[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Indonesien

Måndag 9 december (Hotel Wijaya Kusuma, Pontianak)
Jag var uppe väldigt tidigt och släpade iväg med packningen till den lokala busstationen vid 5.30-tiden. Det var onödigt eftersom det inte fanns någon buss förrän kl 6.30 så jag fick ta en taxi till terminalen iallafall, men jag fick ju iallafall röra på mig lite grann då jag skulle sitta större delen av dagen i bussen. Avgångstiden var kl 7 fast vi kom inte iväg förrän en kvart senare så jag hade hunnit med stadsbussen iallafall men ville inte chansa. Vi var ganska snart vid gränsen och jag fick gå till ett speciellt bord där immigrationsmannen stämplade passet efter att ha ställt ett par frågor men han sa inget om vidarebiljett. Jag växlade bara lite grann vid gränsen eftersom det var inofficiella växlare och kursen inte var så bra. Sedan var det bra långt att åka till Pontianak. Vi rastade på ett ställe som var förvånansvärt fint med självservering i bufféstil, fast det var inte dyrt. Jag tyckte det såg mer och mer ut som Indonesien ju längre vi kom från gränsen och det var vackra landskap med mycket palmer och folk med trähattar som jobbade på fälten. Det blev drygt innan vi var framme i Pontianak sen eftermiddag fast bussen körde helt till stadens centrum istället för att stanna vid terminalen så det var ju behändigt. Jag konstaterade snabbt att det är mycket sämre med engelskan här och att det är besvärligt att kommunicera med rickshawfolket. Rickshawmannen som tog mig till hotellet förstod inte när jag frågade om priset och sen satte han sig på tvären och vägrade acceptera mindre än 5000 Rp vilket lär ha varit en hel del över normalt pris. Jag fann hotellet dyrt och dålig valuta för pengarna, men men, vad ska man göra...

Tisdag 10 december (Hotel Wijaya Kusuma, Pontianak)
Pontianak som stad är inte så värst intressant eller trivsam och har de vanliga ingredienserna betongbyggnader, dammiga gator med massor av motorcyklar och annan trafik, stekhet sol och folk som stirrar och hojtar "Hello Mister!", Indonesiens motsvarighet till Filippinernas "Hey Joe!". Så det var ju inte utan att jag undrade vad jag skulle här att göra. Jag lyckades inte få rickshawmannen att förstå att jag ville till posten så jag gick och det var löjligt långt från centrum. Min frustration späddes på ytterligare då posten var stängd och jag måste komma tillbaka imorgon. Jag blev på betydligt bättre humör då jag åkte båt över till andra sidan floden där jag fann en helt annan värld med ett omfattande nätverk av primitiva hus på pålar och träplankgångar som band ihop det hela. Folket där var nyfikna men mycket vänliga och jag kände inte att jag gjorde intrång på deras område. Gång på gång radade de upp sig framför min kamera och mer eller mindre krävde att jag skulle fotografera dem vilket jag mer än gärna gjorde. Ofta tycker jag det är svårt att fotografera människor men här var det inga problem och de bad inte om pengar heller. Att gå omkring här var något av det mest trivsamma jag gjort på länge och bilderna jag tog idag var nog bland de bästa på resan. Att jag var en minst lika stor attraktion för dem som de var för mig fick jag bekräftat vid det närliggande muséet där jag två gånger fick ställa upp på att bli fotograferad tillsammans med ett flertal personer. Jag passade även på att låta dem ta samma bilder med min egen kamera. Moskén fick jag dock inte lov att gå in i. Jag gick tillbaka till stan via bron och det blev ganska långt eftersom jag inte var på den vägen som jag trodde. Mina sandaler gick sönder igen idag men ett nytt par var inte långt borta då jag gick förbi ett flott och glänsande köpcentrum. Skoavdelningen var på andra våningen och när jag kom uppför rulltrappan var där en lustig kille som inte verkade ta sitt jobb så seriöst. Han hade en mikrofon som gick ut över hela byggnaden och nynnade med i musiken som spelades, och när jag började titta efter sandaler kommenterade han i mikrofonen. Nu är jag inne på mitt fjärde par sandaler på den här resan.

Onsdag 11 december (Hotel Wijaya Kusuma, Pontianak)
Jag tog mig återigen till posten, den här gången med rickshaw och jag såg till att få priset väl etablerat. Det var extremt dyrt att skicka brev från Indonesien. Jag köpte också bussbiljett tillbaka till Kuching. Sedan tog jag färjan till andra sidan floden för att åka till ekvatormonumentet några kilometer norr om stan. Med på färjan var en man på motorcykel som började prata med mig och han erbjöd sig att köra mig till monumentet utan någon betalning, bara för att han tyckte det var roligt att prata med turister. Ekvatormonumentet var massivt, bra mycket större än det i Bukittinggi och inne i monumentet fanns en liten utställning. Sen bjöd han på te och vi satt ner och pratade en stund. Han ville gärna ta med mig till sin skolklass men jag hade tänkt ta en båttur och kunde inte vänta till kl 16. Det såg visserligen ut att kunna bli regn fast det blev det inte mycket med. Tillbaka på hotellet kom lustigt nog en man till mitt rum precis som jag skulle gå och se mig omkring efter en båt, och han undrade om jag ville ta en båttur med honom så det gjorde jag. Han var dock märklig och blev tröttsam med tiden. Han pratade oupphörligen och upprepade samma saker hela tiden, och han var inte helt lätt att förstå. Jag ville gärna koppla av, titta på vad som försigick runtomkring och kanske ta något foto, och jag påpekade detta och han bad om ursäkt men fortsatte ändå snart att prata strunt igen. Vi hade med oss en annan man som körde båten men han talade ingen engelska. Vi åkte in på flera olika smalare kanaler och det var gott om låga broar att ducka för. Det var trevligt fast fotomöjligheterna var inte lika bra som igår. Sen åkte vi bort till en av de stora broarna i solnedgången och det var nästan mörkt när vi var tillbaka, och vi hade varit ute nästan två timmar. Efteråt betalade jag timpriset som vi hade kommit överens om men han var inte nöjd och förväntade sig tydligen att jag skulle ge extra för hans "guideservice". Det var inte aktuellt eftersom han inte hade sagt något om det innan vi åkte, men han följde efter mig en bra stund efteråt och tjatade om pengar.

Torsdag 12 december (Hotel Khatulistiwa Plaza, Singkawang)
Jag kom iväg vid 9-tiden på en buss norrut längs kusten och var framme i Singkawang tre timmar senare där jag fick ett bättre rum än i Pontianak och till rimligare pris, efter ett par ställen som var dyra eller fulla. Stan har en stark kinesisk prägel och var överraskande trivsam, ren och fin så det känns knappt som Indonesien. Inte alls som i Pontianak. Jag hade tänkt åka till den närliggande stranden men det började regna strax efter min ankomst och det slutade inte förrän i skymningen så jag stannade på hotellet.

Fredag 13 december (Nattbuss Pontianak - Kuching)
Idag på morgonen åkte jag motorcykel till stranden Pasir Panjang och stannade där 20 minuter. Stranden var kilometerlång och nästan helt tom på folk. Det var en bit att åka från Singkawang. Sen såg jag mig omkring i stan litegrann innan jag åkte buss tillbaka till Pontianak. Bussen gick direkt när jag kom till terminalen och den var lugnare och inte lika full som den jag åkte med igår. När jag kom tillbaka till Pontianak var det samma visa som igår med vädret så det blev inget av med att fotografera på stan som jag hade tänkt. Då jag stod och väntade på färjan över floden till stadens centrum brakade ovädret loss och jag flydde in under taket vid den närliggande cafeterian liksom alla andra. Det var rena syndafloden och det regnade så hårt att hela stan på andra sidan försvann, och det blåste så att man blev våt fastän man stod långt in under taket. När regnet till synes saktade ner åkte jag över på färjan, bara för att på nytt bli stående vid en primitiv tältliknande uteservering. Efter att ha väntat där en stund och det inte slutade regna så plastade jag in mig och packningen så gott jag kunde och gick iväg till busskontoret, och jag lämnade ryggsäcken där och gick ut och åt och internettade i väntan på bussen kl 21. Vi kom iväg 10 minuter före tiden och det var en väldigt fin och bekväm buss med behaglig temperatur, så det var helt ok för att vara nattbuss.

Tillbaka till Malaysia >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning] - [Ingemars Vietnamdagbok]