Genet är funnen utanför orten Watamu som är belägen vid Kenyas kust. Det är i samma område som man tidigare också har funnit dessa katter.

Mara är född i fångenskap hos Jeannie Knocker som bor strax utanför Watamu vid Kenyas kust, men hennes föräldrar är funna, också de i Watamuområdet.

Mycket kortfattad sokokehistorik.

Sokokekatterna har sitt ursprung i området kring Arabuko-Sokokeskogen vid Kenyas kust. Det är en relativt ny ras med bara få generationer i stamtavlan och endast ett fåtal individer i aveln.

Sina vilda Afrikanska rötter till trots binder en sokoke sig mycket starkt till sin människa. Det tar ett tag innan man blir accepterad, men sedan blir man bästa vänner. Sokoken är oberoende och kelig, men aldrig påträngande. Den är stolt, tycker inte om att bli fasthållen men älskar att rida på axeln. Inget är härligare för en Sokoke än en god tupplur på ett varmt och mysigt ställe som under täcket eller i knät.

En sokoke följer gärna med vart man går och pratar i vänlig ton, den är känslig och svänger i takt med husets stämning,. Det är en aktiv katt som kommunicerar på hög nivå genom att använda sin röst och sitt kroppsspråk.

Sokoken är aldrig aggressiv, markerar bara med tänder eller klor om den känner sig kraftigt hotad. Vid fara spänner den alla muskler, beredd på en snabb flykt.

Åtskilliga egenskaper är kvar från djungellivet: Mörkare öronspetsar, ögon och morrhår. Kraftiga tänder och klor; Kamouflagefärger, smidiga och atletiska kroppar, ett helt speciellt självförtroende och hög intelligens. Man kan riktigt se hur katterna tänker ut lösningar på små vardagsproblem. Att lära sig att öppna dörrar tar inte lång stund. Det räcker med att sokoken tittar på hur husse eller matte gör, så gör den själv snart likadant. Det är en mycket lekfull katt som också gillar lekvippor, men vad tjänar det till att springa efter fjädrarna på lekvippans topp när det är effektivare att hoppa upp och hänga sig i lekledarens kläder för att sedan ”döda” lekvippan på ett smartare sätt…

Sokoken finns i två färgvarianter: Brun African Tabby (SOKn22)- bruna, sand och gyllene färger med gula eller gröna ögon.
Den andra färgen är snö (SOKn33) men är ännu inte godkänd av FIFe. Där står det klassiska bruna sokokemönstret mot ljus creme bakgrund och blå ögon.

I november 1992 såg FIFes domarkommitté på 19 Sokokekatter som representerade 5 generationer. Rasen blev sedan accepterad av FIFe 1993.

  Huvudet på en sokoke skall vara kilformat och litet i förhållande till kroppen. Kindbenen skall vara höga och välmarkerade. I profil är toppen av huvudet nästan platt. Nosen är rak och medellång med en kort mjukt rundad nosrygg sett framifrån. Den är bred med förhållandevis abrupt avslutning. Sokoken har en stark bred haka på linje med nostippen. Öronen är medelstora och medelhögt placerade. De är lätt rundade med örontofsar och breda vid basen.

Ögonen skall vara stora, strålande och uttrycksfulla. De skall vara placerade långt från varandra och luta lite snett in mot nosen med lätt mandelform. Färgen skall vara mellan bärnsten och ljusgrön och vara omringad av samma färg som mönstret i pälsen.

Kroppen är av mediumlängd, slank muskulös och med stark benstruktur; Välutvecklat och framträdande bröstparti. Benen är långa, slanka och muskulösa. Bakbenen är längre än frambenen och är ordentligt vinklade bakåt. Bakbenens hållning är mycket karaktäristisk för rasen. Tassarna är ovala och svansen medellång där basen är bredare än tippen.

Pälsen är mycket kort, tättliggande med en skinande pälsstruktur, men inte silkesaktig, med lite eller ingen underull. Alla former av svart-/bruntabby godkänns, men det är dock önskvärt att mönstret visar agoutihår i de färgade områdena då detta är speciellt för sokokerasen.