period, fast flera gånger ingen sömn alls två eller fler dygn i sträck. Jag fick order om att köra, trots att jag höll på att somna och var omtöcknad av sömnbrist. En gång parkerade jag bilen och råkade somna till, och vaknade tre timmar senare av att en parkeringsvakt knackade på bilrutan. När denna "utveckling" var färdig belönades medarbetarna med ett biobesök.

31. Runt 1996, när jag var 16 eller 17, gjordes en omorganisation och jag blev ansvarig för etik- och säkerhetsavdelningarna för hela den enhet på mellannivå av scientologikyrkan som heter Flag Liaison Office [sköter sambandet mellan internationella ledningen och de lokala kyrkorna på en kontinent eller del av kontinent, i detta fall västra USA]. En dag kom Chief of Security International [internationella säkerhetschefen] J.P. och gav mig en order om att ordna fram folk att vara säkerhetsvakter vid ett stort möte. Jag gjorde det inte, eftersom jag inte ansåg detta vara mitt jobb. Då kom han tillbaka och skrek åt mig, tryckte upp mig mot väggen och skrek ännu mer medan han höll fast mig mot väggen och spottade mig i ansiktet. Jag lämnade in ett klagomål om detta men inget gjordes åt det.

32. När jag var 18 flyttades jag till ett annat jobb på Data [avdelningen för insamling av statistiker och rapporter.] Detta skedde på grund av att någon sagt att jag inte var kvalificerad för det jobb jag tidigare haft, eftersom jag provat marijuana när jag var 13. Jag arbetade på statistikavdelningen i ett år. Min chef, W.F., trakasserade mig regelbundet. När jag först började jobba under honom kallade han mig lesbisk och sade till mig och en annan tjej att vi var lesbiska. Jag blev väldigt upprörd och skrev till slut en rapport till hans chef. Hon sade åt honom att sluta, det var allt. Han slutade kalla mig lesbisk, men eftersom jag hade rapporterat honom fortsatte han att kalla mig andra öknamn som "Two-ton Tesse" (Jag var inte det minsta överviktig, 168 cm lång och vägde 58 kg), och sade att jag var överkänslig. När han sade sådana saker blev jag upprörd, och då brukade han säga att jag hade undanhållanden och måste skriva ner dem, annars skulle han skicka mig till etikavdelningen. [Enligt scientologisk teori så har en person som blir onödigt arg på någon annan själv gjort felsteg och har saker att dölja, med andra ord menade denna chef att det var Astras eget fel att hon blev upprörd.] Han fick sina övriga underlydande på sin sida och fick dem att säga att jag var överkänslig, etc. Jag rapporterade detta uppträdande men inget gjordes åt det, eftersom vår avdelning som W var chef över producerade mycket, och direktivet från L. Ron Hubbard [scientologins grundare] är att om någon har stigande statistiker [kan visa att han eller hon stadigt ökar sin produktion på arbetet] så råkar de inte illa ut vad de än gör. Någon "kollade upp" situationen en gång, men inget gjordes.

33. När jag arbetade på statistikavdelningen var ett av mina jobb att samla ihop statistikerna från hela världen varje vecka, sammanställa dem och göra diagram över dem på datorn. Det fanns ungefär 300 scientologiorganisationer och jag skulle se till att varje enskild organisation rapporterade 50-200 olika statistiker varje vecka. Detta måste göras varje torsdag och vi fick stanna på jobbet till 03.00 på natten. Vi fick också högst 5-10 minuter på oss att äta lunch och middag, om vi alls fick äta. Varje vecka var det, naturligtvis, några organisationer som var försenade eller skickade ofullständiga rapporter, och varje vecka brukade folk från CMO International [assisterar högsta ledningen] skriva till mig på ett internt meddelandesystem liknande en instant messenger. De blev argare och argare allt efter det att dagen gick och det saknades rapporter. Blev de riktigt arga så ringde de oss. Jag fick sitta och svara på deras frågor om var rapporterna fanns från 08.00 till ungefär 21.00. Jag fick höra saker som "Du försöker motarbeta, din jävel" och "Du stoppar rapporterna från att komma in" och liknande formuleringar ifall någon rapport var sen. De ringde mig och min chef och skrek och svor åt oss. Att skrika och svära är det normala sättet för chefer inom Sea Organization att få sina underlydande att göra något. Jag blev regelbundet utskälld och svuren åt medan jag var inom Sea Organization.

34. Det var en rad nya direktiv som infördes av ledningen under tiden jag arbetade inom Sea Org. När jag varit där i några månader gjorde vår högsta chef en ny regel om att ingen fick lämna byggnaden utan hennes tillstånd. Sedan fick jag höra att jag inte fick lov att träffa min pappa och äta middag med honom utan särskild anledning och utan specialtillstånd. Efter ungefär ett år sade de att vi inte fick lov att äta någon annanstans än i vår byggnad, och inte heller äta någon annan mat än den vi tilldelades. Vi inte lov att gå och ta en pizza eller något dylikt. Efter ungefär 3 år blev vi tillsagda att vi inte fick använda vår tvättid på söndagsmorgnar till någonting annat, som att träffa vår familj eller föräldrar träffa sina barn.

35. Runt denna tid utfärdades ett annat direktiv som förklarade att ingen fick göra eller ta emot några personliga telefonsamtal utan att någon från etik- och säkerhetsavdelningen var närvarande. Personliga samtal kopplades inte in till oss och en lista gjordes upp varje dag på alla inkommande personliga samtal. Listan skickades till cheferna och till Religious Technology Center [rörelsens högsta ledning] så att de kunde övervaka vem som var utsatt för "yttre påverkan".

36. Min fars telefonsamtal vidarebefordrades sällan till mig, istället fick jag en lapp 2 eller 3 dagar senare om att han hade ringt. Jag fick gömma mig i en telefonkiosk för att ringa honom. På juldagen [en av årets mycket få "lediga" dagar] fick vi inte vara med vår familj eller göra något annat än den planerade utflykten, såvida vi inte fick specialtillstånd som vi ibland vägrades.

37. Ungefär 9 månader innan jag lämnade organisationen fick jag höra att jag aldrig mer fick träffa min far igen, såvida det inte var för att försöka få honom tillbaka till Sea Organization.

38. Vi fick också fylla i frågeformulär angående alla gåvor vi fick från familjemedlemmar, vilka vi pratade med och om vi kände någon som lämnat Sea Organization. Alla som vi talade med, familj eller vänner, som antingen hade lämnat scientologin, gav oss gåvor eller pengar, eller försökte förmå oss att ta ledigt från jobbet kallades "yttre påverkan". Vi fick order om att antingen hantera dem [se till att de ändrade sig] eller helt bryta kontakten med dem.

39. All personal fick också träna på hur de skulle hantera familjemedlemmar som frågade om hur de hade det, o.s.v. Jag blev instruerad att ljuga för min far och säga att jag gick i skolan och inte arbetade så mycket.

40. Om en medarbetare fick problem så tilldelades de "lower conditions" ["lågt etiktillstånd"]. Det innebar att de måste följa etikformlerna [olika steg personen skall göra med självrannsakan och åtgärder för att bevisa sin lojalitet, varje steg skall redovisas skriftligt för etikchefen] och extra gottgörelsearbete, o.s.v. Ett nytt direktiv kom ut när jag varit där ett år som sade att medarbetare i ett lågt etiktillstånd måste äta sina måltider i nödutgångstrapphuset eller soprummet. Det måste också göra upp till 40 timmar gottgörelsearbete på sin fritid, vilket var under matrasterna eller efter 22.30. Jag fick själv äta i trapphuset och göra timtals av extra arbete på min sovtid och mattid. Vi fick inte heller se på TV, och alla som hade en TV och video fick dem konfiskerade, och fick bara tillbaka dem om de hade en ledig dag och ville se en film.

41. I de nära 5 år jag var inom Sea Organization fick jag aldrig någon dag ledig för att vara med min man förutom de två dagar när vi gifte oss och juldagen. Själv fick jag bara ungefär 10-15 lediga dagar totalt under de 5 år jag jobbade där.

42. Ungefär 1 1/2 år innan jag lämnade organisationen infördes en ny regel som sade att om man blev gravid så måste man antingen göra abort, vilket trycktes hårt på, eller lämna organisationen helt. Tidigare hade regeln varit att om man blev gravid måste man göra abort eller skickas på uppdrag till någon liten, mindre framgångsrik lokal scientologikyrka där man fick ta hand om sig själv och sitt barn bäst man kunde [när barnet blev större skulle man få komma tillbaka till Sea Org]. Jag skulle hantera de medarbetare som inte ville acceptera den nya regeln. Jag ville inte själv acceptera den, eftersom jag ville ha barn och hade blivit lovad att jag skulle få ha barn när jag först värvades. Men jag sade aldrig någonting om detta, av rädsla för att hamna i knipa. Det gick så långt att jag tänkte på självmord, för jag kände mig så olycklig, men jag sade aldrig något för då skulle jag ha råkat illa ut och blivit föraktad.

43. I september 1997 dog min farmor i England. Jag övertygade mina chefer om att jag måste åka på hennes begravning i England. De ville inte att jag skulle fara men gav efter till slut och tillät mig att ta 8 dagar ledigt. När jag kom tillbaka insåg jag att jag inte stod ut längre med att leva separerad från min familj. Jag bestämde mig för att bli gravid, för om jag bara sade att jag ville lämna organisationen skulle jag sättas på kroppsarbete och confessionals [förhör] i 6 månader - ett år, och jag skulle kallas för "degraded being" [lägre stående varelse] av övriga medarbetare. Jag blev gravid i januari 1998, och den 23 februari 1998 stack jag utan tillåtelse, hoppade på ett plan och åkte till min faster och farbror i England. Ingen visste ännu om att jag var gravid och jag mådde väldigt illa och behövde komma ifrån. Mina scientologi-chefer hotade med att om jag inte kom tillbaka och gick igenom en confessional så skulle jag förklaras vara en suppressiv person och min familj skulle aldrig mer tala med mig. Min mor, som fortfarande är i Sea Org, ringde mig oupphörligen och sade till mig att göra abort och åka tillbaka.

44. Jag återvände den 1 april 1998. J.P. sade till mig att om jag lämnade organisationen igen så skulle jag omedelbart förklaras vara suppressiv. Jag sade till säkerhetspersonalen att jag skulle bo hos min far och komma in varje dag för min confessional, förklarade att jag behövde näringsrik mat nu som de inte kunde ge mig. De sade att jag var tvungen att stanna i förläggningen, annars skulle jag sättas under "non-enturbulation order", vilket betydde att om jag krånglade och fortsatte vägra bo i förläggningen, så skulle jag förklaras suppressiv. Då gick jag med på att bo där i fyra dagar, den tid som min confessional skulle ta. Säkerhetschefen skrev ett brev till mig där han lovade att om jag inte var klar med min confessional inom fyra dagar så skulle jag få bo hos min far tills jag var klar.

45. Fyra dagar senare var jag inte färdig, men fick höra att de bara hade skrivit brevet för att få mig att stanna i förläggningen, och att löftet inte gällde. Därför var jag tvungen att stanna i Sea Org-förläggningen och äta mikrovärmd mat, trots att jag led av illamående p.g.a. graviditeten. Jag fick sova på golvet i ett litet rum medan jag väntade på att göra mina confessionals. Jag var där i en månad.

46. Det tog mycket kortare tid än normalt för mig att lämna organisationen, eftersom de inte ville att övriga medarbetare skulle få veta att jag var gravid, och ville få ut mig därifrån kvickt. En person från Religious Technology Center (högsta organisationen inom Sea Org) kom fram till mig en dag under tiden jag höll på med proceduren för att få lämna Sea Org, och frågade mig vad jag höll på med. Jag berättade att jag var gravid och skulle lämna organisationen, och han sade: "Åh, för sent för abort?" Jag kände personligen till tre andra tjejer som blev gravida och övertalade att göra abort. En av dem var min svägerska, som var gravid i 16: e veckan när hon övertalades att göra abort trots att hon själv var starkt emot det. Min mor sade till min syster och mig att det var bra att hon gjort abort.

47. En annan sak jag behövde göra innan jag skulle få lämna organisationen var att skriva under ett intyg som sade att jag tyckte att scientologin och Sea Org var jättebra, och att jag lämnade organisationen bara för att jag inte kunde konfrontera de hemska saker jag gjort. Jag blev tillsagd att jag inte fick lämna utan att skriva under detta dokument och om jag skulle ge mig iväg innan jag skrivit under så skulle jag bli förklarad suppressiv. Jag skrev under det fast jag visste att det inte var juridiskt giltigt om det gjordes under påtryckning. Det var standardprocedur att alla som lämnade Sea Org skulle skriva på ett sådant intyg, och om du protesterade mot vad som stod i intyget så skickades du på fler confessionals och "etikhanteringar" tills du slutade protestera.

48. Under de första månaderna efter det att jag lämnat organisationen kallades jag flera gånger tillbaka in för att svara på frågor. Jag hotades om jag inte ville komma in.

49. När jag lämnade organisationen fick jag en räkning på totalt $89,000 [cirka 900 000 kr] för den auditering och de kurser jag gjort under tiden jag var i Sea Org. [Alla kurser man gör som medarbetare på en scientologiorganisation skall betalas i efterhand om man hoppar av, trots att de huvudsakligen brukar bestå av personalutbildning för det jobb man har inom rörelsen, och är i princip oanvändbara för livet utanför. Även sådant som confessionals, de förhör man ibland beordras genomgå, brukar sättas upp på räkningen.] Jag har blivit uppringd cirka 10 gånger av olika medarbetare inklusive B.D. och R.N. som har tryckt på att jag ska skicka dem pengar för att betala denna räkning. Jag har fått ungefär 20 brev i saken.

50. När jag var ungefär i 8: e månaden av graviditeten skrev min f.d. man ett brev där han sade att han bestämt sig för att han inte ville ha något att göra med vår dotter när hon fötts. Han skrev att det var för att han behövde ägna all sin tid åt Sea Organization. När min dotter var 6 månader gammal skrev jag till honom och sade att jag behövde hans hjälp och att han skulle tänka ut något sätt betala underhåll, eftersom jag inte ensam kunde försörja vår dotter. Han svarade inte på 6 månader, men sade till sina föräldrar att sluta träffa vår dotter. De hade brukat träffa henne varannan helg innan detta, men nu slutade de att höra av sig. De är också scientologer. Till slut gav jag upp försöken att få något underhåll från min f.d. man.

Jag intygar på heder och samvete, enligt Förenta Staternas och staten Floridas lagar, att ovanstående är sant.

Clearwater, Florida den 24 januari 2001

Astra Woodcraft


Läs också uttalandet av Astras yngre syster, Zoe Woodcraft