Tvångssyndrom - förlopp
Många barn är vanebundna under uppväxten. Ritualiserat beteende är
mycket vanligt i 2 ½ årsåldern och en naturlig del i barns utveckling. Ritualer i
rollekar med andra barn är vanligt i 5 - 6 årsåldern, i 8-årsåldern tycks de
utvecklingsmässiga ritualerna försvinna helt. Friska barn kan bryta mot en tvångstanke
och känner sig inte så starkt styrd av den. I regel debuterar tvångssyndrom först
efter 7 års ålder.
Tvångssyndromet går ofta i skov. De flesta med tvångssyndrom har perioder med starka
tvångssymtom och andra perioder då symtomen kan vara borta helt. De personer som unga
vuxna fortfarande har tvångssyndrom får ofta även andra psykiatriska symtom som vuxna.
Vanligt är olika former av ångest och depressiva tillstånd. Några utvecklar senare
anorexi nervosa. Ungefär hälften av dem som under barndomen och ungdomen har svåra
symtom på tvångssyndrom, har tvångssyndrom även som vuxna. Det tycks som om prognosen
är sämre om symtomen på tvångssyndrom i barndom och ungdom är svåra.
Vad beror det på?
Tvångssyndromets gåta är ännu olöst. Freud ansåg att tvångssyndromet var en
neurotisk sjukdom där patienten var fixerad vid ett bestämt utvecklingssteg. Detta
motsägs dock av att tvångssyndrom i stort sett är omöjligt att
behandla med psykoanalytiska metoder.
Enligt Thomsen (1997) har biologiska orsaksförhållanden på senare
år blivit alltmer intressanta. Enligt en teori skulle patienten lida brist på en av
hjärnans signalsubstanser, seretonin. Seretoninteorin får stöd av att många patienter
blir hjälpta av ämnen som ökar mängden seretonin i nervbanorna. Kulturella aspekter
på tvångssyndrom har också undersökts. Man har då funnit ett begränsat kulturellt
inflytande. Det ger stöd för hypotesen att tvångssyndrom är en biologiskt grundad
sjukdom, relativt oberoende av kulturell påverkan.
Många miljöfaktorer är dock samtidigt verksamma. Påfrestningar i miljön kan
fungera som utlösande och förstärkande faktorer. Flera orsaksfaktorer vävs in i
varandra.
Behandling
Människor som har tvångstankar och tvångshandlingar kan i de allra flesta fall
hantera dem på egen hand. Det är bara när symtomen orsakar stort obehag som ångest och
rädsla eller hindrar det dagliga livet som professionell hjälp kan behövas. För dem
som är i behov av behandling finns idag moderna metoder som kan hjälpa de allra flesta.
Forskning har visat att de mest effektiva behandlingsmetoderna är beteendeterapi och
medicinering. Vid medicinering används i de allra flesta fall antidepressiva läkemedel
sk selektiva serotoninåterupptagningshämmare. Det är ofta påfrestande
för övriga familjen att leva med en person med tvångssyndrom och i regel är någon i
familjen indragen i vissa av personens ritualer. Behandlingen ger i de allra flesta fall
symtomlindring och ett mycket bättre liv, endast ett fåtal individer blir helt botade.
|