Logo Fjälluff -97

Vandringsdag 8

Fredagen den 11 juli

Vi gick upp tidigt för att hinna med 11-båten över Ladtjojaure. Vi gick bort till service-huset och kokade risgrynsgröt, och medan gröten puttrade kom Stephan in. Han hade lytt vårat råd och gått upp tidigt. Det såg ut att bli en fin dag, så hans bestigning skulle nog bli lyckad.
Efter frukosten tog vi farväl av vår tyske vän, och tyvärr var ingen av oss smart nog att be om hans adress. Tack vare registreringen vid fjällstationen och hjälpsam personal har vi i efterhand lyckats få tag på den och återupptagit kontakten. Kebnekasie fjällstation.
Kebnekaise fjällstation.

När vi klarat av morgonbestyren och packat var vi som vanligt sena. Vi gav oss av i hög fart. Ryggsäckarna kändes vid det här laget ganska lätta, vilket bidrog till att vi var så snabba att vi gick om person efter person. När vi hade gått drygt två tredjedelar av sträckan till båtlänningen insåg vi att vi med råge hade gått ikapp förseningen, och tog en paus för att inta energikakan vi införskaffat igår. Rasten blev inte så lång då en svärm av myggor anföll oss. De var så jobbiga att vi fick äta med mygghatt på. Inte helt trivialt! Vi fortsatte framåt i hög takt och passerade för andra gången de som gått ikapp oss under pausen.
Båtlänningen.
Anders njuter av det fina vädret i väntan på båten.

Sarri kommer fräsandes.
Sarri kommer fräsandes.

Vi kom i god tid till båtlänningen där vi fick invänta båten, men det gjorde inget eftersom det var gott om sol och glest med mygg här. Efter en kvart hörde vi ljudet av en motorbåt och några sekunder senare såg vi Bussjö 900 dyka upp i hög hastighet. Med en van manöver lade Sarri till vid bryggan och båten fylldes med vandrare och packning.

Båtturen var väl använda pengar om än lite dyrt. Att se fjällen sittandes i en båt ute på Ladtjojaure (vilket betyder Slåttersjön på samiska) var en skön omväxling till vandringen. Dessutom är de 7 km som man annars får gå inte direkt fjällens mest spännande sträcka.

100 kr fattigare steg vi av båten vid Ladtjojaures östra ände. Här ligger det en kaffekåta, och den bestämde vi oss för att besöka redan på planeringsstadiet. Våffla med grädde och hjortronsylt samt fanta kostade oss 40 kr vardera men var enormt gott efter allt frystorkat! Dessutom kunde vi snegla lite i tidningen för att se vad som hänt i världen medan vi varit borta. Möte med den andra båten.
Ute på sjön mötte vi den andra båten.

Klassisk vy.
Från vänster Skárttatjåkka, Ladtjovagge, Tolpagorni, Vierranvárri och Kebnekaise. Notera syd- och nordtoppen.

Utsikten över sjön med Kebnekaise och Tolpagorni i fonden lockar verkligen till fotografering. Vi tog ett antal kort och var glada att det var så klart och stillt. Bussen från Nikkaluokta skulle gå 14.30, och då klockan bara var runt 12 kände vi oss inte stressade; det var bara drygt 5 km kvar. Men när vi sen gav oss iväg gick vi ändå fort, på grund av att stigen går i björkskog som varken är särskilt intressant att se på eller myggfattig. Dessutom är den bred och lättrampad.

Ett antal myggbett och omkörningar senare kom vi fram till kapellet i Nikkaluokta. Här fanns det många stigar att välja mellan, men Nikkaluokta är ju inte så stort så vi hittade snabbt ner till centrum :-).

Det vulkanliknande Tolpagorni.
Det vulkanliknande Tolpagorni.
Lap Dånalds och kaffekåtan vid östra båtlänningen.
Lap Dånalds och kaffekåtan vid östra båtlänningen.
Vi köpte glass, och Anders köpte även en souvenir. Sen hade vi tänkt att duscha, men kön gjorde att vi avstod. Det fanns helt enkelt inte tid till det. Vi träffade en gammal same som berättade att han hade varit guide vid fjällstationen och varit uppe på Kebnekaises topp ett hundratal gånger. När han fick höra att vi gått Västra leden skakade han på huvudet och sa: "det är en ¤$#% led", och nog låg det något i det ...
Till slut kom bussen som blev helt full. Vi höll på att få betala för resan, då personalen på Falköpings station inte givit oss någon tågplusbiljett för den här sträckan. Resan gick i norrländsk anda dvs. fort, men nästan alla på bussen slumrade. Så även vi. I Kiruna åt vi kebabtallrik i väntan på tåget. På väg tillbaka till stationen träffade vi en av de båda tanterna från början av vandringen. På grund av Kälarne-urspårningen (nära Ånge) var tåget sent och vi fick dessutom göra ett extra tågbyte i Boden. Kapellet i Nikkaluokta. Äntligen framme!
Kapellet i Nikkaluokta. Äntligen framme!

Även denna resa tittade vi på en film, men den var så kass att vi har förträngt den. Natten blev inte direkt bekväm då vi bara hade sittplatser. Det fanns inget annat när vi bokade trots att det var två månader innan hemfärden! Men det positiva i det hela var att vi tack vare förseningen blev bjudna på frukost - igen! Och förseningen berörde inte oss, vi slapp bara vänta två timmar i Stockholm.

 

Tillbaka till huvudsidan.


Copyright © 1999 Per Russberg, Anders Gustafsson.