[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Filippinerna

Torsdag 17 oktober (Soledad Pension House, Manila)
Jag åkte ut till flygplatsen kl 10.30 med den stora flygbussen som märkligt nog var helt tom, det var bara en passagerare utöver mig. Vid gaten träffade jag en filippinsk man som inte tyckte att jag skulle åka till Zamboanga, och så erbjöd han sig att jag kunde åka med honom hem ikväll eftersom taxibilarna i Manila är ökända för att vara farliga. Avgången var lite grann försenad och planet var knappt ens halvfullt - i hela den bakre delen av planet gapade stolarna tomma. Det blev mörkt precis innan vi landade i Manila vid 18-tiden, så jag fick bara se stadens ljus vid inflygningen. De officiella taxibilarna från flygplatsen lär vara säkra, men dyra, så istället tog jag den omständiga vägen vilket kostade praktiskt taget ingenting och var rätt kul. Den svåraste biten var att hitta jeepneyn vid flygplatsen, den var bara en kort promenad från terminalen men alla ville ju att jag skulle åka med deras taxi så det var inte lätt att få någon vettig information. Jeepneyn tog mig till förorten Baclaran inte så långt från flygplatsen där jag fick gå ca 500 m till ändhållplatsen för stadens Metrolinje. Vakter på stationen ville titta i mina väskor och sedan bar det av mot centrum. Framme där tog jag sedan en cykelrickshaw till ett ställe att bo. Boendesituationen i Manila är inte den bästa - för P180 fick jag ett litet och sjabbigt rum, komplett med en liten mus som sprang omkring på golvet, och på toaletten fanns det kackerlackor.

Fredag 18 oktober (Soledad Pension House, Manila)
Idag tog jag mig till immigrationskontoret för att förlänga de 21 dagarna jag fick på flygplatsen, jag hann nämligen inte ordna något visum i Bangkok. Eftersom jag sov länge var jag för sent ute för att få tillbaka passet samma dag och måste därför vänta till på måndag, men jag behöver ju ändå ett par dagar för att se stan. Immigrationskontoret var en hopplös byråkratisk härva och inget för den lättförvirrade. Efter att ha fyllt i ansökningsformuläret skulle jag gå till lucka 16, sen fick jag sitta och vänta en dryg timme innan jag kunde gå till lucka 15 för att få en faktura och ytterligare formulär att fylla i. Fakturan skulle betalas vid lucka 4, och ett par män som satt vid ett bord och ropade ut nummer och meddelanden i en mikrofon gav mig ett könummer för detta. Men det var ett helt annat nummer än de som kom upp på den elektroniska skylten på väggen så jag förstod ingenting, och männen vid bordet blev en smula irriterade över det. Efter en stund sa de "what's your number?" och jag kunde bara säga "eeh..." men då kunde jag tydligen gå till lucka 4 och betala den rätt så dyra avgiften på P2020. Sen var det tillbaka till lucka 16 där de tog passet och den bunt med papper jag samlat på mig. Puh!

Lördag 19 oktober (Soledad Pension House, Manila)
Nu behöver jag verkligen göra mig av med ovanan att vara uppe sent och sova fram på förmiddagen om det ska bli något gjort. Idag kom jag inte ut förrän vid 12-tiden och hade bara eftermiddagen för sightseeing. Manila har inga spektakulära sevärdheter som "måste" ses, utan det är parker, kyrkor, muséer och liknande. Jag gick först till Rizal Park där jag träffade en man med sin fru och deras lilla barn. De hade haft parken som sitt hem de senaste två veckorna och sa att många sover där. I anslutning till parken finns flera små trädgårdar med små inträdesavgifter, fast huvudparken är gratis. Det finns också en jättelik avbildning av öriket Filippinerna i en damm. En parad drog igång medan jag var i parken. Jag fortsatte till historiska Intramuros men hann bara se Fort Santiago där den nationelle hjälten José Rizal hölls fången innan han avrättades 1896. Det började regna medan jag var där. Jag har sett ytterst få västerlänningar här i Manila och tjejen i kassan på McDonald's kom ihåg mitt namn när jag kom tillbaka.

Söndag 20 oktober (Soledad Pension House, Manila)
Idag lyckades jag komma upp tidigare och åkte till den bisarra kinesiska kyrkogården. Det är ett stort område som ser ut som ett bostadsområde och med bilvägar som löper igenom det hela, fast husen som ser ut som bostadshus är i själva verket gravar för Manilas rikaste invånare. De har faciliteter som toaletter, rinnande vatten och till och med brevlådor! Jag har då aldrig sett något liknande. En guide ville visa mig "höjdpunkterna" för P400 men det tyckte jag var lite väl dyrt så jag gick omkring själv och tittade. Sedan åkte jag till Chinatown och marknaderna däromkring. Jag hörde en serie skarpa knallar så jag undrade om det var skottlossning eller vad det var frågan om men ingen verkade bry sig utan alla bara fortsatte med vad de höll på med. Jag gick vidare till Intramuros där det återigen började regna, och såg katedralen och San Augustin Church där det var bröllop på gång. Muséet jag ville se i Rizal Park var stängt. Det var även Orchidarium p.g.a. bröllopsfest. Kl 17 såg jag gratiskonserten "Concert at the park" i Rizal Park men det var väldigt stillsamt och ganska trist.

Måndag 21 oktober (Soledad Pension House, Manila)
Jag gick till Manila Doctors Hospital eftersom jag dragits med diarré bra länge nu. Doktorn var en gammal tant som var rätt så dryg. Jag fick lämna blod- och avföringsprov på labbet och resultatet skulle jag få på kvällen. Sedan vidare till immigrationskontoret för att hämta passet kl 14. Den här gången gick det betydligt smidigare, jag kunde gå direkt till lucka 14 och det hela var över på några minuter. Inga resebyråer verkade kunna hjälpa till med information om färjorna mellan Zamboanga och Sandakan, så jag antar att det enda sättet är att kontakta färjelinjerna direkt per telefon. Jag gick ut till Manila Bay i solnedgången men det var molnigt. Tillbaka på sjukhuset kl 20, och att döma av testresultatet hade de inte hittat någonting så det känns som att det inte finns mycket till poäng med att komma tillbaka imorgon och betala mer pengar för att prata med doktorn men det får jag väl göra iallafall. Otroligt nog fick jag inte lov att tvätta mina kläder på stället där jag bor, och senare kom jag på samma kvinna som sa till mig med att själv stå och tvätta kläder på samma plats - det här är klart ett av de sämsta ställena jag har bott på.

Tisdag 22 oktober (Baden Powell Inn, Baguio)
Doktorn skrev ut nåt läkemedel som jag ska ta 3 ggr/dag i fem dagar. Jag hade med mig packningen till sjukhuset så det var lite klumpigt och polisen vid entrén ville söka igenom den, liksom polisen på Metrostationen, liksom polisen på bussterminalen. Jag kom iväg på en buss till Baguio kl 14 och nu var det högt på tiden att lämna Manila. Var framme på kvällen och fick ett helt rum med 6 sängar för mig själv nära busstationen, det var lite dyrt men det var det billigaste alternativet.

Onsdag 23 oktober (Sagada Guesthouse, Sagada)
Baguio tycktes vara ett trivsamt ställe och påminde litegrann om Shimla i Indien, fast större. Men jag kände att jag ville komma vidare så det enda jag fick se av Baguio var under promenaden till den andra busstationen. Jag kom med den sista bussen till Sagada kl 11.30. Det var en sju timmars resa på helt enastående bergsvägar med fantastiska panoraman i stort sett hela tiden. Helt klart en av de finaste vägarna jag har åkt på. Rummet var det billigaste hittills i landet och samtidigt det bästa, fast jag hade lite svårt att hitta någonstans att äta och det var skällande hundar på gatorna.

Torsdag 24 oktober (Sagada Guesthouse, Sagada)
Idag var jag inte i något vidare form sedan jag dragit på mig en förkylning, troligtvis från den luftkonditionerade bussen till Baguio, den kyliga natten i Baguio utan täcke och den dragiga bussen till Sagada. Jag gick till Echo Valley som var vacker med tallskog och höga klippor. Där finns "hängande kistor" som Sagada är känt för. Kistorna hänger helt enkelt uppe på klippväggarna - ett mycket märkligt sätt att begrava folk. Jag lyckades inte hitta stigen för att fullborda rundvandringen och det fanns ingen att fråga så jag vände tillbaka. Senare på eftermiddagen försökte jag ta mig till utsiktspunkten vid Kiltepan Tower, men det visade sig vara ett hopplöst företag då Lonely Planets vägbeskrivningar ofta är långt ifrån solklara. Jag sökte förgäves efter den närmaste vägen genom skogen och började gå den längre vägen, men jag visste inte om jag var på rätt väg och det gick mot skymningen så jag lade ner det och hoppade på en jeepney tillbaka. För övrigt är Sagada ett väldigt litet, vackert och fridfullt ställe.

Fredag 25 oktober (Sagada Guesthouse, Sagada)
Idag anlitade jag en guide för att gå till Sumaging Cave. Vi gick iväg kl 11 och var borta tre timmar. På vägen plockade han upp fotogenlampan som vi använde inne i grottan. Efter en halvtimmes promenad genom Sagadas vackra landskap var vi framme vid grottans öppning. På vägen ner genom den första passagen som var rymlig var det fladdermöss i grottans tak. Marken var hal av fladdermusskit och jag fick skit på händerna när jag höll tag i större stenblock för att hålla balansen - väldigt äckligt! Längre ner tog vi av oss skorna och lämnade dem där för att senare komma tillbaka. Nu började de riktiga strapatserna, den här grottan var inte för vem som helst och det var en klar fördel att vara smal. Vi klättrade upp och ner över branta stenformationer, ofta med forsande vatten, fast det var inte halt och det gick bra när man var barfota. På ett par ställen var det rep som man fick ta hjälp av. Vi ålade oss genom trånga passager och vadade genom vattensamlingar. På ett ställe var vattnet så djupt att det gick upp över midjan. Guiden tog min kamera och andra grejer i sin ryggsäck för att hålla dem torra. Det var mycket vatten nere i grottan, kallt men inte iskallt, och det var ju inte precis det bästa för förkylningen. Det var en del annat folk nere i grottan, mest filippiner fast ett par utländska turister också. På vägen tillbaka till Sagada gick vi ner till Lumiang Burial Cave där det var fullt med kistor i grottans öppning, och sen tog vi vägen genom byn Demang.

Lördag 26 oktober (People's Lodge, Banaue)
Idag kom jag för en gångs skull upp tidigt och tog 6.30-jeepneyn till Bontoc, där jag bytte till en buss till Banaue. Vägen var återigen fantastiskt vacker. Framme i Banaue efter kl 10 lade jag mig och sov flera timmar eftersom jag fått influensaliknande symtom och jag kände mig riktigt ur form. Jag tog mig upp på eftermiddagen för att åka och titta på utsiktspunkten vid de berömda risterrasserna, men sen gick jag och lade mig igen tidigt.

Söndag 27 oktober (Nattbuss Banaue - Manila)
Jag mådde inget bättre idag så det blir tyvärr inga vandringar här utan jag tog bussen tillbaka till Manila kl 17.

Måndag 28 oktober (Rosalina's Place, Talisay)
Bussresan var ganska lindrig, men vi var framme i Manila kl 2.30 på morgonen - inte den mest praktiska tiden. Det fanns ingen bussterminal att gå in i där vi parkerade, men man fick lov att stanna kvar i bussen och sova och det var flera som gjorde det. Det var dock varmt och tröttsamt så efter ett par timmar vandrade jag iväg utan att riktigt veta i vilken del av stan jag befann mig. Jag tog en tricycle till närmsta Metrostation och tog ett av de första tågen till centrum vid 5.30-tiden. Jag kände mig bättre nu och bestämde mig därför för att fortsätta direkt till Taal Lake, så efter att ha ätit frukost åkte jag vidare på Metron till bussterminalerna i de södra utkanterna av stan och kom direkt med en buss mot Tanauan. Framme där fick jag stiga av mitt på gatan och visste inte riktigt hur jag skulle få tag på en jeepney till Talisay. Efter att ha gått fram och tillbaka längs huvudvägen ett tag fick jag tag på en tricycle som körde mig till jeepneyn, och jag hade knappast hittat den annars. Framme i Talisay fick jag ta en omgång med några commissionkillar. En tricyclekille undrade vart jag var på väg, jag sa Rosalina's Place, han sa P20, jag sa P10 och han sa ok. Men snart hoppade hans kompisar på och de körde iväg mig långt bort till ett helt annat ställe där de tyckte att jag skulle ta ett rum för P800. De ville också ordna min båttur till vulkanön och föreslog t.o.m. att jag skulle åka iväg med en båt innan jag ens fått ett rum! Men till slut körde de mig till Rosalina's Place och jag betalade P10 som det var sagt från början till deras besvikelse efter att ha slösat med sin bensin och tid. Boendestandarden och vad man får för pengarna varierar väldigt på Filippinerna, i det här fallet var det dålig valuta för pengarna men det var det enda billiga alternativet. Restaurangen var inte i drift och stället ligger inte precis centralt så antingen måste jag gå en bra bit eller ta en tricycle in till Talisay. Inte heller i centrum lyckades jag hitta någon restaurang utöver ett gatukök med billiga hamburgare så det blev att jag tryckte i mig några sådana. Sen skulle jag ha tag i en båt till vulkanön i Lake Taal men här var det snarare båtarna som letade efter mig så det var inget problem. Men de är allt annat än billiga, speciellt om man inte har någon att dela med och jag hade inte tid att se mig omkring efter andra. P700 tycktes vara det lägsta priset som gick att åstadkomma och det är inte så väldigt långt över sjön. Då ingick att killen "guidade" mig upp till kratern, men han var nog den mest odugliga guiden jag haft - han var trögfattad, upprepade vad jag sa och kunde inte svara på mina frågor, och dessutom orkade han inte hänga med i mitt tempo utan släpade efter. Men här behövdes å andra sidan knappast någon guide för det var bara att följa stigen raka vägen upp till kratern. Det var en lätt promenad och inte så väldigt långt, och med fina utsikter längs vägen upp. Där var en och annan utländsk turist, fast de var lata och red häst. Uppe på kanten av kratern var det magnifik utsikt, dels över den vattenfyllda kratern och dels i den andra riktningen mot sjön som vulkanön ligger i och som själv är en gammal krater. Nere i den lilla kratersjön finns återigen en liten ö, och sluttningarna ner mot sjön är klädda med grönska och det ryker på flera ställen. Tillbaka nere vid båten menades det att jag skulle betala P20 i "parkeringsavgift", men det ansåg jag måste ingå i båthyran så jag drog av det efteråt vilket båtkillen blev mycket sur över. Det hade börjat blåsa upp så sjön var lite grann vild nu och det stänkte en hel del vatten över mig på vägen tillbaka.

Tisdag 29 oktober (Nattbuss Manila - Legaspi)
Jag ville gärna se utsikten över Lake Taal från Tagaytay men det var lite väl mycket besvär. Jag tog en jeepney till Tagaytay där pengahungriga tricycleförare väntade, men jag visste inte om hotellet därifrån den bästa utsikten skulle vara var öppet och det blev till slut att jag åkte till Tagaytay Picnic Grove. Utsikten över sjön mätte inte alls upp till vad jag såg igår. Sen körde min tricycle mig helt åt skogen för jeepneyn tillbaka till Talisay så jag var tvungen att ta en ny, fast det förde iallafall med sig att jag kunde passa på att ta frukost på Chowking. Tillbaka i Talisay åkte jag jeepney tillbaka till Tanauan och där hoppade jag på en buss till Manila. Jag hamnade i förorten Cubao och tillbringade några timmar på ett internetcafé i ett närliggande köpcentrum innan jag tog en skraltig nattbuss till Legaspi från samma bussterminal som jag kom till. Den skulle gå kl 21 men klockan var efter 22 innan vi kom iväg, och makalöst nog stod motorn och gick på tomgång sedan 19-tiden då jag tog plats på bussen, liksom de flesta andra bussar runtomkring, så luften på bussterminalen var ju fullständigt vedervärdig. Alla fönster var öppna och de flesta satt med dukar för ansiktet.

Onsdag 30 oktober (Catalina's Lodging House, Legaspi)
Natten var inte så bekväm och vid 6-tiden på morgonen gav bussen upp. Passagerarna hade inte tålamod att vänta på att den skulle fixas och började omgående försvinna iväg på andra förbipasserande fordon, och det var en vältrafikerad väg så det kunde man lätt göra. Efter ett tag när det bara var ett fåtal personer kvar på bussen insåg jag att det var lika bra att följa deras exempel så jag hoppade på en förbipasserande buss märkt Legaspi. Det är ju en sak om man har köpt biljett för en lång resa och blir stående, men här hade jag bara några timmar kvar och dessutom är jag nästan säker på att konduktören på den här bussen gjorde fel och gav mig för mycket pengar tillbaka. Attraktionen i Legaspi är Mt Mayon som tornar upp sig över stan. Den perfekt symmetriska konformade vulkanen anses som en av de farligaste i världen och har haft utbrott bara för något år sedan. Jag åkte till Daraga Church och Cagsawa Church, båda med utsikt mot vulkanen. Utsikten från Daraga Church var bättre och högre upp men det var för mycket bråte ivägen för att kunna ta bra bilder. Vid Cagsawa Church var man i marknivå med vulkanen. Hur som helst var vulkanen insvept i moln större delen av tiden och tittade bara delvis fram, så det var svårt att få en riktigt bra bild. Ett gäng påstridiga ungar vid Cagsawa Church ville alla sälja fotografier från vulkanens utbrott. Jag tog några stycken som souvenir och åtminstone ett av dem var taget från samma plats som jag stod på.

Torsdag 31 oktober (Hernandez Resthouse, Donsol)
Efter att ha sovit ut konstaterade jag att alla banker var stängda för nån helgdag men som tur är har jag tillräckligt med peso för ett tag till. Jag hade tänkt mig att åka över till Samar eller eventuellt en sidotur till Catanduanes, men kunde inte få klarhet i hur jag skulle komma till Samar. Först tog en tricycle mig till en busstation där det inte fanns några bussar i den riktningen, och en annan tog mig till en depå där jag fick diffusa instruktioner om att "vänta vid en Shellmack på en buss som skulle komma någon gång under dagen". Istället blev det att jag ändrade mina planer helt och åkte till Donsol för att ta en båt därifrån till Masbate. Det var ont om restauranger i Donsol, men det fanns ett kök där jag bodde som jag fick använda mot en extra kostnad, så för en gångs skull lagade jag min egen mat och då blev det ju den gamla favoriten pasta med tonfisk, och en burk ananas till efterrätt.

Fredag 1 november (Mesa's Lodging House, Mandaon)
Båten var inte från Donsol utan från Pilar, några kilometer därifrån, och jag åkte dit med en tricyclekille som undrade väldigt vad jag egentligen skulle här att göra. För en gångs skull hade jag flax och en större båt direkt till Masbate Town gick kl 9, bara en halvtimme efter att jag kom dit. Resan tog 3½ timme och vi kom förbi en del vackra öar på vägen. Från Masbate Town var det ett par timmar i minibuss till Mandaon längs en väg av varierande kvalité, och det var en fin tur.

Lördag 2 november (View Deck Inn, Roxas)
Jag tog plats i båten till Roxas på Panay vid 8-tiden och vi kom iväg kl 10.30, en halvtimme efter den sagda avgångstiden. Det var en lite mer primitiv båt, en s.k. pumpboat, och man blev rätt mör av att sitta på den hårda träbänken. I början gick det trögt då vi stannade vid flera öar för att plocka upp passagerare, och folk kom även på från mindre båtar. Efter 6 timmar på sjön var vi framme vid Roxas och fick navigera in i en liten och grund kanal vilket var bökigt med den klumpiga båten. Jag tog ett rum i närheten av där vi lade till och började gå mot stan för att få något att äta men det var rätt långt så det fick bli tricycle efter ett tag.

Söndag 3 november (Centercon Hotel, Iloilo City)
Efter att inte ha kunnat duscha på flera dagar var det ett hårt slag då det inte fanns något vatten idag på morgonen, och igår kväll var det strömavbrott så det blev inte av då heller. Stinkandes tog jag en minibuss ett par timmar till Iloilo City där jag äntligen kunde befria mig från den hemska odören. En man på gatan visade mig till Centercon Hotel som låg undangömt och hade varit svårt att hitta annars. Jag gick lite på stan men tog annars mest igen mig och internettade lite grann.

Måndag 4 november (Colmenares Mountain Beach Resort, Guimaras Island)
På förmiddagen gjorde jag fortsatt en del ärenden i Iloilo City, och kom sedan iväg på en båt för den korta turen till Guimaras Island tvärs över sundet från Iloilo City. Jag installerade mig i ett rum ett par kilometer från dit jag kom med båten, och senare åkte jag till San Miguel för att besöka Macopo Falls men området var dessvärre stängt så det blev ingenting med det.

Tisdag 5 november (Colmenares Mountain Beach Resort, Guimaras Island)
Idag tog jag en cykeltur men det var ett ganska stort projekt att få tag i en cykel. En tricyclekille tog sig an det hela och körde mig fram och tillbaka, hit och dit i jakten efter en cykel. Det var cyklar som var för små, trasiga eller vars ägare var bortresta. Till slut fick jag tag på en cykel efter att ägarens son gått iväg i skogen för att hämta honom. Vi mötte dem på vägen tillbaka och jag kom iväg vid 11-tiden. Det var inte den bästa eller mest bekväma cykeln men det fanns iallafall växlar och det var bra eftersom det var mycket backar på ön. På vägen fanns det ett ställe där jag kunde köpa utsökta mangos, och det var också det enda stället där jag såg dem på ön. Guimaras är känt för sina mangos som ska vara de sötaste i världen. Jag trampade ett par mil till Navalas på öns norra kust där det fanns en gammal kyrka och en lång strand som jag gick längs med. Under cykelturen fick jag många blickar, skratt och "Hey Joe"-tillrop, och någon såg ut som om han just sett ett UFO när jag kom cyklandes förbi.

Onsdag 6 november (Coco Grove Hotel, San Carlos)
Innan jag lämnade Guimaras Island promenerade jag till den närliggande utsiktspunkten på ett litet berg med en kyrka och ett enormt kors som syns lång väg. Utsikten var till stor del skymd av vegetation men jag kunde skymta över sundet mot Iloilo City. Jag åkte tillbaka till Iloilo City och kom med en båt till Bacolod på Negros kl 12, bara några minuter efter att jag kom dit. Det var en stor båt, men den var ganska tom på passagerare. Framme i Bacolod efter 1½ timme åkte jag direkt till bussterminalen och tog en buss till San Carlos, vilket tog lite över tre timmar. Jag blir inte långvarig på Negros utan imorgon fortsätter jag till Cebu.

Torsdag 7 november (Ruftan Pensione, Cebu City)
Efter en dryg timmes väntan i hamnen gick båten till Toledo på Cebu kl 10. Det var ett stort åbäke med bildäck och andra klassens träbänkar där uppe. Efter 1½ timmes överfart blev det minibuss tvärs över ön på skakiga grusvägar med fina bergslandskap. Efter att ha installerat mig i Cebu City åkte jag till Ayala Shopping Center och kollade med flyg till Malaysia men det blir för dyrt så jag måste undersöka båtarna.

Fredag 8 november (Nisa Travellers Inn, Tagbilaran)
Då jag slutligen fann en telefon, vilket inte alltid är det lättaste i det här landet, kunde jag ringa till Aleson Lines i Zamboanga. De har båtar måndagar och onsdagar och kunde inte göra någon reservation men menade att det inte skulle vara några problem att få plats på båten samma dag. Så jag bestämde mig för att chansa på det och bokade inrikesflyg från Cebu City till Zamboanga vilket är mycket billigare än att flyga till Kota Kinabalu. Jag har 5 timmar på mig i Zamboanga och det är naturligtvis inte säkert att detta går bra. Jag kände att det är bättre att lämna Cebu City till senare och tog båten till Tagbilaran på Bohol kl 17.40, trots att jag redan hade betalat rummet men nu behöver jag vara effektiv. Den här båten var betydligt modernare och dyrare än de jag åkt med tidigare. Framme i Tagbilaran tog en tricycleman mig till min förvåning till stället jag ville bo för endast P5. Jag åt på ett ställe där flera i personalen var dövstumma.

Lördag 9 november (Nisa Travellers Inn, Tagbilaran)
Jag kom iväg på en buss mot Chocolate Hills kl 10, men den var redan full så jag fick sitta på en upphöjning i mittgången. Senare fick jag ett säte och jag blev entusiastiskt uppmanad att stiga av vid avtagsvägen till Chocolate Hills Complex, där en motorcykelkille körde mig upp till utsiktspunkten. Chocolate Hills är ett märkligt landskap av runda, låga kullar. Inte det mest spektakulära jag har sett men värt ett besök när man har vägarna förbi. Motorcykelkillen som tog mig upp dit erbjöd förstås en sightseeingtur/transport tillbaka till Tagbilaran. Det var lite dyrt men jag tyckte jag kunde passa på med det och få se lite mer av Bohol istället för att bara ta bussen tillbaka. Han tog mig till en rad ospektakulära "sevärdheter" på vägen. Först stannade vi till där vägen gick genom ett plantage av mahognyträd, och därefter vid en bambubro över en flod. Jag fick se en extremt liten miniapa och gjorde en kort båttur på Lobocfloden till ett mycket blygsamt "vattenfall". Slutligen fick jag se en av de äldsta kyrkorna på Filippinerna. Vi hade regnet efter oss men det började inte förrän vi var tillbaka i stan. Jag såg en hel del turister idag, något som det har varit dåligt med sedan jag lämnade Luzon.

Söndag 10 november (Luisa & Son's Lodge, Larena)
Killen i receptionen menade att det bara fanns en båt till Dumaguete och att den gick kl 10, så då fick jag bråttom eftersom klockan då var 9.45. Jag missade båten med bara någon minut men det fanns en till kl 17.15 och den gick vidare till Larena vilket passade utmärkt eftersom det var min tänkta destination. Den var dyr liksom den förra båten jag åkte med. Jag tog tillbaka rummet eftersom det var 24-timmars checkouttid och gjorde inte speciellt mycket under dagen. Det finns inte mycket att hitta på i Tagbilaran, det blev en del internet som är ett billigt nöje. Båten gick som den skulle och det gungade rejält vid överfarten från Dumaguete till Larena. Framme i Larena på Siquijor kl 20 tog jag ett rum i närheten av där båten lade till.

Måndag 11 november (Luisa & Son's Lodge, Larena)
Idag blev det en rundtur längs öns kustväg på 70 km med motorcykel, med stopp vid diverse mindre sevärdheter som stränder och kyrkor. Det var rätt så trevligt och vackert. Vi kom iväg vid 10-tiden och var borta drygt 5 timmar. Motorcykeln var mycket svårstartad och det såg knappast ut som att vi skulle kunna använda den efter det första stoppet, men det gick bättre sen. Kyrkorna var inte särskilt fina men stränderna var desto bättre.

Tisdag 12 november (Juan Juana Beach Resort, Malapascua Island)
Jag tog morgonbåten kl 6 som var framme i Cebu City fyra timmar senare efter stopp i Dumaguete och Tagbilaran. Jag tog en taxi in till stan för att äta och kolla e-mailen innan jag fortsatte med buss norrut till Maya på Cebus nordspets vilket tog 3½ timme. Bussen släppte av oss precis vid båtarna och vi var 5 personer, ett engelskt och ett filippinskt par, som skulle till Malapascua Island. Det fanns ingen reguljär båt och det blev en massa tjafs över priset och vilken båt vi skulle åka med så det dröjde innan vi kom iväg. Jag var mest glad att ha folk att dela kostnaden med. Det blev mörkt under överfarten och framme på ön irrade jag och det filippinska paret iväg med ficklampa i jakt på boende till rimligt pris. Det fick jag också efter en stunds prutande och efter att ha väntat ut ett häftigt regnväder.

Onsdag 13 november (Juan Juana Beach Resort, Malapascua Island)
Malapascua Island var vacker, trivsam och exotisk, och bara några få kilometer lång. Mycket palmer, enkla hyddor och inga vägar, bara någon enstaka motorcykel. Jag promenerade runt ön och kom till fyrtornet som jag tyvärr inte kunde få tag på nyckeln till. Det var synd för utsikten därifrån lär ha varit enastående. På eftermiddagen då jag tog en andra promenad blev det regn, men tidigare var det soligt och riktigt varmt. Till skillnad från igår fanns ingen ström på kvällen.

Torsdag 14 november (Ruftan Pensione, Cebu City)
Efter frukost på den närliggande restaurangen där jag tagit alla mina måltider på ön åkte jag motorcykel till den vackra stranden där båtarna till Maya finns. Liksom när vi åkte till ön var passagerartillströmningen obefintlig och jag lär ha fått vänta bra länge på andra passagerare. Efter en stunds väntan och lite prutning åkte vi så iväg utan andra passagerare, fast han skulle inte alls ha lika mycket som för båten vi åkte med häromdagen. Dock förväntades det att jag skulle gå med på att ta med en gammal man som betalade långt mindre än jag, samt att jag skulle betala extra för en liten båt vid ankomsten på andra sidan då det var lågvatten. En buss till Cebu City gick kl 11, bara några minuter efter att vi kommit iland. Jag gick av i Danao en bit före Cebu City för att se om där fanns någon båt till Camotes Islands. Det gjorde det inte förrän kl 6 imorgon så jag åkte vidare till Cebu City med en jeepney.

Fredag 15 november (Ruftan Pensione, Cebu City)
Jag var uppe rätt så tidigt och åkte till färjeterminalen för att se om det fanns någon båt till Camotes Islands. Liksom i Danao fanns det bara båt kl 6 på morgonen, så det blir till att stiga upp ännu tidigare imorgon och så fick jag stanna i stan idag. Det blev lite sightseeing, jag såg Basilica Minore del Santo Niño, Magellan's Cross och det lilla fridfulla Fort San Pedro med tillhörande museum.

Lördag 16 november (Multi-purpose Cooperative, San Francisco)
Jag var ute på gatan strax efter kl 5 och det var glest med trafik, men en taxi kom förbi och tog mig till båtterminalen. Bagaget vägdes, något som hör till ovanligheterna på annat än flygplatser, och överfarten till Camotes Islands tog 1½ timme under vilken jag sov större delen av tiden. Det var en något sjabbigare båt än de jag åkte med till Bohol och Siquijor. Framme i Poro Town åkte jag motorcykel till San Francisco för att ta in på vandrarhemmet där. Faciliteterna för turister här är ytterst begränsade och några restauranger värda namnet finns knappast. Klockan var 7.45 när jag satte mig och väntade utanför dörren där det hängde en skylt med texten "Sorry, we're closed". Väldigt lite hände tills en man på motorcykel kom förbi. Tydligen fanns det ingen på plats i receptionen idag, men han skulle ordna nyckel och efter ytterligare väntan kunde jag komma in efter kl 9. Jag var den enda gästen och hade hela stället för mig själv. Efter att ha vilat ett par timmar åkte jag till Poro Town för att se om det gick att få sig något att äta, och efter en del letande blev det en portion ris och kött. Därefter blev det motorcykel upp till utsiktspunkten Altavista View längs en väg som var delvis slät och fin och delvis knagglig och eländig. Killen jag åkte med var lite märklig och hade tydligen aldrig varit där förut och fick fråga om vägen. Vi stannade väldigt kort vid utsiktspunkten och sen fick jag honom att köra mig till Boho Rock Resort, en liten klippa som sticker ut i havet på vilken man har byggt små picknickplatser. Stället såg väldigt flott ut uppifrån när jag gick ner för trappan men var inte lika imponerande när jag väl kom ner på klippan. Runtomkring hade det flutit upp jättelika lila maneter på land. Efter att ha suttit där ett tag gick jag sedan tillbaka till San Francisco. På kvällen dånade det från karaokebaren utanför - det främsta kvällsnöjet på Filippinerna.

Söndag 17 november (Multi-purpose Cooperative, San Francisco)
Idag anlitade jag en motorcykelkille för att besöka flertalet platser och vi åkte först till Panganuron Falls. Vi fick gå en bit till fallet och han hade inte vägen helt klar för sig utan fick leta litegrann. Fallet var inte imponerande men det var en fin plats i jungeln. När vi skulle tillbaka tog han helt fel väg vilket resulterade i en svettig långpromenad med mycket uppförsbackar i jakt efter platsen där vi hade parkerat motorcykeln. Vi fortsatte till den stämningsfulla Bukilat Cave där hål i taket gav en speciell belysningseffekt som speglade sig i vattnet och på väggarna. Sedan vidare till Tangub Cave där det inte längre fanns några apor, varefter jag var ganska matt efter att ha skumpat omkring på knaggliga vägar. Jag bjöd min chaufför på en ospektakulär lunch i Poro Town och tillbaka i San Francisco frågade jag om han ville ta mig på ytterligare en tur, så vi satte iväg mot den lilla ön Tulang Island som vi fick åka en kort båttur för att komma över till. Han hade aldrig varit på ön förut. Den var bebodd och det var en större by där vi kom iland. Snart satte jag iväg med motorcykelkillen och båtkillen på små stigar till det inre av ön. De var inte så sugna på det och tyckte det kunde räcka med att gå till den närliggande skolan, men de följde snällt med och sen blev det ju de som fick hitta vägen tillbaka när vi irrat oss tillräckligt långt bort. Men jag var inte orolig för att gå vilse eftersom ön var såpass liten. Det var inte alltid vi gick på stigar utan vi fick plöja igenom högväxta planteringar och frågade folk i primitiva hyddor om vägen. Efter 1½ timme på ön åkte vi sedan tillbaka till San Francisco där jag fick finna mig i att middagen bestod av en vedervärdig biffgryta utan ris, följt av en burk fruktcocktail som jag kunde äta tack vare att de i den enkla affären var snälla nog att öppna burken åt mig och låna ut en sked.

Måndag 18 november (Ruftan Pensione, Cebu City)
Eftersom ingen uppenbarat sig i receptionen lämnade jag pengarna för övernattningarna där med en lapp och satte iväg på motorcykel till båten i Poro Town som gick kl 7.40. Efter att åter ha installerat mig i Cebu City tog jag en taxi till Cebu City Zoo, som verkligen inte var mycket till zoo. Det fanns varken skylt eller inträde utan man bara promenerade in på en sidoväg och så var där en samling tragiska burar med apor, fåglar och krokodiler. Tre småkillar trakasserade aporna med pinnar och stenkastning. De var rätt så aggressiva mot dem men ingen brydde sig om det. Jag såg det närliggande taoisttemplet och ville sedan åka till utsiktspunkten Tops, men taxichaufförerna ville inte använda taxametern för att åka dit utan skulle ha hutlöst mycket betalt. Jag såg mig om efter en jeepney men det kändes omständigt så det var tur att en man på motorcykel plötsligt uppenbarade sig och erbjöd sig att ta mig dit till rimligt pris. Det var en fin tur upp i bergen till den mäktiga utsiktspunkten där det var storslagen utsikt över hela Cebu City och grannstaden Mandaue, fast det såg ut som en stad tillsammans. Camotes Islands avtecknade sig i fjärran som blå silhuetter, och jag såg hela Mactan Island där den internationella flygplatsen ligger och som är förbunden med Cebu med två broar, samt Olango Island bortom den. Efter att ha beundrat utsikten en stund åkte vi tillbaka ner. Han ville inte köra in i stan eftersom jag inte hade någon hjälm så det fick bli taxi och jag avslutade dagens sightseeing med ytterligare ett kinesiskt tempel. Idag provade jag den nationella efterrätten Halo-Halo och det var i senaste laget för det var väldigt gott. På kvällen noterade jag att stadens uteliggare smorde kråset på sopsäckarna från de moderna snabbmatskedjorna som hivats ut på gatan mitt i Downtown - en motbjudande syn.

Tisdag 19 november (Ruftan Pensione, Cebu City)
Idag förberedde jag mig inför morgondagens försök att ta mig till Malaysia och ringde återigen till Aleson Lines i Zamboanga. De sa att det är 3 km från flygplatsen till hamnen och att det inte ska vara några problem att få plats på båten, så om inte flyget blir mycket försenat ska nog detta kunna gå bra tror jag. Jag tittade också in snabbt på Casa Gorodo Museum. Och så blev jag utskälld av en sur polis för att jag gick över gatan på "fel" ställe vilket kändes väldigt omotiverat eftersom folk alltid går över gatan var och hur som helst.

Onsdag 20 november (Ombord M/V Lady Mary Joy 2, Zamboanga - Sandakan)
Jag tog en taxi till flygplatsen på Mactan Island på morgonen och planet gick som det skulle så jag var i Zamboanga efter kl 12. Det var en fin flygning och jag såg många vackra öar från luften, såväl stora som små. Ute ur flygplatsbyggnaden åkte jag tricycle den ganska korta sträckan till hamnen med en man som klagade över hur dåligt rykte Mindanao har och han menade att det inte alls är farligt här och att det är mediernas fel att ingen vill åka hit. I Zamboanga fanns det kvinnor med slöja, en första antydan till att jag är på väg till den enda muslimska delen av resan. Hamnen var kaotisk och det var en tålamodsprövning att få köpt biljett och få passet stämplat. Kön till immigrationen var plågsamt lång och det gick framåt i snigelfart, och dessutom tillkom förvirringsmoment som "First time?" men jag blev aldrig klar över vad som menades med det. De stämplade passet på sidan avsedd för "myndigheters noteringar". Sedan kunde jag gå ombord. Avgångstiden var tämligen diffus - vid de två telefonsamtalen fick jag besked om kl 17 respektive kl 16, men på biljetten stod det kl 14 och slutligen kom vi iväg strax före kl 18. Det var en stor båt med massor av folk ombord, tydligen en populär rutt. Jag var i den billigaste ekonomiklassen som var en jättelik sovsal på ett mellandäck med hundratals dubbelbäddar. Det fanns en primitiv och dyr restaurang som gav en usel växelkurs för mina ringgit som jag växlat till mig för överblivna pesos. Jag stod och tittade ut från däcket när vi kastade loss, och av någon ytterst märklig anledning började de köra utan att lossa det kraftiga repet som var fäst på kajen. Båten skavde mot kajen, det började ryka och folk tjoade. Sedan backade de tillbaka och lossade repet.

Malaysia >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning] - [Ingemars Vietnamdagbok]