[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Myanmar

Onsdag 11 september (Mahabandoola Guesthouse, Yangon)
Idag blev det en tidig start då jag hade bokat minibuss till flygplatsen kl 5. Jag visste ju inte hur seriös resebyrån var och om den inte kom skulle jag bli tvungen att ta taxi, men kl 5.15 kom minibussen. Det var bara fem passagerare i den. Det gick undan i en våldsam fart i den tidiga morgontrafiken så det gick snabbt till flygplatsen. Jag missade att gaten hade ändrats så om inte gatevakten hade märkt det kunde jag hamnat i Hanoi istället. Avgångstiden var 8.15 och flygtiden en knapp timme. Planet var inte ens halvfullt så det var inte konstigt att det gick att få biljett två dagar innan, och att jag inte behöver återbekräfta returflygningen. Vet inte om det hade med ettårsdagen av terrorattackerna mot USA att göra, men det verkar underligt att Thai Airways flyger till Yangon två gånger om dagen om det är så dåligt med passagerare. Det var dock en del andra turister med på planet. Det var molnigt större delen av resan så jag såg inte mycket förrän vid landningen. Direkt efter immigrationen kommer man till FEC-båsen där alla utlänningar officiellt måste köpa FEC's till ett värde av 200 US-dollar. Jag hade ingen lust att befatta mig med FEC-systemet så jag lade upp 25 dollar och frågade om jag kunde få köpa endast 20 FEC's. Efter att ha växlat några ord med sina kollegor tog tjejen bakom luckan 5-dollarsedeln, gav tillbaka 20-dollarsedeln och sa "You don't need to change. Don't speak to anyone about this." Jag har hört andra som gjort liknande tricks vid ankomsten till Myanmar för att slippa köpa FEC's så jag tyckte det var värt ett försök. Efter att ha deklarerat medhavd valuta och en lindrig inspektion av handbagaget var jag ute ur terminalbyggnaden och tog en taxi in till stan. Det kändes rätt så exotiskt att plötsligt vara i Myanmar och väldigt annorlunda mot Thailand. Framme i centrum ville alla växla pengar men jag kände inte till växelkursen så jag växlade bara 20 dollar. Jag fick olika bud men kursen verkade ligga runt 1000 kyat per dollar, och högre för högre sedelvalörer. Jag fick en bunt med 20 st 500-kyatsedlar, men trött av den tidiga uppstigningen och förvirrad efter ankomsten insåg jag inte att det bara var hälften av pengarna och började gå iväg. Mannen pekade och sa "it's not enough money" men jag trodde han menade att jag borde växla mer så jag svarade att det räcker för idag och jag växlar mer senare. På väg upp till mitt rum kom han dock efter mig och såg till att jag fick resten av pengarna. Förvånansvärt ärligt av honom att komma efter en så dum utlänning istället för att bara ta pengarna och sticka. När jag var på rummet började det regna kraftigt och efteråt hade den tidigare torra gatan utanför ingången förvandlats till en mindre flod att vada över. Jag gick och åt på en modern pizzarestaurang och förbluffades över de extremt låga priserna, liksom när jag köpte en vattenflaska på gatan. Man ser en och annan utlänning på gatorna men långt färre än i Indokina. Något av det mest slående var att nästan alla män har kjolliknande plagg, s.k. longyis, istället för byxor, ungefär som i Söderhavet, något som jag inte har sett i så stor utsträckning någon annanstans i Asien. Folk är påfallande duktiga på engelska också. Jag lade mig och sov några timmar på eftermiddagen.

Torsdag 12 september (Mahabandoola Guesthouse, Yangon)
Idag växlade jag mer till en kurs av 1100 kyat, men hörde senare att kursen kanske är ännu högre. Det känns hopplöst när det inte finns några seriösa växlingskontor med skyltar där kursen står. Landet har en våldsam inflation - för några veckor sedan var kursen tydligen 900 kyat! På eftermiddagen åkte jag till Shwedagon Pagoda som är Yangons huvudattraktion. Man måste ta av både skor och strumpor, och så går man eller åker hiss upp till den stora plattformen som domineras av den massiva guldglänsande stupan i mitten. Runt omkring finns en avsevärd mängd tempel och byggnader fyllda med Buddhafigurer, och det hela är mycket spektakulärt. Det var en hel del turister där. Jag stannade tills det var mörkt för att se den upplysta stupan avteckna sig mot natthimlen.

Fredag 13 september (Myananda Guesthouse, Bago)
Busstationerna i Yangon ligger långt från centrum, så det är en bra bit att åka taxi. Jag åkte med samma chaufför som igår som är mycket trevlig och pratsam, och talar utmärkt engelska. Han låter ofta mer som en guide än en taxichaufför och berättade en massa om saker på vägen, och på busstationen hjälpte han mig hitta rätt buss. Det tog ett par timmar till Bago och framme där möttes jag av en klunga som ville att jag skulle följa med till deras respektive etablissemang. Omedelbart efter att jag checkat in på ett av dem hakade sig en cykelrickshawkille på mig och visade vägen till en restaurang. Han verkade redan ha bestämt sig för att bli min guide för eftermiddagen, så efter lunchen satte vi iväg. Jag hade lite svårt att förstå hans engelska men han såg verkligen till att jag fick se allting i Bago, och visade bakvägar så att jag inte behövde betala dyra inträdesavgifter. Fast oftast såg man bra utifrån så det var knappast någon mening med att betala i vilket fall. Först åkte vi till ett av de största buddhistklostren i landet där vi gick till stora salar fulla med unga munkar. I en var det helt tyst, men i andra satt de och läste högt. Vidare till Shwemawdaw Pagoda som är högre än Shwedagon Pagoda i Yangon, fast inte lika sevärd eftersom det inte finns en massa andra tempel runtomkring. Till de fyra sittande Buddhorna vid Kyaik Pun Paya åkte vi fullpackad buss, och sedan fortsatte vi cykla till en tobaksfabrik, en pagod omgiven av 64 Buddhor i en mörk gång, ytterligare tempel och pagoder, samt den främsta sevärdheten i Bago - en 55 m lång liggande Buddha. Det började regna precis när vi var tillbaka på kvällen.

Lördag 14 september (Sea Sar Guesthouse, Kinpun)
Rickshawkillen från igår hjälpte mig med buss till Kyaikto men vi fick vänta över en timme på en buss som inte var full, och jag kom inte iväg förrän kl 10.30. I Kyaikto blev det en kort rickshawfärd till lastbilen som gick till Kinpun. Jag var för sent framme för att åka till Kyaiktiyo så det får vänta till imorgon.

Söndag 15 september (Mahabandoola Guesthouse, Yangon)
Killen i restaurangen sa igår att ingen åker till Kyaiktiyo nu under regntiden, så att om jag inte hittade någon att dela med skulle jag bli tvungen att hyra en hel lastbil för mig själv. Detta var rent struntprat för idag frågade jag en annan som pekade vart jag skulle gå, och efter bara ett par minuter kunde jag åka iväg i en lastbil med ca 25 personer. Det var en vacker färd längs vägen som slingrade sig uppför de grönskande bergen. Vägen fortsätter helt upp till pagoden, men lastbilarna stannar en bit från toppen och så får man gå resten. Kyaiktiyo är ett guldmålat klippblock toppat av en liten gyllene stupa, och det hela balanserar på kanten av en klippa och ser ut som att det kommer att tippa över när som helst. Man bör helst åka hit under torrperioden då här är fullt med pilgrimer - nu var det nästan ingen här (jag blev inte klok på vart folket från lastbilen tog vägen), och dessutom var det dimmigt och regn i luften, så jag såg inte mycket av utsikten och fick vänta en bra stund på att dimman skulle lätta för att få ett klart foto av pagoden. Under dessa omständigheter var inträdet lite väl dyrt, US$6 jämfört med US$5 för Shwedagon Pagoda som var bra mycket mer spektakulärt. På vägen ner fick jag vänta lite längre på att lastbilen skulle fyllas upp. Jag åkte tillbaka till Kyaikto och fick vänta ganska länge på en förbipasserande buss till Yangon. Eftersom den redan var full fick jag sitta på ryggsäcken framme vid föraren. Senare kom det på en massa mer folk som tryckte sig in i utrymmet där framme, och en fet kvinna tog sig friheten att slå sig ner bredvid mig på min ryggsäck och det blev så trångt att jag fick ställa mig upp, vilket var tröttsamt eftersom det inte fanns något att hålla sig i i taket. Dessutom var jag orolig att hon skulle ha sönder något i ryggsäcken. Efter ett raststopp var det en kille som såg till att jag fick en plats på en pall i mittgången. Ett par killar i mitten av bussen bredde ut sig på två säten vardera. Jag prövade att sätta mig bredvid en av dem, men han började snart mumla och gestikulera att jag skulle flytta på mig. De hade väl betalt för de tomma sätena, men det var ju helt absurt när mittgången var full med folk som satt på pallar och utrymmet framme vid föraren var packat med stående människor. Vi var framme i Yangon vid 22-tiden efter dryga 6 timmar på bussen, och istället för att ta en dyr taxi in till centrum kunde jag åka med en pickup med hjälp av killen som ordnade plats åt mig i mittgången tidigare. Jag åt på en japansk restaurang som håller öppet till in på natten.

Måndag 16 september (Pan Ga Ba Guesthouse, Pyay)
Efter att ha gjort lite småärenden i Yangon som att växla mer pengar och köpa film till löjligt lågt pris, åkte jag ut till busstationen nära flygplatsen med samma taxichaufför som tidigare. Jag kom iväg direkt på en buss till Pyay, och de tyckte att jag skulle ta två säten för packningens skull. Resan kostade ändå nästan ingenting och det var ju mer motiverat att ta två säten med bagage än killarna på bussen igår. Den här bussen blev heller inte lika full. Resan tog lite över 6 timmar och det var mörkt när jag var framme i Pyay.

Tisdag 17 september (Pan Ga Ba Guesthouse, Pyay)
Jag förbluffades över det omöjligt låga priset K25 för att skicka vykort till Europa, och tog sedan en pickup till Shwedaung en bit söder om Pyay för att se några pagoder. Först Shwemyetman Pagoda en liten bit från byn längs en avtagsväg. Jag började gå och det var ju inte alls långt, men snart kom en lastbil förbi och saktade in. Chauffören förstod naturligtvis vart jag var på väg och ville ge mig lift så han vinkade till mig att jag skulle komma och ställa mig på plattformen utanför dörren. Visst tänkte jag och hoppade på, men snart efter att han började köra inträffade något mycket obehagligt: dörren gick upp och svängde ut på full gavel så att jag blev hängandes, och fötterna kom ner på marken så jag fick springa fort innan han fick stopp på lastbilen. Detta var det farligaste jag varit med om hittills under mina resor och kunde slutat mycket illa, speciellt om lastbilen hade kört i hög hastighet eller om jag inte lyckats hålla mig kvar, så jag hade en otrolig tur som inte fick en skråma. Chauffören tyckte att jag skulle ställa mig där igen men jag gick och satte mig där bak istället. I pagoden fanns en ovanlig Buddha med glasögon men jag hade svårt att koncentrera mig och tänkte mest på vad som kunde hänt. Jag trodde att den andra pagoden, Shwenattaung Pagoda, var i närheten så jag blev överraskad när de ville ha K1000 för en rickshaw dit och började pruta. Men den visade sig vara flera kilometer bort längs en skumpig väg, och rickshawmannen pustade och stånkade så jag betalade vad de sagt från början plus dricks. I Myanmar får man oftast ett ärligt pris från början och ibland känner man till och med att det första priset är för lågt. På kvällen när det var mörkt gick jag till Shwesandaw Pagoda i stan. Man kan åka hiss upp till pagoden, men strömmen gick när jag stod i kön och väntade så då gick alla till trapporna. Tur att man inte var i hissen när strömmen gick, den kom visserligen tillbaka efter en liten stund men det hade ändå varit obehagligt. Det var ingen inträdesavgift här och det uppskattar jag. Den centrala stupan var under reparation och täckt i trä, men man får se så många sådana i Myanmar ändå och det fanns annat att se runtomkring. Nedanför den upphöjda pagoden står en jättelik sittande Buddha som var upplyst i mörkret.

Onsdag 18 september (Nattbuss Pyay - Bagan)
Jag började dagen med att gå till Shwesandaw Pagoda igen för att se den i dagsljus. En gammal munk började prata med mig och visade mig omkring, men han var svår att förstå och lite jobbig. Han tog mig också med till sitt rum i ett närliggande kloster där jag fick ett armband och så visade han brev som han fått från utländska turister. Han ville också ta ett foto på oss tillsammans. Efter att jag lyckats bli av med honom anlitade jag en rickshaw för att se de gamla ruinerna ett antal kilometer utanför stan. Det var två män som kom med, så de kunde turas om att cykla och putta på i uppförsbackarna. Den ena av dem talade engelska, fast svårbegriplig, och han sa hela tiden att han trodde att jag inte var intresserad av det vi såg, och det låg det ju någonting i eftersom ruinerna inte var särskilt spektakulära och såg likadana ut allihop - gamla cylindriska stupor av sten. Först kom vi till Payagyi vid vägen, sedan till Payama en bit från vägen i risfältet. På väg tillbaka körde de förbi avtagsvägen till muséet. Jag hade ingen lust att betala det dyra inträdet till muséet, men ville gärna se de andra ruinerna runtomkring så vi vände tillbaka. Vägen till ruinerna var dock så blöt och dålig att det enda sättet var att anlita en oxkärra, som den engelsktalande mannen följde med i. Det gick väldigt sakta och efter en stund började det regna och åska ordentligt. Jag hade bara paraplyet att skydda mig med och var orolig för passet och mina andra saker, men de klarade sig rätt så bra. Det kom en kille från muséet efter oss i regnet och menade att jag skulle betala för att se ruinerna, men han gav upp efter en stund och vi fortsatte. Framme vid Bawbawgyi Pagoda tog vi skydd i en hydda tills det slutade regna. Den såg ut ungefär som de andra ruinerna och turen i oxkärran var definitivt mer intressant än ruinerna. Det slutade regna och vi hade kunnat fortsätta till ytterligare ruiner, men jag hade tappat lusten så vi åkte tillbaka till Pyay. Jag tog nattbussen till Bagan med en amerikan som bodde på samma ställe, och vi har pratat en hel del. Vi åkte till busstationen kl 20 och bussen skulle gå kl 21 men var över en timme försenad. Det var en riktig problembuss och vi stannade flera gånger om för att fixa och dona, inklusive en större reparation under natten.

Torsdag 19 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Jag sov en del under natten men var rätt så utmattad fram på morgonen och det var sega timmar innan vi slutligen var framme efter kl 12. Jag åkte häst och vagn till mycket lågt pris till ett ställe att bo i Nyaung U. Bagan är Myanmars främsta turistattraktion, men här är ändå inte överdrivet mycket turister, och de verkar inte ha kommit på att ta betalt av turisterna - tvätt och cykelhyra t.ex. är nästan gratis. Man betalar US$10 till stället där man bor för en "biljett" och sedan kan man se alla templen hur länge man vill, fast det är aldrig någon som kollar biljetten. Hur som helst är detta betydligt bättre valuta för pengarna än många andra inträdesavgifter i Myanmar. Jag stannade på rummet resten av dagen och vilade och grejade med lite olika saker.

Fredag 20 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Jag fick en sen start idag, och det tog evigheter att få lunchen jag beställt. Sedan började det regna och då fick jag vänta ytterligare på att det skulle sluta, så det blev inte mycket tid över till templen. Jag cyklade iallafall ut till templen och såg ett par av de större. När man cyklar omkring här så är det verkligen tempel överallt. Intrycket jag fick idag var att det är mängden tempel som är överväldigande, men jag var inte så imponerad av de templen jag såg och det finns inget speciellt inne i dem mer än Buddhor. Man kan inte heller gå upp till de övre terrasserna eftersom trapporna är stängda.

Lördag 21 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Idag fick jag en tidigare start, men det gick ändå fortsatt trögt med sightseeingen. För det första kände jag mig rätt så matt, och det hade nog att göra med diarrén på morgonen, fast jag kände mig bättre fram på eftermiddagen. Jag fick också punktering på cykeln så att jag fick gå runt bland templen istället för att cykla, och sen fick jag ta den med tillbaka på en pickup. Jag fick iallafall sett templen i den centrala gruppen och den fina gyllene Shwezigon Pagoda. Jag såg en smal orm på en trappa vid ett av templen. Det massiva templet Thatbyinnyu var imponerande, fast trist att trapporna till de övre terrasserna är stängda. Vid ett mindre tempel kunde jag gå upp och iallafall få lite utsikt över de tempeldominerade omgivningarna. En kvinna låste upp det mörka templet Pahtothamya åt mig och lyste på väggmålningarna med ficklampa. Jag blev förföljd av vykortsungar, och vid templen var det ofta tjatigt folk som ville sälja målningar och souvenirer. Det är lite tröttsamt också att man alltid måste gå barfota vid templen.

Söndag 22 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Idag gick det lite bättre, det regnade av och till men inte långvarigt. Jag såg först ett grottliknande tempel med väggmålningar där man fick låna ficklampa. Fortsatte med diverse tempel och kom sedan till Mingalazedi där jag fick en riktig utblick över de hundratals och åter hundratals templen. Jag såg också den pyramidliknande Shwesandaw Pagoda och det massiva Dhammayangyi Pahto.

Måndag 23 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Jag hade tänkt avsluta Bagan idag med tempelgrupperna Myinkaba, Pwasaw och Minnanthu som ligger bortom de centrala delarna, men efter Myinkaba när jag kom fram till New Bagan kände jag mig så ur form att jag helt enkelt inte orkade fortsätta utan fick en man till att köra mig och cykeln tillbaka. På kvällen mådde jag illa när jag försökte äta, och hade lite feber. Jag måste säga att det här inte går så bra just nu.

Tisdag 24 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Idag tog jag till häst och vagn för att se det som inte blev av igår, och jag mådde fortsatt dåligt.

Onsdag 25 september (Large Golden Pot Guesthouse, Bagan)
Idag hyrde jag bil och chaufför för att besöka Salay och Mt Popa. Det var lite dyrt men Myanmar har varit så billigt att jag tyckte jag kunde kosta på mig det. Det var dock ingen höjdare eftersom jag mådde fortsatt pyton. Chauffören talade begränsad engelska. I Salay såg jag ett gammalt kloster/museum med fina träsniderier, fast inträdet var lite väl dyrt, och jag såg även lite ruiner. Mt Popa var mer sevärt och gratis, ologiskt nog eftersom långt fler lär åka dit än till Salay. Trapporna till toppen var branta och ansträngande men det var inte så väldigt långt. På vägen upp fanns apor och diverse tempel, och på toppen mer tempel och storslagen utsikt över det omgivande landskapet. På vägen tillbaka till Bagan stannade vi till på ett ställe där en man klättrade högt upp i en palm på en smal trästege som var fastmonterad på stammen.

Torsdag 26 september (Royal Guesthouse, Mandalay)
Bussen till Mandalay plockade upp mig vid Golden Pot kl 9. Färden tog 8 timmar och var plågsam eftersom jag fortfarande sliter med aptitlöshet och illamående. Jag fick dela rum med en japan eftersom det inte fanns några enkelrum lediga. Det var verkligen mörkt ute på gatorna på kvällen.

Fredag 27 september (Royal Guesthouse, Mandalay)
Idag kunde jag byta till ett enkelrum. Jag kunde också börja äta bättre och kände att livet var på väg tillbaka. Det finns en utmärkt glassbar precis runt hörnet från där jag bor. Efter att ha skickat iväg ett kort e-mail från det internetbefriade Myanmar hyrde jag cykel och trampade till Mandalay Hill. Man måste gå barfota hela vägen uppför trapporna till toppen, och det är ganska långt. Efter att ha hört folk klaga över hur dåligt det här skulle vara så hade jag inga höga förväntningar, men i själva verket tyckte jag det var trivsamt och väl värt besöket. På vägen upp kommer man förbi ett flertal olika tempel, och när jag närmade mig toppen kändes det som att det aldrig skulle ta slut för det var hela tiden nya trappor och nya tempel. Från toppen var det mycket fin utsikt i alla riktningar. Långt sämre valuta för pengarna var den närliggande Kyauktawgyi Pagoda som bara innehöll ytterligare en Buddha, och efter att ha betalat inträdet gjorde jag den irriterande upptäckten att det fanns flera obevakade ingångar där man kunde gått in gratis. Då det gick mot kvällen kunde jag spara US$5 eftersom biljettfolket vid Sandamani Pagoda och Kuthodaw Pagoda slutade för dagen, men templen var fortfarande öppna.

Lördag 28 september (Royal Guesthouse, Mandalay)
Jag fortsatte cykla i stan och började med Mandalay Fort. Det enorma kvadratformade fortet mäter 2x2 km, men innanför vallgraven och murarna finns inte mycket mer än träd, så det är som en jättelik park mitt i staden. Det mesta av fortet är dock stängt för besökare. I mitten står det nyligen återuppbyggda palatset som brann ner under strider 1945. Rekonstruktionen utfördes till stor del med påtvingad samhällstjänst och straffarbetare, vilket gav negativ publicitet runtom i världen. Palatset kändes tomt och meningslöst, speciellt efter att ha betalat det helt vansinniga inträdet på US$5. Det stora felet med Mandalay är dessa inträdesavgifter för utlänningar, nästan vart man än går ska de ha dollar. Det finns ingen logik eller proportionalitet i prissättningen, och det är sällan avgifterna representerar god valuta för pengarna. Detta gör att många tycker illa om Mandalay. Visserligen är allt annat i Myanmar så billigt att man kan tycka att man har råd med detta, men det är aldrig roligt med sådana här avgifter. Jag fortsatte till Shwenandaw Kyaung och Atumashi Kyaung, två kloster på en kombinerad biljett. Knappast värt det för det fanns inte mycket att se därinne, och man kunde se dem bra utifrån utan att betala. Zooet var skonat från utlänningspriser och kostade bara K10. Jag hoppade på ett skraltigt och osande bensindrivet tåg för en tur runt i parken, fast det var inte mycket djur man fick se - en och annan bur med apor och några antiloper. Vidare till Mahamuni Pagoda där jag fick betala dyrt för att se en gyllene Buddha, och avslutningsvis till klostret Shwe In Bin Kyaung, en riktig juvel eftersom det var gratis, och träsniderierna längs taket var jättefina, klart bättre än Shwenandaw.

Söndag 29 september (Royal Guesthouse, Mandalay)
Jag tog den dagliga turistbåten till Mingun som går kl 9 och återvänder kl 13. Båten var väldigt långsam och tog en timme. Vi satt uppe på däcket mitt i solgasset, men det gick bra. Jag pratade med en gammal engelsman som bodde på Nya Zeeland och reste med sin fru. Mingun var sevärt, men turistigt. Huvudattraktionen är Mingun Paya, den massiva basen till en enorm stupa som aldrig blev färdig, och som knäcktes av en jordbävning 1838. Man går upp längs en trappa på sidan och det blir hett om fötterna eftersom man som alltid i Myanmar måste gå barfota vid religiösa monument. Från toppen var det fin utsikt över Ayeyarwadyfloden. Andra attraktioner i Mingun är en stor klocka och en kritvit pagod med sju terrasser. Tillbaka i Mandalay såg jag några ytterligare pagoder utan inträdesavgifter. På kvällen ville jag se The Moustache Brothers uppträda, men de behövde minst 4 personer för att föreställningen skulle bli av. Det är lågsäsong nu och det kom bara en person till, en koreansk tjej. Jag hade gärna betalar mer för att få se showen men hon hade ont i magen och ville åka tillbaka och jag kunde inte gärna låta dem uppträda bara för mig. Så det var ju synd.

Måndag 30 september (Royal Guesthouse, Mandalay)
Idag anlitade jag en gammal skraltig taxi för en 10-timmarstur till de tre 'ancient cities' i närheten av Mandalay. Först till Sagaing där vi klev upp på Sagaing Hill. Liksom i Mandalay blir man plockad på pengar, men idag kom jag lindrigt undan. Här skulle de ha US$4 när man kom till toppen men de kunde inte växla US$10 så det blev inget med det, och det var tur det för det fanns inte mycket att se däruppe. Jag såg några ytterligare pagoder i Sagaing inklusive den jättelika Kaunghmudaw Pagoda. Här var det en helt meningslös inträdesavgift på US$3, eftersom man såg den lika bra utifrån. Jag gick runt till en sidoingång men biljettkillen hade redan sett mig och stod där och väntade, och jag fick muta honom med US$1 för att komma in. Men som sagt fanns det inget att se därinne som man inte såg utifrån. Vi fortsatte till Inwa där vi tog lunch innan jag åkte med färjan över och tog en 2-timmarstur med häst och vagn med en gammal man. På något vis fixade taxichauffören så att jag kunde betala halva priset för inträdet till Inwa med studentkort, fast utan biljett. Jag har försökt med det flera gånger tidigare utan resultat. Det fanns folk som ville se biljetten senare, men det var tydligen ok när jag hade studentkort. I Inwa såg jag ett träkloster, ett stenkloster som var väldigt fint samt ett lutande torn. Det var en del souvenirfolk i Inwa, och barn med souvenirer hakade på vagnen och sprang efter ibland. Slutligen åkte vi vidare med taxin till Amarapura och U Bein's Bridge, en imponerande träbro över 1 km lång. Jag gick över till den trivsamma byn på andra sidan och Kyauktawgyi Pagoda där. Det var något slags båtrace på gång vid bron så det var mycket folk och upphetsad stämning. En gammal man rodde mig tillbaka och det var vackert då solen började sänka sig, och fullt med folk på bron. På det hela taget var det en fullmatad, om än tröttsam, utflykt. På kvällen såg jag en timmes måttligt underhållande marionettföreställning. Det var bara 7 personer i publiken.

Tisdag 1 oktober (Bright Hotel, Nyaungshwe)
Jag blev upplockad av en pickup kl 4.45 på morgonen för en tröttsam 10-timmars bussresa till Nyaungshwe och Inle Lake. Det var väldigt fina bergsvägar när vi kom till Shan State. Framme i Shwenyaung fattades det 10 km till Nyaungshwe, men ett par killar vid korsningen hade visst redan bestämt sig för var jag skulle bo i Nyaungshwe och körde mig dit för en billig peng.

Onsdag 2 oktober (Bright Hotel, Nyaungshwe)
Idag tog jag en välbehövd vilodag.

Torsdag 3 oktober (Bright Hotel, Nyaungshwe)
Jag tog en tur på Inle Lake i en långsmal motorbåt tillsammans med ett tyskt par. Från Nyaungshwe åker man på en kanal några kilometer innan man kommer ut på sjön. Sjön är mycket vackert omgiven av berg, och på kanterna är det ett nätverk av kanaler och hus på styltor. De har en speciell roddteknik här - ståendes på ett ben och så ror de med det andra. Till att börja med besökte vi den ena hantverksaffären efter den andra, inte så väldigt intressant men sen fick vi vår båtman på bättre tankar och åkte till en pagod, en by vid kanten av sjön och ett kloster. Det lustigaste idag var att se de hoppande katterna i "Jumping cat monastery". Munkarna där har tränat ett gäng katter i att hoppa upp genom plastringar. Det var bra väder till att börja med men det blev regnigt fram på eftermiddagen. Jag hade gärna tillbringat mer tid i den här regionen men tiden har runnit iväg och jag måste tillbaka till Yangon.

Fredag 4 oktober (Nattbuss Shwenyaung - Yangon)
Jag åkte till korsningen vid Shwenyaung i väldigt god tid för bussen som enligt biljetten skulle komma förbi kl 12, men som i själva verket kom en timme senare. Det var den minst obekväma bussen jag har åkt med i Myanmar - de tog inga mittgångs- eller stående passagerare och jag hade två säten för mig själv, men det var ändå rätt så drygt då färden tog över 20 timmar.

Lördag 5 oktober (Mahabandoola Guesthouse, Yangon)
Framme i Yangon på förmiddagen tog jag en taxi in till stan, och senare köpte jag nya sandaler och gick en runda på stan men jag var sömnig efter bussresan och gick tillbaka till rummet och vilade.

Söndag 6 oktober (Mahabandoola Guesthouse, Yangon)
Idag tog jag en riktig sightseeingtur med en gammal och trevlig taxichaufför runt i Yangon för att se en del av de många templen, pagoderna och enorma Buddhafigurerna som är utspridda över ett stort område. Det mesta var sevärt och till skillnad från i Mandalay var det inga inträdesavgifter så det var en bra tur. På ett ställe var det en avgift på US$2, men jag gick förbi och tog en snabb titt på Buddhan utan att någon märkte det. På ett annat ställe höll de på att upprätta inträdesbås, så det kanske är på väg att bli som i Mandalay här också. Vi höll på i 6 timmar och avslutade vid Kandawgyi Lake där jag tog en promenad fram mot skymningen.

Måndag 7 oktober (Mahabandoola Guesthouse, Yangon)
Sista dagen i Yangon gick jag omkring i de centrala delarna av stan och fotograferade, besökte Sule Pagoda, Mahabandoola Garden, en synagoga och ett hindutempel. Yangon är en verkligt charmig och trivsam stad, och på gatorna rullar antika brittiska bussar som är åtminstone 50 år gamla och ser ut som museiföremål. Liksom all annan kollektivtrafik i Myanmar är de packade med folk till bristningsgränsen. Jag ägnade större delen av eftermiddagen åt ett andra besök vid Shwedagon Pagoda och stannade liksom förra gången tills det var mörkt.

Tillbaka till Thailand >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning] - [Ingemars Vietnamdagbok]