field spaniels CEBEN field spaniels
~ Om field spaniel / About FS ~

~ Field spanielns färger ~


"Svart, leverbrun, roan eller någon av dessa färger med tan-tecken. Hos enfärgade hundar är det tillåtet med vitt eller roan på bröstet. (…) ALLVARLIGA FEL: Rent svart/vit eller leverbrun/vit färg." (SKK:s standardkommitté 97-09-02: Standard för field spaniel)



Från början var alla fieldar svarta, men idag är de allra flesta leverbruna. Dessa tre fieldar födda kring början på 1980-talet är dock liver roan, blue roan samt blue roan & tan.


År 2000-2009 föddes 345 st fieldar i Sverige, färgerna på dessa fördelade sig på detta sätt:

~ * ~


Miniversion av
Några sidor om färg hos field spaniel

översättning & sammanställning av Cia Norberg 2001-01-06

Rasstandarden

"Färg: Svart, leverbrun, roan eller någon av dessa färger med tan-tecken.
Hos enfärgade hundar är det tillåtet med vitt eller roan på bröstet.
…ALLVARLIGA FEL: Rent svart/vit eller leverbrun/vit färg."
(SKK:s standardkommitté 97-09-02: Standard för field spaniel)

Färgbeteckningarnas innebörd

Färgnedärvning

"s.k. recessiva eller vikande anlag…måste, för att komma till synes, finnas i dubbel upplaga hos individen, dvs. att de måste finnas hos båda föräldradjuren.
Motsatsen är dominant eller täckande anlag, där det räcker att anlaget kommer från den ena föräldern för att synas." (Haave K 1995: COCKER SPANIEL en rasmonografi av Kari Haave)

"tan-teckning…nedärvs oberoende av övriga färger. Anlaget måste finnas i dubbel uppsättning, dvs. hos båda föräldrarna, för att teckningen skall framträda. …Man kan ibland skönja en…hunds anlag för denna teckning genom att svaga tecken på tan-mönstret kan synas i soljus."(Haave K 1995: COCKER SPANIEL en rasmonografi av Kari Haave)

"resultat av överkorsning mellan enfärgat och brokigt"..."Risken finns för felfärgning genom vita tecken på tassar, nos och huvud. …Det anses säkrast att korsa svart och mörkt blue roan om man vill undvika felteckning.
…Ofta (men inte alltid) visar sig det…att valpar med brokigt anlag föds med en liten strimma av vitt på bröstet eller mellan trampdynorna. Valpar kan även födas med vitt på nosen. Det är förvånansvärt hur ofta dessa ‘felfärgningar’ växer bort med tiden, kanske inte tills valpen är leveransklar vid åtta veckor - men fläcken är ofta borta när valpen kommer upp i nio månaders ålder.
…Det är…viktigt att den brokiga hunden är mättad i färgen och har mycket färgpigment. Den skall alltså vara mörkt roan, med mycket melerad teckning. Ljust…roan samt svart/vita hundar lämnar oftare felteckning på sin enfärgade avkomma, om inte i första generationen (man kan ha tur) så längre fram.
… Om tiken haft anlag…för klartecknat (svart/vit, röd/vit) skulle hälften av valparna ha fått detta anlag. Sådana valpar har större benägenhet att få en vit bröstfläck som inte växer bort senare under uppväxten. En valp med…roan anlag och vit bröstfläck kommer att fylla ut denna fläck med roan-teckning efter hand. Resultatet blir en nästan osynlig vitmelerad strimma hos den vuxna hunden.
Med dessa erfarenheter i minnet kan man till stor del eliminera felfärgning!" (Haave K 1995: COCKER SPANIEL en rasmonografi av Kari Haave)

"…Leverbrunt är recessivt till svart i alla raser där färgnedärvningen har analyserats, och denna nedärvningsgång bekräftades även hos field spaniel. Detta innebär helt enkelt att från svarta föräldrar kan man få leverbruna valpar, men inte tvärtom; inte svarta valpar från två leverbruna föräldrar.

… Skimmel produceras genom en kombination av två gener vilka är kända som ‘piebald pattern’ d.v.s. brokig, respektive ‘ticking’ d.v.s. inströdda färgade hårstrån, melering.
…Den brokiga teckningen nedärvs som recessivt till enfärgat.
…Meleringgenen nedärvs som dominant över ‘icke melering’, d.v.s. att två klartecknat brokiga hundar kan inte producera skimmeltecknade valpar, men två skimmeltecknade hundar kan producera klartecknat brokiga valpar.
… Vad beträffar nedärvningen av mängden melering så kontrolleras denna av modifierande polygener. Om en speciell mängd melering är önskad, kan man bara få fram den om man parar två hundar med just den mängden melering. Alltså är rekommendationen att para skimmel med skimmel och att använda speciellt utvalda hundar med rätt mängd melering. Parningar med enfärgade hundar bidrar inte med något, det kan t.o.m. vara katastrofalt då det på dessa hundar är omöjligt att bedöma vilka meleringgener dessa bär på.

För de genetikintresserade; följande färggener och deras erkända symboler föreligger hos field spaniel:

Färgvarianternas genotyper uttryckt med ovan nämnda symboler lyder som följer:

Ovanstående sammanställning visar den homozygota genotypen, men man bör vara medveten om att i det praktiska avelsarbetet är det många hundar som är heterozygota för en eller flera recessiva gener. Till exempel har en enfärgat svart hund som är heterozygot för både tan och skimmel genotypen A^sa^t BB Ss^p TT." (Robinson R 1996: Colour Inheritance in the Field Spaniel)


~ * ~


Colour Inheritance in the Field Spaniel

- Roy Robinson -

The Field Spaniel is one of the popular Spaniel group of dogs. The breed is bred in a number of colour varieties and, recently, an investigation has been completed to determine the modes of inheritance of these. It is possible to do this if the colours of pups are known for a large enough number of litters. The results from the study were not remarkable in the sense of new discoveries but interesting nonetheless.

The self liver emerged as the predominant colour, as shown by the large number of mating reported for the variety. However, several other colours exist for the breed, such as the self black, the black and tan and the liver and tan. Each of the varieties may be bred in conjunction with a roan pattern. In this combination, the flecked pattern of roan assumes the colour of the variety.

There are two sorts of indistinguishable all-black varieties in the dog. Although so similar in appearance, these are due to genes which are inherited differently. One is termed solid or dominant black and the other, recessive black. It would have been impossible to distinguish between the two but for the prescence of black and tan in the breed. It is known from studies with other breeds, 1) that dominant black behaves as a dominant to black and tan, whereas, 2) black and tan behaves as a dominant to recessive black.

For the first case, this means that it is possible to breed black and tan pups from a mating between two blacks but not the converse, black pups from two black and tan parents. In the second case, the reverse holds, black pups can be produced from a mating between two black and tans but not black and tan pups from black parents.

Several litters were recorded in which black and tan pups occured from black parents. This indicates that the first case is almost certainly correct for the Field Spaniel. This finding is not unexpected since the dominant black gene appears to be responsible for self-black in the majority of breeds.

Liver behaves as a recessive to black in every breed in which the inheritance of the colour has been analysed and this mode of inheritance was confirmed for the Field Spaniel. Simply put: it means that liver pups will be bred from black parents but not the converse.

Black and liver are the two base colours for the dog. All dogs are coloured by one or the other even if certain modifications would suggest otherwise. Strictly speaking, tan coloration is a pattern, not a colour. Therefore, it is possible to have black and tan and liver and tan as two distinct varieties. Colour and pattern are inherited independently so that, for example, a self black mated to a liver and tan will produce self black pups.

These black offspring, mated together, will produce pups in the expected ratio of 9 self black, 3 black and tan, 3 self liver, and 1 liver and tan. Alternatively, the mating could be to liver and tan, when they will produce self black, black and tan, liver, and liver and tan pups in the expected ratio of 1:1:1:1, respectively.

Roan is produced by a combination of two genes which are known as piebald pattern and ticking, respectively. The former produces white areas in the coat of various size; anywhere on the shoulders, body or legs. These are white at birth but become diffused with coloured hairs at a few weeks of age onwards. This is where the ticking enters the picture. The colour of the ticking will match that of the solid coloured areas of the coat. There are, indeed, four varieties of roan.

The piebald pattern is inherited as a recessive to solid colour. The pattern is also inherited independently of liver or tan pattern. To illustrate this, suppose a black roan is mated to a liver. The first cross will be self black and if these are mated to each other (as half brother to sister, say), the pups will consist of black, liver, black roan and liver roan in an expected 9:3:3:1 ratio.

The changing of the clear white areas of the juvenile coat to roan is due to the ticking gene. The ticking is likely to be induced throughout the coat but can only make an appearance in the white areas. The amount of ticking varies a great deal, from what may be described as a light to heavy infusion of coloured hairs.

The ticking gene is inherited as a dominant to non-ticking. That is, ordinary clear piebald patterned dogs will not produce roan pups but roan dogs cold produce clear piebald pups. This is not to say that these will arise in the Field Spaniel or, if they do, they will be somewhat of a rarity.

If only roan patterned individuals occur in the Field Spaniel, irrespective of how these are bred, why should this be the case? The reason is that the ticking gene is present in all dogs even in dogs without a white pattern. It is present but masked and is unseen until a pup is bred with white areas whence it immediately becomes apparent.

In as much as the amount of ticking is inherited, it will be controlled by modifying polygenes. If a given amount is desired, this will only be achieved by breeding together those dogs with the right amount. That is, the recommendation would be to breed roan to roan, selecting those animals with the correct amount. Mating to fully coloured dogs could be unhelpful, or even disastrous, because it is impossible to judge the roan modifying polygenes which these may carry.

For the genetically minded, the following genes and their recognised symbols are present in the Field Spaniel:

The genotypes of the varieties in terms of the above genes are as follows:

The above compilation shows the homozygote but it will be appreciated that in practical breeding many dogs will be heterozygous for both black and tan, and roan, will posess the genotype A^sa^tBBSs^pTT.
I am indebted to Mrs. Phyllis Goodwn for kindly collecting the breeding records.

~ * ~

Färgkod - Colour code

~ * ~


Mer om färgnedärvning hos spaniels

A Short Course on Coat Color In Spaniels

Cockerns färggenetik

Färgernas nedärvning på Cocker Spaniel


~ * ~