Logo Fjälluff -97

(Vandrings)dag 5

Tisdagen den 8 juli

Denna morgon gick vi inte upp när klockan ringde. Orsak: vädret! Hårt regn i 30 graders vinkel mot marken. Vi somnade om och kom inte upp förrän 10-11 någon gång. Vi var mycket fundersamma över hur vi skulle göra. Att vandra i detta väder var inte direkt inbjudande då termometern utanför köksfönstret visade 1 grad och regnet var snöblandat. Fjälltopparna var pudrade med nysnö.
Den andre stuggästen hade redan gett sig av. Vi gick in till våra nytvättade kläder och kände på dem. Thorlo-sockarna var ännu inte torra, och det är inget större nöje att gå med fuktiga sockar. Vi satte igång gasolelementet och placerade sockarna runt det för att de skulle torka fortare. Dessutom försökte Anders få igång gasolelementet i vårat sovrum, men han lyckades inte rubba gasolkranen. Jag fick rycka in, och fick givetvis upp kranen... Låg temperatur.
Dagens temperatur. I kombination med vinden och regnet var det inte trevligt.

Hur skulle vi göra nu? Skulle vi vänta och hoppas på bättre väder framåt eftermiddagen eller skulle vi ge oss av i detta usla väder med blöta sockar redan från start? Det var ju i alla fall medvind. Eller skulle vi ta en vilodag och definitivt stryka toppbestigningen ur planerna? Anders knä var ju dessutom inte bra, och kunde behöva en vilodag. Vi visste nu också att den raserade bron var den över Kuoperjåkka och att vi var tvungna att vada vid dess deltaland. Inte heller lockande under rådande omständigheter med högt vatten, kyla och vind. Vi avvaktade lite med beslutet.

Skåningarna och Stephan letade sig in i stugan till frukosten. De skulle alla ta en vilodag. Vi beslutade oss då för att göra detsamma. Jag sprang ut till receptionen och meddelade att vi önskade stanna ytterligare en natt. De hade det varmt och skönt då de eldade i kaminen, och tyckte vi skulle göra samma sak. De hade hört på radion att vädret skulle bli bättre framåt kvällen. Anders och skånepappan tände i kaminen och närapå rökfyllde stugan medan jag och Stephan satt och pratade (blev en hel del pratat denna dag) om allt möjligt.

Sälkastugorna.
Sälkastugorna. Fotade under gårdagen.
Anders hämnades våran lathet genom att överrumpla oss med kameran, men det hemska kortet får ni inte se här... Som tröst gick jag in till stugvärdarna igen och lånade ett Yatzy-spel. Jag vann! :-) Anders tycker :-(.

Snart skulle dock friden störas. In stormade den yngre stugvärdinnan och larmade: tyskarna kommer! Tio kalla och genomblöta tyskar som kom från Singi skulle inhysas i vår stuga. Alltså 2 svenskar i kronans kläder och 11 tyskar under samma tak. Truppen utgjordes mestadels av tonårsgrabbar, men även en tjej och ett par ledare. De var verkligen genomfrusna.

Den ena ledaren lade sina handskar på kaminen! Det fräste "fint" så Anders plockade genast upp dem. Tysken myste, brummade "jaajaa" och lade ner dem med den andra sidan mot stekhällen. Dumma tyskar, tänkte vi och flydde in till vårat sovrum. Väggarna höll (nere ljudnivån lite)! Tur att vi hade det lilla rummet med endast 4 bäddar i! Vi funderade nu allvarligt på att ge oss iväg till kvällen och gå under natten istället.

Efter någon timma hade de tinat och lugnat sig lite, och till slut vågade vi oss ut igen för att laga middag. Ett märkligt skådespel ägde rum utanför köksfönstret när vi åt. Några av ungdomarna hade vågat sig ut och försökte hugga ved (för att uttrycka sig snällt). Att ingen olycka skedde kan betraktas som ett under, för högg gjorde de i alla fall. Spännande underhållning.

Senare när vi var på vårat rum öppnades dörren. In trädde Joel, en kille från Stockholm. Jippi, tre svenskar! Han var också ute och fjälluffade. Han hade startat i Kaisepakte vid Torne träsk och vandrat hit via Mårma och Nallo med siktet inställt på Kebnekaise. Skånefamiljens Hillebergtält.
Nysnö på topparna. Hillebergtälten tillhör skånefamiljen. Taget genom fönstret från stugan.

Då tyskarna hade lugnat sig, men inte vädret, beslutade vi oss för att stanna över natten trots allt, och tillsammans med Stephan och Joel ge oss av tidigt nästa morgon och försöka ta oss ända till Kebnekaise fjällstation (25 km, egentligen 2 dagsetapper). Om vi inte orkade kunde vi bryta vid Singi-stugorna efter 12 km. Gick vi hela vägen skulle vi dock ha en chans att ta en dagstur till Kebnekaises topp från fjällstationen. Anders knä var bättre, och han skulle få låna en elastisk binda av Stephan (vårt första förband hade ju Kristoffer). Vi lade oss tidigt denna kväll, och otroligt nog även tyskarna.

 

Fortsätt till Vandringsdag 6


Copyright © 1999 Per Russberg, Anders Gustafsson.