[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Jordanien

Måndag 30 juli (Cliff Hotel, Amman)
Det var tur att jag ändrade planerna för Quneitra var fascinerande och det hade nog inte varit så roligt att sitta på det där tåget hela dagen. På morgonen åkte jag taxi för att få tillstånd från FN. Taxin släppte inte av mig vid byggnaden så det var lite klurigt att hitta den, men det var enkelt att få tillståndet - en kille gick in med passet och kom tillbaka med tillståndet efter en liten stund och det var gratis. En minibuss gick omedelbart från busstationen och jag fick byta till en annan för den sista biten. Strax före Quneitra klev en kille på som var min automatiska kostnadsfria guide. Quneitra var en syrisk stad som förstördes av israelerna 1967 och har varit en spökstad sedan dess. Den israeliska gränslinjen ligger precis utanför byn med taggtråd och minfält - här kan ingen passera. Vissa hus var relativt hela men de flesta var bara högar av betongblock och förvridna metallstänger. Moskéns tak hade rasat in och kyrkan var heller ingen vacker syn. Det var fascinerande att se en förstörd och övergiven nutidsstad och omväxlande mot alla romerska ruiner. Området var lugnt och fridfullt och den enda aktiviteten var någon enstaka turist, FN-bil och en handfull lokalt folk. De hade satsat stort på vägarna här - lite mysko att gå omkring bland raserade och obebodda hus på en flott, till synes ny asfaltväg. Efteråt stod en minibuss och väntade som tog mig direkt tillbaka till Damascus. Jag hämtade packningen på hotellet och tog en delad taxi till Amman från busstationen. Det tog ett bra tag innan bilen var fylld och det var stekande hett. Gränsen var smidig och framme i Amman åkte jag med en av passagerarna i en taxi till downtown vilket han bjöd på, fast det var ingen lång bit. Jag tog en madrass på taket och det var trivsamt. När jag satt och åt kyckling på kvällen träffade jag en kille som tänkte ta en tur till ökenslotten öster om Amman. Jag följde med honom till hotellet som anordnade turen och vi var fyra personer som var intresserade. De andra betalade JD 15 var men jag tyckte det var för dyrt och fick komma med för JD 10.

Tisdag 31 juli (Cliff Hotel, Amman)
Vi åkte iväg i en minibuss på morgonen och skulle besöka fyra ökenslott. De andra passagerarna var en holländare, en italienare och en ungrare. Det första slottet, Qasr al-Hallabat och det närliggande badhuset Hammam as-Sarah, var allt annat än imponerande och Azraq dit vi åkte sedan var inte mycket bättre. Vi var allmänt missnöjda och skojade hela tiden om hur dåligt det var. En annan grupp på 8 personer hade betalat JD 40 tillsammans och de hade en luftkonditionerad minibuss. Vi tog lunch i Azraq, vilket skulle visa sig vara ett bra drag. Då vi skulle lämna Azraq fick minibussen puttas igång. Det tredje slottet Qusayr 'Amra var lika oimponerande och när vi skulle åka därifrån gav minibussen upp totalt. Chauffören försökte få igång den en bra stund med hjälp av lokalt folk men försvann slutligen utan att säga ett ord. Vi blev sittandes i ett stort tält vid slottet i timtals utan att veta om vi skulle komma tillbaka till Amman idag. Det lokala folket var iallafall hyggligt och de lagade gratis mat åt oss. Det fanns en nedgången souvenirshop i tältet och vykorten var verkligen slitna. Vi kunde ta dem gratis. I själva verket var det hela rätt kul och gjorde utflykten betydligt mer minnesvärd än om vi bara hade sett slotten och åkt tillbaka. När chauffören kom tillbaka hade han ringt hotellet och de skickade ut en bil för att hämta oss. Vi stannade vid det fjärde slottet Qasr al-Kharaneh på vägen tillbaka och det var mycket bättre än de tre första. Tillbaka i Amman krävde jag förgäves pengar tillbaka.

Onsdag 1 augusti (Cliff Hotel, Amman)
Idag åkte jag till Jerash, en av Jordaniens större attraktioner och visst var det bra, men jag börjar bli lite mätt på romerska ruiner. I Jordanien finns inga studentrabatter men däremot utlänningspriser så inträdet på JD 5 var lite dyrt, och biljettkontoret låg osmidigt till. Jag träffade ungraren från igår vid ruinerna. Tänkte se slottet vid Ajlun också men det började bli sent och transport upphör efter kl 18 här så jag ändrade mig när jag satt och väntade på att bussen skulle fyllas upp och åkte tillbaka till Amman.

Torsdag 2 augusti (Cliff Hotel, Amman)
Idag åkte jag till Ajlun Castle och det var helt klart bättre än ökenslotten och med fin utsikt över det omgivande landskapet. Jag började prata med en man och det lät som att han hade bil med sig och ville ta mig på tur till olika platser vilket skulle varit mycket mer effektivt än att hålla på och vänta på bussar. Riktigt så var det dock inte utan det blev att han följde med mig till Umm Qais med buss. Han var pratsam och försökte övertyga mig om att det finns liv efter döden. Umm Qais ligger nära israeliska gränsen och ruinerna var inte mycket att se men det var utsikt över Sea of Galilee i fjärran. Jag har tänkt cykla runt sjön senare så det var fascinerande att se den från den jordanska sidan.

Fredag 3 augusti (Cliff Hotel, Amman)
Idag åkte jag till Madaba för att se mosaik. Minibussen jag tog för att komma till busstationen visade sig gå åt skogen men det var inga problem att byta till en servicetaxi. I Madaba blev jag avsläppt långt från centrum men jag kunde åka gratis med två kanadensare i deras taxi. Först såg jag St George's Church med den berömda mosaikkartan av Palestina. Jag gick in gratis men pratade senare med folk som fått betala. Därefter gick jag till den "arkeologiska parken" med en massa mosaik, samt ett museum och Apostelkyrkan med ytterligare mosaik. En ruskigt schysst taxichaufför körde mig gratis till busstationen. Det fanns inga bussar till det närliggande Mt Nebo men en taxi var överkomlig. Där uppe blev det mer mosaik och utsikt över Döda havet. I klart väder ska man kunna se Jerusalem från berget. Jag träffade två fransmän och åkte tillbaka med dem i deras taxi. Tillbaka i Amman åt jag på McDonald's och tittade på den stora romerska teatern. Jag gick också upp till citadellet med utsikt över den kuperade staden. Jag och en av fransmännen bestämde oss för att försöka oss på King's Highway söderut imorgon, som eventuellt kan vara problematisk p.g.a. brist på transport.

Lördag 4 augusti (Dana Tower Hotel, Dana Village)
Jag och fransmannen gav oss alltså iväg på morgonen med minibuss till Madaba. Konduktören tog dubbelt betalt med ursäkten att vi hade bagage, men den riktiga anledningen var naturligtvis att vi var turister. I Jordanien försöker folk ta extra betalt från turister för allt möjligt. Det fortsatte i samma stil hela dagen och fransmannen vart asförbannad. Från Madaba åkte vi vidare till Dhiban och därifrån med taxi till Ariha på andra sidan av Wadi al-Mujib, en enorm klyfta över 1000 m djup som påminner en del om Grand Canyon. Vägen slingrar sig ner den ena sidan och upp den andra, och vi stannade vid en utkikspunkt och tog kort. Vidare med två minibussar kom vi till Kerak där jag fick släpa mig upp till fortet med min hiskeliga ryggsäck. Efter att ha sett fortet åkte vi vidare via Tafila och den sista minibussen tog oss hela vägen till Dana Village. Här var mycket vackert och fullt med fransmän.

Söndag 5 augusti (Dana Tower Hotel, Dana Village)
Tog idag en långpromenad på 14 km med fyra fransmän ner i dalgången och Dana Nature Reserve. Jag gjorde misstaget att ta på mina gamla skor vilket var mycket obekvämt så jag slängde dem efteråt. Bergslandskapet var spektakulärt och fransmännen var ivriga på att göra avstickare. Jag kände mig lite utanför bland alla fransmän. De hade ordnat med att en bil från hotellet skulle hämta oss där nere kl 15, vilket var dyrt eftersom det var 10 mil att köra för att komma tillbaka till Dana Village. Det blev förvirring över mötesplatsen vid en skola, men vi fick lift av en tysk tant som även ville ta ut JD 5 per person, en avgift som skulle betalas av alla som använder naturreservatet. Vi kom undan genom att påstå att vi inte hade några pengar med oss och att vi skulle betala när vi kom tillbaka. Innan vi åkte tillbaka satt vi i ett tält några timmar och drack te.

Torsdag 9 augusti (Valentine Inn, Wadi Musa)
Har nu tillbringat fyra dagar i Petra och ska försöka sammanfatta det hela. Jag och fransmannen åkte på måndagsmorgonen med minibuss via Ma'an. Den andra minibussen var nästan tom, chauffören sa att han kommit till Ma'an för att han trodde att det skulle vara många turister där, och när vi var framme ville han ta ordentligt betalt - chaufförerna är likadana allihop i det här landet. Vi tog in på det populära Valentine Inn och valde att sova i säng utomhus. På eftermiddagen gick jag ner till Petra och köpte mig ett tredagarspass vilket även ger en fjärde dag gratis. Priset är JD 20/25/30 för 1-3 dagar så det lönar sig att stanna flera dagar och det finns så mycket att se här så 4 dagar är inte för länge. Petra är så utspritt och efter varje dag är man helt slut av allt promenerande i hettan, och mycket uppför och nerför. Petra är bland de dyraste turistattraktionerna jag har besökt men samtidigt något av det bästa jag har sett. Har sett en japan från hotellet i Damascus och det belgiska paret jag träffade i Libanon. Varje gång man kommer ner till ingången vill en massa folk att man ska rida häst. Första gången var det en kille som påstod att jag skulle få rida "gratis" ner till The Siq. Eftersom det var gratis kunde jag ju lika gärna prova på det, men det dröjde inte länge förrän han förklarade att det var "free for me, but you have to pay for the horse", så då klev jag av. Bäst av all min tid i Petra var naturligtvis första gången jag gick genom The Siq, en smal klyfta 1.2 km lång med höga bergsväggar på båda sidor som man går igenom varje gång man ska till eller från Petra, och den första skymten av The Khazneh, Petras finaste monument som var med i Indiana Jones & The Last Crusade. Den visas på hotellen i Wadi Musa om kvällarna och är en riktigt underhållande film. Bedouinerna som bor i en by i närheten lever på turisterna genom att sälja dricka, souvenirer och erbjuda "taxi" i form av åsnor, hästar och kameler. Allt här är dyrt. Ibland får man sitta ner och dricka te med dem men det är falsk vänlighet då de oftast vill ha pengar efteråt. Första dagen gick jag upp till The Monastery som är i klass med The Khazneh men som man bara ser en gång eftersom det är långt att gå dit. Det är förbjudet att kliva upp till toppen via klipporna bredvid men jag och en amerikan fick lov eftersom de som bor där gick upp och det var i slutet av dagen precis innan polismannen skulle gå hem. Vi gick med honom tillbaka. Andra dagen gick jag upp till High Place of Sacrifice, samt såg The Royal Tombs. Tredje dagen hyrde jag åsna och guide för den annars ansträngande turen upp till Mt Haroun. Efter hårt prutande fick jag det för JD 6.5. Det tog bara en dryg timme upp till toppen med åsnorna. Helt bekvämt var det inte, men bättre än kamel och definitivt bättre än att gå. Jag blev rejält solbränd under den här turen. Aaron's Tomb på toppen var stängd men det var suverän utsikt över Petras spektakulära bergslandskap. Jag kunde se The Monastery som en liten prick i berget. Sista dagen tittade jag på lite saker som jag inte sett tidigare, och gick upp på berget ovanför The Khazneh för att se det från ovan.

Fredag 10 augusti (Wadi Rum)
I morse kl 6 åkte jag med bussen direkt från hotellet till Wadi Rum. Jag hade "bokat" 4WD-turen via hotellet men det visade sig vara rena skämtet för framme i Rum var jag tvungen att få ihop en grupp på 6 personer innan vi kunde komma iväg. Efter ett tag blev det en grupp med en nyzeeländare och fyra fransmän. Vi satte iväg ut i öknen som sägs ha världens mest spektakulära ökenlandskap med dramatiska berg som skjuter rakt upp ur den plana, orangeröda sandslätten. Vi satt på två bänkar på flaket och stannade för att titta på sanddyner, kliva upp på klippor och gå genom klyftor. Det var lite väl mycket turister på sina ställen. Fram på eftermiddagen blev det så varmt att en cigarettändare exploderade. De har imponerande täckning för mobiltelefoner här - ringa i öknen, inga problem! Vi var framme vid lägret bestående av ett par tält vid 15-tiden och tog det lugnt resten av eftermiddagen. Spelade yatzy med franska regler (urtrist). Efter att ha sett den inte alltför spektakulära solnedgången från ett berg serverades en utsökt middag i tältet, och de hade ordnat med kallt vatten vilket var underbart. Det hade kommit fler bilar till lägret så det var ganska mycket folk. Sov gjorde vi på madrasser utanför tältet under en helt stjärnfylld natthimmel.

Lördag 11 augusti (Petra Hotel, Aqaba)
På morgonen åkte vi tillbaka till Rum för att ta bussen till Aqaba kl 7. Det tog bara 20 minuter från lägret. Från hotellets tak, där jag sov, var det strålande utsikt över Aqaba, Eilat och Röda havet. Jag har faktiskt inte sovit inomhus en enda natt i Jordanien. Gjorde inte mycket idag, tog en promenad längs stranden, tittade på det lilla fortet etc. Det var ruskigt varmt här. Jag lade mig och sov ett tag på hotellet och satte mig sedan på en bänk och kikade på Israelboken men blev avbruten av ett par urflippade ungar som satte sig och sniffade lösningsmedel ur en påse.

Israel >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Indien] - [Bangladesh] - [Pakistan] - [Iran] - [Turkiet] - [Syrien] - [Libanon] - [Jordanien] - [Israel] - [Egypten]
[Indien] - [Bangladesh] - [Pakistan] - [Iran] - [Turkiet] - [Syrien] - [Libanon] - [Jordanien] - [Israel] - [Egypten]
[Indien] - [Bangladesh] - [Pakistan] - [Iran] - [Turkiet] - [Syrien] - [Libanon] - [Jordanien] - [Israel] - [Egypten]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Pass-stämplar] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning]