Minigrisar m m.
Sidan är gjord i IE 4.0.

Välkommen till min djur sida!


Smulan här med sina nyfödda kultingar.
(Javisst är det en toastol till vänster).

FLER GRISBILDER!

Här kommer jag att skriva om mina minigrisar och övriga djur som jag har eller har haft. Mest kommer det att handla om minigrisar eftersom jag kan detta område bäst.
Jag kommer även att skriva om får, samt lite grann om rådjur och (vild) kaniner.
Vill ni veta mer om mig! Här kan ni även läsa och skriva i min gästbok.



Lite Fakta:
Grisarna har jag haft i 7 år nu och jag har 7 st för tillfället. En av dessa har jag boendes inne här i familjen. Det är hon som är på bilden. Hon heter Smulan och blir 5 år i september. Barnen kallar henne för dammsugaren eftersom hon äter det mesta som hamnar på golvet. Detta är ju både till fördel och nackdel. När man handlat, så är det ju inte så bra att hon äter upp maten i matkassarna. Men när barnen spiller nåt på golvet så behöver man inte bekymra sig om att torka upp. Det är borta innan man vet ordet av.

Jag kallar grisarna enbart för minigrisar eftersom det inte finns någon fakta som säger att de skulle vara canadensiska, som en del kallar dem. En minigris är ett djur som på grund av att de enbart har borst brukar vara ett bra alternativ för allergiker. De fäller dessutom bara borsten en gång per år såvida inte vädret är alldeles tokigt. Det finns två olika stammar i Sverige. Den ena fäller på våren och den andra på hösten. De som jag har tillhör den sistnämnda.

Grisar är väldigt intelligenta djur och trots vad många tror så är de väldigt renliga av sig. De luktar inte illa som många tycks tro, såvida det inte är en galt för de luktar inte vidare gott. Det är anledningen till att man kastrerar dem om man skall ha dem inne som husdjur.
Jag har hört att många tvivlar på att grisar trivs med att bo inne som en hund. Jag kan bara förneka detta för jag har själv haft en gris inne i snart fem år och även andra i kortare perioder. Min erfarenhet är att en "innegris" inte vill bo ute efter att ha fått smak på det goda livet tillsammans med oss människor inne i ett varmt och mysigt hem.
Om man vill så kan man lära sin gris väldigt mycket. Själva har vi provat att spåra med Smulan och det har fungerat över förväntan. När vi är ute och promenerar vanligt går hon i koppel och har då en sele på sig. När hon vill vara ute själv brukar jag sätta henne i en löplina där hon kan gå och beta på gräsmattan.

Mat:
Grisar äter det mesta och har en förmåga att tillgodogöra sig nästan allt. De är faktiskt både asätare och kannibaler men de äter i huvudsak mest växter.
Det är väldigt viktigt att grisen får det den behöver men den skall för den delen inte tillåtas att äta mer än den behöver för då blir den likt en labrador lätt tjock och det är aldrig bra för något djur.
Grisar har väldigt lätt för att lägga på sig, men det finns inget som säger att grisen skall svältas för att förbli liten. Grisen blir den storlek den är avsedd att bli och det är inget man kan ändra på. Man kan naturligtvis ge den för lite och på det viset hämma dess tillväxt men den blir inte mindre. Det tar bara längre tid innan den växt färdigt, såvida man inte svälter den till döds. Jag ger mina grisar ett foder som heter Singel och det köps på Lantmännen (det heter olika beroende på var i sverige man bor).
Man bör tänka på att grisar är ett av få djur som faktiskt kan växa hela livet. Det gäller i första hand galtar som växer var gång de betäcker, och suggor eftersom de växer när de är dräktiga samt när de ger di, men de brukar inte växa mer när de fått sin tredje kull. När det gäller gyltor så blir de i regel något mindre än suggor. Detta med maten är en viktig sak när man tänker skaffa sig en minigris. Man får inte ge för mycket men man får heller inte ge för lite. Det gäller att hålla sin gris i "tipp topp" så att säga.

Bra att veta om grisar:
En gris går dräktig i 3 månader, 3 veckor och 3 dagar och för att det över huvudtaget skall bli en dräktighet måste 4 ägg bli befruktade.
Grisarna föds med ögon och öron öppna och de går direkt efter födseln. Mamman ligger alldeles stilla när hon föder så kultingarna får klara sig alldeles själva från det att de kommit ut. De får själva ta sig ur alla hinnorna och streta sig loss från navelsträngen för att komma till spenarna.
För en oinvigd kan det därför vara svårt att förstå att en gris som bara är två veckor gammal inte skulle klara sig själv. De är ju fullt utvecklade men behöver sin mamma åtminstone 7-8 veckor. Många gör felet att köpa sin gris vid för späd ålder och har man otur så dör grisen inom en snar framtid.
Man kan aldrig vara riktigt säker på att det är en "äkta" mingris man köpt, men genom att vara väldigt nogrann och inte ha för bråttom och kontrollera noggrant innan så får man de bästa förutsättningarna.


Vissa frågor som man bör ställa vid köp:

*Hur gamla är föräldrarna? De bör vara åtminstonde 2 år.
*Vad väger föräldrarna? Inte ungefär utan "vågvägda".
*Hur mycket vägde kultingarna vid födseln?
*Vad får grisarna för mat?
*Var noga med att få se föräldrarna vid besöket!
*Är de avskabbade?

Lite konstiga ord!

*Kultingar = Så kallas grisens bebisar.
*Gylta = Innan hongrisen fått några kultingar kallas den för Gylta.
*Sugga/So = Kallas gyltorna efter att de fått sin första kull.
*Galt = Hangrisen kallas för Galt.
*Kastrat = När man kastrerat en galt kallas den för Kastrat.

Jag som gjort sidan heter Carina och jag tar gärna emot kommentarer eller frågor om ni har några så maila gärna.


Till Början!