En annan höjdare var jag med om på Ålleberg. Det var när jag utbildade mej till Segelflyktekniker som vi elever fick en flygtur med en av KSAK;s två exemplar av Tiger Moth. Flygplanstypen är ett biplan (dubbeldäckat) som främst användes till utbildning. Maskinen vi fick pröva är världens älsta flygande Tiger Moth, tillverkad 1932.
Tänk er att få dra på sig skinnluvan och flygarglasögonen och krypa ner under vingen. Sen dras checklistan, som avstutas med "kontakt", riktat till mekanikern som startar motorn genom att dra runt propellern. Man sitter helt öppet i en brunn och kontakten med piloten sker via ett talrör som man måste skrika i. Piloten sitter bakom passageraren, som sitter i planets tyngdpunkt.
En Moth saknar styrbart sporrhjul, istället har den en liten järnskida i stjärten. Den saknar också bromsar i hjulen, vilket betyder att pilotens enda sätt att styra maskinen under taxning är att dra på och hoppas på att propellerströmmen över sidridret är tillräcklig att styra med.
När vi kom upp i luften fick jag prova att spaka en Moth. Jag kan lova att det var en upplevelse.
På ett modernare flygplan kan man släppa spaken. Den går då till neutralläget, flygplanet går ut rätt på vingarna och stannar där en stund. Tar man tag i spaken känns det ett motstånd när man manövererar den.
På en gammal Moth käns inget neutralläge, släpper man spaken far den ut i något hörn och maskinen dyker brant. Man måste "flyga" hela tiden, inte slappna av och korrigera kursen någon gång ibland. Luftmotståndet i alla stag och linor är ganska högt, så maskinen ökar farten långsamt när man gör lite mer avancerade manövrer och doppar ner nosen. Vi gjorde några gungor, d,v,s, tar lite fart, svänger upp maskinen i 90-gradersbankningar och gungar så några gånger. Från framsits ser man Falköping på högkant utanför ena vingen, sen svänger stan' in framför nosen och ställer sig på högkant utanför andra vingen. Allt detta utan ett farten varierar lika snabbt som den skulle göra om man flög ett segelflygplan. .....Härligt!!

Tillbaka till Misc