 |
 |
|
Nagur
psalma på jamska
|
|---|
|
E fauk om sänn |
| E fauk om sänn, e litta stånn ta dagja skull je ampes å væ otröyn då vå som rasa, vå je sen ske laga finns e ahllten trösta je kan få Ja, han hjælp me, vå je än ske gjæra skinger tånkan, når dom vål för tong lätten bördan, når je ske dom bæra gjær e artut, når je tar å sjong |
| Ja, han finns bortsinn me hen all dagan han e mæ me, vor je än ske gå ne på hägna hell långt borta hagan vål je vill, hjælp n meg te finne rå Går e ont hell känns som de vål tokut känns e drygt te fæles heile vein ler'n me si, att stigan int så kroku når han folg me, hitt je ahllten heim |
| Hjælp me finne mönstra du ha veve hjælp me litt på ahllt de du ha sagt je ha lese boka du ha skreve att de inte finns nå stör e makt Om je finns ini hell utta haga håll i båten, stormen vin iblann e fauk om sänn, e litta stånn ta dagja tills je råk de, når je kom ilann |
|
Je står å kik oppå himlen den
(Jag lyfter ögat mot himmelen) |
| Je står å kik oppå himlen den du som e störsten ta kongom vå du än gjær e du'n rektun vän å bästen e du at ongom |
| Je e så feijen att du finns te vå som än hänn kan je nå de je veit du sir me vor än je e å ahllten lyssen du på me |
| Tack för ahllt fint som du ger at meg ahllt artut som du brukk ge me de e så mychu je får ta deg ahllt je behöv för å re me |
| Så håll e hann öve live mett du som e snällesten ta dom så je vål vaxa för rikan dett som finns der långt borta hagom |
|
Huskut fint om måran
(Morgon mellan fjällen) |
| Huskut fint om måran ut på sjöa å tjänn hör hur straumen går an brus att Gud e n vän |
| Måran kom mæ ljösan dan mæ værma sen kreka heri fjösan sværa: Gud e n vän |
| Si hur grenan glitter vattne nepå tjänn fauglan sitt å kvitter sjong att Gud e n vän |
| Vaken opp å sværa vå du ahllten känn vå du än ske gjæra Gud e, Gud e n vän |
|
Nu kom n heile sommarn
(Den blomstertid nu kommer) |
| Nu kom n heile sommarn mæ bjårskom som vål grön nu blom dom snært, all blomman på hägnom omma sjön å sola skin på jola så vinn mæ værma kom å fauglan sitt å kvitter så heile skogen sjong |
| Si blomman borta dikan si trea der dom står si guckuskon, violan å bera som mæ får dom gjær att mæ kan minnes vor allting kom ifrån så att mæ vål försektu mæ dæ mæ feck som lån |
|
Nu når sommarn e så fin
(I denna ljuva sommartid) |
| Man nu når sommarn e så fin gå nepå hägna får du si all gåvan Han ha skänkt oss Si gräse, lauva, trea grön si, all blomman, gul å rö mång fleir än mæ kan tänk oss |
| Ta lauv e bjårskan full å grön å himlen blå som heile sjön så fint å artut er e å blomman blom som aldrig för finar ha dom aldrig vö sen n Salomo regere |
|
Vikken vän han e n Jesus
|
| Vikken vän han e n Jesus, ein å litt på, bli å snäll! Vål mæ freste, vål mæ pröve, hjælp n oss ahllt vå han bäll. Mång gång er e svårst å læva, mæ ha glömt mæ ha en vän, som ha lava han ske væ her om nå otrivla skull hänn. |
| E du dompen, e du ampen, känns e tongt te hæle på, då gjær'n Jesus live lättar, hjælp de ber så du bäll gå. Han som grein för mæ skull släppe sir når mæ vål trött å lei. Om du mödes, ger'n de kraftan, vål du vill, då vis n vein. |
| E du bitter å besviken gjær e ont ti hjærtan dett, tæla om e för a Jesus, ahllt som tyng, de gjær han lätt. Han som ein gång vårte plåge oppå korsan för vår skull, tyche om oss, ger oss trösta, ger oss hoppe, famna full. |
|
Vor je går, på hägn hell borta haga
(Var jag går i skogar, berg och dalar) |
| Vor je går, på hägn hell borta haga finns e ahllten ein te lyssen på fast je'nt sir'n, så folg n meg all dagan tæla'n om för meg hur je ske gå Han som dödd för meg på ett ta korsom han ske ändå læva hen mæett han håll rätt på pöjkom sin, å stårsom fast de inte e så lätt |
| Ahllt vå mæ behöv på levnadsreisen får je ta a, han kan veijan min Vå som tyng me, gjær e svårst, de veit n känn n te å ger me trösta si Når de känns som han int e la mæ me minns je ola hans: E litte ti, sæn e ti, å je ske væ la mæ de då vål jola ljös å fin |
|
Når de li mot jul
(När det lider mot jul) |
| Hu lys oppå himla, förunnela bli n bit åsta hagan hu skin. Å lyst har a gjort öve all uti värln i tvotusen år, lika fin. Når dagan vål lång å når fennan ligg vit då kan mæ si skene, de når ända hit å då veit mæ, att snart er e jul. |
| För jula e artu för stor å för små för all vål så feijen å gla. Å julklappan, grana å dansen kring hu e töcke som gjær de känns bra Å ljöse de blaga ti augom som bäst å stjärnan dom tinner på himla som mest, å der ljöse e, er e jul, er e jul. |
|
Himlen i natt
(Stilla natt) |
| Himlen i natt, förunnela klar å e stjärn, stör än all skin på pöjken som ligg heri stall ligg nedi halma så int han vål kåll n Kristus te jola ha komme oss er e tänkt han ske fräls |
| Himlen i natt, förunnela stor änglan flyg, jola rånt kreka å getaran hör hur dom sjong hör om pöjken, n hehllt än n kong n Kristus te jola ha komme oss er e tänkt han ske fräls |
| Himlen i natt förunnela fin å snart kom n ny n dag i måra begynn e hehllt äna e ti då er e möjla för oss å vål fri n Kristus te jola ha komme oss er e tänkt han ske fräls |
|
Betlehems stjärna
|
| Lys öve hägnan her lys öve fennan du som långt åstanett ha vårte tänne! Stjärna frå Betlehem le oss in bort, man heim. Barna å getaran vill fale deg mæett, stjärn, du som vis dom rätt stjärn, du som vis dom rätt |
| Natt öve Judalann natt öve Sion Sen bra långt västanett slaken Orion Getarn, som söv så hårt barna, som slummer gott vaken når dom får hör sångan som e så fin sir hur hu lys så klart stjärna som strål å skin |
| Lämn krek å heim för å hitt Paradise Stjärna, hu vis dom vein rätt göning dise rätt göning ahllt som binn å hinner oss på joln dit der de ahllten e finvere, grönt å sol dit der de ahllten e finvere, grönt å sol |
| Der sträckes arman fram fram mitt i nætten mot dom, å röstan visk vå mæ gett vætta: "Stjärna frå Betlehem le oss int bort, man heim. " Barna å getaran vill fale deg mæett, stjärn, du som vis dom rätt stjärn, du som vis dom rätt |
 |
| webmaster 2001 christian.flink@telia.com |