Storhallens fäbodar


Även Storhallen hade sina fäbodar. Här gjorde man smör, messmör och ost för vintens behov hemmavid. Livet på en fäbodvall framställs ofta som  romantiskt och idylliskt och det var det säkert,  men helt visst  innebar det hårt arbete. Nu är fäbodlivet slut, men många  hus  står kvar som monument över en svunnen tid.

Storhallen hade fyra fäbodar nämligen

        *uppdaterad 5/12 2007
                                                                  Grossmyrbodarnas vemod                                  
 Här lyste solen i sommarens dar 
 lyste på skogen och fjällen 
 lyste på ljusfagra kvällen 
 lyste vid vatten och allt här var. 

 Och här hördes i skog och lund
 skällornas pinglande klockton 
 bupigans drillande lockton 
 hördes i morgon och aftonstund.

 Och kastveden brann på öppen spis 
 ostkitteln hängde på vågen 
 och mjölken slogs uti trågen 
 här levdes livet på gammalt vis. 

                                 

Tungsamt var arbetet dagen lång
kort var vilan om natten
då hördes klingande skratten
ofta om kvällen, samt lek och sång.

Nu är här öde och tomt och kallt
hemfolk och butöser borta
solveckor äro så korta
borta är sommar och sol och allt.

Bäcken nu porlar i dyster höst
minnen om  allt som har varit
minnen om allt som farit
sorlar Grossmyrbäckens röst.

                             
Jöns Wikén  d. ä.  Storhallen 


                                                                                                                                                          
            
         


                         
                                                        Rödinsstugan  
         
               

        På den här vallen bedrevs aktivt fäbodliv så sent som sommaren
        1998. 

                   En dikt skriven vid renovering av Rödins stuga

     En gång stod jag stolt med folk vid min dörr 
  men nu är jag rutten och skör 
  och sover som björn i sitt ide. 
  Jag är borta ur bilden, ej mera i bruk 
  min grund den knäar och ligger på huk 
  bevuxen med mossa och skog 

  Autostradan den breda går min näsa förbi 
  och bilarna blänker som fyrverkeri                        
  men själv jag fått stryka på foten. 
  Men i min glansdag och som allrabäst 
  jag var ett slott för ko och för häst, 
  då fanns inte jäkten och stressen.


Så hemtrevligt gingo där djuren
och bjällrornas klang över hela duren
gav eko och liv uti skogen.
Men tiderna förändras, det som förut var 
är borta och finns inte kvar
men en gång skall jag tona fram uti suset

Jag kommer, jag kommer som fjärran ifrån
snart igen skall jag famna er åter...
Dock... kanske för sent, kanske ensam jag står
vid vallens ruiner och gråter.
Men nu står jag förgylld om några dagar
och klagar vid minnet av fornstora dar
i hembygdens skogar och dalar.


14 juni 1976     Haldo Larsson   Storhallen

                                                                                                       >topp>>

                                                                                                                                       
  







 


           

                               
Abborrbodarna

Abborrbodarna nyttjades av Jo-Jans, Nygården och Antes.  Jo-Jans och Nygården hade gemensam stuga. Antes stuga har ersattes av en nytimrad på 1980-talet.

                     


                                                                             >>>topp
 









 
   

                                                        
                        Rödbäcksåsens fäbod

Tre gårdar utnyttjade Rödbäcksåsens fäbodar. Det var Backen samt Grubben och Oljons.
Grubben och Oljons hade stuga gemensamt. Det är den stugan som bilden visar. Backens stuga är numera flyttad till hemgården. Rödbäcksåsens fäbod  har inte varit i bruk sedan 1970-talet.
           
               
       Lina på söndagsbesök hos Beda och Anna på 1970-talet                                            >>>topp                            

                                                                         





                                                                                            






 
 


 
 

 
 

 
Rambergsbodarna



Rambergsbodarna var en fäbodvall, som användes under några höstveckor. Den låg vid foten av Ramberget nedanför Spryngedalen. Vallen med dess stugor och rökar ur skorstenarna kunde ses från byn.  Man flyttade hit från Grossmyrbodarna. Det fanns bara två stugor här, Norrgårdens, Ol-Ors  och Pelles,  men vallen finns inte mer. Den är övergiven och igenväxt. Möjligen kan man se en husgrund efter Pellesstugan  och några stockar efter Norrgårdens och Ol-Ors  ladugård om man kan hitta platsen där vallen låg.
Norrgårdens och  Ol-Ors  stuga är flyttad och finns nu på en vacker strandbrink på  Ljungans "bysida" och är nu sportstuga dit den nuvarande ägarfamiljen ibland bjuder till trevliga fester. 

                                                                                   >topp>























       <<<  tillbaka