[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Cambodja

Måndag 12 augusti (Piphop Thmei Guesthouse, Stung Treng)
Jag gav mig iväg tidigt eftersom jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta, det var dock onödigt. Frukost kl 6 och sedan båt till Ban Nakasang. Vidare på motorcykel till gränsen vid Voen Kham. Gränsen ligger vid floden fast det var inte där som vi var igår så jag vet inte riktigt hur det hänger ihop. Jag blev precis av med mina kip, har använt en och annan bahtsedel de senaste dagarna för att få dem att räcka hela vägen. Att passera gränsen här var smidigt men dyrt, och absolut att föredra framför att göra en lång omväg runt i Thailand och sedan behöva komma tillbaka samma väg. Jag har pratat med flera som har korsat gränsen här nyligen så jag tvivlade inte på att den var öppen, och jag visste att gränsvakterna skulle kräva mig på pengar. Mannen som stämplade passet på Laossidan ville ha US$5 vilket jag betalade efter viss tvekan fast han hade säkert gått med på mindre eller kanske t.o.m. ingenting. Över på andra sidan floden skulle gränsvakterna för Cambodja ha ytterligare US$5 för att stämpla passet, och antydde den långa omvägen som man måste ta ifall de inte låter en passera här. Den här gången föreslog jag att de kunde få US$2 istället och de gick med på det i stort sett med en gång. Någon kontroll av bagaget var det inte tal om. Vad som verkligen var dyrt var dock inte dessa inofficiella gränsavgifter utan båten vidare till Stung Treng som gick loss på US$30. Jag prövade lite lätt att få ner priset men det var ju meningslöst eftersom jag inte hade någon som helst prutkraft i det läget - utstämplad ur Laos och bara en båt, inga andra passagerare. Färden längs Mekongfloden till Stung Treng tog 1½ timme. Regnet hängde i luften hela vägen sedan starten på morgonen, men det blev inget av det förrän fram på eftermiddagen när jag var i Stung Treng. Jag var framme i stan efter kl 10 och satte mig vid ett bord utanför en restaurang och tog en fruktsallad och funderade på vad jag skulle göra. Där fanns en kille som talade bra engelska och som kunde hjälpa till med det mesta inklusive växla pengar. Pickup till Ban Lung finns bara på morgonen, och det var tal om motorcykel men nu har jag spenderat tillräckligt med pengar idag så jag tog ett rum och stannade här och tog det lugnt istället. Stan var rätt så trivsam och jag tog en promenad längs floden.

Tisdag 13 augusti (Labansiek Hotel, Ban Lung)
Färden till Ban Lung var fullständigt sinnessjuk. Killen på restaurangen sa att det skulle ta "4½ timme". Jo jo. Vi kom iväg kl 8.30 från Stung Treng med en pickup som var lastad med så mycket lådor, rissäckar och kokosnötter att bakutrymmet kom upp i höjd med taket på förarhytten. Där inne fanns plats för en handfull personer men inte för mig utan jag fick sitta ute och uppe på en presenning över lasten tillsammans med några andra. Jag satt längst ut på sidan och höll ett stadigt tag om presenningen för att inte falla av när vi svängde eller körde ner i hål i vägen. Det gällde att följa med och ibland ducka för grenar som hängde ut över vägen. Det regnade i stort sett hela dagen, ibland mer, ibland mindre och korta stunder höll det upp. Jag hade regnkläder och regnskydd på ryggsäckarna men det hjälpte inte så bra utan ryggsäckarna blev delvis blöta, och regnkläderna var inte täta så mitt anteckningsblock gick till helvete viket var det värsta med den här dagen. Även passet och dagboken blev blöta men klarade sig någorlunda. I fortsättningen lär jag plasta in de viktigaste sakerna innan jag åker ut på en sån här tur igen. Vägen var bra till att börja med men blev betydligt sämre när vi hade kört ett tag med hål och lera, fast det var inte i närheten av så illa som vägen från Phonsavan i Laos. Det var inte mycket trafik, en och annan motorcykel, pickup och lastbil. Vi fick punktering mitt ute i ingenstans och efter att ha mekat en bra stund verkade de ge upp och stoppade en motorcyklist som kom förbi, och en kille lånade den och körde iväg. En stund senare kom en lastbil som stannade och hjälpte till att fixa däcket, men det tog väldigt lång tid. Inte så länge efter att vi slutligen kunde köra vidare körde vi fast ordentligt i leran och blev stående på nytt. Chauffören gav sig ut och krälade i leran under pickupen. Det tog en bra stund men vi kom loss till slut med hjälp av en jeep som bands ihop med vår pickup med en stock. Det råder iallafall ingen brist på kreativitet, och de har med sig alla möjliga slags verktyg och alla stannar och hjälps åt när det behövs. Då vi kom loss blev jag erbjuden att sitta inne hos chauffören resten av resan vilket var helt underbart eftersom det fortfarande regnade. Det var dock inte helt bekvämt det heller. Jag kunde då konstatera att vi makalöst nog inte hade några vindrutetorkare, och när det regnade som mest var det knappt att man kunde se vägen. Skymningen kom vid 18-tiden och det var mörkt innan vi var framme i Ban Lung kl 18.45, och strålkastarna var väldigt svaga. Jag hade en kackerlacka och en stor ödla i mitt rum på kvällen men det brydde jag mig inte om.

Onsdag 14 augusti (Labansiek Hotel, Ban Lung)
Idag har jag återhämtat mig efter gårdagens hårda prövning. Jag köpte en ny miniräknare eftersom den hade gett upp, och ett nytt anteckningsblock, och så återställde jag mina anteckningar efter bästa förmåga. Jag ringde också ett kort samtal till farmor som fyllde år igår. Det var fördröjning på linjen. Det var förvånande många utlänska turister på en restaurang här i stan och vi fick ihop en grupp för att hyra en bil med chaufför imorgon.

Torsdag 15 augusti (Labansiek Hotel, Ban Lung)
Det var ett väldigt velande fram och tillbaka över vilket fordon vi skulle åka med eftersom det var trångt om plats och vi kom iväg först kl 9 i en jeep. Vi åkte till Voen Sai där vi tog en båt över San River för att besöka en by. Chauffören talade ingen engelska och följde inte med till andra sidan så vi var rätt så förvirrade. Jag vet inte om vi hittade till den byn som det var meningen att vi skulle se, men det vi såg var inte särskilt intressant. På väg tillbaka till Ban Lung stannade vi vid en annan by som var mycket mer intressant. Efter lunch i Ban Lung åkte vi och tittade på två vattenfall. Det andra var bäst och där kunde man gå in bakom fallet på en avsats. En tjej i gruppen halkade i leran och kanade ner i backen då hon var på väg ner för att se fallet framifrån. Vi avslutade turen med att sitta och koppla av vid den runda kratersjön Boeng Yeak Loam, fast det var lite drygt med 4000 riel i inträde. Vi hade tur med vädret idag.

Fredag 16 augusti (Piphop Thmei Guesthouse, Stung Treng)
Jag var vid pickup-stationen kl 7 men det hände inte mycket förrän vid 9-tiden. Det var ett väldigt velande fram och tillbaka över vilken pickup vi skulle åka med och om man skulle få sitta inne eller ute. Principen först-till-kvarn verkar inte gälla här. Det blev iallafall att jag fick sitta inne till slut. Det kostar lite mer än att sitta ute men är klart värt det om det regnar. Idag var det dock inte nödvändigt eftersom det inte regnade, men det kan man ju aldrig veta. Det var samma chaufför som sist, men idag hade vi inga problem och stannade bara en gång för att hjälpa en annan pickup som hade kört fast i lera. Jag såg en motorcykel med två fastbundna grisar. Vi var framme i Stung Treng efter endast 4½ timme, och jag kunde koppla av resten av dagen. Jag skaffade båtbiljett till Kompong Cham för imorgon, men reagerade på att de skulle ta mer betalt av utlänningar samtidigt som de inte hade någon speciell utlänningsbiljett med det högre priset på. Hur ska man då kunna veta att man betalar ett korrekt pris? Märkligt nog kunde killen på restaurangen sälja en "rabatterad" utlänningsbiljett, och jag blev inte riktigt klok på hur det hela hängde ihop.

Lördag 17 augusti (Kim Srun Guesthouse, Kompong Cham)
Expressbåten till Kompong Cham avgick kl 7.30 och färden längs Mekongfloden tog 6 timmar med en timmes stopp i Kratie. Det var en avlång, medelstor båt och det gick undan i en väldig fart. Det var inte så trevligt att sitta inne eftersom det fanns myggor, var trångt om plats och man såg inte så bra genom de smutsiga fönstren. Så jag tillbringade större delen av tiden vid trapporna till utgångarna i ett utrymme bakom han som körde båten, samt ståendes ute och sittandes på taket. Att sitta på taket var klart trevligast, men faktorer som gjorde att man inte ville sitta där för länge var vind, högt motorljud och regn. Det regnade dock väldigt lite. Framme i Kompong Cham fick man gå på en smal bräda över vattnet vilket var obehagligt med den stora ryggsäcken. Jag åkte med en motorcykelkille till en restaurang och hade inte bestämt om jag skulle stanna här eller fortsätta direkt till Phnom Penh, men efter att ha läst hans bok med varma rekommendationer från andra turister bestämde jag mig för att ta en tur med honom några timmar på eftermiddagen. Han var trevlig och talade bra engelska, och vi besökte Wat Nokor samt två kullar en bit utanför stan med tempel på toppen. De kallades "woman hill" och "man hill" och det fanns en gammal historia som förklarade de här namnen. Från woman hill var det utsikt över det platta landskapet, och på man hill fanns det apor som klättrade i träden och som man kunde kasta nötter till. Vi åkte också över till andra sidan bron som invigdes i december och som är den enda bron över Mekongfloden i Cambodja. På andra sidan håvade folk upp små fiskar som såldes medan de fortfarande levde. Efter turen tog jag en promenad i stan som är väldigt stillsam för att vara landets tredje största, men liksom i Laos finns inga storstäder i Cambodja förutom Phnom Penh.

Söndag 18 augusti (Capitol Guesthouse, Phnom Penh)
Jag kom iväg lite sent och tog en minibuss ett par timmar till Phnom Penh. På vägen stannade vi för att tanka i Skuon, en liten stad som är känd för sin unika specialitet - friterade spindlar! Försäljare kom med brickor fullstaplade med dessa spindlar och jag passade på att köpa genom fönstret. För 1000 riel fick jag fyra stycken i en plastpåse. Det är inga små spindlar vi pratar om, och det är meningen att de ska ätas ungefär som krabbor. Jag hade verkligen ingen lust att smaka. Framme i Phnom Penh tog jag en motorcykel till Capitol Guesthouse och ägnade eftermiddagen åt internet. Den tillhörande restaurangen hade "Humbeguer with Frenc Fried" på menyn.

Måndag 19 augusti (Capitol Guesthouse, Phnom Penh)
Idag hyrde jag cykel och trampade runt i Phnom Penh. Det var perfekta förhållanden - stan är helt platt, det var inte för varmt och regnade inte, cykeln var lättrampad och bra och trafiken inte alls så intensiv som i de stora städerna i Vietnam. Det var dock lite svårt att hitta ibland och jag körde vilse några gånger. Jag besökte Tuol Sleng Museum som inte var en särskilt trevlig plats. Det var ett fängelse under Khmer Rouge-regimen under den senare hälften av 70-talet. De tog helt enkelt en skola och byggde om den till fängelse och tortyrcentrum. Stället ligger mitt i tätbebyggelse en liten bit från centrum, så upplägget känns lite märkligt för ett fängelse. Men här hände fruktansvärda saker och dagens museum innehåller vägg upp och vägg ner med svartvita fotografier av fångar, hemska målningar som visar olika tortyrmetoder och glasmontrar fulla med kranier, en del med stora sprickor från misshandel. Det som Khmer Rouge gjorde med Cambodja är jämförbart med nazismen och ett par miljoner dog under de fyra åren som regimen varade. En bra illustration i muséet var konturerna av landet fylld med dödskallar. Senare såg jag också Royal Palace med Silverpagoden, en uppsättning imponerande byggnader samt en lång räcka med fina väggmålningar.

Tisdag 20 augusti (Capitol Guesthouse, Phnom Penh)
Idag åkte jag på motorcykeltur med Mr Call, en trevlig kille som jag varmt hade rekommenderats av amerikanen i Luang Nam Tha. Jag kontaktade honom via e-mail när jag kom till Phnom Penh och träffade honom idag kl 8 vid Narin Guesthouse. Eftersom jag gör stan per cykel så åkte vi istället ut ur stan, först till Choeung Ek Killing Fields dit torterade fångar från Tuol Sleng fördes för avrättning. Här finns många massgravar och ett minnesmonument fyllt med 8000 människoskallar. Vi fortsatte söderut till Tonlé Bati, ett tempel från Angkortiden. Jag såg inga andra turister där och det var kanske inte så konstigt för templet var inte särskilt imponerande och inträdet lite väl dyrt. När vi kom dit blev jag överfallen av småflickor som ville sälja blommor, och inne i templet var det två gamlingar som var väldigt envisa med att försöka visa mig runt och förväntade sig att få betalt för det. Men motorcykelkillen var trevlig att prata med så det gjorde inte så mycket att attraktionerna vi besökte inte var så spektakulära. I biljetten ingick en dricka på en restaurang vid floden, och vi åt lunch i närheten innan vi fortsatte till Phnom Tamao, som är Cambodjas främsta zoo. Först gick jag upp på en kulle medan motorcykelkillen väntade, och där blev jag visad runt av en ung munk till alla möjliga olika tempel, plus utsikt över de gröna omgivningarna. Det kom en rejäl skur medan jag var där uppe. Sedan körde vi runt i zooet, första gången jag har sett ett zoo per motorcykel men det behövdes här för det var ett stort område. Vi fick se lejonen och tigrarna matas med levande kycklingar som kastades högt i luften över stängslet. Det regnade sedan på vägen tillbaka till Phnom Penh och vi var tillbaka kl 16.30.

Onsdag 21 augusti (Capitol Guesthouse, Phnom Penh)
Idag fortsatte jag cykla i stan och besökte bl.a. Nationalmuséet och Wat Phnom. Jag blev stoppad av en grupp trafikpoliser på en gata som teoretiskt bara var för biltrafik, och en av dem sa med typiskt korrumperat tonfall att "you know, this street no bicycle no motorbike; when you make mistake, you pay money to the police". De stoppade mig naturligtvis bara för att jag var utlänning, men efter att ha påpekat att jag inte var den enda cyklisten och att det vimlade av motorcyklar så viftade de iväg mig.

Torsdag 22 augusti (Da Da Guesthouse, Sihanoukville)
Jag tog en buss söderut till Sihanoukville på kusten. Bussen gick direkt från Capitol Guesthouse och vägen är helt utmärkt, så det var väldigt bekvämt och resan tog lite över tre timmar. De tog oss t.o.m. till valfritt boende i stan, dock mot en ytterligare avgift men lika gärna det som att ta en motorcykel. Cykeln jag hyrde var usel och lade av efter ett hundratal meter, och den andra jag fick var marginellt bättre. Men jag trampade ändå runt till de olika stränderna. Först kollade jag in järnvägsstationen som såg ut att ha sett sina bästa dagar, och det var en mindre vattendamm framför ingången. Jag var övertygad om att den var nedlagd och på väg att gå igen, men tog ändå och klev in över en kedja och visst tusan fanns där en engelsktalande man som kunde informera mig att tåget till Kampot skulle gå någon gång mellan kl 8 och 9 imorgon. Sihanoukville är utspritt så det var bra långt att cykla till de fyra stränderna, och sadeln var mycket obekväm. Stränderna har slående namn som Victory Beach och Independence Beach, och vid Ochheuteal Beach slog jag mig ner för att koppla av. Det visade sig dock inte vara särskilt avkopplande då jag snart var omringad av ett gäng ungar som insisterade på att jag skulle köpa snacks av dem, och när jag reste mig för att gå kom ett par killar och skulle ha betalt för att jag suttit i stolen, men det tyckte jag att de borde ha sagt tidigare eller att det borde ha funnits en skylt om det.

Fredag 23 augusti (Ta Eng Guesthouse, Kampot)
Tåget gick mycket riktigt efter kl 8, men att åka tåg i Cambodja är en något udda upplevelse. Det är inget populärt transportmedel och tåget var mer eller mindre ett godståg med en enda passagerarvagn längst bak, och den var inte ens halvfull. Även påstigningen var märklig - passagerarvagnen stannade aldrig vid plattformen utan man fick ta sig bort till den genom buskar och snår. Billigt var det iallafall. Det kokades ris och kött till de fåtaliga passagerarna, och det fanns kalla drickor. Det är ett extremt långsamt sätt att färdas och tågen kryper fram i en hastighet av omkring 15 km/h, så de 10 milen till Kampot tog dryga 8 timmar inklusive ett långvarigt stopp. Ibland kunde man se folk kliva upp på godsvagnarna och ta sig bort till loket. Det visade sig faktiskt kunna vara ett förvånansvärt bekvämt sätt att resa eftersom det fanns möjlighet att ligga i hängmatta vid fönstren och se landskapet sakta glida förbi, istället för att sitta på de hårda träbänkarna. Men jag blev inte klok på om det var tågets hängmattor eller om passagerarna själva hade haft med sig dem, och andra gången jag lade mig i en av dem revs den sönder. Framme i Kampot klev folk från olika ställen att bo på, märkligt nog för det kan ju inte vara många turister som kommer med det här tåget. En kille tog hand om min packning innan en annan kom från ett ställe som hade varit mycket bättre med billigare rum och tur till Bokor. Stället jag hamnade på låg dessutom opraktiskt till och det fanns ingen restaurang i närheten. Där fanns också påfrestande folk som alltid skulle veta vart man var på väg och ville att man skulle åka med dem. Och det var ett väldigt oväsen på kvällen. Jag tog mig bort till det andra stället och bokade turen till Bokor för imorgon.

Lördag 24 augusti (Ta Eng Guesthouse, Kampot)
Oväsendet startade igen vid 5-tiden på morgonen med folk som spelade och sjöng. Jag blev hämtad vid 8-tiden men de kom inte in eftersom det inte uppskattas att man anlitar någon annan. Vi var en grupp på 8 personer (två svenskar var med) och vi åkte upp till Bokor National Park i en pickup sittandes bak på flaket. Det tog ett par timmar uppför berget på den knaggliga vägen genom jungeln. Vi gjorde en jungelvandring på 2 timmar till Popokvil Falls. Stigen var ofta blöt och lerig, och efter ett tag gav man upp försöken att finna torra passager utan bara plaskade på. Jag såg inga blodiglar på marken men när jag tog av skorna upptäckte jag att jag hade en i skon. Den lyckades dock inte bita genom strumpan. Det var en del vattendrag att vada igenom och mot slutet en bredare och strömmande flod. Det fanns någon slags betongfundament i floden så vi tog det i etapper och hjälptes åt att räcka varandra händer. Vi åt lunch ovanför vattenfallet och tog oss sedan över på andra sidan och ner för att se fallet. Att vada över såg farligt ut och ingen hade lust att prova men vi hittade en bro av stora stenblock ett stycke längre upp. Guiden sa att han aldrig hade tagit den vägen förut och menade att man normalt brukar vada över. Sedan tillbaka samma väg över stenarna och så var pickupen inte så långt borta. Vi åkte och tittade på de övergivna, spöklika byggnaderna vid Bokor Hill Station. Det skulle vara en fantastisk utsikt över kusten härifrån, men den såg vi inget av eftersom det var tjock dimma. Vi skymtade kusten och den vietnamesiska Phu Quoc Island några gånger under färden upp- och nedför berget. Dimman gjorde dock att de gamla byggnaderna såg ännu kusligare ut - det gamla hotellet, Bokor Palace, är som hämtat ur en skräckfilm och kyrkan såg riktigt läskig ut när den framträdde ur dimman. Khmer Rouge höll ut i kyrkan i tre månader 1979 medan vietnameserna sköt mot dem från hotellet 500 m därifrån. Vi var tillbaka i Kampot i skymningen.

Söndag 25 augusti (Capitol Guesthouse, Phnom Penh)
Idag åkte jag tillbaka till Phnom Penh. Jag lät mannen på Ta Eng Guesthouse ringa efter en minibuss, det lär ha varit något dyrare men ibland kan man unna sig lite bekvämlighet. Det tog dock väldigt lång tid att fylla minibussen och vi körde fram och tillbaka i stan över en timme. Eftermiddagen i Phnom Penh ägnade jag åt internet. Jag lyckades låsa in nyckeln i mitt rum och en kille från receptionen fick komma och öppna åt mig.

Måndag 26 augusti (Capitol Guesthouse, Phnom Penh)
Jag gjorde en utflykt med buss till Phnom Udong en bit utanför huvudstaden, ett par kullar med diverse tempel och pagoder och utsikt över det platta omgivande landskapet. Där var inte många turister men det var gott om tiggare och envisa barn som följde efter mig vart jag än gick. Jag fick åka motorcykel en bit från där bussen stannade vid avtagsvägen, och när jag skulle tillbaka åkte jag med en förbipasserande minibuss efter en liten stunds väntan.

Tisdag 27 augusti (Bopha Angkor Guesthouse, Kompong Chhnang)
På morgonen när jag åt frukost var det en kille på motorcykel som körde omkull utanför restaurangen och blev liggandes på trottoaren. Det samlades folk runtomkring och efter ett tag kom en ambulans. Jag påbörjade resan mot Siem Reap och tog samma buss som igår fast längre, till Kompong Chhnang. De var extrema på att kolla biljetterna och det klev på ett par olika kontrollanter under resan, det kändes väldigt onödigt när det fanns en konduktör med hela tiden. I Kompong Chhnang finns inget speciellt att se utan jag gick mest omkring, tittade på den stora marknaden, såg på ungdomar som spelade fotboll i en park och snackade med några ungar där, och så åkte jag motorcykel bort till Tonlé Sap River och gick tillbaka. I stan finns ett Independence Monument som ser precis ut som det i Phnom Penh.

Onsdag 28 augusti (Sereiroat Guesthouse, Pursat)
Killen som körde mig till stället jag bodde igår hämtade mig på morgonen och fixade pickup till Pursat. Han lär ju ha fått nån commission för det men det var smidigt och jag kom iväg med en gång efter frukosten. Jag valde att sitta ute och det regnade inte utan var tvärtom rätt så varmt. Efter ett par timmar var jag framme i Pursat och jag tillbringade inte mycket tid i stan utan tog en motorcykel tillbaka en bit längs vägen jag kommit på till Kompong Luong, en flytande by vid kanten av Tonlé Sap Lake med så många som 10,000 invånare. En klunga med killar samlades runt motorcykeln när jag kom och alla ville bli den som skulle köra mig runt i båt. Det här stället var helt genialt, som en fantasivärld - jag har aldrig sett något liknande! Här fanns allt som brukar finnas i en vanlig by, fast trafiken sker med båtar istället för bilar och motorcyklar - flytande hus, flytande affärer, flytande bensinstationer... Hela byn flyttar med vattennivån i sjön och platsen varierar med ca 5 km beroende på årstid. Jag såg inga andra turister här. Det ska finnas en annan flytande by nära Siem Reap som säkert ser fler turister, men den här lär vara större. Vi hade sagt ett pris för en timme men kom tillbaka efter 45 minuter. Jag ville då betala mindre men det blev istället att han tog mig på totalt 2 timmar till ett något lägre timpris och det var bra det för då fick jag se mer av det här märkliga stället. Mörka moln drog in över byn men det blev inget regn, utan det kom istället när vi körde tillbaka till Pursat. Det kom också några vertikala blixtar som såg ut att vara väldigt nära, vilket var obehagligt när man åkte motorcykel men det blev inget mer.

Torsdag 29 augusti (Chhaya Hotel, Battambang)
Jag fortsatte i pickup till Battambang och satt inne den här gången, men jag kom iväg sent så det blev inte mycket mer gjort idag. I Battambang fick jag ett mycket bra rum med TV och badrum för 20,000 riels.

Fredag 30 augusti (Chhaya Hotel, Battambang)
Jag tog några timmar och gick omkring i Battambang som är en charmig stad med mycket kolonialarkitektur, och sedan anlitade jag en motorcykelkille för en landbygdstur på eftermiddagen. Han var trevlig att prata med och tog mig på småvägar vid sidan av huvudvägen till Phnom Sampeau, en kulle med diverse mindre attraktioner. Där fanns en grotta med ben och dödskallar som användes för att avrätta folk under Khmer Rouge-tiden, genom att kasta ned dem genom ett hål högt uppe i grottans tak. På kullen fanns även gamla kanoner, kloster och utsikt över det platta landskapet med en och annan kulle. Vi fortsatte sedan till Kamping Poy, en sjö som nu hade mycket lågt vatten, och en damm byggd av fångar på Khmer Rouge-tiden. Det var vackra landskap på vägen med folk som arbetade i risfälten, och plöjning med oxar.

Lördag 31 augusti (Victory Guesthouse, Siem Reap)
Hotellet ordnade med båt till Siem Reap och Angkor, och kl 7 åkte vi minibuss en liten bit till båten. Det var en ganska liten båt med 10 passagerare och det gick undan i en rasande fart. En stor del av resan gick genom smala kanaler, ofta så smala att det var nätt och jämnt att båten fick plats, och med uppstickande buskar och annan vegetation på båda sidor. Men det var aldrig tal om att ta det försiktigt utan de drog på motorn för fullt och körde som galningar, och det kändes inte helt säkert. Ibland fick vi möte eller kom ifatt en långsammare båt och då fick vi klänga oss förbi vid sidan. Vi kom också ut på öppna våtmarker där man inte riktigt kunde urskilja någon vattenväg, och ibland undrade man om de verkligen visste vad de höll på med. Slutligen kom vi ut på Tonlé Sap Lake och lade sedan till vid kanten av sjön. Färden tog bara 2½ timme, långt snabbare än väntat. Vi möttes av motorcykelkillar med skyltar med våra namn på, och 10 km-färden in till Siem Reap var gratis. Siem Reap är ett väldigt prydligt ställe, en riktig turistort, och helt olik övriga städer i landet. Jag ordnade med cykel och tog en första tur ut till Angkor Wat, 6 km från Siem Reap, och köpte ett en-veckas-pass för Angkor på vägen, med foto och allt.

Söndag 1 september (Victory Guesthouse, Siem Reap)
Idag drog jag igång med sightseeingen på allvar. Det såg mörkt ut på morgonen då det regnade, men det klarnade upp och höll sedan upp resten av dagen. Jag tog mig an den s.k. stora rundan fast hoppade över Angkor Thom och cyklade direkt till Preah Khan. På vägen trasslade jag in ett snöre från regnjackan i hjulet och en man hjälpte mig få loss den med en tändare. Preah Khan var ett stort tempel och kändes vilt med kollapsade stenblock som blockerade passager och stora träd som växte uppe på ruinerna med rötter som klängde runt dem. Jag blev kvar där ett par timmar och utforskade alla skrymslen. Sedan fortsatte jag till de mindre imponerande Preah Neak Pean och Ta Som innan jag kom till de fina templen Eastern Mebon och Pre Rup med sina pyramidformade tempelberg toppade med tjusiga torn. Slutligen förbi Banteay Kdei som inte var så speciellt, och det enkla men slående Prasat Kravan på vägen tillbaka. Det blev en hel del cyklande idag då den stora rundan är 26 km, plus 12 km till och från Angkor Wat. Biljetten kollades vid en del av templen, men inte alla. Vid ett tempel tappade jag nyckeln till hänglåset på cykeln, men vakten satt med den när jag kom tillbaka och upptäckte att jag inte hade den. Verkligen tur för det var även nyckel till låset på lilla ryggsäcken. Priser för mat och dryck är högre i Siem Reap och Angkor än någon annanstans i Cambodja, och ungarna vid templen som säljer T-shirts, vykort, dricka och liknande är hopplöst tjatiga. För många turister är Angkor det enda de ser av Cambodja och det ger ingen rättvisande bild av landet.

Måndag 2 september (Victory Guesthouse, Siem Reap)
Ytterligare en dag av intensiv sightseeing, fast inte så mycket cyklande eftersom jag idag bara såg templen inom Angkor Thom. Först Baksei Chamkrong strax utanför Angkor Thoms södra port som såg ut som något tempel i Latinamerika med en stegpyramid och fyra trappor. När jag gick i gräset bakom templet såg jag plötsligt en orm som hastigt dök in i buskarna bara någon decimeter från mig. Den var ljusgrön och förmodligen giftig, så det kändes obehagligt och jag tittade mer på marken i fortsättningen. Jag fortsatte in i Angkor Thom och ägnade en bra stund åt Bayon som är en av Angkors främsta attraktioner. På avstånd ser det mest ut som en stor hög med sten men när man kommer upp på den tredje våningen är det något helt speciellt med de 54 tornen med stora, leende stenansikten. Jag gick också runt templets utsida på bottenplanet för att se den långa räckan med reliefer. Sedan började det regna och jag tog skydd under ett tak med en stor Buddha, men sen höll det upp resten av eftermiddagen. Jag fortsatte min runda i Angkor Thom till fots, först med Baphuon som höll på att restaureras och bara kunde ses på avstånd. Vidare till Terrace of Elephants och Terrace of the Leper King, och in i Royal Enclosure och uppför templet Phimeanakas. Jag tog en väldigt brant trappa som nästan var farlig, och upptäckte sedan att trappan där det var meningen att man skulle gå var på en annan sida. Därefter till det uppstickande, spetsiga templet Preah Palilay som såg vilt ut med inrasat tak och stora träd som växte längs trapporna på vägen upp. Slutligen till Preah Pithu-gruppen samt norra och södra Kleang där jag var helt ensam, och generellt tycker jag inte det är överdrivet mycket turister vid templen. Jag hann färdigt min rundtur i Angkor Thom precis till skymningen. Ingen ville se min biljett idag, inte ens vid Bayon, men det är inte lönt att försöka komma utan biljett för man vet aldrig när den kollas och man åker på en hög straffavgift om man inte har biljett.

Tisdag 3 september (Victory Guesthouse, Siem Reap)
Jag fortsatte cykla och idag började jag med Phnom Bakheng, ett tempel på ett berg med utsikt mot Angkor Wat på avstånd. Det var en brant och tröttsam väg uppför berget. Vidare till Chau Say Tevoda som var stängt för restaurering, och det betydligt finare Thommanon på andra sidan vägen. Jag tog lunch vid Ta Keo och en kille visade vägen till Ta Nei en kilometer därifrån dit vi gick till fots. Han klättrade också upp i ett träd och hämtade någon slags syrlig frukt som jag aldrig smakat förut. Sedan till Ta Prohm, ett av de mest populära templen och en klar höjdpunkt. Det speciella med Ta Prohm är att det avsiktligt har lämnats att växa igen av jungeln och stora träd med massiva rotsystem klänger runt murarna. Det är ett stort område och flera passager har rasat ihop. Ett mycket märkligt ställe. På vägen tillbaka svängde jag förbi Bat Chum, ett av de många templen runt Angkor som ligger utanför turistrutterna och ser få besökare, men där fanns heller inte mycket att se. Det höll upp hela dagen men började regna på kvällen då jag skulle tillbaka till Siem Reap så jag fick ta på mig regnkläderna och cykla i ösregn.

Onsdag 4 september (Victory Guesthouse, Siem Reap)
Idag började jag med att cykla österut på National Hwy 6 lite över en mil till Roluosgruppen. Det fanns ingen skylt och avtagsvägen var bara en liten grusväg så jag missade den. Jag misstänkte att jag kommit för långt, frågade och vände tillbaka. Först kom jag till Lolei men där var inte mycket att se, bara fyra tegeltorn liknande de jag sett flera gånger tidigare. Man kunde inte ens gå in i dem. Preah Ko var i samma stil och det var förvånansvärt gott om turister här för att vara så lite att se och så avlägset. Pyramidtemplet Bakong var det enda som var värt att se fast kanske inte riktigt värt den långa cykelturen. Eftermiddagen ägnade jag åt Angkor Wat. Det började regna när jag var på väg dit så det såg mörkt ut, men det blev kortvarigt som tur var. Angkor Wat är det största och mest berömda templet här men jag tyckte inte att det var någon överlägsen höjdpunkt av Angkorupplevelsen och första dagen när jag kom hit tyckte jag inte heller att det riktigt levde upp till de höga förväntningarna. Det är rätt så branta trappor upp till det översta planet, och liksom vid Bayon finns en lång sträcka med reliefer på innertemplets yttervägg. Liksom igår fick jag cykla tillbaka i ösregn i skymningen.

Torsdag 5 september (Victory Guesthouse, Siem Reap)
Idag åkte jag motorcykel med en kille från stället jag bor på för den femte och sista dagen i Angkor, för att se några platser som är för avlägsna för att cykla till. Vi startade kl 6.30 och åkte 2½ timme till det avlägsna templet Beng Mealea. På vägen såg jag en förfärlig gristransport. De låg tätt packade och sammanbundna med ryggarna nedåt på flaket av en pickup, och med lite grenar och blad över. Det skakar rätt så bra på den här vägen och så fort de började köra skrek grisarna. Framme vid Beng Mealea guidade en liten och gammal man mig i templet och kunde nämna templets delar på engelska. Det fanns stora varningsskyltar för minor och han pekade ut en märkt mina vid sidan av stigen till templet. Beng Mealea är ett stort tempel som har uppslukats av jungeln i ännu större utsträckning än Ta Prohm, vilket ger en vild Indiana Jones-känsla. Här var det inte tal om att gå runt i templet utan större delen av tiden fick man klättra över hala stenblock som rasat ned. Det här var en riktig höjdpunkt av min tid i Angkor, och en som upplevs av få turister. Vi åkte sedan till Kobal Spien som var något av en besvikelse. Man går uppför en stig tills man kommer till den s.k. River of a Thousand Lingas. Attraktionen här ska vara stenristningar i flodbädden, men jag vet inte om jag fick se allt som fanns att se här för motorcykelkillen var inte den bästa jag haft. Han var tystlåten, inte så värst trevlig och ingen entusiastisk guide. Det jag såg var iallafall inte spektakulärt och knappt värt att åka dit för. Vi fortsatte till Banteay Srei, ett litet men mycket vackert dekorerat tempel, ett av Angkors finaste. Tyvärr var de centrala tornen inhägnade och man kunde inte komma nära eller gå in i dem. Slutligen åkte vi till Banteay Samré som inte ligger långt från de centrala delarna av Angkor, men vägen dit var en förfärlig sörja av lera så det är inte många som åker dit och det var bra att ha motorcykel. Jag hade inga speciella förväntningar på stället, men det var förvånansvärt stort och imponerande och verkligen tyst och fridfullt - jag hade hela templet helt för mig själv. Jag kan nog nästan säga att jag uppskattar ett sånt här tempel mer än Angkor Wat och det var en värdig avslutning på Angkorupplevelsen. Vi var tillbaka i Siem Reap kl 17.

Thailand >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning] - [Ingemars Vietnamdagbok]