Påstående - DNA vs. Mormons bok?
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga


DNA och Mormons bok

Tveksamma forskningsresultat producerande av en av kyrkans kritiker har blivit till verdertagen sanning i vissa kretsar. Sanningen är dock den att man med hjälp av dagen DNA-forskning varken kan bevisa eller avvisa Mormons bok.

Analys av mDNA (mitikondriala DNA) är studiet av en liten molekyl inuti våra celler som utgör en tvåhundratusendel av vår totala genetiska uppsättning. Försöken att fastställa Mormons boks validitet med dagens forskning kring Amerikas ursprungsbefolknings mDNA, är lika svårt som att med hjälp av fem pusselbitar försöka fastställa bilden på ett tusenbitarspussel.

Eftersom mDNA ärvs genom modern finns en uppenbar begränsning då en kvinna inte får några döttrar. Hennes mDNA sprids då inte vidare till kommande generationer. Autosomal DNA ärvs från både fader och moder (50/50) vilket gör det enklare att spåra. Ny mDNA kan också dyka upp i en population då nya grupper introduceras i den givna ursprungspopulationen. Om vi begränsar oss själva till att använda mDNA och Y-kromoson DNA för att identifiera en populations genetiska ursprung så utelämnar vi den största delen av informationen. Det är viktigt att beakta detta då vi ser dagens studier av getiskt ursprung. Vi kan lära mycket från mDNA men vi får en väldigt begränsad bild.

Studerar vi ett familjeträd med tio generationer och bara tar hänsyn till varje individs mDNA i den senaste generationen kan vi inte få en tillfredställande förståelse av arvsmassan hos en individ tio generationer tidigare. En del mDNA som existerade i den första generationen är förmodligen inte representerad tio generationer senare. Samtidigt kan mDNA som inte existerade i första eller andra generationen nu, genom ingifte, existera i den tionde. För att få en rättvisande bild av den första generationens arvsmassa räcker det inte med att studera tionde och kanske nionde generationens hela register av mDNA.

När Lehi (profet och patriark i Mormons bok) kom till Amerika var kontinenten redan befolkad. Lehi och hans grupp var inte ensamma utan fick samspela med en redan etablerad population. Detta gav naturligtvis effekter på de efterkommandes gener. Hur stora effekter är svårt att säga eftersom det beror på respektive folks storlek. Med tanke på att Lehis grupp var mycket liten så är det troligt att denna grupp snabbt assimilerades med den tidigare populationen. Därför är det inte troligt att finna något av Lehis familjs mDNA i dagens amerikanska urinvånade.

Ytterligare försvårande omständigheter är också att urvalet vid studier av den amerikanska ursprungsbefolkningens DNA har varit begränsat och endast innefattat fem tusen individer från sjuttiofem olika populationer. Den totala siffran populationer bland ursprungsbefolkningen uppgår till fem hundra.

Även om mDNA kan hjälpa oss förstå forntida populationer så kan den inte bli ett test av Mormons boks äkthet. Ingen kan idag fastställa exakt hur den hebreiska arvsmassan såg ut när Lehi lämnade Jerusalem. Det är inte möjligt att idag på 2000-talet ta arvsmassa från en hebreisk population och rakt över att jämföra den med amerikanska urinvånares arvsmassa och efter det vänta sig att få ett utlåtande om Mormons boks autenticitet.




<< Tillbaka