[Startsidan]

[Fotoalbum]

[Norge]

[Resor]

[Spel]

[Kontakta mig]


Dagbok från Syrien

Tisdag 10 juli (Zahert Al-Rabih Hostel, Aleppo)
I Iskenderun på morgonen visste man naturligtvis ingenting om vår buss men det reddes ut per telefon och vi kunde åka vidare till Antakya, och därifrån över gränsen och till Aleppo. Vi fick vänta lite grann vid gränsen på att få passen stämplade, men att titta i väskorna var det aldrig tal om. De andra sa något om att en "border tax" var inkluderad i bussbiljetten och att det var därför den var så dyr, men det verkade inte som att det var någon sådan vid gränsen så jag tror att det var lurendrejeri. Cykelturen igår gav en rejäl solbränna på händerna och en stor vätskefylld blåsa som kom tillbaka när jag gjorde hål på den. Det var inte fel att komma till Syrien som är bra mycket billigare än Turkiet och inte sådär trist och västerländskt. Jag delade rum med amerikanen och vi gick tillsammans till basaren som var helt fantastisk och i en klass som jag inte sett någon annanstans. Det var som i en film eller som om man hade vridit tillbaka tiden några sekler. Jag åt min första falafel sandwich någonsin, men garanterat inte den sista. På kvällen mötte vi några andra som skulle ordna en tur till s.k. "Dead cities" imorgon, och efter en del velande lyckades vi fixa till det för 5 personer. De hade missuppfattat priset till US$14 istället för US$40 och det kändes ju osannolikt billigt.

Onsdag 11 juli (Al-Jamia al-Arabiyya, Deir ez-Zur)
Kl 8 åkte vi iväg i en minibuss på en 4-timmars tur. De övriga passagerarna var amerikanen, två cyklister från Tjeckien och en tant. Det första stället vi åkte till var en s.k. "Dead city", det var diverse ruiner ute i ödemarken och det blåste ordentligt. Inga turister och inga entréavgifter här inte. Vi fortsatte till ruinerna av en imponerande kyrka vid Qala'at Samaan som byggts på ett ställe där en man hade suttit på en pelare i 36 år. Sedan till några gravar, och ytterligare ruiner på ett fjärde ställe. En klart trevlig utflykt. I Syrien får man en halv grillad kyckling med potatis och sallad för bara S£75. Jag köpte biljett till Deir ez-Zur från hotellet och gick tillbaka till basaren där jag åter träffade amerikanen. Vi gick upp till citadellet som var stängt igår, och därifrån var det utmärkt utsikt över stan. Kl 18 gick bussen och jag satt bredvid en kille som studerar i Cairo. Han hade inte varit hemma på två år och hade precis landat i Aleppo. Nu skulle han hälsa på familjen i Deir ez-Zur. Framme i Deir ez-Zur vid 23-tiden tog jag en taxi till ett hotell och fick en säng i ett delat rum. Jag hade inte lagt märke till att det fanns ett tvättställ i rummet och då det inte fanns något vid badrummet så tog jag för givet att det var vatten i en tunna med kran som stod där. Men efter att ha tvättat händerna så tyckte jag att det var hemskt vad det luktade bensin. Jag sköljde med vattenslangen inne på toaletten och lukten var borta på morgonen. Anmärkningsvärt att ställa upp en sådan tunna vid en hotelltoalett på det viset.

Torsdag 12 juli (Al-Jamia al-Arabiyya, Deir ez-Zur)
Idag tog jag en minibuss till Abu Kamal, mindre än en mil från gränsen till Irak. Det var ingen liten håla precis utan var fullt med folk och affärer, och stan hade 50,000 invånare enligt Mohammed som jag träffade precis när jag skulle åka tillbaka till Deir ez-Zur. Han menade att det var för varmt och att jag borde komma hem till honom ett par timmar. Syrien är känt för sitt gästfria folk och innan jag visste ordet av satt vi på en lokal buss på väg hem till honom. Jag blev bjuden på kaffe och lunch och vi satt och pratade. Han hade 7 söner från fem år och uppåt, och de hade satellit-TV med 36 kanaler. Jag gick upp på taket med en av de äldre och han pekade åt ett par håll och sa "Iraq!". Jag hade kanske tänkt åka och titta vid gränsen men det blev inget av med det.

Fredag 13 juli (Citadel Hotel, Palmyra)
Åkte buss till Palmyra som ligger vid en oas i öknen. Här var det varmt. Jag träffade tre svenska killar som var på semester ett par veckor i Syrien, och tillsammans gick vi till Temple of Bel där man betalar inträde medan resten av ruinerna är gratis. Men med studentkortet spelar det ingen roll för jag betalar bara några kronor. Palmyra var imponerande och är Syriens främsta attraktion, fast man var ändå så gott som ensam bland ruinerna. Ruinerna utanför Temple of Bel är en lång gata av pelare och tempel av olika slag. Det råder en viss respektlöshet - en asfaltväg går rakt igenom området mellan Temple of Bel och de övriga ruinerna, och det fanns inga vakter eller skyltar så turisterna kan göra precis som de vill. En kille klättrade upp till toppen av templet och en guide berättade att en turist hade störtat ner och dött därifrån. Värst var den man som körde motorcykel rätt genom ruinerna. Efter att vi sett Temple of Bel så ville svenskarna rida kamel upp till slottet på ett närliggande berg för att se solnedgången. Jag har fått nog av kamelridning så jag gick bredvid. Det var storslagen utsikt över ruinerna, oasen och staden med sina 40,000 invånare.

Lördag 14 juli (Ebn Al-Walid Hotel, Homs)
Kycklingen jag åt igår kväll kan inte ha varit så bra för den flög ut genom fönstret vid 2-tiden på natten, och ryggsäcken fick ta emot en del av den också innan jag hann fram. Jag var hemskt trött idag men tog ändå en runda till bland ruinerna och besökte även Palmyra Museum där en man tog med mig till en stängd del av muséet för att visa två gamla skelett och sedan skulle han ha baksheesh för det. Sedan tog jag en buss till Homs. Syrien har varit franskt så här får man heta "monsieur" snarare än "mr" eller "sir".

Söndag 15 juli (Ebn Al-Walid Hotel, Homs)
Idag åkte jag till slottet Krak des Chevaliers som också är en av Syriens huvudattraktioner. Jag tog en buss mot Tartus, gick av vid avfarten och efter en stund kom en minibuss som åkte till slottet. Slottet var stort, imponerande, mycket välbevarat och låg högt över omgivningarna så utsikten var fantastisk. Här kan man ägna timmar åt att utforska alla torn, trappor, rum och gångar. Det var inte mycket turister här heller och killen i restaurangen menade att det var en dålig säsong. Jag delade en taxi tillbaka till Homs med en japan och ett par från Barcelona.

Måndag 16 juli (Ebn Al-Walid Hotel, Homs)
Idag åkte jag till Apamea via Hama, och när jag frågade en man i byn åt vilket håll ruinerna låg så ville han köra mig dit, fast inte förrän jag varit hemma hos honom och druckit kaffe och ätit gurka och vattenmelon. Han försåg mig även med en frusen vattenflaska. Apamea påminde om Palmyra med en lång gata av pelare, fast i en annan färg på stenen. Det fanns biljettkontor på vardera sidan men stället var inte inhägnat så man kunde bara knalla rätt in. Men återigen, eftersom sightseeing i Syrien är nästan gratis med studentkort så spelade det ingen roll. Palmyra är större och mer känt, men det var inte fel att se Apamea också. På vägen tillbaka stannade jag till kort i Hama och kunde konstatera att stan var mycket trivsam med Orontesfloden omgiven av parker och enorma vattenhjul av trä som gav ifrån sig ett brölande, knarrande ljud. Det hade klart varit bättre att bo där de senaste dagarna än i Homs.

Tisdag 17 juli (Hotel Kaoukab as-Sharq, Lattakia)
Idag förflyttade jag mig till Lattakia, men gjorde inte mycket i övrigt och det fanns inget att se här. Har kommit in i en sova-till-klockan-10-rytm sedan magsjukan i Palmyra, får försöka styra upp det här för dagarna blir så korta annars. Jag delade rum med en holländsk kille och vi pratade om behovet att ta en paus från resandet, vi var överens om att det blir slitsamt i längden.

Libanon >>>

Onsdag 25 juli (Al-Haramein Hotel, Damascus)
Idag satte jag punkt för vistelsen i Libanon och tog en minibuss till Damascus. Gränserna i de här trakterna är i allmänhet smidiga - inga bagagekontroller, man bara går ut och stämplar passet och åker vidare. Det var inga problem med visumet som jag varit så misstänksam mot, men det var en bra bit att åka mellan de två gränsposterna så jag började undra om jag hade missat något. Jag var i Damascus tidig eftermiddag och gjorde inget speciellt resten av dagen. Tog en madrass på balkongen - billigare än rum. På hotellet fanns en japan som var på konsulatet i Istanbul samtidigt som jag, och en annan japan som jag träffat både i Deir ez-Zur, Palmyra och Beirut.

Torsdag 26 juli (Al-Haramein Hotel, Damascus)
Idag gick jag till Jordaniens ambassad och ordnade visum. Det mesta är inom gångavstånd i Damascus. Visumet kan man få vid gränsen till samma kostnad så det var mest för skojs skull som jag gick till ambassaden. Man blev genomsökt med metalldetektor vid ingången och vakten behöll miniräknare och kamera. Det var enkelt att få visum här och det var färdigt samma dag kl 13. Under tiden gick jag till det närliggande Nationalmuséet men på väg dit var det två killar som behövde hjälp med en visumansökan till Belgien. Vi satte oss i en park och jag gjorde mitt bästa med att fylla i det besvärliga Schengenformuläret. Nationalmuséet hade förutom en mängd ointressanta montrar en liten statyett som är avbildad på S£500-sedeln, en rekonstruktion av en gravkammare från Palmyra, en synagoga från Dura Europos (som ligger längs med vägen till Abu Kamal, men jag stannade inte där) och ett helt rum dekorerat i stil med Azempalatset i gamla stan. Efter att ha plockat upp passet gick jag till det lilla militärmuséet som hade en oändlig mängd gamla svärd att titta på. Jag såg även moské och madrassa vid bredvid muséerna. Moskén var designad av den ottomanska mästerarkitekten Sinan och påminde därmed om moskéerna i Istanbul. På eftermiddagen och kvällen gick jag till basaren i gamla stan och köpte souvenirer.

Fredag 27 juli (Al-Haramein Hotel, Damascus)
Jag irrade omkring på busstationen för att försöka åka till Bosra men efter en stund visade det sig vara lättare än jag trodde - en stor buss gick direkt dit efter en halvtimme. I Bosra finns en magnifik romersk teater som är fristående till skillnad från de flesta andra som brukar vara inbyggda i en sluttning. Efter att ha sett den köpte jag en hel påse med olika glassar som jag satte i mig en efter en - det är billigt med glass i Syrien. Ofta får man extra glass på köpet och ibland händer det t.o.m. att man inte får betala för glassen. En av glassarna visade sig vara isglass med chokladsmak, en variant som var ny för mig. Tillbaka i Damascus upptäckte jag att man hade behandlat mina prylar med total respektlöshet. Varje dag flyttar personalen allas väskor, tar bort madrasserna från golvet och ställer upp några bord, och gör det motsatta på kvällen. Tidigare hade de bara flyttat väskorna men idag hade de slängt upp dem på en hylla i en enda stor hög utan att ta någon hänsyn till den poster som jag hade satt fast utanpå ryggsäcken och som därmed blev helt ihopknycklad. Jag hade nämligen slut på tejp och kunde därför inte rulla upp den på min tidigare samling av posters.

Lördag 28 juli (Al-Haramein Hotel, Damascus)
Jag gick till posten för att skicka iväg mammas födelsedagspresent. Det var någon som tryckspolade högt ovanför vilket resulterade i en regnskur mitt framför ingången. Det var en osmidig procedur för ett så litet paket. Passet skulle visas och de krävde att paketet skulle packas upp för att se innehållet men gav efter när jag förklarade vad det innehöll och nöjde sig med att jag lovade att det inte innehöll guld eller silver. Vidare skulle killen som tejpade på tulldeklarationen ha baksheesh och de insisterade på att jag skulle skriva en avsändaradress - ganska onödigt när jag drar härifrån snart. Jag gick och köpte en ny poster och en ny tejprulle. Tejpen var genomskinlig och två myggor var invirade mitt i rullen. Jag tillbringade hela eftermiddagen i den charmiga gamla stan. Umayyadmoskén var fin men jag fick fågelskit på tröjan. Det fanns ett sånt där glittrigt persiskt mausoleum i gamla stan och här fick man till skillnad från i Iran ta kort därinne. I övrigt har jag promenerat i smala gränder, pratat med ett gäng killar på ett mysigt coffeehouse, sett ett antal moskéer, kyrkor och palats och träffat några ungar vid den nedskräpade och illaluktande Barada River. Jag tittade även på den motbjudande avlivningen av hönor - en man plockade ut dem en efter en ur trånga burar, höll fast den ena mellan benen medan han vägde den andra, bröt nacken och skar halsen av dem och dunkade dem mot en kant.

Söndag 29 juli (Al-Haramein Hotel, Damascus)
Dessa dagar är präglade av velighet. Idag hade jag tänkt ta en delad taxi till Amman men ändrade mig och tänkte istället ta tåget imorgon bitti som går två gånger i veckan. Detta dels för att få mer tid i gamla stan, dels för att det är billigare och omväxlande att ta tåget, och dels med tanke på att Jordanienvisumet gäller 14 dagar och det kanske inte är så roligt att komma till Israel på en lördag då det är shabbat. Man kunde inte köpa biljett i förväg och det var lika bra det eftersom jag senare ändrade mig igen. Jag tillbringade dock större delen av dagen med att göra andra saker som att framkalla 7 filmrullar med relativt hyfsat resultat. Men några timmar blev det i gamla stan. På väg tillbaka till hotellet ropade någon "Anton!" bakom mig, och då var det otroligt nog den australiska tjejen som jag träffade flera gånger i Iran. Här var även flera norrmän och danskar. På kvällen ändrade jag planerna igen då folk satt och pratade om Quneitra och det lät intressant. Jag fick också veta att tågresan till Amman görs med antika vagnar och tar 11 timmar så det blir bättre att ta en tur till Quneitra imorgon och sedan åka delad taxi till Amman som jag hade tänkt från början.

Jordanien >>>


Karta:
Dagbok:
Bilder:
Övrigt:
[Indien] - [Bangladesh] - [Pakistan] - [Iran] - [Turkiet] - [Syrien] - [Libanon] - [Jordanien] - [Israel] - [Egypten]
[Indien] - [Bangladesh] - [Pakistan] - [Iran] - [Turkiet] - [Syrien] - [Libanon] - [Jordanien] - [Israel] - [Egypten]
[Indien] - [Bangladesh] - [Pakistan] - [Iran] - [Turkiet] - [Syrien] - [Libanon] - [Jordanien] - [Israel] - [Egypten]
[Kuriosa] - [Valuta] - [Pass-stämplar] - [Vykort] - [Frimärken] - [Hela dagboken] - [Höjdpunkter] - [Sammanfattning]