[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Sydamerika, januari 1999

Söndag 3 januari
Vi påbörjade resan med flyg från Landvetter. Vi bytte i Köpenhamn och mellanlandade i London, där vi fick vänta i planet två timmar. Resan mellan London och Sao Paulo i Brasilien tog drygt 11 timmar och varade hela natten. Malin stiftade bekantskap med en brasiliansk tjej.

Måndag 4 januari
Jag vaknade vid halv 6-tiden och såg soluppgången. Vi bytte plan i Sao Paulo och fick se en del av Sydamerika under flygningen till Santiago. Vi var framme vid 14-tiden, med 4 timmars tidsskillnad mot Sverige. När vi steg ur planet slog hettan emot oss. En kanadensare som talade utmärkt svenska ville hjälpa oss med allt, men vi lyckades skaka av oss honom till slut. Han berättade att det inte har regnat i Santiago sedan juni. Min ryggsäck blev genomsökt i tullen, och vi fick göra om våra immigrationspapper. Då vi skulle återbekräfta hemresan blev vi hänvisade till ett mystiskt kontor. Sedan ringde vi hem till Sverige, och tog flygbussen in till centrum. Vi konstaterade snabbt att de flesta talar dålig eller ingen engelska, så Malin fick använda sitt lexikon flitigt för att komplettera sina rostiga kunskaper i spanska. Själv kan jag inte ett ord. Vi hittade inga vykort, och på turistbyrån fanns inga kartor till salu. Vi blev istället hänvisade till ett hus inte alltför långt därifrån märkt "Maps for sale" på en liten karta. Där skulle vi gå till ett rum på våning 15. Vi åkte upp med hissen och det såg ut som ett hotell, vi knackade på rummet och blev insläppta, och fick välja en karta att köpa. Det finns tre linjer i tunnelbanan, och tågen går på däck. Människorna är mycket hjälpsamma, så fort man stannar upp och ser sig om kommer någon fram och ska hjälpa till. Vi åkte till bussterminalen, åt på McDonald's och fick hjälp av en man som fixade bussbiljetter åt oss och visade oss till ett rum att sova i. Han ville ha lite betalt för den servicen. Vi gick ut en sväng, och när vi återvände gick vi in i fel hus. När vi vred på varmvattnet i badrummet så började det brinna i en låda på väggen.

Tisdag 5 januari
På morgonen hade ett stort antal myror invaderat min frukost, och jag var nära att riva ner en krukväxt med ryggsäcken på vägen ut. Vi lämnade ryggsäckarna på busstationen och gav oss ut på stan. Jag lyckades få tag på vykort, och tanten på posten blev lite förvånad när jag ville ha 46 frimärken till Sverige. Köpte förpackad yoghurt med cornflakes, som hette "svelty". Vi letade igenom halva stan efter gas till primusköket, och till slut fick vi åka och hämta köket på busstationen för att se om gasen passade. Vi köpte också karta till vandringen, men gick in på fel ställe och blev lite rädda när en soldat dök upp. Köpte också mat för bussresan till Argentina, som kommer att vara nästan ett dygn. Vi hade precis lastat in ryggsäckarna i bussen när vi upptäckte att det var fel buss. Bussen avgick kl 20.45, vi blev bjudna på läsk ombord och såg på chilensk TV med dålig mottagning.

Onsdag 6 januari
Vaknade vid 7-tiden efter en obekväm natt på bussen. Vi bytte buss i Osorno kl 10.30, en bra bit söder om Santiago. Vi tappade bort det spansk-svenska lexikonet på bussen, och Malin fick panik när hon trodde att hennes kamera var borta. Den hade ramlat ner på golvet och glidit bakåt. Vi passerade gränsen till Argentina, och resan fortsatte på slingriga grusvägar upp genom bergen. Vi var framme i Bariloche vid 16-tiden. Det var inga problem att hitta någonstans att sova, direkt kom en tjej och frågade om vi letade efter ett ställe att övernatta på. Vi fick dela rum med två andra, varav en talade svenska. Rummet hade en fantastisk utsikt över Bariloche. Den argentinska peson är jämställd med US-dollarn, och de blandar de båda valutorna. Det är betydligt dyrare i Argentina än i Chile - vi ringde en minut hem till Sverige för 40 kronor. När vi åt middag välte Malin ut sitt ölglas.

Torsdag 7 januari
Idag började skolan hemma i Sverige, men jag har tagit ledigt en vecka. På morgonen blåste det ordentligt. Vi åkte buss till Pampa Linda, där den planerade vandringen skulle börja. När vi kom fram regnade det, och vi talade med en kvinna på informationskontoret som sa "No way! You will need a boat to cross". Vi bestämde oss efter mycket funderande för att stanna kvar i Pampa Linda och övernatta här. Några tyskar som gav sig iväg kom tillbaka helt genomvåta efter någon timme. Vi hoppas att vädret blir bättre imorgon och ägnade istället dagen åt att skriva vykort och prata med folk, bl.a. två trevliga engelsmän som båda hette Geoff, och som vi delar rum med i natt. P.g.a. det dåliga vädret var det många som övernattade, så på kvällen var det fullt ös med sång och musik.

Fredag 8 januari
Malin väckte mig och sa att det var vackert väder. Dock hade hon ont i magen. Vi lämnade ryggsäckarna i Pampa Linda och gjorde en dagsvandring upp mot den närliggande glaciären tillsammans med engelsmännen, fast de gick fortare så vi höll inte ihop hela tiden. När vi kom upp till parkeringsplatsen fortsatte vi upp till ett vattenfall förbi en skylt där det stod att det var förbjudet att gå längre, och vid vattenfallet tilllagade vi en god pastarätt. Jag klättrade ner på hala stenar och hämtade vatten till den. Det var inte helt lätt och det blåste hårt med vattenånga från vattenfallet, men det gick bra. Sedan återvände vi till parkeringen och gick upp på ett berg vid sidan av glaciären. Det var brant och tröttsamt, och jag satte en druvsockertablett i halsen. Vi orkade inte riktigt ända upp, men vi kom rätt högt och fick en fin utsikt över glaciären. Stigen upp var full med nedfallna trädstammar som vi fick klättra över eller krypa under. När vi kom ner var jag helt slut, och kopplade av med en rejäl smörgås. Sedan återvände vi till Pampa Linda. Det blev väldigt tröttsamt att gå mot slutet, vi gick ett par mil idag. Vi försökte lifta utan framgång. Vi sover i tältet i Pampa Linda i natt, och ska påbörja den riktiga vandringen imorgon. Stjärnhimmeln var helt fantastisk, jag har aldrig sett något liknande. När Malin skulle hälla upp kokande vatten i en plastflaska kom det mesta utanför, och flaskan blev deformerad av det heta vattnet.

Lördag 9 januari
De tvättade kläderna hade frusit till is under natten. Vi tog farväl med engelsmännen och gick och pratade med kvinnan i informationen som berättade lite om vandringen, och sedan gav vi oss iväg. Det var ansträngande att gå med den tunga ryggsäcken, och jag fick ont i axlarna. Malin gick snabbare än jag, så hon gick i förväg nästan hela tiden. Ett antal besvärligheter fanns på vägen - träd att klättra över, forsar att balansera över på stenar och smala stockar, och ett lerigt träsk att passera. Vi hann inte fram till den tilltänkta övernattningsplatsen, utan vi tältade i skogen. Sladden till pannlampan gick av, men gick att laga med tejp. Vi går upp tidigt imorgon och försöker ta igen det vi inte hann idag.

Söndag 10 januari
Vi kom iväg vid 10-tiden. Idag tog vi oss upp till Paso de las Nubes och ner på andra sidan. Vi hade tänkt försöka gå hela vägen till Puerto Frias, men insåg snart att det inte fanns en chans. Det går helt enkelt för långsamt, och dessutom fick jag ont i en tå. På en del ställen fick vi plöja oss igenom täta, snåriga buskar och stigen syntes knappt. En stor mängd hemska flugor plågade oss. De var stora med gröna ögon och bet oss. När vi kom ner mot campingplatsen började det regna och åska. Malin trodde att det var fel på primusköket, och då hade vi legat illa till, men som tur var hade vi bara glömt stänga kranen.

Måndag 11 januari
Vi kom iväg halv 9 på den tredje och sista dagen av vandringen. Jag fick låna Malins sandal till min vänstra fot eftersom jag hade så ont i stortån. Idag var det fråga om att plöja oss igenom en tät regnskog, och det var minsann inte så lätt. Fast det blev bättre efter ett tag. Det var otaliga trädstammar att klättra över och krypa under, och vid ett tillfälle halkade jag ner i gyttja. Efter många timmar kom vi äntligen fram till platsen där floden skulle korsas med hjälp av ett träd som ligger över vattnet. Det var den här platsen som kvinnan i informationen syftade på eftersom det här trädet hamnar under vatten när det regnar. Det fanns ett rep att hålla i, så det var inte svårt att ta sig över. Sedan var det en liten bit kvar till Puerto Frias, där den argentinska gränskontrollen ligger. P.g.a. att vi har förlorat en del tid får vi skippa de tilltänkta två dagarnas vandring härifrån till Peulla i Chile, och istället ta den extremt dyra bussen. Bussen kostar US$50 per person för en sträcka på några mil, men vi lyckades komma undan detta genom att en tjej viskade till oss att vi skulle börja gå några hundra meter längs vägen, så skulle buss nr 3 plocka upp oss mot US$15 per person. När vi stod och väntade på bussen kom Malin på att man kanske inte får ta med sig bröd över gränsen, så i sista sekunden lyckades vi slita upp brödet ur ryggsäcken och kasta det i diket. När bussen kom så viftade vi, och den stannade och plockade upp oss, vi betalade, och där satt fem personer som skrattade och drack öl. Efter tre mil på den slingrande vägen förklarade en av dem att vi blir avsläppta strax före den chilenska gränskontrollen, för annars skulle det bli problem. Vi skulle alltså låtsas att vi hade gått hela vägen. Vid gränskontrollen frågade först en person om vi hade någon frukt, sen fick vi gå till tre olika ställen och visa passet och fylla i papper. De verkade inte bry sig särskilt mycket. En av dem skrev upp våra namn på baksidan av ett ihopvikt papper, och vid tullen fick vi knacka på och stiga in i ett rum där TV:n stod på, och där satt de och drack kaffe. Därefter gick vi 1 km in till Peulla, som var mycket litet. Där kunde jag äntligen köpa en kall läsk, vilket jag hade längtat efter i tre dagar. Efter mycket diskuterande på spanska med en man, som först erbjöd att köra oss direkt med racerbåt över sjön för US$150, kom vi fram till att vi skulle övernatta här. Men det gick inte där vi var, utan vi fick åka med en liten båt till en strand där vi kunde campa för US$10, inklusive hämtning imorgon kl 7. Vi lade oss och sov under bar himmel.

Tisdag 12 januari
Strax efter kl 7 blev vi hämtade. Mannen som körde oss över sjön visade sig jobba på båten vi skulle åka med. När vi skulle gå ombord frågade de efter biljetterna som tydligen skulle ha köpts 1 km bort, så Malin gick och köpte dem. Sedan skulle våra ryggsäckar tas ombord, de lades ovanpå en container som flyttades med en vinglig lyftkran. Vi bad en stilla bön att de inte skulle falla i vattnet. Efter 1½ timme med båten nådde vi Petrohue. Därifrån tog vi en minibuss till Puerto Montt. Vi gick till en restaurang där alla stirrade på oss och våra ryggsäckar, och beställde kyckling och pommes frites. Vi gick också till marknaden, där Malin köpte ett armband medan jag skrev färdigt de sista av mina 46 vykort. Sedan åkte vi vidare med buss till Ancud på ön Chiloé. Chauffören var helt galen och gjorde livsfarliga omkörningar hela tiden, och på färjan gungade det väldigt mycket. I Ancud tog vi en taxi in till centrum. Vi hittade ett ställe att sova på, tog ut pengar och köpte mat inför morgondagens bussresa tillbaka till Santiago. Det visade sig vid kassan att man själv skulle ha vägt bananerna, och de två 1.5 liters läskflaskorna vi hade tagit fick vi inte inte lov att köpa. Jag framkallade fyra filmrullar, och vi avslutade dagen med att packa om ryggsäckarna inför min hemresa till Sverige.

Onsdag 13 januari
Vi åt den lilla frukosten som ingick, och skänkte bort de två oanvända gasbehållarna som vi inte längre behöver. Vi sökte upp en man i en fotoaffär, som enligt turistbyrån skulle kunna ta oss till en nationalpark med mycket sälar, men han menade att man måste ha två dagar på sig. Vi stannade därför i Ancud och tog det lugnt, framkallade den sista filmrullen, åt en rejäl portion med fisk och pommes frites och skickade e-mail från ett litet internetställe. Vi besökte också fortet San Antonio, och stadens museum. När vi var på väg uppför en trappa i ett torn upptäckte Malin för andra gången att hennes kamera var borta. Den här gången var det dock allvar. Hon rusade tillbaka till toaletten där hon hade glömt den, men den var borta. Hon blev inte lika hysterisk som förra gången eftersom hon redan hade tagit många bilder, och köpte två engångskameror istället. En tjej på turistbyrån skrev ett papper på spanska som förklaring till polisstationen dit vi gick för att få en polisrapport så att Malin kan få ut pengar på försäkringen. På polisstationen verkade de inte veta hur man skriver en polisrapport, utan menade att vi skulle gå till domstolen imorgon. Efter att ha ringt till turistbyrån lyckades de dock fatta att vi bara ville ha ett papper, så de rev sönder ett linjerat papper och stoppade in det i skrivmaskinen och skrev lite grann på spanska, och satte sin stämpel på. Kl 17 gick bussen tillbaka till Santiago. Busschauffören var som vanligt inte klok och gjorde vilda omkörningar över dubbla spärrlinjer. Assistenten var dessutom otrevlig.

Torsdag 14 januari
Vi kom fram till Santiago vid 9-tiden på morgonen och tog tunnelbanan till posten och postade alla vykorten, och åkte sedan med flygbussen till flygplatsen. Vi ringde hem och lämnade ett meddelande på telefonsvararen, och tog farväl med varandra. Malin ska nu åka själv till Mendoza i Argentina för att träffa pojkvännen när han kommer ner från berget. Hon kommer hem till Sverige om en vecka. Mitt plan från Santiago gick kl 15, och från Sao Paulo kl 23 där jag fick vänta fyra timmar. Det var första gången jag flög ensam.

Fredag 15 januari
Jag sov gott på planet. Mellanlandade i London även denna gång, och väntade ytterligare 5 timmar i Köpenhamn. Jag blev mött på Landvetter, och var hemma i Kinna vid midnatt.


[Dagbok] - [Bilder]