Logo Fjälluff -97

Vandringsdag 1

Fredagen den 4 juli

Idag var vi tvungna att vara ute ur rummet kl 10. Efter frukost pratade vi med Kristoffer, och han hade beslutat sig för att åka hem med tåget idag. Vi bestämde då att försöka skicka med honom lite saker hem, som t.ex. all mat han skulle ätit. Vi fick tag på en plastsäck och sorterade bort allt vi inte behövde, vilket blev en hel del. Sedan gick vi och lämnade det på tåget när det kom till Abisko, så att Kristoffer kunde ta hand om det när han gick på i Kiruna.

Vi hade nu beslutat oss för att fortsätta vandringen nästan som planerat, men i stället för avstickaren från Kungsleden (Alesjaure - Vistas - Sälka) skulle vi hålla oss på den hela tiden. På så sätt skulle vi hinna ta oss till Kebnekaise (men vi trodde att vi var tvungna att skippa toppbestigningen för att hinna med det bokade tåget hem). Vi åt middag innan vi gav oss av, och klockan blev nog närmare tre innan vi kom iväg.

Blommor längs leden. Första delen mot Abiskojaure började bli tjatig, i alla fall för Anders. Det var ju femte gången han gick sträckan! Så vi gick på fort och utan avbrott. Och vi ville inte heller komma fram för sent. Vi tog nästan inga kort förrän vi kom fram till bron där vi bröt sist. Rastplatsen där Kristoffer blev dålig gick vi snabbt förbi, och nu kände vi att vi äntligen var på väg.
Här och var där vi hörde Abiskojåkka brusa extra högt gjorde vi små avstickare fram till den. Det var det verkligen värt! De som menar att denna etapp bara är en tråkig transportsträcka kan inte ha gjort dessa avstickare. Bitvis fanns det spänger att gå på, så då var det riktigt lättvandrat. Abiskojåkka.
Avstickare till Abiskojåkka.
En mysig bäck.
En liten bäck vi tyckte såg mysig ut.
Det var skönt att äntligen ha kommit en bit. Vi fick syn på en snödriva på en höjd inte så långt från leden. Givetvis bestämde vi oss för att ta oss dit, då snö mitt i sommaren inte är så vanligt för oss sydsvenskar. Vi tog av oss ryggsäckarna och gav oss iväg på en liten språngmarsch i den snåriga skogen. Väl där passade vi på att kasta snöboll så här i juli innan vi återvände till leden igen. Efter ca 10 km vandring kom vi till sjön Abiskojaure, som vi skulle följa resten av dagen. Det blev molnigare och molnigare och regnet var inte långt borta.
Leden gick mellan Abiskojaure och fjället Kierons (1551 möh) väldiga stup, där flera ståtliga vattenfall störtar ner. Naturen började att ändra sig. Det blev mindre och mindre av fjällbjörkar och istället mer videsnår. En helikopter kom flygandes riktigt nära Kieron och gav oss ett bra storleksperspektiv. Vi försökte scanna kortet vi tog, men helikoptern blev bara en pixel stor :-).

Så började det att regna där vi gick längs sjön Abiskojaure. Det var ödsligt, och man började känna en riktig frihetskänsla. Vad spelar lite regn för roll? Leden var väl upptrampad, så det var ingen risk att gå fel! Den liknade mer en motorväg än en stig.

Videsnår med Kieron i bakgrunden.
Videsnår. Moln sveper förbi Kieron.
Väl upptrampad led.
Väl upptrampad led. Det har precis börjat regna.
Efter några kort på Kieron och en tids vandring närmade vi oss nu stugan Abiskojaure. Framför oss hade vi fjället Kartinvare, som vi skulle passera imorgon. Vi hade bara en hängbro kvar att passera så skulle stugan ligga där. Den svajade ganska friskt när vi gick över.

När vi kom fram till stugan var klockan halv tio, och det regnade fortfarande. Det var skönt att komma in i den varma stugan och hänga av sig de blöta kläderna. De första 15 km var nu avklarade. I stugan fanns det två sovrum, ett fullt och ett tomt. Vi valde det tomma! Bara en person till sov där under natten. När vi skulle började laga middag hade vi stora problem med att få eld på gasolköket med jukkasstickan, och ingen hade tändstickor. Men till sist gick det i alla fall. Dagens rätt var pasta med skinka och banan. De som hävdar att frystorkat är äckligt kan inte ha smakat denna ljuvliga rätt. "Lunchrummet" gjorde nog sitt till; den dunkla stugan i trä och det varma ljuset från gaslyktan förde tankarna långt bort från civilisationen. Medan regnet smattrade mot fönstret lutade vi oss tillbaka på köksstolarna och njöt. Vi var äntligen i fjällen! Stugvärden, en välväxt norrman, kom in och kollade våra fjälluffa-kort. Han var inte den pratsamma typen, men det fanns andra att språka med.
Sovrummet i Abiskojaure.
Sovrummet i Abiskojaure.
Vi träffade en tysk kille som hette Stephan. Han åt i stugan, men gick vidare för att tälta under natten. Han var ju tvungen att gå ut ur nationalparken för att kunna göra det gratis. I nationalparken får man endast tälta på de iordningställda platserna. Vi träffade också två tanter, varav den ena inte hade vandrat förut. De skulle gå samma rutt som vi. Vi kom i säng vid halv tolv, sist givetvis.

 

Fortsätt till Vandringsdag 2


Copyright © 1999 Per Russberg, Anders Gustafsson.