[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Vietnam

Söndag 16 juni (Ombord flyget Köpenhamn - Bangkok)
Jag gick upp kl 5.30 efter att ha sovit mindre än två timmar. Malin körde mig till Varberg kl 7 och vinkade av mig vid tåget till Malmö som skulle gå kl 8.22 men var en kvart försenat p.g.a. banarbete mellan Göteborg och Varberg. Efter två timmar var jag i Malmö där jag mötte pappa som varit på kurs där de senaste dagarna. Mamma var också där eftersom hon varit på skolresa till Polen. Hon följde med oss på tåget över Öresundsbron och vinkade av oss på Kastrup. Vi checkade inte in samtidigt eftersom det var lite strul med att pappa skulle ha en påse för att skydda ryggsäcken, och vi fick därför inte platser bredvid varandra på planen. Det stora planet mot Bangkok lyfte lite före kl 15 och jag hade inte fönsterplats. Det var god service men svårt att sova.

Måndag 17 juni (Hotel 211, Ho Chi Minh City)
Vi landade i Bangkok i gryningen före kl 6. Det var fem timmar att vänta på planet till Ho Chi Minh City så det var lite segt och jag var ju rätt så trött. Vi fick åka buss över halva flygplatsen från gaten och det var rätt så varmt i det andra flygplanet innan vi kom iväg, vilket dröjde ett tag. Den här flygningen tog bara en timme och nu hade jag fönsterplats och kunde se Tonlé Sap Lake i Cambodja. Inflygningen var väldigt fin, jag såg hela stan och floden genom fönstret. Ryggsäcken kom fram i gott skick trots att jag hade glömt dra åt och knäppa remmarna. I tullen ville de se alla mina pengar som jag hade deklarerat på det vietnamesiska ankomstformuläret. Det kom en väldigt kraftig skur medan vi var på flygplatsen, men det blev inget mer sen. Luften är rätt så kvav och fuktig, men det är inte så farligt varmt. Vi tog en luftkonditionerad och fin taxi till backpackerområdet Pham Ngu Lao där vi fick ett jättefint luftkonditionerat dubbelrum till det överkomliga priset 150,000 dong, och de ville inte ha betalt i förskott. Mitt första intryck av Vietnam var att det verkade gå rätt så lugnt till här jämfört med t.ex. Indien, fast det finns motorcyklar i enorma mängder. Stan ser mycket trivsam ut. Vi sökte upp en cycloförare som en reporter på Borås Tidning hade skrivit om för en tid sedan. Han fick artikeln, bjöd på te, och så tjatade han om att ta oss på sightseeing imorgon. Men en liten tur i cyclon blev det, och den var så trång att vi fick sitta i knäet på varandra. Vi skickade några e-mail också men anslutningen var väldigt långsam. Det mörknar redan efter kl 18, men så är det också bara fem timmars tidsskillnad mot Sverige, man tycker att det borde vara mer. Jag var förstås mycket trött och dök i säng tidigt på kvällen.

Tisdag 18 juni (Hotel 211, Ho Chi Minh City)
Vi steg upp kl 6.30 efter att ha sovit ut ordentligt. Bäst att gå upp tidigt när det mörknar så tidigt om kvällarna. Efter en liten stunds letande fann vi cyklar att hyra. De var inte helt bra, men det gick ju att cykla på dem iallafall. Trafiken var inte så aggressiv, men det är extremt mycket motorcyklar och de kommer i en aldrig sinande ström, så det kan vara lite besvärligt att ta sig över gatan. Man får nästan bara gå rakt ut och hoppas att ingen kör på en. Vi cyklade först till War Remnants Museum där det var mycket att se och massor med bilder från kriget. Vi fick också en liten musikinstrumentdemonstration innan vi gick därifrån. Efter lunch cyklade vi till Reunification Palace där vi fick en guidad tur av en tjej som var svår att förstå, och efteråt såg vi en film. Jag tyckte inte riktigt att det såg ut som ett palats. Cykelparkeringar finns nästan överallt. Man betalar 1000 dong, de skriver ett nummer på sadeln med krita och man får en bricka. Vi cyklade vidare till tre tempel/pagoder. Den första, Jade Emperor Pagoda, var jättefin och med en mystik som påminde om Tibet. Tran Hung Dao Temple var inte så spektakulärt, men Vinh Nghiem Pagoda var fin med ett högt torn och en jättestor Buddhastaty. Vi var tillbaka precis i skymningen efter en första dags intensiv sightseeing. Vi mailade igen och pappa tyckte det var mer frustrerande med den långsamma anslutningen än att gå över gatan bland hundratals motorcyklar.

Onsdag 19 juni (Hotel 211, Ho Chi Minh City)
Vi fortsatte cykla idag, först till den stiliga Notre Dame Cathedral som vi inte fick komma in i, och vidare till det storslagna huvudpostkontoret, People's Committee Building med sin fina fasad och Saigon Central Mosque som var mycket enkel. Vi hyrde sedan en båt för att åka på Saigon River och de mindre kanalerna till den kinesiska stadsdelen Cholon. Den tog en timme och vi kunde ta med cyklarna på båten. De ville ha 300,000 dong men kom ner till hälften. Det var som mest intressant när vi närmade oss Cholon då kanalen inte var så bred och det var primitiva skjul på båda sidorna, och båtar fullastade med bananer och kokosnötter gled förbi. Men motorn var öronbedövande. I Cholon såg vi Phuoc An Hoi Quan Pagoda, Quan Am Pagoda, Cha Tam Church, Binh Tay Market och Phung Son Pagoda. Sen cyklade vi tillbaka till centrum. Det var varmare i Cholon och jag blev rätt så solbränd. Vi tittade på ett hinditempel och tog en promenad i den stora parken i centrum, och tog det sedan lugnt på kvällen. Det regnade, åskade och blåste väldigt på kvällen, men om dagarna har det inte regnat alls när vi har varit ute.

Torsdag 20 juni (Hotel 211, Ho Chi Minh City)
Idag åkte vi på tur till Caodai Great Temple i Tay Ninh samt Cu Chi-tunnlarna. Vi var åtta personer i en minibuss och åkte iväg kl 8.30. Det tog en timme att komma ut ur staden och ytterligare två timmar till templet. Nu fick vi en första glimt av vietnamesisk landsbygd och gröna risfält. Vid templet som var rätt så fint fick man ta av sig skor och huvudbonad, och så skulle man gå i en bestämd riktning. Templet var rymligt med en lång rad av dekorerade pelare. Kl 12 var det en böneceremoni och då fick vi gå upp på en balkong och titta på. De satt i rader och mumlade med vita, blå och röda dräkter. På väg tillbaka mot tunnlarna stannade vi för lunch, och framme vid Cu Chi fick vi sitta i en sal för en genomgång vid en karta samt se en trist svartvit film på 20 minuter. Det började regna riktigt ordentligt medan vi såg på filmen och det fortsatte regna när vi gick ut till tunnlarna. Vi köpte regnkappor av tunn plast för 3000 dong och gav oss iväg. Det var en bit att gå in i skogen och det var fullt med vattenpölar. På vägen kunde vi se flera bombhål och kamouflerade dödliga fällor. Vi fick ett smakprov av detta enorma tunnelsystem med över 200 km tunnlar i form av en 100m lång tunnel och en 50m lång tunnel. Den första var såpass hög att man kunde gå dubbelvikt, men den andra var så låg att man fick krypa på alla fyra och man blev rätt så smutsig. Pappa nöjde sig med den första tunneln och tog hand om mina grejer medan jag kröp igenom den andra. Vi var tillbaka i Ho Chi Minh City vid 19-tiden.

Fredag 21 juni (Phong Nha Hotel, Cantho)
Vi lämnade de stora ryggsäckarna på hotellet för att slippa ha dem med oss till Mekongdeltat och tog en taxi till busstationen i Cholon där det omedelbart gick en buss till Mytho. Eftersom vi startade tidigt och det gick smidigt att komma iväg så var vi i Mytho redan efter kl 9. Från busstationen åkte vi motorcykel några kilometer in till stan där vi tog en nudelsoppa. En äldre man började prata med oss om båttur och vi nappade på att göra en 3-timmarstur för 150,000 dong. Vi åkte ut på Mekongfloden och steg iland på några olika öar och platser där vi fick äta frukt och smaka på kokosnötkola. Men det bästa med turen var att åka på de smala kanalerna som går ut på sidan av floden, bland palmer och annan växtlighet. Vi åkte sedan vidare till Cantho men det blev lite dyrt då vi först fick åka motorcykel ut till huvudvägen för 20,000 dong och sedan skulle de ha 50,000 dong för minibussen av större modell till Cantho. Det lär knappast ha varit det riktiga priset men de insisterade på det och jag blev rätt så irriterad men det var ju bara att betala. Vid Vinh Long körde vi över en bro som såg ut precis som Uddevallabron och som bara var två år gammal. Bussen stannade vid färjekorsningen strax före Cantho och vi gick själva på färjan, och sedan fortsatte vi till fots några kilometer in till stan på andra sidan. Vi besökte en pagod och pratade med en munk där, och när vi satt och åt kom en kvinna som vi gjorde upp om båttur imorgon med.

Lördag 22 juni (Hotel 211, Ho Chi Minh City)
Kl 6 på morgonen stod kvinnan och väntade på oss utanför hotellet, och hon visade vägen till den långsmala båten som vi skulle åka med. Det var hennes bror som körde och själv följde hon inte med. Vi åkte iväg på Cantho River, en avstickare från Mekongfloden, och efter någon timme var vi vid en flytande marknad där det var fullt med båtar på floden och man kunde t.ex. köpa bröd och läsk från båtar som kom förbi. Vi fortsatte längs floden till ytterligare en flytande marknad, Phong Dien, där vi gick iland och tittade på marknaden. Precis när vi kom tillbaka till båten började det ösregna. Regnen brukar vara kraftiga men kortvariga, och vi tog skydd under presenningen på båten. På väg tillbaka till Cantho tog vi av på en sidoflod som blev allt smalare, och till slut kunde vi inte använda motorn längre utan vår båtförare fick staka fram båten med en lång käpp. Vi gick iland vid en fruktträdgård där vi gick en runda och tittade, smakade och luktade på olika frukter och växter. Det fanns också en restaurang där vi åt lunch. När vi skulle fortsätta hade vattennivån stigit av tidvattnet så då var det inga problem längre. Hela turen varade 7 timmar, och sedan gick vi till busstationen och åkte tillbaka till Ho Chi Minh City.

Söndag 23 juni (Highland Hotel, Dalat)
Vi åkte med en medelstor turistbuss kl 8 mot Dalat. Den var inte fullsatt så vi hade gott om plats. Det var flera tysktalande personer med på bussen som pappa pratade tyska med. När vi började komma upp i Central Highlands så blev landskapet grönt och kuperat till skillnad mot det helt platta landskapet som vi varit i hittills. Vi var framme i Dalat efter kl 15 och bussen tog oss ända till hotellet där vi ville bo. De ville behålla passen men det gick bra med en kopia så vi gick iväg och kopierade. Sedan tog vi en promenad på stan, och på marknaden när pappa skulle köpa toapapper så fick han hela paketet med 10 rullar när vi trodde att vi hade köpt bara en rulle.

Måndag 24 juni (Highland Hotel, Dalat)
Idag hyrde vi cyklar och flängde omkring i Dalat. Vi besökte Flower Gardens, Dalat University, Dalat Cemetery, Linh Son Pagoda, Cam Ly Falls, Du Sinh Church, det Alice-i-underlandet-liknande Crazy House, Bao Dai's Summer Palace som inte såg så mycket ut som ett palats, och Dalat Cathedral där vi var med på mässan vid 17-tiden. Här är trivsamt och fina landskap, svalare och mindre trafik än i Ho Chi Minh City, dock backigt. Vi ordnade transport till Buon Ma Thuot imorgon via Highway 27 som ska vara dålig, men killen som bokade menade att det inte behövdes jeep utan att vi skulle åka i en vanlig bil.

Tisdag 25 juni (Thanh The Hotel, Dalat)
Kl 7.30 kom vår tilltänkta guide till hotellet men nu menade han att det var "impossible" att köra den vägen som vi hade tänkt och vi fick tillbaka pengarna. Vi tänkte då istället åka norrut via Nha Trang på kusten men eftersom vi hade tänkt se ett vattenfall på vägen så gjorde vi först en tur på några timmar med motorcykel till tre platser omkring Dalat. Först till ett meditationstempel med fin utsikt över en sjö. Där var extremt mycket turister, dock få utländska sådana, så det var svårt att tänka sig hur någon kunde meditera där. Vi fortsatte till "Chicken Village", 17 km från Dalat, en by tillhörande minoritetsfolket Koho. I byn fanns en enorm staty föreställande en kyckling. Den ena av våra motorcykelförare var guide åt oss och visade oss runt i byn och berättade en hel del intressanta saker. På väg tillbaka till Dalat såg vi Prenn Falls där man gick på en gång under vattenfallet. Vår guide lade fram ett förslag på att åka motorcykel 5 dagar till Hoi An via Highway 27 och Buon Ma Thuot, och det lät både trevligt och intressant, men alltför dyrt, och även om vi bara skulle åkt till Buon Ma Thuot på en dag så skulle det kosta mer än bilen som vi hade tänkt åka med. Så vi siktade in oss på att åka till Nha Trang, men tillbaka vid hotellet sa receptionisten att det fanns en buss via Highway 27 till Buon Ma Thuot och vidare till Kon Tum imorgon omkring kl 3-3.30 på morgonen. Så vi slog till och det blev ju långt billigare än bilen vi skulle hyrt, även om vi fick betala tio gånger det lokala priset. Men vi fick byta hotell eftersom vi hade checkat ut och det nu var fullt. Resten av dagen tog vi det lugnt och tillbringade några timmar på ett internetcafé.

Onsdag 26 juni (Dakbla Hotel, Kon Tum)
Vi var nere i receptionen kl 3 på morgonen, lite väl tidigt, och inte förrän efter kl 4 blev vi hämtade med en jeep som tog oss till bussen. Alla passagerare fick märkligt nog varsitt paket te, och gryningen kom lite efter att vi åkte iväg. Färden längs Highway 27 var vacker och inte alls så förskräcklig som den framställdes i en reseberättelse på internet, så den måste ha förbättrats en hel del sedan den skrevs. Vägen var i gott skick större delen av sträckan och till och med asfalterad långa sträckor. Undantaget var ett antal kilometer där vägen blev total lervälling och det var besvärligt att ta sig fram ett par gånger, men bussen var stark så det gick bra. Andra fick mer problem, vi körde förbi en mindre buss som börjat ryka och där passagerarna var ute och klafsade i leran. En kille körde ner skon i leran och istället för att försöka få upp den kastade han iväg sin andra sko också. Passagerarna på vår buss skrattade gott åt honom. När vi stannade för mat fick vi byta till en mindre buss där vi satt längst bak och fick klättra in genom fönstret. Framme på busstationen i Buon Ma Thuot blev det problem då vår "biljett" vidare till Kon Tum ogiltigförklarades. Jag ringde receptionisten på Highland Hotel som skrivit biljetten, och hon var "very sorry" och ursäktade sig med att chauffören skulle haft pengarna åt oss, och hon menade att det bara var att betala igen. Det hela var riktigt dumt och onödigt eftersom det inte fanns någon anledning att betala hela vägen till Kon Tum från början. Att det blev såhär berodde säkert på missförstånd och brist på kommunikation i samband med bussbytet då vi fick ny chaufför. Bussen till Kon Tum via Pleiku var stor och vi satt längst fram, och vi var framme efter kl 16. Det fanns inget billigt hotell i stan, och generellt tycker jag att hotellstandarden i Vietnam är högre än på många andra håll i Asien, och priserna därefter. Vi snackade med en kille på hotellet som menade att det bara fanns bussar till Quang Ngai tidigt på morgonen, så om vi skulle titta på minoritetsbyarna runt Kon Tum skulle vi bli tvungna att stanna hela dagen imorgon. Efter att ha tittat på reseplaneringen kom vi fram till att det var nog bäst att skippa det och åka vidare direkt imorgon.

Torsdag 27 juni (Nha Tro Hoanh Guesthouse, Quang Ngai)
Vi åkte motorcykel till busstationen lite före kl 7 på morgonen, och där rådde stor förvirring. Alla pekade åt olika håll, ingen kunde prata engelska och någon verkade vilja köra iväg oss någonstans på motorcykel. Men när en buss skyltad till Danang rullade in så löstes våra problem. Jag klättrade upp på taket och satte på regnskydden, och bussen var redan full så vi fick väldigt obekväma platser. Killen vi pratade med igår kan inte ha haft särskilt bra koll för han menade att bussen inte skulle ta den närmaste vägen över bergen utan göra en stor omväg via Pleiku och Qui Nhon på kusten, och så överdrev han restiden väldigt mycket. Men vi tog direktvägen som var jättefin med storslagna utsikter över Central Highlands. Vi var framme i Quang Ngai kl 13 och behövde något kallt att dricka, men när de tog fram ett isblock som de lade på marken och började hacka med en kniv för att lägga upp i glas så kände vi att det var dags att gå vidare. Vi checkade in på ett enkelt hotell nära busstationen som var mer av den standarden och prisklassen som jag är van vid. De kunde ingen engelska och förstod inte att jag ville veta vad rummet kostade trots att jag plockade fram miniräknaren och frågade efter "dong?". Efter att ha ätit åkte vi motorcykel till närliggande Son My där en fruktansvärd massaker ägde rum 1968 då amerikanska soldater dödade hundratals oskyldiga civila helt omotiverat. Idag finns där ett monument omgivet av gravar, palmer med kulhål i och ett gripande museum med motbjudande bilder av massakern. Samma reporter som hade skrivit om cyclomannen i Ho Chi Minh City hade också skrivit ett reportage om Son My, och vi träffade tjejen som hon hade intervjuat och gav henne en kopia av artikeln. Vi såg också en 30-minuters film om massakern med hemskt dåligt ljud. Innan vi åkte tillbaka till stan åkte vi ut till den kilometerlånga Bien Khe Ky Beach och såg Sydkinesiska Havet där det var full aktivitet med bad och strandliv, och vi vadade ut i vattnet som hade en mycket behaglig temperatur. På kvällen åt vi på en enkel restaurang där vi serverades mat utan någon beställning och utan att de sa ett ord, eftersom ingen talade engelska.

Fredag 28 juni (Thanh Binh Hotel, Hoi An)
Vi åkte buss några timmar till Hoi An, och på vägen kastades det upp ett flertal hönor på taket. Bussen gick till Danang och Hoi An ligger avsides från huvudvägen så vi fick gå av vid avtagsvägen och åka motorcykel en mil eller så. Hoi An verkar vara mycket trivsamt och är ett av Vietnams främsta turistcentrum. Efter att ha tagit in på hotell åkte vi till Danang, 3 mil norr om Hoi An. Vi hittade inte busstationen men efter att ha gått omkring en stund mötte vi ett fordon som var skyltat till Danang. Vi var dock i stort sett de enda passagerarna. Framme i Danang släpptes vi av utan att ha en aning om var vi var, så vi åkte motorcykel till Cham Museum som var fullt av skulpturer. Sedan promenerade vi längs Han River, tittade på katedralen och Caodaitemplet som är det största utanför Tay Ninh. Vi hittade ingen buss tillbaka till Hoi An och det började bli sent så vi tog en taxi.

Lördag 29 juni (Thanh Binh Hotel, Hoi An)
Idag gick vi omkring i Hoi An och tittade på gamla hus, tempel och liknande sevärdheter. Man skulle köpa en biljett för fem olika platser som man fick välja mellan, och det ingick även en musikföreställning. Vissa sevärdheter ingick inte i biljetten utan var gratis eller att man skulle ge en liten donation, men jag tyckte att biljettsystemet var opraktiskt eftersom de fem biljettflikarna var indelade i kategorier och inom varje kategori kunde man bara välja en plats. Vi såg också marknaden där grönsaksavdelningen var särskilt livlig. Det var hemskt varmt och svetten bara rann.

Söndag 30 juni (Thanh Binh Hotel, Hoi An)
Vi åkte iväg i en minibuss efter kl 8 till My Son. Färden tog en dryg timme längs en skakig väg. Framme vid biljettkiosken åkte vi vidare i en jeep ett par kilometer på en ännu skakigare väg till ruinerna. My Son var ett viktigt centrum för Chamkulturen, och ruinerna var jättefina liksom det omgivande landskapet med gröna kullar. Det viktigaste monumentet förstördes tyvärr av amerikanska bomber under Vietnamkriget, men det som fanns kvar var klart värt att se. Det var verkligen varmt och svetten forsade. Tillbaka i Hoi An åkte vi nästan direkt iväg på motorcykel till Marble Mountains som ligger på vägen till Danang. Det är fem berg som sticker upp på slätten, och det var det största av dem vi var uppe på. Där fanns flera olika pagoder, grottor med Buddhafigurer och utsiktspunkter där vi kunde se de mindre bergen, China Beach och havet. Det var något alldeles förfärligt svettigt och T-shirten blev fullständigt genomblöt. Vi tittade också som hastigast på China Beach innan vi åkte tillbaka till Hoi An.

Måndag 1 juli (Le Loi Hotel, Hué)
Resan till Hué var fullständigt misslyckad. Vi hade "bokat" tåget på hotellet till ett pris som var långt över det riktiga, plus transport till stationen i Danang med bil. Vi åkte kl 5.15 på morgonen och tåget skulle gå kl 7.30. Nu kunde vi verkligen se att vietnameser är uppe tidigt, vi körde förbi en livlig morgonmarknad på vägen och framme i Danang vid 6-tiden såg vi barn som spelade badminton på gatorna. Chauffören gick och köpte biljetterna åt oss för en bråkdel av vad vi hade betalat, men inte till det tåget som vi hade bestämt på hotellet utan till 6.30-tåget, det enda som går bara mellan Danang och Hué, övriga tåg går hela vägen längs kusten. En man utanför stationen förklarade att vårt tåg gick kl 6.30 men då var det redan för sent och vi fick köpa nya biljetter för 7.30-tåget. Det hela var mer eller mindre en repris av biljetteländet när vi skulle åka från Dalat till Kon Tum, och av detta lär man sig att inte låta andra ordna biljetter för vidare transport. Det värsta var dock att vi missade utsikten eftersom Danang-Hué ska vara en av de mest spektakulära sträckorna i Vietnam, tåget vi åkte med hade nämligen galler och smutsiga fönster. Det skulle säkert varit bättre sikt från 6.30-tåget, och bäst hade det nog varit att åka buss. Men man kan inte lyckas med allt. Tåget gick väldigt sakta och stannade flera gånger för möte. I Hué tog vi ett hotell nära stationen och hyrde cyklar för att åka och titta på citadellet och The Imperial Enclosure som förstördes till stor del under kriget men delvis har restaurerats. Vi stannade där ett bra tag, och den ena cykeln blev punkterad så vi fick gå tillbaka.

Tisdag 2 juli (Le Loi Hotel, Hué)
Idag åkte vi på en lång heldagstur i området runt den s.k. Demilitariserade Zonen med start efter kl 6. Det var en stor buss med en hel del folk inklusive en schweizare som var på samma buss som oss till Dalat. Efter någon timmes bussresa norrut åt vi frukost i Dong Ha och svängde sedan av mot gränsen till Laos på Highway 9. Guiden drog en lång genomgång av Vietnamkriget och vi stannade till vid "The Rockpile", ett utkiksberg som amerikanerna använde, samt en minoritetsby men det kändes allt annat än exklusivt för de får säkerligen besök av turistbussar dagligen och barnen tiggde pengar. Det blev regn och vi köpte en sån där billig regnkappa av tunn plast som vi köpt tidigare. Bussen kunde inte köra på avtagsvägen de sista kilometrarna fram till Khe Sanh Combat Base p.g.a. regnet. Märkligt nog verkade de inte vara förberedda på detta, det kan ju inte ha varit första gången precis, och guiden kom med alternativ som att gå, åka motorcykel eller åka till en annan bas. Motorcykel hade inte varit så lyckat på den leriga vägen, men till slut fixade de fram ett större fordon där de flesta av oss kunde klämma in sig på flaket, och vi skumpade iväg i snigelfart i regnet. Khe Sanh var platsen för det blodigaste slaget under Vietnamkriget men idag finns det inte mycket kvar att se. Det är några foton i ett museum och rester av en landningsbana. Vi åkte tillbaka till Dong Ha för lunch och sedan norrut in i den Demilitariserade Zonen och över Ben Hai River som utgjorde gränsen mellan Nord- och Sydvietnam, och vidare till Vinh Moc-tunnlarna på kusten strax norr om floden. Dessa tunnlar har inte förstorats för turister till skillnad från de vid Cu Chi, men de är ändå betydligt rymligare och här kan man gå nästan upprätt. Det var också en längre sträcka vi gick i de här tunnlarna. Ett hundratal personer bodde här nere under kriget och ett tiotal barn föddes nere i tunnlarna. På vägen tillbaka till Hué såg vi en kyrkoruin full med kulhål där en kamp mellan amerikanska soldater och Vietcong ägde rum. Vi var tillbaka i Hué vid 19-tiden. Det var lite mycket bussåkande på den här turen och man bör ha ett starkare intresse för Vietnamkriget för att riktigt uppskatta den.

Onsdag 3 juli (Nattåg Hué - Hanoi)
Idag gjorde vi en 8-timmars båttur på Perfume River med start efter kl 8. Vi var ca 15 turister i en båt med drakhuvud, och fast båtturen i sig var billig så var inträdesavgifterna till de tre kejserliga gravarna som vi besökte långt över rimliga nivåer. Första stoppet var vid Thien Mu Pagoda. Den första av de tre kejserliga gravarna, Tomb of Khai Dinh, tyckte jag var den mest sevärda. Den låg en bra bit från floden så vi åkte motorcykel dit. Vi serverades en lätt vietnamesisk lunch på båten, och stannade även till vid ett litet tempel där vi löjligt nog skulle betala för att komma in, inte lika mycket som för de kejserliga gravarna men ändå helt bortkastat eftersom det finns mycket finare tempel och pagoder som är gratis att besöka, och här var verkligen inte mycket att se. De två andra kejserliga gravarna, Tomb of Minh Mang och Tomb of Tu Duc, var visserligen fina men kanske inte riktigt värda de höga inträdesavgifterna. Vid Tomb of Tu Duc var det en bit att gå från floden och allihop gick först iväg åt fel håll. Det regnade och det började kännas stressigt eftersom vi skulle med tåget kl 16.56 (båtturen skulle vara tillbaka i Hué kl 15 men så blev det ju inte). Så det var inga goda omständigheter för sightseeing. Vi trodde att vi var sist om att gå tillbaka till båten och tog fel väg men en kille på motorcykel körde oss rätt och vi var inte alls sist. Vi var inte tillbaka i Hué förrän lite före kl 16.30, och båten släppte inte av oss där vi gick på utan en bra bit från vårt hotell så det blev stressigt. Vi åkte motorcykel tillbaka till hotellet, fumlade med växeln, beställde takeaway-mat från restaurangen (och fick över förväntan kartonger och plastbestick), hämtade ryggsäckarna på hotellet och gick till järnvägsstationen som vi ju bodde nära. Tåget gick precis i tid, och vi låg överst i en kupé med 2x3 liggplatser som vi delade med ett par vietnameser. Det var inte helt bekvämt då liggplatserna var hårda och det var dåligt med plats.

Torsdag 4 juli (A-Z Queen Cafe, Hanoi)
När tåget kom in mot Hanois centrum åkte det genom väldigt smala passager, mitt uppe bland folks hus och affärer. Framme på stationen efter kl 9 åkte vi cyclo direkt till Laos ambassad. Den hade flyttat men låg inom gångavstånd från den gamla. Visumet var rätt dyrt men enkelt att fixa och jag kunde hämta det samma dag. Det blev ingen sightseeing idag utan vi gjorde ärenden och köpte tågbiljetter. Jag skulle ha biljett för sträckan Hanoi-Vinh när jag ska till Laos, men det tog verkligen tid att ordna. Datorn var sönder och jag stod i långa köer bara för att få veta att jag skulle ha stått i en annan lika lång kö, och så var det en före mig som skulle ha tågbiljetter till halva Vietnams befolkning. När jag slutligen fick min biljett upptäckte jag att jag sagt fel datum så jag fick ställa mig i nya köer för att få den ändrad, dock utan kostnad.

Fredag 5 juli (På båten i Halong Bay)
Vi åkte iväg på en 2-dagars tur till Halong Bay kl 7.30. Först buss några timmar till Halong City, och efter lunch där for vi ut på havet i en stor och fin båt. Vi var 14 personer på båten plus guide och besättning. Det var inte den billigaste varianten men vi kostade på oss det för att få vara med en liten grupp. Landskapet i Halong Bay är sagolikt vackert och liknar Guilin i Kina eller Phang-Nga Bay i Thailand med grönskebeklädda klippformationer som sticker lodrätt upp ur havet. Tur med vädret hade vi och det blev inget regn. Det här var ren avkoppling och en helt annan värld än det myllrande gatulivet i städerna. Inga motorcyklar och nästan inga försäljare, bara vi, havet och de vackra öarna, och andra turistbåtar förstås. Halong Bay är ju trots allt en av Vietnams främsta turistattraktioner. Vi stannade även till vid en stor och rätt så fin grotta men den hade berövats en stor del av sina stalaktiter och stalagmiter för att göra souvenirer av. Efter några timmars kryssning lade vi till för middag och övernattning på båten.

Lördag 6 juli (A-Z Queen Cafe, Hanoi)
Det var rätt varmt i hytten och jag sov inte särskilt bra. Vi hade frukost på båten och kryssade tillbaka en annan väg med stopp vid en flytande by och en liten grottpassage där vi tog en mindre båt igenom och på andra sidan kom vi ut till en liten sjö som var omringad av berg på alla sidor. Och det var en ständig konsert av insekterna på bergen. Vi var tillbaka i Halong City för lunch och åkte sedan buss tillbaka till Hanoi.

Söndag 7 juli (Nattåg Hanoi - Lao Cai)
Idag hyrde vi cyklar och på förmiddagen besökte vi Ho Chi Minh's mausoleum, hus och museum. Cyklarna var väldigt bra jämfört med de vi haft tidigare, och det är klart trevligare att cykla här än i Ho Chi Minh City eftersom det är mindre trafik och trivsammare gator med mycket alléer av träd. Vid mausoléet fick man lämna ifrån sig kameran och ställa sig i en jättelång kö av vietnameser, men vi behövde inte ställa oss längst bak utan kunde gå in någonstans på mitten. Kön rörde sig fort framåt eftersom flödet genom mausoléet var kontinuerligt, och följdaktligen var det ingen lång stund man fick se kroppen. Ansiktet var verkligen välbevarat och han såg nästan levande ut. Inträdet var gratis och kamerorna återfanns vid utgången, alltså inte där vi hade lämnat dem. Vi fortsatte till Ho Chi Minh's hus där vi kunde se hur enkelt presidenten hade levt, och sedan till muséet. Vi hade guide och muséet var jättefint men för mig inte särskilt intressant. Efter lunch cyklade vi ut till det mer avlägsna etnologiska muséet men det var inte lätt att hitta eftersom det låg utanför kartan i guideboken och pilen pekade åt fel håll. Efter att ha frågat folk ett antal gånger kom vi slutligen rätt. Det nya muséet gav en inblick i Vietnams många olika folkgrupper. Kl 22 gick tåget mot Lao Cai. Det var samma hårda liggplatser som förra gången och det skakade mer på det här tåget, men jag sov ändå bättre den här gången.

Måndag 8 juli (Royal Hotel, Sapa)
Vi trodde att tåget skulle vara framme kl 10.30 men det hade tydligen blivit ett missförstånd när vi frågade för vi var framme redan vid 7-tiden. Pappa var inne på toaletten i en annan vagn och dörrarna hade redan stängts så det blev lite panik men han lyckades pilla upp dörren på nåt vis så det löste sig. Lao Cai ligger precis vid den kinesiska gränsen, och en buss till Sapa gick direkt från järnvägsstationen. Det är bara tre mil men det tog en bra stund eftersom vägen var lerig och det var ett vägarbete där vi blev stående länge. Framme i Sapa regnade det och det såg inte ut som att det skulle sluta snart så vi tog det närmsta hotellet där bussen stannade. Det klarnade upp efter några timmar och vi hade en fantastisk utsikt från balkongen. Det är snabba väderomslag här och molnmassorna flyttar sig fort, ena stunden är det klar sikt mot bergen och nästa ligger de insvepta i dimma. Vi tog en promenad runt i den lilla stan och gick upp på ett berg till en radiomast där det var jättefin utsikt, dock mot en lite väl hög avgift på 20.000 dong. Sapa är fullt av minoritetsfolk i fina dräkter men de är på turisterna hela tiden för att sälja saker på ett aggressivt sätt, vilket är både sorgligt och tröttsamt.

Tisdag 9 juli (Royal Hotel, Sapa)
Idag gick vi på en längre vandring med en amerikan och en kvinnlig guide. Vi startade kl 8.30 och gick från Sapa ner i en dal, först längs en väg och sedan tog vi av på mindre stigar. Vi besökte tre minoritetsbyar på vägen där vi kunde komma in i hus och titta hur de bodde. De ville sälja handarbeten här också men var inte alls så aggressiva som i Sapa och priserna var väldigt låga. I den andra byn stannade vi för lunch som guiden hade med sig. Landskapet var helt enastående med berg och risterrasser. Ibland gick vi mitt i terrasserna och balanserade på smala kanter, det var lite läskigt för det fanns inget att hålla sig i och det hade inte varit roligt att tappa balansen eftersom risodlingarna är så blöta. Vi hade jättetur med vädret och fick inte en droppe regn på hela vandringen. Det blev faktiskt ganska varmt eftersom vi gick nedåt från Sapa som ligger på 1600 m. Mot slutet blev det lite jobbigt då det var mycket uppför och nedför, och rätt så lerigt på sina ställen och jag trillade en gång och fick ett litet sår på handflatan. Pappa hade ont i tån och kom efter, och tog fel väg på ett ställe. Jag och amerikanen väntade medan guiden sprang tillbaka och hämtade honom. Vid 15-tiden var vi tillbaka på vägen och blev hämtade med jeep för att åka tillbaka till Sapa. Resten av dagen tog vi det lugnt och gick lite i stan.

Onsdag 10 juli (Nattåg Lao Cai - Hanoi)
Idag åkte vi jeep västerut från Sapa med start kl 6. Chauffören var mannen till guiden som vi hade igår och han talade ingen engelska men vi hade gjort upp turen i förväg så det gick bra ändå. Vi satte iväg mot Tram Ton Pass på 1900 m som är det högsta bergspasset i Vietnam, men före passet stannade vi till vid vattenfallet Thac Bac där vi gick uppför en lång trappa längs med fallet, vilket var ansträngande. Vår chaufför hade god kondition och flög uppför trapporna. Efter passet var bergslandskapen helt fantastiska och det här var klart en av de absolut vackraste bergsvägarna jag har åkt på. Bergen var helt gröna. Vägen var av varierande kvalité, ibland slät och asfalterad och ibland knagglig och skakig. Det pågick mycket vägarbeten och det låg högar med sten längs vägen som skulle användas till det. Målet för färden var Tam Duong där vi svängde av till en närliggande minoritetsby. Vägen var helt förfärlig den sista biten till byn men jeepen var stark och vi korsade även ett vattendrag. Här ute var det nog inte vanligt med turister för ingen talade ett ord engelska och ingen ville sälja någonting, tvärtom var de nyfikna och förvånade över vårt besök. Vi satt ner och tog en cola och lite snacks, och åkte sedan tillbaka till Sapa med ett stopp i Binh Lu för lunch. Vi var i Sapa efter kl 13 och tog bussen till Lao Cai kl 16. Vi hann åka och titta vid gränsen i Lao Cai där vi kunde se in i Kina på andra sidan floden, innan tåget till Hanoi gick kl 19.

Torsdag 11 juli (A-Z Queen Cafe, Hanoi)
Vi var i Hanoi kl 4.30 på morgonen efter ytterligare en obekväm natt på hård liggplats, och tog en cyclo till vandrarhemmet. Det var inte öppet så tidigt på morgonen så vi fick sitta och vänta till kl 5.45. Vi åkte till PLAN-kontoret för att prata om fadderbarnsbesöket imorgon, och så såg vi Temple of Literature och gick ut på Long Bien Bridge. Det regnade en hel del under dagen. På kvällen såg vi en timmeslång föreställning med "Water puppets". Det var små dockor av olika slag som plaskade omkring i en sjö på scenen, skickligt manövrerade av folk som var gömda bakom. Rörelserna var snabba och naturtrogna och det var svårt att förstå hur det hela egentligen gick till.

Fredag 12 juli (A-Z Queen Cafe, Hanoi)
Idag gjorde vi ett exklusivt besök i en by ett par timmars resa nordost om Hanoi för att hälsa på ett fadderbarn och hennes familj. Faddern var samma journalist som hade skrivit artiklar om cyclomannen i Ho Chi Minh City och om Son My. Hon hade själv varit här och hälsat på förra året. Vi blev hämtade kl 8 och åkte i en minibuss med en tolk till Bac Giang där ytterligare en person från det lokala PLAN-kontoret kom med, och efter tedrickning åkte vi ut till byn 20 km därifrån. Vi blev varmt mottagna av den stora familjen och många andra kom också dit. Ingen talade engelska men vi hade ju tolk med oss. Vi åt lunch med familjen, och så fick de en massa presenter som vi hade med oss. Vi tog också en promenad i de närmsta omgivningarna. Det hela var mycket trevligt och något utöver det vanliga, för som vanlig turist är det inte lätt att få en sådan kontakt med en lokal familj. På vägen tillbaka tittade vi på en skola som var stängd för sommaren samt en hälsoklinik, och vi var tillbaka i Hanoi kl 17.30. Det var sagt att transporten skulle kosta US$45 men sen fick vi veta att det berodde på hur långt vi hade kört så det blev bara US$31. På kvällen var det ett förfärligt väder, först hårt regn och sedan åska av ett slag som jag aldrig tidigare skådat. Himlen flimrade verkligen av kontinuerliga blixtar, flera i sekunden, och många av dem avtecknade sig skarpt på himlen. Det varade ganska länge, men märkligt nog hördes inget buller utan det var ett helt tyst skådespel.

Lördag 13 juli (A-Z Queen Cafe, Hanoi)
Idag var sista dagen innan pappa flyger hem till Sverige, så dagen gick åt till souvenirköp och andra ärenden. Vi ordnade också med våra respektive packningar, kollade upp minibussen till flygplatsen, och på kvällen avslutade vi det hela med middag på en fin restaurang. Budgeten var dock lite tight efter alla souvenirer och presenter, så det fick bli utan ris. Tjejen som tog beställningen var helt bestört för att vi beställde "för lite", men efter att ha ändrat till en annan rätt till ett något högre pris så var det ok.

Söndag 14 juli (A-Z Queen Cafe, Hanoi)
Vi åkte ut till flygplatsen kl 7 på morgonen och tog farväl. Flygplatsen var modern och glänsande och klart över standarden för asiatiska flygplatser, men där var väldigt lite folk. Pappa har 12 timmar att vänta i Bangkok så han ska åka in till stan och se sig omkring lite grann där. Jag tog minibussen tillbaka in till stan och hyrde cykel igen. Jag cyklade över Long Bien Bridge över Röda floden och sedan söderut längs floden ca 10 km på en fridfull landsväg till Bat Trang. Jag var inte säker på att det var rätt väg men fick indikationer av folk om att det var det, och byn låg precis vid vägen så den var inte svår att hitta. Bat Trang är en liten hantverksby där det tillverkas målade porslinskrukor och längs huvudgatan ligger affärerna uppradade på båda sidorna. Inte så väldigt intressant, men en trevlig cykeltur iallafall. Tillbaka i Hanoi cyklade jag omkring lite mer i gamla stan, och så såg jag templet på ön i Hoan Kiem Lake, och slutligen var jag inne i St Joseph Cathedral.

Måndag 15 juli (Nattåg Hanoi - Vinh)
Jag gick upp tidigt för att se morgonaktiviteten vid Hoan Kiem Lake, jag kom ut kl 5.45 och det var kanske lite sent men det var iallafall ordentlig aktivitet. Jag gick ett varv runt sjön och det var fullt med folk som joggade, spelade badminton och gjorde sin morgongymnastik. Till stor del var det äldre människor. Aktiviteten hade avtagit när jag gått varvet runt sjön. Jag åt frukost och kl 7.30 startade turen till Perfume Pagoda som jag hade bokat. Turen var en besvikelse. Det var trafikstockning på vägen ut ur stan så vi blev stående länge och kom fram en timme senare än planerat. Vi åkte fyra och fyra i en liten och obekväm roddbåt längs en flod med grönt och vackert bergslandskap i en timme, och gick sedan uppför en del trappor. Det var tröttsamt och svetten forsade, men det var inte speciellt långt vi gick. Vi besökte två medelstora grottor som var väldigt mörka och lystes upp endast med stearinljus och guidens ficklampa. Där fanns Buddhafigurer, och bergarten i grottan gav ifrån sig ihåliga ljud när man slog på den med hammare. Ingen i gruppen eller guiderna sa något om det, men jag tror ju inte att vi fick se det som vi egentligen skulle ha sett utan att de bara visade oss några av de närmsta grottorna eftersom vi var så sent ute. Fast det kanske var lika bra det eftersom det var så hemskt svettigt att gå i de där trapporna. Hur som helst var det vi fick se knappast värt flera timmar i buss och två timmar i den obekväma roddbåten. Vi såg en pagod till nere vid restaurangen där vi åt lunch innan vi åkte tillbaka med roddbåtarna. Perfume Pagoda är ett samlingsnamn för en mängd grottor och pagoder i de här bergen 60 km sydväst om Hanoi. Med på turen var en israelisk kille som jag pratade en hel del med. Han hade nyligen avslutat sin obligatoriska treåriga militärtjänst och var nu ute på en årslång resa. På vägen tillbaka till Hanoi blev det problem med bussen och det såg inte bra ut, men det blev inte långvarigt. Tåget till Vinh gick kl 21.50.

Laos >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Vietnam] - [Laos] - [Cambodja] - [Thailand] - [Myanmar] - [Filippinerna] - [Malaysia] - [Brunei] - [Indonesien]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning] - [Ingemars Vietnamdagbok]