Flickors huvudproblematik

Alla människor med neuropsykiatriska svårigheter upplever sina svårigheter olika och har också egna sätt att kompensera dessa på. Men det finns ändå en hel del likheter och jag skall här försöka åskådliggöra hur tillvaron kan te sig för flickor med neuropsykiatriska svårigheter men med olika huvudproblem genom att generalisera.

Ofta känner hon sig bortkommen i sociala sammanhang och har svårt för de snabba skiftningarna i guppaktiviteter. När andra retas vet hon inte hur hon skall försvara sig och känner sig ofta känslomässigt sårad. Hon anstränger sig hårt i skolan men har svårt att hänga med i undervisningen. Hon kommer inte ihåg lärarens frågor och vill helst inte dra uppmärksamhetens till sig. När läraren frågar henne något vet hon inte vad hon skall svara. För att undvika uppmärksamhet gör hon allt för att anpassa sig till omgivningens förväntningar och ger efter för andras önskningar. Hon är extremt känslig för kritik och den förvirring hon upplever skapar ångest, hon får ofta ont i magen eller i huvudet och försöker ibland få slippa gå till skolan.

För den hyperaktiva och impulsiva flickan liknar mer pojkarna med neuropsykiatriska svårigheter i sitt beteende. Hon bråkar med sina föräldrar oavbrutet och tappar humöret nästan varje dag. I skolan kan hon inte sitta still, pratar hela tiden och skickar lappar till sina klasskamrater. Hon argumenterar och säger emot. Hon är envis, arg, trotsig, rebellisk och hypersocial. Samtidigt blir hon lätt känslomässigt sårad och har lätt att börja gråta trots sin tuffa yta. Känslorna åker berg-och-dalbana vilket är mycket påfrestande. Att vara både hypersocial och hyperkänslig är något som förenar många flickor med neuropsykiatriska svårigheter.

I tonåren förstärks problemen. Den hypoaktiva flickans svårigheter i skolarbetet blir allt större. Hon är blyg, tillbakadragen och dagdrömmer. I klassrummet säger hon fortfarande ingenting och är anonym både för lärare och klasskamrater. Utan hjälp kan prov och läxförhör i värsta fall upplevas som rena skräckupplevelser. Inför menstruationen blir den känslomässiga berg-och-dalbanan än värre.

Hon är rebellisk och trotsar sina föräldrar mer än någonsin. Hon ljuger och hittar på och är omöjlig att kontrollera. Föräldrarnas försök till att bestraffa oönskade beteenden har sällan någon effekt, snarare tvärtom. I likhet med den hypoaktiva flickan blir den känslomässiga berg-och-dalbanan än värre inför menstruationen.

Trots stora olikheter i beteende mellan den hypoaktiva och hyperaktiva flickan så finns det en del likheter.

• De hormonella förändringarna under puberteten påverkar båda flickorna med neuropsykiatriska svårigheter mer än vad som gäller för flickor i allmänhet. Premenstruella syndrom (PMS) kan ge väldiga humörsvängningar, stark irritation och känslomässiga överreaktioner.

• Båda lider av svårigheter i kamratkontakter men de tar sig olika uttryck. För den hypoaktiva flickan blir det svårt med större grupper eftersom hon där känner sig förvirrad och överväldigad. Hon föredrar att ha en bästa vän att leka eller umgås med. Den hyperaktiva flickan får ofta problem i relationer till andra på grund av sin intensitet och känslosamhet. Andra barn kan ha svårt att hänga med i svängarna. Båda brukar ha det gemensamt att de känner sig annorlunda än sina jämnåriga.

• Samhällets förväntningar och de sociala könsrollerna slår hårdare mot flickor med neuropsykiatriska svårigheter än mot pojkar med liknande problem. Att vara rebellisk, sexuellt mycket aktiv och dricka för mycket genererar misstyckande och dömande från både vuxna och jämnåriga. Den sociala domen kan bli hård och det är inte ovanligt att flickorna senare i livet upplever både självanklagelser och skam inför vad de gjort under tonåren.